av Börjaom

De senaste åren kan mina dagar utan alkohol räknas på händernas fingrar. Fast i box-träsket och hela tiden nya ursäkter för att dricka. Om det inte var för att fira så var det för att sörja. Var det inte för att stressa av så var det för att pigga upp och mota ångesten bort. Alltid har det funnits ursäkter.
Samtidigt så har mitt liv försvunnit i takt med antalet boxar som passerat kylskåpet. I sakta mak har allting raserats utan att jag till en början själv märkte det. Och märkte jag det så var det ju alltid någon annans fel. Och det är klart man fick dricka lite till då. Alltid dessa undanflykter, ursäkter och patetiska självömkan.

Så nu sitter jag här. Ensam, blivit av med jobbet, körkortet och en ekonomi utom all kontroll. Allting har supits bort helt enkelt. Jag orkar inte längre hitta på ursäkter för min situation. Orkar inte leva och ha det så här helt enkelt.

För några veckor sedan sökte jag hjälp och fick en plats i en beroendegrupp här i kommunen. Flera veckor dit så jag fortsatte att dricka. Man fick ju passa på viskade alkoholdjävulen med smekande röst inom mig. Så fast jag till och med sökt hjälp och vill sluta så fortsatte jag. Så misslyckat.

I söndags kväll, efter en helg med otäcka mängder alkohol, så satte jag ändå stopp. Även om det är veckor till behandlingen så vill jag bara inte mer. Vill inte se mig själv liggandes i soffan på julaftonseftermiddagen, packad, trasig och slut. Eller se mig själv i spegeln på juldagens morgon – bakis, mosig i ansiktet och sliten.

Kommer behöva hantera de oerhörda konsekvenserna alkoholen ställt till med i mitt liv. Men inser att det endast kan börja om jag slår mig fri från alkoholen. Inget av det jag vill ställa till rätta med, drömmar jag vill uppnå eller annat kan förverkligas så länge jag låter alkoholen hålla mig i bojor. Skitjobbigt att acceptera men skönt att den insikten nu ändå finns inom mig. Allt börjar med friheten från alkoholen.

Så här sitter jag dag 3 utan alkohol. Med kaffet vid datorn och tittar ut över det gråa vädret. Lika grått som tillvaron just nu. Sovit skitdåligt, inte orkat göra något särskilt hemma – mest legat i soffan framför Tv:n, läst på detta forum och tänkt. Borde tvätta, städa, handla och en massa annat men allting känns som ett maratonlopp just nu. Kanske jag just nu ändå ska nöja mig med att jag är nykter och valt att ta det beslutet.

Känns som om det kommer bli en lång och jobbig helgperiod nu. Jul, nyår, trettondagshelgen och massor av röda dagar och anledningar till att dricka. Om inte för det så för ensamhetens skull eller för den där motbjudande självömkan. Men jag tänker bjuda upp till dans och försöka ta mig igenom alla dessa dagar. Min tillflyktsort kommer vara här. Läsa andras trådar och skriva av mig själv så fort jag känner att jag måste.

Två gånger innan har jag skrivit här. Två gånger om har jag misslyckats rejält. Nu måste det fungera. Att börja om...

Välkommen vita jul…

Börjaom
tis, 2017-01-17 - 07:28

31 dagar nykter. Och det känns faktiskt ganska bra. Har en hel del saker i livet att hantera och förändra men ingen av dessa kommer lösas med hjälp av alkoholen. Tvärtom. Jag har varit en mästare på ”att inte känna”, ”inte tänka” och bara fly till alkoholen. För att stressa av. Gömma mig. Som tröst. Som en vän att fira med. Som problemlösare. Ja, den listan kan göras lång. I samtliga fall har alkoholen varit en falsk och usel vän.

Med 31 dagar så har man hunnit både tänka och känna en hel del. Men saker har också förändrats utan att man knappt ansträngt sig alls. Tankar och intryck är starkare och verkliga. Känslor man inte visste fanns dyker upp. Man sover gott och kroppen vaknar som ny (nåja, nästan i alla fall) varenda morgon. Plufsigheten borta. Orken börjar återkomma.

Självklart finns det mörka dagar också och det finns i känsloregistret en hel del jobbigheter också. Ångesten och suget som kommer på besök emellanåt. Tristessen och att inte veta riktigt vart man ska i livet. Och, ironiskt nog, en saknad ibland till den där vännen A som ställt till med så oerhört mycket.

