av Sara1212

likeanangel
ons, 2017-02-22 - 14:35

Hej Sara1212,

Jag förstår verkligen din känsla. Jag har varit där. Jag har vaknat upp bredvid någon som jag alltid haft så mycket avsmak för. Tjock, äcklig och ful. Jag var 17 då. Jag vet, någon kommenterade att den här personen också är en människa med känslor. Men det är ju inte så att det hjälper hur du känner. Äcklet. Avsmaken. Tanken på att den här människan ens rört vid mig äcklade mig.

Jag kommer inte ihåg någonting. Jag hade en total blackout. Jag är någon annan när jag har en total blackout. Det är en av anledningarna till att jag har slutat dricka nu. Jag kan inte, och vägrar ta ansvar för vad jag gör när jag dricker. Det är ju inte jag!!! Men jag har lärt mig i livet att man tyvärr till slut måste ta ansvar för sina handlingar. Därför kan jag inte dricka.

Eftersom jag hade en blackout så kan jag intala mig själv att jag inte var med på det. Helst att jag var medvetslös. Jag har inga minnesbilder av själva händelsen vilket jag är enormt tacksam för. Jag ska inte påstå att jag har hanterat detta så jag kan egentligen inte hjälpa dig med det. Men jag kan trösta dig med att det kommer att blekna. För varje dag bleknar det en liten millimeter. Och med tiden kommer du ha lättare att skjuta tanken ifrån dig.

Det är inte det här som definierar dig som person. Det som definierar dig är vad du väljer att göra idag. Se framåt inte bakåt!

Sara1212
sön, 2017-04-02 - 14:42

Tja! Fint att det är så många som har svarat och har läst varenda än. Tänkte bara uppdatera lite men har inte hänt något egentligen. Ju mer tiden går så märker man verkligen hur alkholen har fuckat upp sitt liv. Man får distans och man får tid att analysera skiten vilket man inte får om man dricker hela tiden. Det är sällan faktiskt som jag mår riktigt dåligt över vad jag har gjort på fyllan nu för tiden utan kan tycka mer att det är synd. Så synd och onödigt hur allt har blivit. Dock kan man få en kraftig "Vad faaaan! Hur kunde jag göra det på fyllan??" När man tänker på nått man gjort och bara vilja byta land. Speciellt nått som man gjort mot någon man känner. De sakerna försvinner aldrig tydligen. Just nu dricker jag väldigt sällan och om jag gör det dricker jag väldigt lite. Märker vid andra eller tredje glaset att jag ofta känner "fan whatever jag kan ta ett till" men då slutar jag? Jag tror att jag verkligen har fattat hur sorgligt mitt liv har blivit pågrund av min brist på kontroll av alkohol och när jag dricker så försvinner inte den uppfattningen. Tror dock att den skulle försvinna efter sex glas och därför måste jag väl stoppa innan om jag ska dricka. Just nu har jag dock ingen vidare lust att dricka längre. Som sagt så har jag ett as deppigt liv och om jag vill ändra på det så är alkoholen inte lösningen. Vi får se hur det går! Ska käka nu haha. Skriv gärna! Spelar ingen roll om vad. Ha det fint.

likeanangel
tis, 2017-04-04 - 13:10

Jag har ofta varit med om att jag möter en person som tycker att den "känner mig". Jag blir ju ofta extremt översocial och håller låda men minns ingenting. Det har gjort mig väldigt obekväm och de personerna undviker jag gärna sen. Om det är någon jag vet att jag gjort bort mig framför så undviker jag den personen så länge jag behöver för att min ångest ska försvinna. Och det spelar nästan ingen roll hur nära jag står den personen.

