av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
sön, 2017-06-11 - 13:10

Dödsdansen såg vi ju. Djävulsdansen kom med Sanna Lundell och Ann Söderlund och är av långt senare datum är Strindbergs verk. Men dansen är densamma.
Tack MM för goda ord. Nånstans möts vi skrivandet? Kanske det har med spikmattan att göra? Min är grön. Kram med doft av bondsyren, gräs och blommor / mt

mulletant
fre, 2017-06-23 - 06:22

och solljuset skimrar i lövverket utanför. Blir påmind om friheten i att inte alls behöva fundera över alkohol, inte vad som ska köpas, vad som passar/inte passar till sillen, till det grillade, till jordgubbarna .... och än mindre hur det ska gå, hur det ska bli.... Vilken lättnad självklarheten i detta är. Jag minns den första nyktra midsommaren, en plåga faktiskt. Jag sökte ganska desperat efter utvägar att det skulle vara trevligt, eller så lika 'som vanligt' som möjligt. En utopi. Efter ett halvårs självpåtvingad nykterhet var mannen .... ja vad var han? det vet jag egentligen inte, det jag vet är att han var trött. Somnade närsomhelst helst och sov, sov... Det var en både bra och svår tid. Orolig och ganska ansträngande. Sex år sen måste det vara, känns som ett annat liv.

På den tiden var forumet verkligen min livlina. Adde och Berra, två vuxna karlar som jag uppfattade det då - och nu, var mitt hopp. Så oerhört betydelsefulla. Leles som ständigt fanns här var mitt ankare. Kunskap var det jag hade tilltro till, faktakunskap. Jag läste allt jag kom över och det var bra. Fast jag vet idag att det var inte tillräckligt. Det jag senare fått från 12-stegarbetet är ovärderligt. Jag försökte också på allt sätt få mannen att göra samma erfarenheter .... han var inte alls intresserad vilket jag förstår idag men inte alls då. Så många lärdomar jag hade kvar att göra. Och fortfarande gör.

Jag måste här och nu också uttrycka min glädje över att Carina är ny medarbetare här. Hennes blogg för anhöriga var en lika stark och viktig lina som forumet under mina första år som anhörig till en nynykter. Till den sidan har jag tipsat otaliga gånger. Carina, om du läser, ditt inlägg (från 7 eller om det var 11 februari 2011) om makt har haft en oerhörd betydelse för mig. Det har hjälpt mig att förändra mitt liv och blivit mitt valspråk, eller mantra: det är möjligt att ta, eller återta makten i sitt liv. Tack❣️

Min väg till att bli en helare människa, mera sann mot mig själv och andra fortsätter.... jag lånar lite fritt av Tranströmer och säger till oss alla: skäms inte för att du är människa. Var stolt! Du blir aldrig färdig och det är som det ska...
Glad midsommar??? / mt

Carina
fre, 2017-06-23 - 07:34

Tack snälla fina du! Det värmer mitt hjärta att veta att veta att det man gör kan ha betydelse för någon där ute i landet. Nu har du givit mig en kanonbra midsommardag redan 07.30 på morgonen. :-)

Jag glädjer mig också åt din resa, och den frihet du upplever nu. Jag kan tänka mig att du för 6 år sedan inte trodde det var möjligt, och här står du nu. Stort! Det här forumet är verkligen fantastiskt, hur ni hjälper varandra och blir starka tillsammans.

Önskar dig en lugn och fin midsommar!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Adde
fre, 2017-06-23 - 09:24

2 kvinnor som jag faktiskt träffat irl tittar in här och sprider glädje :-)
Vilket underbart forum detta är och så mycket erfarenhet jag kan ösa ur för mitt egna nyktra liv !

Tack alla för det !!

Tilde
fre, 2017-06-23 - 10:44

önskar jag dig Mulletant. Även hos mig en nykter och skön midsommar. Ditt inlägg väcker tankar och minnen, berör. Du har varit och är, viktig för mig under de här åren.
Kram från Tilde

mulletant
fre, 2017-06-23 - 22:29

Så glad att få en hälsning från dig, minns dig med värme. Så fint att du har det nyktert och skönt. Ha en god fortsättning på sommaren? / mt

mulletant
ons, 2017-07-05 - 07:05

Hittar inte din tråd så jag skriver till dig i min. Blev så berörd när du berättade att du sett Claes Anderssons pjäs, den hette Familjen och jag har programmet kvar nånstans. Hans dikter, framförallt, har betytt och betyder mycket för mig. Vid sidan av sin kunskap besitter han en djup insikt om människans villkor. Kram till dig / mt

