Min man & jag har varit tillsammans i 17 år. Fram tills för ca 5 år sedan drack han enbart på helgerna & då blev det ca 2 öl & några whiskey eller groggar.
För 10 år sedan fick vi vår första dotter genom IVF(provrörsbefruktning) & allt var tipp topp. Sen började vi diskutera barn nr 2. Han var inte helt övertygad men efter lite funderande så blev det en pojke 3 år senare.
Fortfarande var livet bra. Han drack endast på helger & kunde ta någon vit period ibland.
Sen kom vi till en dag i mars. Kände på mig att jag kanske kunde vara gravid. Maken slog det helt ifrån sig, vi hade ju två provrörsbarn. Läkaren hade sagt till oss att där fanns en chans att vi skulle lyckas på egen hand, den var liten men den fanns.
& jag sa till maken att jag gör ingen abort!
& mycket riktigt! Jag var gravid!!
Jag var lycklig!
Maken bad mig ta bort det, jag kan köpa en hund till dig. Jag vägrade.
Där började det!
Han började dricka flera dagar i veckan. Han rörde aldrig mig. Var aldrig med på något som rörde bebisen.
Fram tills 2 veckor innan hon kom visste jag inte om jag skulle föda ensam. Det var den ensammaste perioden i mitt liv & jag grät massa.
Men så kom min lilla flicka till världen!!
Idag är hon 4 år.
Men maken dricker i stort sätt varje dag! Minst 4 stora whiskey + några öl. Han blir aldrig odrägligt full.
Men han är arg! Nästan alltid.
Han är otrevlig mot mig, skäller på barnen mm.
Han har sagt många otrevliga saker till mig; tex du har gett mig detta helvete, bara vänta ditt helvete kommer. Du har inte en aning,inte en jävla aning. En gång hade jag tänt ljus för mära väggen. Frågade om jag var korkad.Så säger jag nä, jag såg inte att dom stod så nära. Men då hade du ju fått försäkringspengar,det hade ju varit bra. Hade fått bättre om du oxå blivit innebränd svarar han.
Han är dock inte alltid så rå i sina uttalanden
Som det ser ut nu så dricker han dagligen i stort sätt.

Nykteristen

Har du pratat med honom om sitt beteende, är han medveten?

Jag kan känna att det är väldigt grov psykisk misshandel när han tycker att även du ska bli innebränd. Du borde ta kontakt med nån i er kommun som kan mkt om sånt här så du får prata.

Sen sist men inte minst, fundera på om d är såhär du vill att ditt liv ska se ut.

Hur mår du i allt d här?

Lindis

Jag försöker hålla mig uppe för mina barn. Men ska jag vara helt ärlig så mår jag som bäst på jobbet.
Han har ett jäkla humör. Även om han aldrig lyft ett finger åt vare sig mig eller barnen så kan jag ändån vara lite rädd. Varför vet jag egentligen inte.

Lindis

Jag har försökt prata med honom men han säger ibland att han har inga problem, eller ibland att det är skönt att dricka,eller att han blir inte otrevlig eller jättegulliga så låt du mig dricka. Eller ibland bara skit du i det.

Lindis

Några grejor han sagt/gjort:

Ekonomin är som ett företag. O man kan jämföra dig med en dålig sjukskrivning,du bara kostar en massa pengar o ger ingenting.

Säg håll truten till mig en gång till så ska jag slå in tänderna på dig! Och det är fullt allvar..

Ska vi skratta barn? (Tar fram en bild på mig) asgarvar o barnen följer såklart med.

Nykteristen

Att vara rädd för d verbala är helt naturligt. Jag tror det är för att man heller inte riktigt vet om d kan komma mer....o då vad som ska komma.

Min sambo är mest verbal men slinter d till ordentligt kan han börja slå i saker, knuffas eller kasta saker...men d jag är mest rädd för är orden för de syns inte men man själv kommer ihåg dom väldigt länge efter.

Har du nån o prata med om d här?

Lindis

Nä jag har ingen att prata med & ingen märker ju det heller.
Han är ju sååååå trevlig!!!
Mmm mot alla utom mig. Tror faktiskt han avskyr mig.

