Tredje gången gillt

Jag har som alkoholberoende, eller tydligare som alkoholist, tidigare haft två långa uppehåll från alkoholen. Första gången var uppehållet tre år, andra 16 år. I slutet på båda dessa uppehåll hade jag tankar kring att kunna börja dricka under ordnade former, alltså någon enstaka gång och då med rimliga mängder alkohol. Detta var förmodligen en slags längtan efter att slippa vara alkoholist, att istället få vara "normal" (vad nu det är). Bättre kanske att säga att man ville få uppleva att vara en icke-alkoholist. Självklart har detta inte fungerat annat än en kort tid i början. Sedan har det spårat ur med alldeles för mycket drickande.

Karaktären av mitt drickande är att jag är periodare. Och det beror på att jag dricker såpass våldsamt att jag inte orkar dricka hela tiden. Perioderna varar några veckor, med kvällsfyllor under vardagarna och rejäla fyllor på helgerna. Eftersom jag inte vill dricka byggs en kraftig ångest upp, som dämpas av alkoholen, men som släpps lös ungefär som när en fördämning brister när jag slutar dricka. Sedan mår man väldigt dåligt. Men man återhämtar sig långsamt, och får tillbaka självförtroende och styrka. Då kommer "suget" och längtan efter alkoholen, och man ramlar snart dit igen i en ny period.

De två långa uppehållen som jag skriver om i inledningen har båda föregåtts att ett kraftigt och negativt destruktivt drickande, som kan liknas vid ett nästan livshotande självskadebeteende med alkoholens hjälp. Ja, nästan som en längtan efter att få dö med alkoholens hjälp. Men när man överlever kommer abstinens och ångest av obeskrivlig styrka.

Nu har jag åter igen haft en period med drickande, där det till slut blev ett sånt här sjukt destruktivt drickande. Jag mår till följd av detta fruktansvärt dåligt.

Min stora önskan är nu att få kraft och styrka att för tredje gången bli fri från alkoholen. Och nu för gott.
Ja, jag vet att man inte ska sätta upp långsiktiga mål, utan ta en dag i taget.

Jag har flera gånger varit inne och läst på Alkoholhjälpen. Ett fantastiskt forum tycker jag. Så många nyttiga och tänkvärda saker är skrivna här.
Jag tar själv nu steget och börjar skriva här. Förhoppningsvis kan det vara en hjälp när suget så småningom kommer smygande.

Och en sak har jag förhoppningsvis redan bidragit med: Inte ens 16 års uppehåll kan ta bort alkoholistfasonerna ur kropp och hjärna.

Mvh
Pi31415

Ja jäklar vad vindarna kan vända fort, riktiga virvelvindar blir det när suget sätter in. Ganska jobbigt , även om man vet att det klingar av så småningom. Andra dagar är ju inom räckhåll, och lite starkare går man ur ronden mot a djävulen. Listig o stark är den , men det känns som du är snäppet starkare, så jag det som att du fått nya utmaningar och att du går starkare och friare ur detta. Kram

ja det är märkligt, nästan lite fascinerande, på hur många olika sätt sugen kan slita, riva, gnaga och irritera. Man vet inte när de kommer, men däremot att de kommer.
Ja, och starkare och tryggare blir man för varje gång man tålmodigt låter dem passera och klinga av.

Sedan är det en värdefull extra hjälp man kan få av allt stöd här inne. Nästan så att man får hängslen, livrem, paraply, fallskärm och rullator, ja alla former av stöd på en o samma gång.

De människor som inte är så funtade att de kan drabbas av alkoholism, kan aldrig förstå, eller sätta sig in i, vilken kamp vi får utkämpa mot a-begäret.

Fantastiskt också med detta forum, så många som använder det och oftast kraftigt förbättrar sin livssituation.

Nu tar vi ett steg till, en dag till, och avnjuter 4:e advent oförgiftade och fria i sinnena.

Morgondagen råkar också vara första dagen på resten av framtiden. I övermorgon är den redan historia. Men nykterheten har inget "bäst före datum", den är lika bra hela tiden.

Jag blir så inspirerad av att läsa om din kamp och hur långt du har kommit?

Jag hade över 6 månaders nykterhet när jag fick för mig att jsg var frisk.... och nu måste jag bara bestämma mig för stt välja nykterheten för att må bra igen och leva det liv jag vill leva.

