Så jag har varit medveten om att jag har problem med alkohol i många år och "slutat" oändligt många gånger. Jag gillar bäst att dricka ensam eftrersom jag skäms över mitt drickande. Har haft supar polare förr men dessa relationer har jag inte kvar så vill jag supa får jag sitta själv. Har suttit på parkbänkar, däckat på offentliga platser, hamnat i fyllecell, vaknat upp med blåmärken och skärsår som jag inte vet hur dom uppkommit. Hängt på svart klubbar, haft massa sex jag inte velat ha, blivit våldtagen, förlorat fina personer och allt för den jävla alkoholens skull.
Flyttade från stan för ca 9 år sedan vilket förbättrade situationen rätt mycket. Inga mer svartklubbar och skumma krogar med dåligt folk, inget supande på bänkar och fylleceller men jag har svårt att låta bli att dricka. Det går i perioder det brukar se ut så att jag köper en vinbox plus en liten explorer, åker hem och börjar dricka vinet medans jag skriver lite på flashback. Det känns trevlig och bra, alla bekymmer blir mindre och mindre för varje glas, jag känner mig förträffligt smart som gjort slag i saken och köpt hem detta. Vaddå är det fel att sitta och må bra och ha trevligt? nej knappast jag har ju jätte kul. Snygg och smart är jag. Jag lyssnar på musik, sitter och sjunger med, pratat med mig själv skrattar allt är jätte bra. Dricker ungerfär halva boxen innan jag däckar.
Vaknar till musiken som nu låter fördjävlig. Ont i huvudet och ångrar mig. Dricker darrande ett par koppar kaffe och det är nu flaskan explorer som jag listigt sparat till morgonen kommer väl till pass, ner med det i kaffet, rejäl mängd och snart allt återigen fantastiskt. Jag kan börja skratta av glädje över hur bra allt är. Flaskan går åt rätt fort och sedan har jag ju vinet kvar.
Sedan tar det ju slut och allt blir fruktansvärt. Ni vet ju hur det är. Lyckas däcka på något sett sedan vaknar dagen efter och vill bara ta livet av mig. Det är nu jag "slutar" dricka. Men det gör jag ju inte. När jag kommer in i det upprepar sig detta scenario 2 gånger i veckan.

Jag kan klara ett par månader ibland, ibland bara ett par veckor men sedan kommer massa bra anledningar för att köpa hem kittet igen. Anledningar jag kommit på är:

Jag är glad.
Jag är ledsen.
Jag har pengar.
Jag är nästan pank.
Det är sommar. Eller vår eller höst eller vinter.
Jag ska bara göra det en sista gång.
Jag gjorde det för ett par dagar sedan lika bra att ta en vända till.
Jag har inte druckit på länge.
Jag ser någon annan komma med en påse från bolaget.
Det är helg. Eller måndag eller tisdag osv.
Jag kan sluta men ska skjuta upp det.

Är sjukt trött på det här. Hade ett uppehåll på flera månader efter en vända på psyket (har andra psykiska problem) och mådde jättebra, hade fått nya mediciner som fungerade och kände inget som helst sug, tvärtom kände att jag lagt det bakom mig en gång för alla. Tackade nej när det erbjöds utan problem, sov bra, vaknade utan ångest och åt på fasta tider, läste böcker och njöt av livet.

Men sedan kom den dagen då jag tänkte att nu när jag mår så bra kan jag unna mig en fylla för att förgylla dagen. Började med att "bara" köpa två vinare men senare den veckan blev det en box och nu har jag börjat köpa spriten också. Det gick snabbt och den kontrollen jag kände är nu som bortblåst. Jag använder ursäkten att bara en sista gång hela tiden men det har för fan pågått många år nu. Känns inte som att jag har ett fysiskt behov av alkohol, det känns mer psykologisk det är som ett tvångsbeteende. Jag vill inte men gör det ändå.

SkåneTösen

Jo det går bra. Har legat på latsidan och inte gått på något mer AAmöte dock. Men har å andra sidan inte haft något sug heller. Precis efter återfallet var jag rätt sugen men det har lagt sig nu.
Försöker ta vara på våren och är peppad på kattungarna som är på g. Katten är rund som en boll.
Tack för tipset om Risky Drinking den var verkligen bra och tänkvärd.

SkåneTösen

Hej på er, ett tag sedan jag skrev sist. Fortfarande nykter och allt väl.