InteMera

Din situation låter i mina öron väldigt oroväckande. Min man kan använda liknande språk mot mig och den nivå av förakt för din person som detta utstrålar kan eskalera till fysiskt våld. Det gjorde det hos oss så därför vill jag be dig vara försiktig, var på din vakt och försök att inte eskalera situationer när dylikt prat förekommer åtminstone inte när han är full och än lättare kan tappa besinningen. Se till du har en nödplan ifall nåt skulle hända och du behöver komma hemifrån fort. Den psykiska misshandel din man visar prov på är inte bara alkoholism, det är hans uttryckta missnöje över sitt liv som han tydligen skyller på dig. Försök tänk dig hur detta beteende kommer utvecklas inom ett år, fem år? Tror du han nånsin slutar säga sånt, eller håller sig nykter? Hur vill du att ditt liv ser ut i framtiden, hur tror du att du kommer må om du låter honom fortsätta? Styrkekramar till dig!

Lindis

Jag mår redan skit. Jag har tack & lov mina 3 barn & min syster.
Men alla vännerna är trötta på tjafset mellan honom o mig så dom vill inte lyssna mer utan tycker jag ska lämna.
Men jag är så orolig!
Vi har ett stort hus som jag vet han kommer till att bråka om,helst hade jag bara sagt ta det men då mister jag en massa pengar.
Jag vet inte vart detta kommer att sluta men jag känner mig som en halvtrasig porslinsdocka.
Känns som han föraktar mig ibland. Ibland har vi "bra" dagar.
Sex vill jag inte ha men ställer upp för husfriden, då blir det 2 min tills han är färdig.
Känner mig som något man bara kan göra som man vill med...

InteMera

Du verkar rätt utmattad av alltihop och det låter ju som det pågått länge. Det ekonomiska brukar gå att ordna, skaffa dig en tillräckligt ilsken advokat bara som för din talan. Då får du det du har rätt till, så lova honom inget i utsatt läge! Men hur ser du på dina möjligheter helt praktiskt med att flytta, få bostad och barnens dagar ordnade? Det är ett pussel redan med två vuxna, hoppas du har familj och vänner som kunde ställa upp åtminstone i en övergångstid med lite handfast hjälp om du väljer att flytta istället för alla dedär goda råden du inte vill ha ;).

Lindis

Att flytta ser jag inga problem i. Allt praktiska i det löser sig,det är jag övertygad om.
MEN jag vet om att han kommer till att bråka om barnen bla var dom ska stå skrivna.
För då kan han få bostadsbidraget i stället för mig. Han har en egen firma så vill han så kan han ju sänka lönen.
Det är mest det jag är orolig över.
Märker ju på sonen att han vet inte vilket ben han ska stå på. Han får hemska utbrott & tycker inte om när vi bråkar.

Du och din man har varit tillsammans i 17 år, ni bor ihop och har barn. Vid tredje barnen började det med att han drack mycket alkohol och var psykiskt våldsam mot dig. Han ville inte du skulle behålla ert barn. Tufft för dig att gå igenom det. Du måste vara stark som klarat allt detta men nu har du fått nog. Du märker att barnen påverkas och du mår inte heller bra i detta. Klokt av dig att skriva här som ett steg i att ta hjälp utifrån.
Vad mer tänker du att du skulle kunna vara hjälpt av?

Vi brukar tipsa om Kvinnofridslinjen 020-505050 helt anonymt och kostnadsfritt när det handlar om våld. Sen funderar jag på om kommunen kan vara ett stöd för dig, oavsett framåt vad som händer, om inte annat kanske få svar på de ekonomiska frågorna gällande bostadsbidrag. En del som har frågor ringer anonymt, och frågar, då får du tryggast svar direkt från dem.

Du har försökt prata med honom och påverka honom till en förändring, nu känner du att du vill göra något för dig och barnen. fortsätt skriva och läsa här och hoppas du hittar mer som kan bli hjälpsamt för dig!

Vänliga hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Lindis

Rosette jag & mina flickor var på bio ikväll & hade det jättemysigt.
Men det ändrar sig nästan så fort vi kommer innanför dörren.
Sonen sov & direkt när vi kom hem så började han att dom skulle vara tysta & gå & lägga sig. Inget har ni haft roligt,berätta.
Yngsta dottern som är 4 år hade slarvat bort en kalasinbjudan så jag bad han ringa & höra när kalaset var.
Det fick jag ju höra när jag kom hem. Hur jävla dum i huvudet jag är som låter ungen göra av med en inbjudan. Sen är jag så jävla mjäkig med ungarna tycker han. Hans taktik är nog att skrämma dom eller nåt.
Jag är trött på att konstant bli nedtryckt!! Känner mig som en våt fläck ibland!!!
Jag är ingen som diskuterar detta med alla & detta är bara en bråkdel. Min mamma var periodare från det jag var nyfödd tills jag var 17 år. Har blivit utsatt för övergrepp & diverse krogrundor genom åren.
min absolut största rädsla är att bli sjuk & dö ifrån mina barn!
Iallafall en trevlig fredagkväll slutade som den oftast gör... Med mig arg,ledsen & tom....