Men det är så skönt att det är över nu! Jag är fylld med en känsla av befrielse. Att vara nykter har varit det bästa beslutet i mitt liv! Äntligen har jag fattat! Det tog mig ett par månader av nykterhet så började jag känna att jag vågar möta och bemöta allt det dumma jag gjort. För jag har erkänt för mig själv och min omgivning att jag har ett problem. Min största rädsla var ju att jag inte hade någon som helst kontroll över vem som kan ha sett mig i mina värsta stunder eftersom jag aldrig minns något. Det blev tydligt när jag började undervisa och fick en sån brutal ångest efter en helg när jag skulle upp i klassrummet.... "Tänk om någon av mina studenter såg mig i helgen" . Nu är jag befriad från detta. Om någon skulle komma upp till mig idag så har jag ett vapen. "Jag är nykter alkoholist!" Just nu känns det som att det försvarar allt jag någonsin gjort.

Lycka till i din kamp! Det finns ett ljus på andra sidan. Och det ljuset är helt underbart :)

Sara1212
ons, 2017-04-12 - 00:27

Jag vill vara ärlig, ärlig om mitt drickande gentemot andra men framförallt mig själv. Men jag är inte det. Jag har ingen aning om hur djupt alkoliserad jag är eller om jag ens är en alkis. Hur jävla snett är det? Men ska nu förklara vad som hände idag, punkt för punkt, (bara händelse loppet) så ärligt jag kan, dock har jag druckit lite (ärlig). Så..jag skulle träffa min syster, , shoppa lite, äta lite och sen träffa hennes pojkvän. Jag tar flera shots innan, dricker en fjärdedel av en absolut vodka, märker sen på bussen att jag inte är tillräckligt påverkad, bestämmer mig för att stanna på en krog och sveper ett glas. Min syster märker att jag blir tjugo min sen. Jag går på toa och sköljer med munskölj ( så att man inte avslöjer sig själv), sen under hela shopping turen är jag smått nervig och gör mitt yttersta för att verka som en normal och skön människa. Kommer sen hem till henne och hennes pojkvän och frågar om alkohol. Dem bjuder men dricker inte själva. Jag häller upp till mig själv och under hela kvällen gör jag det på detta sätt - Jag frågar om ett glas vin, de säger ja och jag går ifrån dem och häller upp ett glas och sveper fort som fan och sen häller upp ett till och går till dem i tron att dem inte skulle märka. Gör detta tre gånger. Sista gången jag frågar om påfyllning så frågar dom skämtsamt - Hahaha ska du bli packad? Jag blir smått förvånad och försöker försvara mig - haha men nej detta är bara tredje glaset. Dem säger typ något som: haha vindunken måste vara slut snart..Får lite panik men hindrar inte mig från min påfyllning. Unde hela kvällen känner jag mig som en idiot. Känner mig inte glad eller nått, bara efterbliven. Går därifrån sen, hem till mig, ganska packad. När jag kommer hem så går jag en långpromenad och bölar sönder. Är jag en alkis? Isånnafall varför? Varför kan jag inte hänga ens med min syster?! Vad är detta för beteende? Är så trött. Så jävla äckligt trött på detta liv. Vill bara vara normal

AlkoDHyperD
ons, 2017-04-12 - 07:21

för en alkoholist.
Att du ens kunde stå upp efter dessa enorma mängder visar på väldigt hög tolerans - vilket är ett tydligt tecken på beroende.
Dricka vid "fel" tillfälle, dricka även om de andra inte gör det, dricka extra i smyg och kamouflera med ett officiellt glas, dricka trots att det inte ger någon positiv känsla, göra sådant som egentligen går emot ens grundläggande värderingar (missa överenskomna tider, be om och ta alkohol av andra mm) Det är inte du själv utan beroendet som styr och skammen kommer som ett brev på posten.
Varför du blivit på det här sättet är ju inte så lätt att svara på, men man kan dricka sig till ett beroende oavsett hur grundförutsättningarna varit från början.
Visst kan du bli "normal" igen, dvs normal i meningen leva ett liv i nykterhet. Däremot har jag svårt att tro att du kommer att kunna dricka "normalt".
Du ör trött på detta. Låter som en stark motivation att börja en förändring. Vill du börja nu? Att avstå alkohol en dag i taget?
Jag tycker du ska ge dig själv en ärlig chans. Skriv här och börja idag!
Kram

