av Anonym15366

Sist jag slutade dricka höll jag 56 dagar. Jag mådde bra på alla sätt. Sakta smög sig alkoholen in i hemmet. Bara ett glas, bara ett glas, bara ett glas... jag har aldrig kunnat dricka "bara ett glas". Jag har druckit varje kväll och hela helgen har varit alkohol och bråk. Mellan mig och min man. Pinsamt. Fruktansvärt. Vi är alkoholister. Trots hus, jobb och tre barn. Utåt sett ett bra liv. Barnen märker. De lider.
Idag stannar jag hemma med minsta barnet. Mår illa, har ångest, skäms. Vad fan håller jag på med? Jag förstör mitt liv! Barnens liv!
Jag vill så gärna förbli nykter den här gången! Snälla hjälp!

Gunda
mån, 2017-04-24 - 09:31

Låter jätte jobbigt det du skriver. Men 56 dagar har du fixat det kan du fixa igen.
Men nu tar du nya tag liksom jag gör och många med oss här.
Ny början ny dag, kram på dig, vi hjälps åt. Ha en bra dag!

Ellan
mån, 2017-04-24 - 09:54

Hej,
Vill ge dig hopp. Det går att bryta och det går att tillfriskna och hela relationen till sina barn. Jag tror dock att det kan vara svårt att "bara" bita ihop och låta bli alkoholen. Skammen är fruktansvärd men ta hjälp i någon form. För din egen skull och för dina barn.
Stor, stor kram!❤️

Anonym15366
mån, 2017-04-24 - 10:35

Jag ringde en mottagning som utför 12-stegs behandling under 8 veckor. Men då måste man sjukskriva sig från jobbet under den tiden! Det går ju inte!
Hur kan man fixa det här?

Hjärnklar
mån, 2017-04-24 - 10:59

Såklart kan du sjukskriva dig! Är du orolig att arbetsgivaren ska se diagnos/orsak så kan det vara bra för dig att veta att det är endast sidan 2, där omfattning och tidsperiod av sjukskrivningen framgår, som arbetsgivaren behöver. Våra diagnoser är vi inte skyldiga att uppge.

Fruhoppfull
mån, 2017-04-24 - 11:03

Jag och min man har två fina barn, villa, volvo och jobb. Ångesten som kommer över en är fruktansvärd, när en vågar släppa in den. Ångesten över att dricka trots att det går ut över barnen.

Jag kom till en punkt för drygt två veckor sedan då jag släppte taget och vågade tänka tanken fullt ut; jag väljer alkoholen framför barnen. Jag vågade stanna kvar i den känslan av skam, självförakt och ångest. Bestämde mig för att sluta dricka. Än så länge går det bra. Jag tänker att det kommer att ta lång tid att reparera och normalisera relationerna till barnen. Under tiden tänker jag stå kvar. Vara trygg och finnas tillhands. Jag har ännu inte pratat med dem om alkohol, jag funderar kring hur jag ska göra det. Jag tänker att jag i takt med att jag blir tryggare i min nykterhet ska våga börja prata om det.

Vad säger din man? Min vill inte gå så långt som att säga att han är beroende, men hängde på mig när jag berättade att jag inte tänker dricka mer på ett tag. Så vi är vita tillsammans. Känns himla fint faktiskt. Jag var rädd över att jag inte skulle stå ut i vardagen utan promille, men jag tycker att vi har det ganska trevligt tillsammans, även utan a :).

Du, vi finns här! Skriv här, här finns fler som har varit och är där du är just nu. Vi kan kämpa tillsammans!

Anonym15366
mån, 2017-04-24 - 11:11

Ni är ju fantastiska! Så ärliga och bra svar. Jag har sån ångest över att utsätta barnen för det här. Jag var så stolt och glad när jag inte drack en lång period. Jag vill verkligen vara nykter!
Min man inser problemet. Han säger att han också ska var utan A men jag vet också att han lätt faller dit.

Ellan
mån, 2017-04-24 - 11:27

Har ju ett ansvar även i dessa frågor. Jättebra att du ringde mottagningen. Klart du kan vara sjukskriven för att verkligen ge dig en chans att tillfriskna.
Jag har pratat mycket med mina barn om allt de varit med om och svarat på deras frågor osv. Vi tog hjälp via ett program och det hjälpte oss ENORMT. Det gjorde vi när jag hade 7 mån nykterhet och kände mig redo för det.
Kram!

Anonym15366
mån, 2017-04-24 - 12:15

Jag har också lätt för att prata ärligt med barnen. Är så rädd att de utsatts för trauma eftersom vi grälat o bråkat så mycket ?
Känner att det får vara nog med kaos för barnen. Jag vill gärna ha råd om hur jag kan underlätta ev trauma hos barnen?

Ellan
mån, 2017-04-24 - 13:59

Skulden inför barnen är fruktansvärd... jag vet. De förstår ju ingenting av vad som händer med oss när vi dricker. Efter en tids nykterhet kontaktade jag Childrens Program. Det är kostnadsfritt och vi fick vara med där under en helg. Det var helt fantastiskt.❤️

Fruhoppfull
mån, 2017-04-24 - 14:10

När du säger att ni grälat och bråkat mycket, hur har det sett ut? Har det förekommit våld mellan er?
Jag arbetar själv (ironiskt nog) med att utreda barns behov av stöd. I varje kommun brukar det finnas en verksamhet som riktar sig till barn som har missbrukande föräldrar, föräldrar i konflikt etc.. Här där jag bor är det en verksamhet en kan söka själv, socialtjänsten behöver inte vara inkopplad. För att minska risken för att olika trauman får konsekvenser är det generellt viktigt för barnet att avlastas, att barnet förstår att inget beror på barnet självt. Att barnet förstår att det är okej att uttrycka alla de känslor som förälderns drickande eller konflikter har medfört för barnet.

