Hej alla kämpar. Ja för det är ni, jag har orienterat mig runt en del på sidan läser och försöker förstå.
Beundrar er hur starka kämpar som finns här!
Jag har fortfarande svårast med FÖRSTA steget!!!

Varför? Jo för att jag kan hantera alkoholen. Men som jag har sett det VÄLJER jag att döva mig med alkohol ibland, å då inte för att jag är alkolist utan för att jag lider själslig nöd!
Så jag har velat hävda att JAG väljer alkoholen och inte tvärtom!
Har mitt drickande fått konsekvenser? - svar ja! Å de valde jag ju inte.......
Det vore lättare om jag INTE kunde dricka ett enda glas, Då visste jag att jag inte kan dricka alkohol punkt!
Nu far jag runt i ett ingemansland känns det som.....
jag skulle kunna utveckla mina egna funderingar kring de här men vill gärna höra era erfarenheter!
Kram från en newbe

Ellan

Hej och välkommen hit,
Nu utmanar jag dig lite, skrivet med en del allvar men oxå med glimten i ögat. Vad sägs om att skippa alkoholen ett tag och sedan hantera problemen. Alkoholen genererar ångest och till slut vet vi inte om vi medicinerar med alkohol eller om det är den som är det stora problemet. En del säger att alkoholism är en andlig, känslomässig och/eller själslig sjukdom. Jag går inte in mer på det här men jag tänkte mer i banorna, behöver du verkligen alkoholen i ditt liv? Det är många av oss som medicinerat ett dåligt mående med alkoholen. Då är det dock svårt att reda ut vad som är vad.
Hoppas du stannar kvar och tolkar mitt svar på "rätt" sätt.
Kram Ellan

Janne

Detta handlar mest om mig, men i slutet kommer det varför detta är relevant för dig också.

Jodå, så sade jag de första 5-7 åren också. Jag valde alkoholen men inte varje dag. I början kunde jag ha 5-10 dagar utan alkohol i följd och utan att tänka om den. Sen började jag dricka lite oftare och lite hårdare. Särskilt fredagar kunde man unna sig en liten fylla så man kunde sova gott. Det gick fint några år.

Sen började skakningarna på lördagsmorgonen men då kunde jag ta mig ett halvt glas vin och må fint igen.

Ytterligare senare så behövde den lilla återställaren fyllas på varannan timme så då blev det en bra lördag också... Då började mitt drickande bli riktigt allvarligt, men jag ville inte söka hjälp eftersom jag då aldrig mer skulle få dricka.

Nu är jag så alkoholförstörd att jag uppsökte akutsjukhus för nattångesten, skakningarna, smärtorna och buksmärtorna var så jobbiga att jag var helt övertygad om leversvikt och totalt organförfall.

Hade jag sökt hjälp när jag befann mig i din situation kanske jag kunde gått tillbaka till sällskapsdrickandet igen.
Min bästa kompis sade redan för fyra år sedan att jag borde se över mitt drickande lite, för han vill kunna fortsätta gå ut o ta en öl med mig... Lyssnade jag? Icke.