Mammy Blue
sön, 2017-07-09 - 00:29

och slänger i väg en kram! Drygt fyra år som nykter, till mycket stor del tack vare det här forumet och alla goda råd och glada tillrop! Tack för att du finns!
/MB

mulletant
sön, 2017-07-09 - 08:05

rika dräkt hör jag just nu i en radio nära mig. En psalm som väcker känslor och minnen av både glädje och sorg. Det är intensivt grönt nu och grönskan känns som livets färg även dagar som denna när det gröna är inhöljt i ett grått och svalt dis.

Idag, igen, funderar jag över min närvaro och aktivitet här på forum. Vet i alla fall att om jag ska 'ta plats' här så är jag åtminstone på rätt ställe, i Det vidare livet. Lite märkligt ändå.... fast på samma gång inte märkligt alls, kanske, att detta forum kan bli en så viktig plats i människors liv. Flertalet finns här en avgränsad tid, några känns stationära om än mer eller mindre regelbundet synliga. Ibland kommer ett återbesök efter ett långt uppehåll, som nu senast Mammy Blue - och då gör hjärtat en liten volt... jag tror att det alltid är en glädjevolt även om den inrymmer en fråga med ett stänk av oro: hur är det? Men avtrycket visar att det finns liv och även om det inte går bra är min tolkning att hit kan en vända sig när andra vägar inte finns tillgängliga eller känns stängda.

Jag tror att det som håller mig kvar här är äktheten, här möter jag motbilden till glansbilderna på Fb och Instagram. Vi lever i så olika världar och verkligheter vi människor även när vi möts på samma uteservering, i samma storköp, på samma gata. Häromkvällen satt jag och betraktade vimlet på Götgatan och Medborgarplatsen. En stund tänkte jag på några av er här och de bilder av den nära verkligheten vi delar här. Oberoende av ramen har vi nån gemensam erfarenhet av beroendets makt, vår egen vanmakt, av alkoholens helvete. Den sidan som sällan syns på Fb eller Insta - annat än ibland som nån ögonblicksbild från polis eller räddningstjänst.

Att läsa här är en påminnelse och bekräftelse på mina egna erfarenheter, att det jag upplevt som barn och en tid i mitt vuxenliv har hänt, det var verkligt, andra har upplevt och upplever liknande.... alla dagar finns den verkligheten bakom våra delade glansbilder.
Men även min verklighet som den är idag finns. Mina vardagar, lördagar, söndagar, helgdagar.... nyktra, tydliga, med utrymme för glädje, ilska, besvikelse, sorg.... men utan rädsla för vad den berusade hjärnan ska ställa till med. Utan att behöva tvivla i efterhand på vad som verkligen hänt. Den verkligheten finns också och kan delas här. Sant och ärligt.
Tack för att ni finns alla, alla som delar med er. Nånstans behöver jag er fortfarande, alla ni som delar liv här. Ta hand om Dig, ta hand om ditt liv och ta vara på sommaren? Glöm aldrig att det är möjligt att ta makten över sitt eget liv❣️Allt det bästa / mt

InteMera
sön, 2017-07-09 - 08:33

Blir berörd av det du skriver och vad rätt du har! Här på forumet finns det äkta och riktiga livet, inte glansbilderna man ser på Fb och Insta. Så värdefullt att såna som du som varit här länge och besitter en massa erfarenhet och klokskap av det du gått igenom fortsätter att skriva här. Dethär forumet är för mig ett stort stöd och att finna mänskor som så förbehållslöst stöttar och ärligt delar med sig här är ovanligt. Tack för att du mulletant och ni alla finns här ❤️