Lindis

När vi åkte idag var han trevlig & när vi kom hem var det något helt annat.
Han har en hög tolerans nivå & kan dricka mer än 1/2 liter whisky utan att se påverkad ut.
Han knuffade till mig lite nätt idag. Men han blir aggressivare på kvällarna tycker jag?
Han dricker ju dagligen & ibland har han dragit i sig 3 L whiskey på 1 vecka...

InteMera

Du, dendär första knuffen är nog den sista varningen du får om vad som kommer att hända! När den första knuffen passerat har han flyttat grönsen för vad som är okej och det är mycket sannolikt att en knuff eskalerar till en hårdare knuff, till ett slag, till fasthållande och smällande och dunkande. Snälla du försök se till du inte till råge på allt blir ett misshandelsoffer! Jag har själv varit igenom det, första knuffen var jag helt förbluffad av, var dessutom gravid då. Tog inte länge förrän jag fick en knytnäve i ansiktet några fyllor senare och allt som följt på dendär första knuffen skulle inte vara någon rolig läsning.

Se till du har en nödväska packad och nånstans du och barnen kan fara, om så till ett hotell om inget annat finns flr natten. Kanske dags att ta hjälp hos soc också för barnens skull, det handlar om deras säkerhet också! Styrkekramar!

Djävulsdansen

Utan dessutom en jävla skitstövel rent ut sagt! Att bli hånad, nedtryckt och bli skrattad åt är inget du förtjänar..
Jag säger gå! Resten löser sig säkert på bästa sätt ❤Det räcker att leva med en alkoholist.. Det är kämpigt nog! Min alkoholist är i grund och botten världens snällaste karl. Han skulle aldrig behandla mig så.. Många gånger har jag önskat att han skulle slå mig, vara elak.. Där hade min gräns gått. Det hade varit lättare att lämna. Åtminstone intalar jag mig själv det. Fast vem vet.. Jag har ju redan töjt på mina gränser om och om igen.
Kram till dig

Lindis

Sa till honom igår att nu räcker det. Jag säger stopp nu.
Nu ska vi ha total delad ekonomi & jag kommer till att backa sådär 1500-2000:-/ månad. Hur fan ska detta sluta?!
Känns som det aldrig tar slut!!
Mannen på sitt vis, en mamma som är sjuk med ångest & allt vad det innebär, barn som inte mår bra...
Känns som jag sprallar & sprallar men det händer ingenting...

Lindis

Idag blev han arg för att jag lånat hans mobilladdare.
Sonen satt o åt & pappa säger till mamma: ge fan i min laddare den är min!! Är ni så tröga så ni inte kan låta den vara? Ska man behöva slå in det så ni fattar eller....

Hej igen Lindis. Du går verkligen runt på äggskal och energin går åt till att känna av spänningar och läsa av situationer kan jag tänka mig. Du har tagit flera steg för att få förändring och du skriver och berättar här. Va bra. Du skrev tidigare här att du inte har någon att prata med och att ingen ser eller märker hur han är, att han är annorlunda bland andra. Har du funderat på att testa att ringa och prata med Kvinnofridslinjen 020-505050?

Fortsätt gärna skriv och läsa här!

Vänliga hälsningar
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Muminmamma

Jag har det som du. Dessa utbrott, verbala kränkningar och ekonomisk terror. När jag läser ditt känner jag att du och dina barn ska därifrån och så kan jag inte se på min egen situation. Blev omkullknuffad i söndags. Blåmärke på ena armen och slog i huvudet i golvet.
jag fattar inte vad jag gör kvar?
Ta hand om dig. Stor kram ❤

Lindis

Han är inte aggressiv så att han ger sig på oss fysiskt.
Men dessa kränkningar, att han är rent av elak emellanåt,att han dricker dagligen. Inte mycket alltid men det är alltid något som ska hällas in.
Ekonomin är också ett stooort problem!!!
Inte så att vi inte har pengar,det har vi!!
Men han vill ha koll & så fort vi gör något så gnälls det för det kostar men hans drickande,rökande & snusande det säger han ingenting om.
Han är lite för mycket sparsam!!!!