Har nu fått känna på "andra sidan" dvs att försöka resonera med en missbrukare som är i förnekelse. Det är något jag aldrig upplevt förut.
Hemma hos mig bor vi 3 personer på en gård men har separat boende som tur är. Det är jag, killen som äger stället och en kille till som liksom jag hyr.
Den här killen har ett cannabis missbruk. I början när han flyttade hit visste vi förvisso att han rökte på men inte omfattningen av det. Liksom med alkohol så finns det ju dom som klarar av ett rimligt bruk, men så inte fallet med denna killen. Röker på oavbrutet. Han började snart missköta sig och slutade betala hyran. Slutade jobba. Jag och min hyresvärd har försökt peppa honom att söka försörjningsstöd men fick ingen respons, eller han sa att han skulle ta tag i det men det gick över ett halvår utan att hyran betaldes. Under tiden har han suttit och rökt ner sig och spelar datorspel.
För 2 månader sedan lyckade han äntligen ta tag i det och med hjälp av en kurator nu fått försörjningsstöd. Vilket såklart är positivt men det är ändå helt sjukt han inte tagit tag i dt tidigare. Han har själv erkänt att rökandet är ett problem och att han är missbrukare innan men nu verkar det som han har tänkt om...
Han blev inlagd på psyket nu i sommar och när han var på hempermis över en dag frågade vi honom om han varit ärlig mot läkarna angående rökandet. Det sa han att han hade. Han sa att han ville ha hjälp och komma tillrätta med sina problem. På psyket gjorde dom tester på honom och han var undernärd och led dessutom av allvarlig vätskebrist. 15 kilos undervikt. Ganska allvarliga konsekvenser av missbruket alltså. Men han var väldig uppåt och sa att det kändes bra att inte röka (han höll sig ren under tiden på psyket). Dom hade satt in mediciner som han tyckte fungerade jättebra.
Men så fort han blev utskriven började han röka på igen. Dagligen. Från morgon till kväll.

I samband med att han gått över flera gränser som jag inte orkar gå in på nu kan bara säga att det rör sig om saker som borde vara självklara att man inte gör fick vi ha ett husmöte. Under detta möte togs hans rökande upp då detta ligger till grunden av hans beteende. Vi blev då varse om att han har gjort en helomvändning och förminskar och till stor del förnekar att rökandet är ett problem. Argumenten var att han med dom nya medicinerna mådde så bra att det inte var ett problem längre. Att rökningen inte var "den enda anledningen" till hans problem, vilket iofs är sant han har även psykiska problem
med ångest och paranoia. Vi försökte att förklara för honom att dessa besvär förvärras när man missbrukar. Detta slog han ifrån sig. Han mår ju jättebra nu... Han ska få träffa en psykolog nu för att bearbeta sin barndom som var jobbig pga en alkoholmissbrukande styvpappa. Även detta var ett argument för varför han nu röker igen "jag ska gå igenom min barndom först". Jag har ju själv omfattande erfarenhet av missbruk, taskig barndom och psykisk ohälsa och försökte förklara att man inte kommer vidare så länge man missbrukar. Det går inte att på ett bra sätt komma åt sina känslor om man ständigt är påverkad. Det gick inte in. Hans ide är att lösa alla problem medans han röker och när dom är lösta finns det ingen anledning att låta bli för han gillar ju att vara stenad. Jag kontrade med att jag gillar att vara full (har ju berättat om mitt missbruk). Men det var inte alls samma sak tyckte han, han fungerade utmärkt när han var pårökt. Trots en hyresskuld på 10.000, en kropp som ligger på gränsen av svält samt vätskebrist. Kan tillägga att han dom senaste 10 åren har blivit utslängd 9 gånger (!!!) från kompisar han bott hos. Eller dom var hans kompisar, nu vill dom inte veta av honom.
Sedan kom ett mycket märkligt motargument.

Jag: "Jag har kämpat som fan i hela mitt vuxna liv att komma tillrätta med mina problem men det var inte förren jag tog tag i mitt missbruk som det lossnade"
Han: "Och hur gammal var du när du slutade dricka?"
Jag: "...äh, 38..."
Han: Ja, OCH JAG ÄR 34!!!

Kan för mitt liv inte hitta någon logik i det resonemanget. Det är bara att konstatera att det verkligen inte går att nå en missbrukare som förnekar sina problem. Jag är så glad att jag inte missbrukar längre. Är ledsen för hans skull men det finns inte ett skit jag kan göra åt det. Sorgligt men sant.