Ha en fin lördagskväll!

Kram
Pärlemor

Jag följer din kamp också. Valet du står inför, bör ju vara att du väljer det nyktra livet.
Har man haft en längre nykter period och ramlar dit på drickandet igen, blir man mer skadad av alkoholen. Man blir mer söndertrasad i psyket.
Men det går att starta om och ta omtag, att jobba för nykterheten igen. Det måste gå, för alternativet är inte tänkbart när vi mår så fruktansvärt dåligt av alkoholen.
Så valet är inget val, utan en insikt. Den har både du och jag. Och vi kommer att lyckas.

Du har ett vackert nickname. Ge dig själv ett lika skimrande liv.

Ha en bra 4:e advent. Varma kramar

Mick

Det är härligt att se att det går så bra för dig, verkligen bra jobbat, jag är full av beundran, men det går inte lika bra för mig just nu.
Jag mår verkligen dåligt av alkohol ändå så blir det fel så många gånger.
När helgen kommer så kommer ett starkt sug, ibland lyckas jag hålla emot, ibland inte, det är som om jag går på autopilot och har första glaset tagits så är det kört, det slutar med rejäl bakfylla och ångest, det var precis vad som hände igår. ( igen)

Jag vet att jag ska jobba på att se till att inte ta det där första glaset men jag vet inte vad det är som går fel, det är så fruktansvärt svårt, ibland tvivlar jag på att jag kommer att klara av det här, men på nåt sätt måste jag, för detta är inget sätt att leva på.

Jag läser din tråd och försöker ta till mig så mycket som möjligt.
Ha en fin söndag..

Mick //

mot målet att bli fri från alkoholen Mick. För de flesta är det en lång process från att man börjar förstå att alkoholen ställer till problem och att man mår dåligt av den, tills man når full insikt och lyckas att med en kraftansträngning lösgöra sig.
Detta gäller även mig. Jag hade problem med alkoholen redan i övre tonåren, men bestämde mig för att sluta först när jag närmade mig 30-årsåldern.
Och som du kan läsa i min tråd, så är detta mitt tredje försök att bli fri. Lyckas jag, vilket är mitt bestämda mål, så blir det för gott.

Alkoholism är en progressiv sjukdom i dubbel bemärkelse. Dels mår man sämre av drickandet ju längre sjukdomen pågått, och dels, vilket kanske är värre, så blir beroendet svårare. Alkoholen både dämpar och triggar ångest. Men till slut kan ångesten bli ett hjälpmedel. Man når en punkt då nykterheten är det enda som gör att man kan bli fri från den svarta ångesten.
Ja, självklart skriver jag utifrån egna erfarenheter. Det varierar nog en del mellan olika människor som utvecklar alkoholism. Men ingen mår nog bra av att vara slav under alkoholen.

Så fortsätt att kämpa Mick.

Mick

Jag förstod för ett antal årsedan att jag har problem och måste göra något åt det, precis som du säger så är det en lång process och en snårig väg att gå, det är jag fått erfara, många gånger har jag fått börja om från början igen.
Jag har märkt att det kan vara dom mest minsta och märkliga saker som utlöser suget, det kan vara en fin solig dag, det kan vara en viss plats eller veckodag, stress och liknande.

Det är svårt att ensam kämpa mot sjukdomen, så det känns bra att samtala med andra här med liknande erfarenheter, man känner sig lite starkare i kampen och inte så ensam.
Vi får kämpa tillsammans och jobba på att inte under några omständigheter få i oss någon alkohol, vi tar inte första glaset, dag för dag, även timme för timme om det så behövs, alkoholen har ställt till tillräckligt med bekymmer nu.
Jag följer dig här på forumet varje dag.

Mick//

...slav under alkoholen är vad jag är. Trillar dit hela tiden och mår sämre för varje gång. Tänker söka läkarhjälp och be om medicin. Fixar inte detts på egen hand...

...slav under alkoholen är vad jag är. Trillar dit hela tiden och mår sämre för varje gång. Tänker söka läkarhjälp och be om medicin. Fixar inte detts på egen hand...

Tacksam för att detta forum finns!