Det är bara att försöka leva med dessa svängningar nu. Obedövad av alkohol och med de t riktiga jag som så sakteliga börjar återvända. Hålla fokus. Känna tacksamhet. Leva här och nu. Våga ha drömmar. Tro. En dag i taget.

Är så innerligt tacksam för detta forum, det vill säga alla ni som finns här. Nu ska jag ta min morgonpromenad så att endorfinerna får starta upp maskineriet för dagen. Lev väl och ta hand om er och dagen!

linus
tis, 2017-01-17 - 07:32

Fint att du verkar vara på rätt väg! Saknaden, att det känns tungt, tristess och annat är nog saker som hör till - åtminstone i början, för mig i alla fall. Grymt bra jobbat hur som helst och fortsätt fokusera på det positiva! Ha en kanondag! :)

Börjaom
tis, 2017-01-17 - 20:36

Tack för grattis och kommentarer. Firade dagen med att på hemvägen köpa en stor påse lösgodis. Den tryckte jag i mig i soffan med en bra bok, fick sen en enorm trötthet och sovit fram tills nu (2 h). Får se hur det går med sömnen senare ikväll.. :)

Bara att köra på. Blir skönt att vakna imorgon och ta ett nytt beslut om nykterhet. Lev väl alla!

miss lyckad
tis, 2017-01-17 - 22:48

1 månad är stort! Att äta godis är rena hälsokosten om man jämför med alkohol. Jag unnar mig det mesta som jag blir sugen på. Helst när jag hade sug efter a. Då tycker jag man kan unna sig vad som helst bara det inte är alkohol. Bra jobbat...

Börjaom
lör, 2017-01-21 - 20:35

Det handlar ju faktiskt inte om att sluta med något. Alkoholen. Det handlar om att börja något. Leva. Tänk all tid man levt med stängda sinnen och istället befunnit sig någon helt annan stans. Och utanför har livet pågått. Men man har inte deltagit. Försummelse av en själv, relationer, drömmar, livsmöjligheter och nutiden. Inte en tanke bakåt. Men framförallt inte några framåt. När jag tidigare drack var den enda styrkan att finna i alkoholen. Med sinnena förlamade så fanns inget att erövra. Inget att drömma om. Eller sträva emot. Kvar var tomma upplevelser för stunden.

Idag har jag börjat leva. Skogen doftar på promenaderna. Jag spelar musik och hör något. Jag läser och upplever. Jag vaknar tacksam upp på morgonen, efter god sömn, utan oro och ångest. Sinnena återvänder. Drömmar skapas. Drivkrafter uppstår. Livet börjar återvända.

Visst kommer det sug ibland. Och självklart är vissa dagar mindre roliga än andra. Och visst har jag mängder med problem som jag själv skapat som måste hanteras. Skämskuddar från förr som måste vädras. Relationer repareras. Och självkontrollen underhållas.

Men när livet återvänder blir även det jobbiga enklare. När sinnena är öppna och drivs av kärlek istället för på alkohol byts ångesten mot tankar om framtiden. Oron till hanterbara problem. Uppgivenheten till en smygande framtidstro.

Aldrig ska jag sluta att minnas om hur svart jag var i sinnet. Hur jag mådde fysiskt och orsaken. Jag ska fortsätta räkna mina dagar jag lever istället för att se det som dagar sen jag slutade.

Lördagskväll. Och livet är inte längre något som pågår medan jag sysslar med annat.

Skriver inte lika ofta här inne märker jag. Men jag är inne och läser en hel del. Tacksam för forumet och alla här – hoppas ni har en fin och vit helg!

Ankmamman
mån, 2017-01-23 - 09:31

Hej börjaom!

Din tråd är verkligen inspirerande och stödjande. Känner igen så mkt och är imponerad av dina insikter och resonemang om vad alkoholen och nykterheten gör med oss. Fortsätt för allt i världen att skriva. Du behövs här!

Elias
mån, 2017-01-23 - 10:52

Har läst din tråd och kan bara imponeras av din styrka, läsningen ger mig kraft!
Känner igen mig i mycket, framför allt i hur allt ljust och framtidsinriktat återvänder när man slutar med alkohol. Eller börjar leva, som du så klokt uttrycker det. Vit dag 24 för mig idag. Skriver verkligen under på att det är så många positiva vinster som erövras när man kommit igenom den initiala skärselden som abstinensen innebär. Visst går det upp och ner, men ändå långsiktigt uppåt. Så skönt att slippa denna tvångsmässiga planering att alltid se till att det finns tillräckligt hemma och även jag har varit tvungen att tura Helsingborg-Helsingör när planeringen fallerat.
Så tack för dina inspirerande tankar och formuleringar och du, som Ankmamman skriver, fortsätt gärna att dela med dig av din resa här! Är till stor hjälp för många av oss här.