Startanew
tors, 2017-07-13 - 21:20

Du träffar verkligen rätt på många sätt med detta inlägg. Livet är inte glans som de framställs på fb och insta. Det fick mig att i samband med att jag för ett år blev nykter ta bort mitt fb konto. Senare även insta. De bilder och inlägg som läggs upp där, vilket jag själv var en del av är inte äkta. Iaf inte alla. Man ska mäta lycka och visa hur kul man har. Man checkar in med så många man kan gärna på en bar. Man visar bara glada bilder på sina barn.
Man tar bilder skålandes och leende. Sanningen är ju att många av de bilderna är tagna mellan kaos och bråk.
Vad är det man vill visa?
Samtidigt går vissa av oss runt och känner oss som skit. För vi klarar inte av att umgås med alkohol.
Jag har heller inte riktigt nått till det stadiet där jag kan känna glädje för någons "fantastiska utekväll med bästa gänget". Eller känna mig helt avslappnad och obrydd när folk skryter om en rolig fyllefest.
Min beroendehjärna vill fortfarande inget hellre än att lura mig tillbaka till kaos och galenskap.
Jag håller den kort men den är envis just nu. När mitt övriga välmående är sådär så blir det svårare.
Förlåt om det blev aningen långt. Din text fick mig bara att vilja skriva.
Tack

Adde
sön, 2017-07-16 - 17:47

med att titta på folk......jag kikade lite, nåja, mycket !, på Kronprinsessans kortege och ser att de passerade bara ett stenkast från Riddargatan 1 där vårt forum styrs ifrån :-) Tänkte just hur många som reagerar, tar fram skämskudden??, eller viskar stolt att "Där har jag varit" :-))
En liten fundering bland många andra bara :-))

Sisyfos
tis, 2017-07-18 - 23:31

Ja, det här forumet är verkligen äkta på både gott och ont. Ont gör det när människor man lärt sig tycka om försvinner. Ont gör det ibland att läsa på anhörigsidorna och ont gör det även att höra till och läsa på beroendesidorna. Det är verkligen inget rosenskimmer över det här. Men det gör också mycket gott att märka att det finns de som får nya insikter, som tar nya tag, som inte ger sig när lite är knackigt. Och det är gott att få en nyanserad bild av alkoholisten, omtänksamma, insiktsfulla, humor, kunniga, kloka och fantastiska skribenter.

Gunda
tis, 2017-07-18 - 23:46

Jag känner en så stor sorg när jag ser människor faller och försvinner dem man lärt dig tycka om. Jag bli arg, ledsen ja allt, känner vanmakt över var detta beroende ställer till.
Just nu känns det som vist blir det en massa insikter, men a djävulen finns där och knackar en på axeln, det är inte lätt att stå emot känner även hopplöshet.
Men jag faller inte just nu det finns inte på kartan. Hoppas morgondagen är lättare får sova på saken.
Tack för att du finns här med kloka ord.
God natt.

mulletant
ons, 2017-07-19 - 10:19

Just idag är jag i en tung verklighet, gamla trassligheter och sår gör sig påminda. En stor tröst är att mannen och jag numera finner styrka hos varandra, styrka och stöd. Ovärderligt. I största allmänhet känner också jag stor sorg över vad alkoholen ställer till med, gör med människor. Och så läser jag vad MM skriver till heueh, Dylancitatet.... "There is a crack in everything, that's how the light gets in." Och så klokt "Det är när verkligheten spricker och vi är brustna som ljuset kan leta sig in igen." Tack för de orden MM, de tröstar mig idag. / mt

mulletant
tis, 2017-08-01 - 06:14

Att inse sin maktlöshet är det första av de tolv stegen. Jag har försökt förstå missbrukets makt över förnuftet genom att iaktta mig själv, när jag väljer att handla emot det jag vet är det bästa för mig. På samma sätt har jag försökt förstå något om sorgen i att lämna bort något som ger tillfällig glädje/avkoppling/flykt från verkligheten. Så mycket, det mesta, har jag lärt mig genom att läsa här och verkligen försöka inse och förstå. Lärt på djupet genom ärliga inlägg.

Efter de senaste veckornas och dygnens inlägg har jag sökt ett ord som klargör för mig själv vad som väcks i mig när jag läser om längtan och frestelser som lockar till återfall. Eller när jag konstaterar att någon oväntat blir borta... förr eller senare kommer tillbaka med berättelsen om återfallet. Ordet vettskrämd ligger nära tillhands men det blir jag inte. Inte nu längre. Uppgiven? Tvehågsen? Beslutsam?

Mammy Blue beskriver hur hon såg den röda tråden genom att läsa här: "De flesta som drack kände sej nästan "fjärr-styrda" när de tog sej till bolaget eller krogen, de ville egentligen inte, men hamnade där ändå." Och den lömska lockelsen "det var den gamla hjärnan som tagit över drickandet, gjort det till auto-pilotstyrt. ... Det nästan ohörbara viskandet ..." Det är skrämmande att läsa och gång på gång bekräftas i insikten att alkoholen/drogen är "listig, falsk och stark". Det är också utmanande att inse kraften i alla känslor av skuld och skam som kommer emellan människor där alla inblandade är berörda och sargade djupt in i själ och kropp. Mer eller mindre, men dock. Hur känsligt det kan vara att skriva här i försöken att ge uppriktigt stöd. Att hitta (den nödvändiga?) balansen mellan naken ärlighet och omsorg och tröst.