Nu är jag klar med A

Det var bra! det är inget val det är att man äntligen kommit till insikt med att man faktiskt inte kan dricka A!
Jag har alltid trott att jag kan dricka lite men äntligen så vet jag att det går faktiskt inte så det är bara till att kämpa för man mår så mycket bättre utan A!
Jag önskar att min sambo tror mig denna gång!
Då jag äter antabus och campral under kontrollerade och bevakade former

och avkoppling ska jag ägna mig åt under jul. Nämligen läsa ett par riktigt bra böcker. Ser fram emot att få sjunka ner i favoritfåtöljen med en spännande historisk roman, pipan stoppad med en välsmakande aromatisk jultobak och en mugg kaffe till hands. För att inte soffa till mig för mycket blir det några långpromenader, detta även som motvikt till alla skinkskivor och chokladpraliner.

Svunnen är den tiden för många år sedan när alkoholen hade högsta prio under julhelgen. En rejäl bläcka kvällen före julafton, en lång salongsberusning på julafton när jag besökte släktingar, sedan ett par flaskor konjak varvade med några julöl på juldagen, följt av bakfylla och omtagsfylla på annandan. Ibland fortsatte drickandet i mellandagarna och över nyår. Nej usch, sådana dåliga traditioner är det slut med.

Julpynt har jag nästan inget, bara en liten porslinstomte och några extra lyktglas för värmeljus. Ja, tomte kan jag förresten vara min egen med mitt gråsprängda skägg.
Fet julmat passar bra då jag kör LCHF-diet i huvudsak, dessutom smakar fet mat bra.

Om en dryg vecka har jag varit fri från alkoholen i 7 månader. Härligt!

Det är många nya som kommit in här på forumet på senaste tiden. Bra att så många tar tag i sitt drickande och vill sluta med alkoholen. Stående råd till er är att ge inte upp om det råkar bli något bakslag, ta en dag i taget, och gör kloka val genom att undvika att sträcka ut handen efter det första glaset. Det första glaset startar hela kedjereaktionen.
Insatsen är hög. Hälsa, relationer, körkort, arbete, etc. står på spel.

En riktigt god jul, och förhoppningsvis nykter, önskar jag alla läsare av dessa rader

Mick

Håller helt med dig om att insatsen är rejält hög, det är verkligen inte värt att riskera hälsa, familj, körkort m.m.
Idag har jag varit vit i 5 dagar sen mitt senaste felsteg och nerverna har rätat ut sig och jag mår bra igen.
Julledigheten börjar idag och suget börjar smyga sig på igen, men idag tar jag inte första glaset, dag för dag.

Önskar dig en god och vit jul Pi31415 ?

Ledighet innebär avkoppling och vila för mig. Då går jag ner i varv, sömnen rättar till sig, jag blir lugn och harmonisk. Ett idealtillstånd för mig. Jag mår utmärkt.

Detta skrev jag om i sommar på semestern också. När jag är ledig går jag ner i varv och finner mig till ro. Då har jag inga behov av att fly verkligheten med hjälp av alkohol, eftersom verkligheten är så bra och jag vill njuta av den.

Alltså drabbas jag inte av några sug nu under ledigheten, bara lite lätta tankar ibland på alkohol. Och då glider tankarna över i tacksamhet över att jag inte dricker. Tacksamhet riktad till mig själv för att jag slutat dricka och påbörjat ett nyktert liv.

Tryggheten och säkerheten ökar också nu när jag avverkat mer än ett halvår som nykter. Jag vet att jag kommer att drabbas av sug och förrädiska tankar under våren när jag är sliten och halvt utbränd av arbetet, men jag vet att jag kommer att klara av dessa skavande tillstånd.

Så den nyktra stigen kommer jag att fortsätta vandra på, framåt i rätt riktning, med större trygghet. Och just nu är jag mitt i en oas av välbefinnande och harmoni. Härligt!

God fortsatt jul på er som läser detta

och ska hälsa på föräldrar, släkt samt en nära vän.

Nyårsfest utan alkohol. Känner mig mycket bekväm med min nykterhet, så den äventyrar eller bryter jag inte. Uppnår nu i dagarna 7 månader. Känns mycket bra ut.

Ser fram emot ett nytt år, ett år i frihet.

Gott nytt år alla ni som jobbar för ett friare och värdigare liv