Börjaom
mån, 2017-01-30 - 17:14

(Först - Tack Elias och Ankmamman. Tillsammans peppar och stöttar vi varandra. :) )

Nykter 44 dagar i dag. Kan inte, i modern tid, minnas när det hände senast. Får nog rita ett antal kors i taket. :)
Har tagit mig över någon ytterligare väldigt skön tröskel. Där tankarna på A kommer allt mer sällan och där jag på något vis är ganska till freds med tillvaron. Att få vakna upp på pigg efter en god natts sömn utan torrhet och bismak av vin i munnen. Att orka mer, känna energi, styrka och att känna saker på riktigt. Det där med sinnena, på alla möjliga sätt, är en sån oerhört dramatisk förändring.

Häromdagen satte jag mig ner och skrev allting som blivit till det bättre sedan jag valde att sluta. Jag försökte också skriva en lista på vad som skulle kunna bli bättre om jag åter igen tillät mig att dricka. Om så ens bara lite. Kan säga att den första listan blev väldigt mycket längre och bra mycket roligare läsning än den senare. Just nu finns det faktiskt inget direkt sug. Mina mål i livet och de drömmar jag vill förverkliga ska jag inte riskera för några droppar surt vin. Det är helt enkelt inte värt risken att låta det som nu byggts upp gå förlorat.

Hela tiden, fram till nu, har jag gått med ett rosa moln ovanför huvudet där jag någon gång hoppats på att kunna dricka normalt igen. Socialt, med vänner och vid speciella tillfällen. Jag har funderat mycket på när det ska ske. Vad jag ska dricka. Hur mycket. Och när jag efter den gången får lov att dricka igen. Och ju mer jag tänkt i dessa banor så har jag insett att det är ett självbedrägeri och som faktiskt stör mitt tillfrisknande. Min återhämtning. Men också mina mål och drömmar. Kanske kommer jag dricka någon gång igen. Kanske inte. Men att släppa tankarna på det och bara leva här och nu är en av mina allra bästa upptäckter under denna tid.

Annars är jag just för tillfället mest tacksam för alla hälsovinsterna. Att sova gott och att äta rätt. Att promenera och att jogga. Att vågen dessutom visar på -6 kg och att jag ser en annan person nu i badrumsspegeln gör det ju inte sämre heller. Det där plufsiga ansiktet med extrakilon på magen och med en vinbox i kylen har jag lagt bakom mig. Känner mig pigg, stark och lugn.

Alla dagar är inte topp, självfallet inte. Och det finns ögonblick då jag verkligen längtar efter en kall öl eller några glas gott vin. Ibland funderar jag oroligt på sommaren och funderar på hur det ska känna. Kommer det fungera? Det jag ju inte för jag har inte provat. Det viktiga för mig är att inte oroa mig framåt, leva här och nu och att inte bygga upp känslor av hinder eller omöjligheter. När utmaningar eller krig kommer, ja då tar vi dom då.

Nu får det bli en eftermiddagspromenad innan middagen. :)

Börjaom
tis, 2017-01-31 - 18:19

Förr när jag handlade så gick jag alltid först in på matbutiken. Valde alltid papperskasse så att jag sen på systemet fick plats med ölen eller vinboxen. Gick ut med min maskerade matkasse och kände mig som en vinnare.

Förr kunde jag gå in och köpa några cider 7,0. Gömde dom i jobbväskan och gick sedan in på pressbyrån och köpte en Mer äpple innan jag, på lämplig toalett, bytte ut innehållet. Kände mig smart och som en riktig vinnare.

Två gånger innan har jag försökt att sluta med alkohol. Ville få slut på allt tjat från andra och putsa på fasaden. Det blev många smugglade flaskor i jobbväskan, fördrinkar på rummet innan konferensmiddagen och så vidare. Kände mig som en riktigt bra skådespelare som lurat hela världen.

Och ändå hade jag bara lurat mig själv. Jag var inte särskilt smart och långt ifrån en vinnare. Egentligen låg mitt liv som en blöt fläck på marken...

Sånt där är bra att påminna sig om. Likväl som att det finns bara för en persons skull du på riktigt kan sluta - för en själv. När den önskan finns så finns det också möjligheter att klara av det. Ofta med hjälp. Som här på Alkohjälpen.

Ärlig, smart och en vinnare. Så vill jag leva. :)