Men det är nog inte mycket du kan göra för att hjälpa honom. Jag läst att man kan få allvarliga psykoser av att röka cannabis. Den här killen kanske inte blir 38 år gammal ens, om han fortsätter med missbruket och inte tar tag i sina problem (kunde vara ett motargument.. ?)
Jag hoppas att DU mår bra. Kram ?

SkåneTösen

Så här är det, jag har tagit ett återfall är nu onykter och ska inte skriva då...men har tankar om att mörka och ljuga om att jag druckit och vill bara få det sagt: Jag har druckit alkohol. Nu är det sagt kommer skriva mer när jag nyktrat till.
Ville bara säga det. Jag fölll. Ni vet hur det är. ❤

SkåneTösen

Det är vad jag undrar för herregud vad jag är smart! Tacka gudarna att jag är begåvad med en så otrolig förmåga att dra logiska slutsatser. Jag drack inget på 1 år och 10 månader... Bara det är ju begåvat.
Julen är en jobbig tid för mig plus födelsedagar och fyllde 40 i slutet av 2018. Kände att jag var på väg in i en depression, vad göra?
Ringa min läkare och be om antidepressiva? Nej nej icke, detta kan jag ju lösa själv. Med alkohol. Såklart.
Så jag köpte mitt gamla goda kit, en BiB och en flaska Explorer. Drack ett par drinkar, blev rätt full. Toleransen var ett skämt. Vaknade bakfull och tänkte "fuck this shit aldrig mer".
Hällde ut Exploren, la vindunken på huggkuppen och yxade sönder skiten. Dramatiskt som fan men inget jag rekommenderar, blev nersprutad med vin från topp till tå.
Bra jobbat dock eller hur?
Tänker att jag behöver ju inte säga något om mitt återfall till mina vänner...jag hällde ju ut det mesta...
Med yxa och allt. Man kan nästan säga att jag varit DUKTIG.
Logiskt hittills eller hur?
Det är nu min intelligens slår mig med häpnad! Jag var ju så duktig som hällde ut spriten och yxade vinet så nu har jag ju det "tillgodo" alltså det jag hällde ut...
Ok, mådde ju fruktansvärt dåligt dan efter och fick lite självmordstankar.
Skämdes som en hund. Svettades floder. Hade fruktansvärda mardrömmar. Ångesten var total.

MEN! Nu hade ju jag tankar om att mörka och ljuga om att jag druckit och det är ju inte bra...att mörka mitt återfall är ju att vara ute på hal is.
Och det vill jag ju inte vara, eller hur?
Så varför vill jag mörka?
För att jag hällde större delen av det jag köpt. Det var ju inte så farligt.

MEN!
Eftersom det är pga att jag drack så lite, inte så allvarligt och det är därför jag tänker ljuga är ju lösningen glasklar:
Dricka ännu mer!!!
För att kunna vara ärlig MÅSTE jag ju dricka mer. Som sagt är jag begåvad med en kuslig förmåga att dra logiska slutsatser...
Så ett kit till (BiB liten flaska Explorer), drack upp det.
Köpte ett kit till efter det, drack upp det. Men herregud, min hälsa såväl psykisk som fysisk står ju på spel och eftersom att genom att dricka för lite kan leda till ljugande, vilket är farligt så var jag ju TVUNGEN att dricka ännu mer!
Shit, nu när jag sätter ord på det är jag hänförd av min fallenhet för logik...är jag ett geni? Mycket pekar åt det hållet. Är nog den smartaste kvinnan i Skåne. Eller i världen.

Men skämt åsido, detta suger och skäms som fan.
Men kommer fan inte nedslås av detta. Glöm att jag kommer ljuga eller fortsätta dricka. Kommer resa mig. Aldrig att jag blir så destruktiv som jag varit. Vägrar.

SkåneTösen

Utan alkohol. Kunde inte sova inatt. Är helt slut. Vet inte vad jag ska göra. Pallra mig iväg till ett AA möte kanske...Usch, det gick ju så bra hur fan tänker jag? Har svårt att fatta varför jag gjorde såhär. Nu har jag kickat igång det jävla suget igen.
Skammen, skammen...
Gruvar mig som fan för att berätta detta för mina vänner fast jag vet att dom är väldigt förstående och bara kommer säga snälla saker. Bara att bita ihop och framförallt inte dricka mer. En dag i taget.

