Så jag har varit medveten om att jag har problem med alkohol i många år och "slutat" oändligt många gånger. Jag gillar bäst att dricka ensam eftrersom jag skäms över mitt drickande. Har haft supar polare förr men dessa relationer har jag inte kvar så vill jag supa får jag sitta själv. Har suttit på parkbänkar, däckat på offentliga platser, hamnat i fyllecell, vaknat upp med blåmärken och skärsår som jag inte vet hur dom uppkommit. Hängt på svart klubbar, haft massa sex jag inte velat ha, blivit våldtagen, förlorat fina personer och allt för den jävla alkoholens skull.
Flyttade från stan för ca 9 år sedan vilket förbättrade situationen rätt mycket. Inga mer svartklubbar och skumma krogar med dåligt folk, inget supande på bänkar och fylleceller men jag har svårt att låta bli att dricka. Det går i perioder det brukar se ut så att jag köper en vinbox plus en liten explorer, åker hem och börjar dricka vinet medans jag skriver lite på flashback. Det känns trevlig och bra, alla bekymmer blir mindre och mindre för varje glas, jag känner mig förträffligt smart som gjort slag i saken och köpt hem detta. Vaddå är det fel att sitta och må bra och ha trevligt? nej knappast jag har ju jätte kul. Snygg och smart är jag. Jag lyssnar på musik, sitter och sjunger med, pratat med mig själv skrattar allt är jätte bra. Dricker ungerfär halva boxen innan jag däckar.
Vaknar till musiken som nu låter fördjävlig. Ont i huvudet och ångrar mig. Dricker darrande ett par koppar kaffe och det är nu flaskan explorer som jag listigt sparat till morgonen kommer väl till pass, ner med det i kaffet, rejäl mängd och snart allt återigen fantastiskt. Jag kan börja skratta av glädje över hur bra allt är. Flaskan går åt rätt fort och sedan har jag ju vinet kvar.
Sedan tar det ju slut och allt blir fruktansvärt. Ni vet ju hur det är. Lyckas däcka på något sett sedan vaknar dagen efter och vill bara ta livet av mig. Det är nu jag "slutar" dricka. Men det gör jag ju inte. När jag kommer in i det upprepar sig detta scenario 2 gånger i veckan.
Jag kan klara ett par månader ibland, ibland bara ett par veckor men sedan kommer massa bra anledningar för att köpa hem kittet igen. Anledningar jag kommit på är:
Jag är glad.
Jag är ledsen.
Jag har pengar.
Jag är nästan pank.
Det är sommar. Eller vår eller höst eller vinter.
Jag ska bara göra det en sista gång.
Jag gjorde det för ett par dagar sedan lika bra att ta en vända till.
Jag har inte druckit på länge.
Jag ser någon annan komma med en påse från bolaget.
Det är helg. Eller måndag eller tisdag osv.
Jag kan sluta men ska skjuta upp det.
Är sjukt trött på det här. Hade ett uppehåll på flera månader efter en vända på psyket (har andra psykiska problem) och mådde jättebra, hade fått nya mediciner som fungerade och kände inget som helst sug, tvärtom kände att jag lagt det bakom mig en gång för alla. Tackade nej när det erbjöds utan problem, sov bra, vaknade utan ångest och åt på fasta tider, läste böcker och njöt av livet.
Men sedan kom den dagen då jag tänkte att nu när jag mår så bra kan jag unna mig en fylla för att förgylla dagen. Började med att "bara" köpa två vinare men senare den veckan blev det en box och nu har jag börjat köpa spriten också. Det gick snabbt och den kontrollen jag kände är nu som bortblåst. Jag använder ursäkten att bara en sista gång hela tiden men det har för fan pågått många år nu. Känns inte som att jag har ett fysiskt behov av alkohol, det känns mer psykologisk det är som ett tvångsbeteende. Jag vill inte men gör det ändå.