Tänkt vara vit en månad och sedan "bli som folk" dvs dricka måttligt. Varit vit i 8 dagar när jag idag föll för en liten slurk ur vodkaflaskan. Skulle bara bli en men... sen bara Lite till, lite till, lite till osv.
Fy fan vilken ångest det framkallar. Varför??? Är det så svårt?

Björkek

Slå inte för hårt på dig själv. Du hade 8 dagar, jättebra! Du kan göra det igen! Se det här som ett litet sidospår, och ta nya tag! Det skulle likaväl ha kunnat hända mig, jag har 10 dagar idag, och det är just nu rätt kämpigt. Kram!

Litetill

Det är bara så trist att falla. Lätt att skylla på hårt liv (handikappad man), pensionärsrådet blev inte som jag tänkt mig med trevligt liv och resor. Nu fast som deltids vårdare, ska fixa allt som vi tidigare delat på. Var finns plats för mig?? Man skiljer sig inte efter 38 års äktenskap, 3 barn och 6 barnbarn. Känner mig fastlåst av både omständigheter och mig själv.

Björkek

Du har inte funderat på att gå på ett AA möte? Få träffa andra likasinnade, eller gå med i något annat sammanhang där du kan få lite gemenskap och social samvaro?
Det är trist och sorgligt när saker och ting inte blev som man hoppats. Själv är jag skild sedan några år tillbaka, och har isolerat mig rätt mycket senaste året då jag druckit rätt rejält. Så jag får börja bygga upp bekantskapskretsen igen så sakteliga. Ikväll ska jag ta mig till ett AA möte, då jag känner att måendet och suget efter att dämpa negativa känslor virvlar runt i hjärnan.

Litetill

Har funderat men inte vågat. Det känns så definitivt då att man är alkis! Skygglappar! Finns flera gruppen här på Söder där jag bor. Ska botanisera. Går du på Söder och kan rekommendera ngn grupp passande äldre kvinna?

Björkek

Vasa lunchgrupp och Vasagruppen har möten varje dag. Det ligger ju dock inte på Söder, utan vid Odenplan. Men där är en hel del äldre, och blandat män och kvinnor.
Jag har fått tipset att gå på "Marias steggrupp" kl 13.30 på söndagar. Det ska vara bra just för oss som är nynyktra. Jag funderar på att gå på söndag. Det ligger vid Mariatorget, St Paulsgatan.

Litetill

Vill jag bara gå till systembolaget, köpa en liters tetra vin och hälla i mig på rummet. Till min hjälp att motstå är det griniga vädret som gör att jag inte vill gå ut. Ska försöka mota a-spöket.

Litetill

En månad. Nu på banan igen sedan en vecka. Motstog inköp både fredag och lördag fast jag passerade systemet.
Försöker en vecka till.

Bra jobbat!
Samla nykta dagar nu och starta direkt igen om det går på tok.
Det kan vara lite knackigt, men min uppfattning är att det blir lättare och lättare med fler nyktra dagar i bagaget.

Litetill

Sisyfos. Svårt dock att höra mannen smygdricka vin nu när vi inte tar vår sedvanliga vidare på helgen. Försöker se det som hans problem men lilla a spöket gör sig påmind.

Funderar lite på din situation. Du ska fixa allt skriver du. Deltidsvårdare? Är det så det måste vara eller något du valt? Och om det är något du valt, orkar du? Du kanske måste se om ditt "eget hus". Du kanske måste välja dig själv eller hitta en modell som fungerar. För det funkar ju inte så bra nu att du släcker eländet med alkohol.
Och jsg förstår mycket väl både dina val och din känsla när du hör någon smygdricka... inte lätt nånstans!

Som flera andra här har sagt! 8 dagar är bra! Men! Man hinner glömma hur det är att vara bakis! Tänk om man kunde komma ihåg det!! Du undrar om det är svårt? Ja! Det är ju det! Konsten är att påminna sig själv hela tiden! Så tänker jag själv göra! Hitta det sätt som passar dig bäst men ge inte upp!! Det går att leva utan alkohol!! Vi får hjälpas åt!!

Litetill

Nej det är inte lätt, mannen fick stroke för ett år sedan, rullstol och afasi. Svårt att bara tänkte mig själ då. Varit gifta i 40 år, då går man bara ut genom dörren. Vad gäller alkoholen är jag sällan full men ofta småpottig. Ska sträva efter att dricka måttligt max 2 dagar i veckan så småningom. Men nu gäller 0 tolerans tills vidare.

Litetill

Är det jag håller på med? Klarar inte mer än drygt en vecka utan A. Vet att jag har dåliga värden, skiter i det. Vill jag bara smita från min handikappade stroke drabbade man? Trött på att vara den som ska sköta allt, mat, bil, ekonomi, kontaker med makens arbetsterapeut, logoped, sjukgymnast, bistånds-handläggaren, läkare, färdtjänst. Bara så jävla trött.

AlkoDHyperD

Du behöver avlastning och det nu! Annars är det nog som du beskriver, långsamt utplånande av dig själv.
Anhörigcentralen knaske kan lotsa dig till rätt hjälp. Man ska ju kunna få avlastning i form av korttidsboende, eller om kommunen har annat att erbjuda. Du har ett eget liv också, oavsett hur länge ni varit gifta. Tror säkert din make vill att du ska leva själv också❤