Du, för det första var det ju asgrymt med nästan 2 års nykterhet! Och du behöver inte fokusera på om du ska ljuga eller inte, försök att bara dra ett streck i sanden. Ett kort återfall, dags att bli nykter igen. Skam behöver du inte heller känna. Det hände, nya tag nu. Du har det i dig att ta dig igenom detta. Försök att fokusera om och se framåt och lägg ”kitet” på hyllan och glöm bort det. Det är så lätt att man fokuserar på det som hände i stället för det viktiga, att fortsätta. Lätt att känna att ”bäst jag dricker ett tag och tar nya tag sen...”. Men se det för vad det är, en väldigt liten grej om du ställer det mot din långa nyktra tid.
Dina vänner vill ju ditt bästa, så slösa ingen tid på att skämmas, det viktiga är att hoppa upp på hästen igen och fortsätta. Det är nog vad de vill. Ingen kan vara stark jämt.
Hejja på dag 2, men glöm inte att du måste plussa på dryga året också, det var inte alls förgäves. Ta hand om dig!

SkåneTösen

Skam är en sådan meningslös och destruktiv känsla..du har rätt, det är bara att ta nya tag!
Är omtumlad det gick ju så bra att vara nykter! Hade förra hösten/vintern en riktig kris. Livet gav mig rejäla käftsmällar, en efter en och när jag tänkte att nu kan det inte bli värre gick en av mina katter bort. Det gjorde sååå ont, lilla fina kissen hon var så fin och underbar.
Men hade inte ens en tanke på att ta till alkohol. Måste ta mig dit igen.
Trodde på fullaste allvar att jag lagt detta bakom mig. Naivt. Är man missbrukande så är man.

SkåneTösen

Så detta har hänt. Har hållt mig nykter sen sist. Typ. Men sen hände detta.I januari dog min pappa. Vi hade ingen relation. Min barndom var traumatisk och har i flera år
fruktat hur jag skulle reagera på hans död. Han dog och jag var den enda efterlevnaden. Allt hamnade på mig. Dödsbo osv...stressnivåerna gick bananas...
Han bodde i min farmor och farfars bostadsrätt i Malmö. Han knarkade hejvilt när jag var liten och dom få gånger jag skulle vara med honom dumpade han mig hos dom. Och dom enda trygga minnen jag har från min barndom var när jsg var med min farmor. Hon var den enda vuxna som inte tyckte det var något fel på mig. Den enda som inte frågade vad det var för fel på mig.
Efter farmor och farfar dött bodde min pappa i deras lägenhet. Att komma dit var en chock för mig. Lägenheten var totalsabbad. Min farmors fina hem var en mardröm orsakad av min pappas missbruk. Det var målat pundiga saker på väggar och golv. Fullständigt galenskap och missbruk hade fått roda fritt i många år. Lägnheten har skändad minst sagt. Trodde att det skulle finnas fina minnessaker där från farmor, var inte naiv nog att tro att hennes pärlhalsband och dylikt skulle finnas kvar men allt var borta! Hennes samling av marmorägg, hårspännen, handspeglar, stickade filtar, prynadssaker allt var borta...
Ett par veckor efter hans död uppdagades att min nya god man sen ett år tillbaks misskött sitt uppdrag till den grad att jag fått 12.000kr skulder som gått till kronofogden. Innan denna god man började sitt uppdrag hade jag inget hos kronofogden. Mitt i detta skiten slog coronaviruset till vilket ledde till att min mötesplats som hela mitt liv och rutiner kretsade kring stängdes i 7 månader. Hela mitt liv föll ihop. Alla rutiner gick åt helvete.
Har ävan en diagnos som gör mig EXTREMT stresskänslig. Så ja väldigt dåliga förutsättningar för mig att hålla mig nykter. Har tagit fyra återfall sen januari.
Får säga att det är bra jobbat ändå med tanke på all denna skit som hänt.
Håller på att nyktra till nu efter 3 dagars supande. Fan detta liv är inte lätt snälla pepp och stöd är akut välkommet just nu?

Först och främst vill jag beklaga sorgen ?? Och beklaga återfallet. Du är en krigare som inte ger upp, och det är helt rätt! En gång blir den sista. Det ska bli en ynnest att peppa och stötta dig ?

Kram ?

