Jag dricker för att döva olika saker, smärta ångest mm. Så fort jag är själv dvs när min fru ej är hemma så dricker jag direkt när jag kommer hem, tål att tilläggas att vi har barn. Hon var borta i en vecka, då blev det i snitt en vinflaska och några öl per kväll. Jag får panik om jag tittar i kylskåpet och det "bara" finns 4 öl där. Jag dricker tills det är slut, går ej att stoppa. Just nu siter jag hemma kl 15, vabbar och var tvungen att handla mat, då passade jag på att köpa vin och öppnade det direkt när jag kom hem. Jag skäms och inser nånstans att det är helt sjukt detta, men jag kan inte strunta i det. Mina sjukdomar gör att jag har mkt ont, med alkoholen så slipper jag det för stunden, jag vet! att jag gräver min grav men jag vet ej hur jag ska ändra på mitt beteende.
Vad ska jag göra? Känns som ett sista desperata skrik,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

AlkoDHyperD

Kan din chef hjälpa dig att få stöd via företagshälsovården? Eller har du det redan?
Förstår paniken. Att se dagens kamp som en ständig följeslagare utan slut kan ju kännas överväldigande. Men det behöver ju inte bli så. Många här inne har beskrivit processen. Kanske kan det stärka dig att läsa om hur det varit för andra. Det måste ju inte bli lika svårt hela tiden. Kanske är det nu det är som värst för att sedan bli mer och mer en del av vardagen. Om du fyller livet med annat får sorgen över det du just nu tänker du förlorat mindre och mindre utrymme.
Mig hjälper tanken på att barnen behöver mig. Ibland är det en kamp och ibland inte.

kryckan78

Vi har en samarbetspartner när det gäller missbruk. Ska träffa nån i veckan som kommer för ett bedömningssamtal. Jag berättar sakta men säkert för fler, just nu skäms jag så mkt för detta "problem" känns som det räcker med 3kroniska sjukdomar. Ni är helt underbara här inne. Mkt tack vare er jag kommit dit jag är nu. Så tack:)

AlkoDHyperD

Jag får ibland en impuls att ställa mig upp och skrika "Jag är alkoholist! Periodare! Jag har kämpat med detta i trettio år!"
Har gjort det också. Alltså inte skrikit, men sagt till någon beundrare (idrottssammanhang oftast) att jag tränar för att överleva, tränar för att slippa supa" Har även tagit upp ämnet i min blogg.
När jag kommit en bit längre och är mer säker på att kunna hålla mig nykter även fortsättningsvis tror jag detta får bli mitt "mission". Att slita skammen av sjukdomen alkoholism. Så som jag nu sliter stämpeln "begåvningshandikappad" av ADHD-diagnosen.
I samtal en till en säger jag ofta som det är, oavsett personens ställning eller hur väl jag känner denne, om det är relevant för samtalsämnet. Jag upplever att jag själv mår bra av transparensen och får mer förståelse än dömande.
Hade jag inte haft barn i åldrar då det är känsligt att föräldrarna har problem som är allmänt skamstämplade tror jag att öppenheten hade varit ännu större, kanske hade jag verkligen stått och ropat ut det mitt på torget om ingen annan riskerade bli drabbad.
Det har ju varit en hel del fokus på psykisk ohälsa och att göra det mindre tabubelagt, men sällan delas artiklar om alkoholberoende och missbruk på samma sätt som depression och ångest t ex. Det är hög tid för det också!

Wow, otroligt vilken resa du gjort redan och vilka betydelsefulla steg du tagit. Jag tror verkligen att du grejar det här. Starkt jobbat.

likeanangel

Stort steg! Jag förstår verkligen skammen, och rädslan att tänka "aldrig mer". Jag har givit mig själv ett löfte att jag ska få köpa en riktigt dyr champagne och fira den dagen jag fyller 100 år. Haha, då behöver jag inte säga aldrig och riksen att jag trillar dit då om jag klarat 71 år... ja jag vet inte. det är nog inte hela världen ;)

Något som har förvånat mig är hur man riktigt ser hur det vrider sig inombords på folk när jag erkänner mig som alkoholist. "Nej... men det är du ju ändå inte, du har väl inte såna problem" Till och med de som sett mina värsta strapatser. Det känns ibland som att det skrämmer dem mer än mig.

Lycka till!! Du klarar det här!

Mysan74

Jag tycks va precis som du ...dessvärre omger jag mig med alkoholister .. drogliberala människor . Mitt tips till dig är setralin som medicin till att börja med ... sen börjar du tänka på att skjuta upp drickandet .jag tänker så när jag ser andra festa , eller att jag är uttråkad orolig rastlös .. inte nu , men sen får jag.. sätt ett datum när du får dricka ... detta tänk har hjälpt mig hålla alkoholen stången men ändå inte va så hård . Jag tänker också tillbaka på härliga fyllor o att kunna bejaka gamla fyllor som ett glädjeämne , inte skam , och att jag ibland tillåter mig själv supa till