Sara1212
ons, 2017-04-12 - 12:05

Hej alkodhyperD
Tack för inlägget. Ja jag har skit hög tolerans vilket suger, för det är inte okej att dricka fyra glas vin ute bland folk, men det är då jag börjar känna nått i lillfingret haha. Skämtåtsido, känner mig knappt bakis idag, vilket är ovanligt för jag blir väldigt lätt bakis. Jag har inga problem att avstå från alkohol i flera månader eller veckor, men kan dricka så här nån gang. Just nu ser det ut så men ett år tillbaka såg det inte ut så, då spårade jag ur med alkoholen och skämde ut mig rejällt på krogen minst en gång i veckan och nu dricker jag sällan men dricker på detta alkoliserade sättet. Har du druckit på detta sätt? Ja hur kommer det sig att alkoholen slutar ge en lyckokänslor? Får knappt det längre. Ha det fint.
Kram

AlkoDHyperD
ons, 2017-04-12 - 12:45

Och ja, när jag dricker så är det på det sättet. Fort, i smyg, rent, för det mesta rätt ur flaskan. Dricker jag i en sådan period tillsammans med någon har jag sprit vid sidan om (eller i fickan, necessären mm) det som bjuds, eftersom de där enstaka socialt accepterade glasen inte räcker. Jag dricker aldrig för smaken eller för sällskaps skull utan enbart för att bli påverkad.
Har heller inga problem med att vara nykter. Är helnykterist - eller om man ska kalla det nykter alkoholist som tar ordentliga suparperioder när allt känns hopplöst.
Jag har aldrig druckit normalt. Redan som tonåring alltid fullast och drack även då ensam eller när det inte var någon annan som drack i sällskapet. Vid sjutton var jag alkoholist. Hade ett gravt missbruk mellan 17-27. Dille, alkoholpsykos, ep-anfall, blackouts, rattfyllor, skador, vandalisering (kunde bli väldigt aggressiv på fyllan), drack i skolan, på jobbet, drack vid ett tillfälle hårspray. Var på behandlingshem innan jag fyllt tjugofem, hälften så gammal som "gubbarna" där.
Jag tog mig ur skiten när jag var 28 och ersatte det med träning. Drack inte så ofta sedan, men aldrig mindre än till berusning heller.
Fann mig plötsligt vara trött på alkohol och det gick heller inte ihop med mina tränings och tävlingsambitioner, så under flera år drack jag nästan aldrig och inte heller mer än några glas vin.
Nu sedan två år tillbaka har alkoholistbeteendet vaknat (tror det var genom att jag smakade på starksprit igen, något jag undvikit alla år efter missbruket) och eskalerat till suparperioder på flera veckor. I början av perioden är toleransen inte så hög, men det räcker med någon veckas drickande varje dag för att komma upp i samma mängd som för tjugofem år sedan. Före senaste perioden för 2 1/2 månader sedan var jag nykter i ett helt år.
Jag tror att detta kommer att eskalera ännu mer. Om jag tar ett återfall igen kanske jag inte kan sluta, alternativt råkar ut för en olycka, får hjärtinfarkt, eller åker fast för rattfylla. Så jag kan inte dricka en droppe. Vill inte och behöver inte.
Livet är helt ok utan alkohol

Sara1212
mån, 2017-05-08 - 20:05

Jo jag har en fråga, schysst om någon kunde svara, det är så att jag nuförtiden får rödsprängda ögon om jag dricker. En drink och jag har röda ögon resten av dagen. Vad beror det på tro? Kram!

AlkoDHyperD
ons, 2017-05-10 - 08:54

Om du tidigare druckit stora mängder kanske kroppen reagerar snabbt på samma stimuli som tidigare gett de symptomen i större mängder. Så är det ju med annat när det gäller sensitisering. En förvarning som nervcellerna genast svarar på.
Detta har jag inga vetenskapliga belägg för, men låter logiskt på något vis