Skrämmande att inse att lockelser och viskningar kan röra sig djupt inne i hjärnan hos den jag älskar utan att jag ser, förstår.... och att jag är vanmäktig.

För att bevara mig medveten, förnuftig och klok på djupet behöver jag detta forum. Här påminns jag om att de finaste kämpar. Att de finaste kan falla. Och att det är möjligt att resa sig igen.

Jag funderar över min maktlöshet. Jag kan acceptera att jag är maktlös inför drogen. Men jag är ändå inte utan redskap. Jag kan välja att göra det som är gott för mig och jag kan välja att göra det jag vet eller tror är gott för den andre.I berättelsen om den gamle indianen som talar om konflikten i sitt inre med sitt barnbarn och beskriver den som en kamp mellan två vargar frågar barnbarnet vilken varg som vinner? Den vise gamle svarar: Den som du matar.

Idag ska jag göra det som är gott för mig och det som är gott för oss båda. Det är möjligt att ta makten i sitt liv. Och att använda den makten till det jag tror är det bästa. Det finns möjligheter. Och det finns hopp. Alltid. / mt

santorini
tis, 2017-08-01 - 08:17

Uppgiven är det ord som kommer för mej. Maktlös, för all del. För man kan inte hjälpa nån som inte själv bestämt sej för att sluta dricka. Man kan heller inte förhindra återfall hos den som, kanske ännu omedvetet, bestämt sej för att börja dricka igen. Uppgiven blir man därför att man vet att det inte kommer att fungera. Har man druckit sej till ett beroende så kan man inte ändra det längre.
Vi som har lång erfarenhet, både personlig och från detta forum, vet också att så länge man skyller på yttre omständigheter, på andra eller tycker synd om sej själv så funkar det inte. Man kan inte heller sluta missbruka för andras skull. Det måste vara ens eget beslut, för ens egen skull. Det hjälper inte vad andra säger om man själv inte är redo.
Frustrerad är ett annat ord för vad jag känner. Så för min egen skull så är det bäst att jag inte medverkar här. Jag behöver det inte för min egen nykterhet och att kunna hjälpa nån annan, tja, det är diskutabelt. Jag har så svårt att se det uppenbara utan att reagera. Plus att det är tråkigt att se hur stark missbrukets makt är över förnuftet.
Allt gott till dej mulletant!

mulletant
tis, 2017-08-01 - 08:56

Jag håller så fullständigt med dig! Frustration är en välbekant känsla också för mig. Jag skrev inget denna gång om barnens situation i familjer med missbruk men det upprör mig alltid.
Jag väljer att tro att vi långvariga har något att tillföra och bidra med trots att det blir "fel" ibland. Hoppas att du stannar kvar, både du och jag vet att dina inlägg har varit till hjälp och nytta många gånger. Ibland förr och ibland senare. Men, jag noterar att du skriver "för din egen skull" och ditt välbefinnande - eller sinnesro om jag tar mig friheten att använda det ordet - är givetvis det viktigaste.
Allt gott också till dig santorini!

santorini
tis, 2017-08-01 - 09:43

Javisst kan vi göra skillnad. Att vara ett exempel på att det går att bli nykter och att det finns en underbar frihet bortom missbruket kan vara viktigt. Att visa att det går att leva alldeles utmärkt utan alkohol.
Sinnesro är ett väldigt bra ord som jag inte tänkt på men så är det. Långa perioder är jag inte alls in på forum, sen får jag lust att titta in igen. Forum hjälpte mej väldig mycket då jag slutade dricka. Det viktigaste var att upptäcka att vi är många som kämpar. Jag är inte så udda som jag trodde. Det andra viktiga var att öppet och ärligt för första gången erkänna och berätta hur illa det verkligen var. Det har jag inte gjort i mitt "vanliga" liv och det tänker jag inte göra heller. Men det var viktigt att verkligen berätta. Erkänna och se sanningen.
Vi ses nog i vimlet igen nån gång, ta väl hand om dej!