Hej,
Jag är i den övre medelåldern, ensamstående med en tonårig (19) kille hemma. Just nu 50 % arbetslös och i en lättare depression sedan en tid tillbaka. Detta har gjort att jag inte längre dricker den där flaskan vin (eller två) om fredagskvällen efter jobb. Jag dricker inte heller ensam och det kan gå flera månader mellan drickandet. Så det förståndet har jag iaf haft - att inte dricka så mycket då jag går på antidepressiva och inte mår så bra mentalt. Men så händer det att jag kommer på fest eller har middag hemma. Och hur mycket jag än intalar mig att bara dricka ett par glas vin, blir det snarare två flaskor. Jag kan inte sluta när jag väl börjat. I flera fall får jag då för mig att jag ska ut "på stan"och det gör jag aldrig annars nuförtiden. Ibland sticker jag iväg ensam och ibland med någon vän. Det slutar alltid med att jag gör saker jag ångrar efteråt. Blir tillsagd att lämna stället, blir nekad att köpa i baren för att jag är för full eller drar jag med någon främling hem. Detta innebär fruktansvärd ångest efteråt och jag vill bara dö.
Vad som håller mig uppe är min son, som tack och lov inte alltid är medveten om vad som händer, men han har också skämts över mig på olika tillställningar där jag tvingats ta taxi hem innan alla andra. Det känns som om jag inte har några problem med att låta bli att dricka - ibland har det gått 6 månader emellan och det är inte ALLTID det går snett. Men jag vet aldrig när det händer och jag vågar snart inte gå på fester eller liknande längre eftersom jag är så rädd över att göra bort mig. Ångesten efteråt är fruktansvärd och alltid värst andra dagen - är väl för berusad dagen efter för att känna efter. Ni som känner igen er, kan man lära sig dricka måttligt eller är det bara att sluta helt och hållet !? Det hände en grej i helgen och nu tänker jag ALDRIG MER. Men sen går tiden och det händer igen....
Hälsar "andradagenångestenfrånhelvetet"