Oj, vilken läsning! Starkt. Du är en riktig kämpe som klarat så mycket! Och du kommer klara att vända på skiten och hedra din kära farmor som säkert vakar över dig någonstans ifrån <3. All kärlek och styrka till dig!
Allt kommer att bli bra. Kram

Välkommen tillbaks Skånetösen. Minns dig och ditt nick sen tidigare och då blir man alltid lite glad när det kommer en gammal bekant. Tråkiga omständigheter men det är kanske inte så konstigt att du återföll under de där omständigheterna.

Usch jag blir så förbannad av att höra din historia om din gode man.
Läste på och man kan åtala den gode mannen om denne misskött sitt uppdrag och man lidit Ekonomisk skada och då eventuellt få skadestånd. Såklart en jobbig process och jag kan tycka att överförmyndarmyndigheten borde ha ett ansvar för att driva den här typen av mål. Jättetrist helt enkelt!.

Men nu är du här igen och tar nya tag. Det är starkt! Och du har klarat så mycket tidigare! Jag ser dig dom en mycket stark person. Och målmedveten. Det är så tråkigt allt du varit med om men du vet att du har både viljan och kapaciteten att resa dig igen.

Och du gör helt rätt som klappar dig på axeln och säger ”bra jobbat” för det är detverkligen. Under de där omständigheterna kunde det ha gått mycket värre. Det är så starkt att hålla styrfart och nu kan du jobba vidare igen. Lycka till!

Hej skåntösen kommer ihåg dig sen förr, vi följdes åt ett tag. Ja här är vi igen.. och vi kämpar väl vidare. Beklagar verkligen dina förluster och problemen i övrigt. Stor bamsekram. Jullan

SkåneTösen

Mycket ångest idag och drömt konstig lär väl vara så ett par dagar. Ja Sysifos hållee verkligen med dig att det borde ligga på överförmyndaren att driva åtal. Men tyvärr hamnar det på mig och jag ska lämna in stämmningsansökan om detta och bergära skadestånd. Det kom som en chok att få reda på hur hon missskött sitt uppdrag. Innan henne hade jag en jättebra god man som förhandlade avbetalningar på mina skulder som gick på autogiro. Dessa autogiro avsluade den nya god man, helt oberipligt. Har beställt hem kopior på all post gällande mig som hon fick 25 olika försändelser från csn om avbetalning...pus ett 40 tal andra brev från andra gäldenärer som hon bara ignorerat. Att någon gör så mot en är ju sjuk kränkande. Men ska ta itu med det när jag har mer ork hon ska inte komma undan med detta?
Angående drickandet var detta det fjärde sen attl började i januari, det har gått upp och ner fick läggas in på psyket i maj...total utmattning kunde knappt prata. Har fortfarande dåligt med energi och känner mig stressad över detta med att stämma min god man, ärvde en bostadsrätt från pappa som såldes så min skulder är nu betalade men borde ansöka om rättelse hos kronofogden vilket man kan få under dessa omständigheter. Då tar betalningsanmärkningarna bort, den skiten ligger ju där i fem år annars..
Det har varit långt mellan återfallen inte så att det hållt på i veckor men då och då är ju illa nog. Och jag känner sug och har tankar om att köpa mer imorgon trots att jag knappt återhämtat mig??

SkåneTösen

För dina fina ord om att min famor vakar över mig. Tack till er andra ockå er minns jag sen innan?

SkåneTösen

För dina fina ord om att min famor vakar över mig. Tack till er andra ockå er minns jag sen innan?

SkåneTösen

Ok. Åkte in till stan för att köpa mat men kom hem med massa alkohol. Mer än vanligt.
FUCK så dåligt?
Men whatever bara att dricka upp skiten
och ta nya tag. Skäms som en hund. Vet att jag borde hälla ut skiten men har inte styrkan☹ Usch?

SkåneTösen

Fy fan vad jag hatar mig själv just nu. Känner mig så svag. Dricker och dricker. Vad fan håller jag på med?

Minns när det var så för mig. Ville inte dricka men gjorde det ändå. Valde vad jag tyckte just då var den lättare vägen och minns hur lättad jag var just när jag köpt alkoholen. Släppte kampen och drack...

Men kan konstatera att det är så mycket lättare att inte dricka alls!
Till slut insåg jag att det blir på liv eller död så jag valde bort alkoholen. Det går! Så skönt att bestämma över alkoholen. Om man vill kan man söka hjälp hos beroendemottagning t ex och få stöd. Läs på om vad alkoholen gör med hjärnan varför vi dricker fast vi inte vill. Ge dig inte. Du förtjänar att må bra.
Kram?