Jag brukar ha lätt för att prata om högt och lågt med mina killar, men just detta är ännu så...svajigt på något vis. Jag vet att stunden kommer när jag pratar med dem, men jag vill liksom förbereda mig. Märkligt. Jag vet ju att det är så enormt viktigt men kommer mig inte för, ännu :).

NyaMagnus
mån, 2017-04-24 - 16:12

Hej!
Ser att du får många bra tips i tråden vilket vi alla är här för samt för att känna stöd i våra egna kamper.
Ser dock inte att någon nämnt AA ännu så därför vill jag tipsa dig om just AA.

Det är en sammanslutning av människor som alla vet vad du går igenom och som vet vad som behövs för att klara utmaningen. Vi har 12-stegsprogrammet som grund och tonvis av erfarenheter att dela. Gemenskapen är genuin och alla vill verkligen bara ditt bästa.

Det kan kännas nervöst att gå på möte men min erfarenhet är att INGEN har ångrat sitt första möte. Ge AA en chans. Du kommer inte att ångra dig.

Lycka till nu!

Anonym15366
mån, 2017-04-24 - 16:25

Tack för tips och pepp!
Grälen barnen upplevt är högljudda diskussioner, elakheter föräldrar emellan och smällar i dörrar etc. Obehagligt. Jag har pratat med dem. Bett om förlåtelse. Sagt ärligt att alkohol är ett problem för oss. Att det är slut med A nu. Att vi förstår att vi beter oss illa.
Jag förstår att vi förstör barnen. Kanske vi borde skiljas. Tillsammans är vi inte bra.
Jag har bara ingen ork att gå igenom en skilsmässa också. Hoppas att vi kan hitta tillbaka till kärleken som fanns en gång. Många gräl och svek har förstört kärleken. Nu är vi patetiska, jobbar, stressar och köper på oss mer materiellt. Istället för att vara ärliga och fokusera på det som är viktigt.
Nu babblar jag. Känns skönt att skriva av sig.
Jag ska fokusera på hur jag vill vara. Sund, träna, läsa, vara i naturen, leka med barnen. Det som har varit är dåtid. Nu har jag en ny chans att göra rätt!

Anonym15366
mån, 2017-04-24 - 16:29

Jo jag har funderat på AA men i mitt huvud är bilden av AA hemsk. (Jag har i verkligheten ingen aning). Vågar jag? Ja, jag ska faktiskt kolla närmsta ställe. Ge det en chans.

Ellan
mån, 2017-04-24 - 16:45

Hej igen,
Jag går oxå på AA och det ger mig massor. Känslan av att vara en i gänget, människor som faktiskt förstår. Det är en salig blandning av individer, män och kvinnor, äldre och yngre, med en sak gemensamt. Det har stärkt mig i min nykterhet. De jag utåt sett kanske har minst gemensamt med är de jag känner mig oerhört trygg med. Kolla på AA:s hemsida så hoppas jag att du hittar något som passar. Innan mitt första möte var jag jättenervös men tänkte att det kunde inte bli värre än vad jag upplevde när jag drack. Inget kunde bli värre just då.
Lycka till!❤️

Anonym15366
mån, 2017-04-24 - 17:17

Jag har kollat mötestillfällen i min stad. Ska gå utan att berätta för nån. Inte ens mannen. Jag skäms. Vet inte varför.

Ellan
mån, 2017-04-24 - 17:51

Du gör något åt ditt problem så sträck på dig. Stå fast vid det när ångesten klingar av... Vi tenderar att glömma bort hur dåligt vi egentligen mådde.
Ska du gå redan idag?❤️

Anonym15366
mån, 2017-04-24 - 22:10

Har börjat bli rädd för vad alkoholen ställer till med! Ofta har jag minnesluckor, stark ångest, konstiga tankar, emellanåt förvirring och dödsångest dagen efter. Har till och med fått kramper. Jag skriver det här fast att jag inte vill erkänna egentligen. Mina alkoholproblem är värre än jag vågar inse. Jag kan aldrig mer dricka alkohol. Det är rena giftet. Jag blir stupfull, gör bort mig, gör korkade saker. Jag är rädd att det skulle kunna gå riktigt illa en dag om jag fortsätter. Tänk om jag skulle riskera mina barn?? Ångest! Mardröm!
Jag vill så gärna vara nykter för evigt!

Huuur kan a ha sån makt över ens psyke?

miss lyckad
mån, 2017-04-24 - 23:16

Vi är också ett par som är beroende av alkohol. Vi har varit det i flera år. Skam, skuld, gräl och felprioriteringar har följt oss länge. Därtill ledsna, arga, förtvivlade barn. Det går att vända skutan. Antingen gör ni det tillsammans eller så får du rädda dig själv. Ingen kan tvinga någon annan att sluta med alkohol om inte hen vill... Andra i tråden har gett dig info på hur du kan göra. Ta tag i saken och kontakta någon som kan hjälpa dig. Jag lovar. Du är värd ett friskt liv. Dina barn är värda att ha ett gott liv. Styrkekramar och ta chansen till en förändring nu...