Hej, är en kille på 25år . Och har kommit till insikten att jag har problem med alkoholen. jag dricker inte jätte ofta typ max 1 gång i veckan. men när jag dricker så blir det alltid för mycket. jag kan som inte bryta det. kan som inte bara dricka en öl och sen är det bra. utan det spårar alltid iväg. och jag orkar inte mer nu. för det går ut över dom jag älskar. vet inte vad jag ska göra. vad kan jag göra för att sluta med detta? är det någon som känner igen sig? vill kunna ta en öl till maten med goda vänner. men det går inte för det spårar alltid ur när jag väl börjat.

Hej och välkommen hit. Vi är nog många här som känner igen oss. Jag är inte heller någon "varje dag-konsument" men spårar ibland ur när jag dricker. Jag föreslår att du tar en vit period, det ger dig tid att tänka över hur du vill ha det. Du kan också göra en lista över positiva/negativa effekter av ditt drickande. För att dricka "kontrollerat" behöver du lägga upp strategier, t ex dricka max 3 glas vid ett tillfälle. Stanna upp när suget efter ett glas till kommer. Ta en paus, drick vatten eller läsk. Att pausa kan ibland funka för mig. Skriv här om dina tankar, känslor och strategier. Själv var jag ute på krogen igår utan att dricka. Kändes ovant men skönt och idag är jag glad och harmonisk, härligt att slippa vara trött och seg. Lycka till!

Skarp

Tack för tipsen. Har provat ha vita perioder tidigare och det har hjälpt ett tag. Men glider lätt tillbaka till gamla vanor efter ett tag. Även kört dricka vatten emellan ibland och det har funkat ett tag. Men när jag kommer in på typ fjärde glaset öl så glömmer/struntar jag i vattnet och då spårar det ur. Tycker det är svårt att vara konsekvent . Men nu till att börja med blir det iaf en vit period. Men på lång sikt vet jag inte. Har ju börjat komma öl som är bra som är alkoholfri. Tänkte att man kanske skulle prova det . För dom 3 första dricker jag ju bara för att jag tycker det ät gott.

Jag har också haft vita perioder, som längst 26 dagar, sedan bleknar minnet och jag inbillar mig att det går bra. Just nu vet jag inte hur framtiden blir. Jag är också otroligt less på att upprepa samma misstag, så sjukt trött på förlamande ångest. Har du någon nära vän/partner/släkting som du kan prata med om det här, att använda som bollplank? Min man är ju den som ser mig när jag är som fullast, när jag grinar otröstligt, får minnesluckor och beter mig illa. Samtidigt som han ogillar det så är han också väldigt förlåtande. Men nu har det spårat för många gånger och nu har vi pratat och han stöttar mig i att vara nykter. Jag använder både det här forumet plus ett par appar i mobilen för att klara att hålla motivationen över längre tid. Men det är bra att berätta för någon om den förändring man vill åstadkomma, då kan den personen peppa en och lite hålla ögonen på en. Att erkänna för någon mer än sig själv att man har problem tror jag är bra.

Skarp

Förstår din situation är i typ samma sits och det är väldigt jobbigt. Min sambo är den som får stå ut med allt men hon orkar snart inte mer. Och jag förstår det. Men hon är samtidigt där och stöttar mig. Men känns bra att prata med andra som känner som jag. Vad använder du för appar?

...heter apparna jag använder, jag har skrivit lite mer om dem i tråden som ligger fastnålad längst upp här på sidan, den som handlar om litteraturtips etc.
Sista gången som det spårade för två veckor sedan blev jag så enormt trött på mig själv, känner att jag behöver lite hjälp på vägen mot en långsiktig förändring som varar längre än bara ett par månader, så jag kontaktade kommunen för att jag har hört att man kan få samtalsstöd där. Om en månad har jag fått tid, och det gör också att det känns som ett mer skarpt läge den här gången.

Mittjag

Jag är kvinna 29. Jag dricker inte heller direkt ofta. De första timmarna blir jag glad och positivt galen. Men det går alltid överstyr, jag blir arg utan anledning, blir egocentrisk, svartsjuk och en" Dramaqueen". Får för mig att dra utan att säga vart . Stänger av telefonen och beteer mig riktigt svinigt. Jag orkar heller inte mer. Det är typ bara hälften av gångerna jag dricker som det går bra. Resten blir alltid kaos. Hur beter du dig när du dricker för mycket?

Skarp

okej, ska kolla in det. jo, hade också tänkt ringa till VC på måndag för att höra om man kan få prata med någon om det.

Det beror lite på vad som händer. Ibland blir jag sjukt ledsen och nästan självmordsbenägen och ibland blir jag överdrivet arg, har dock inte gjort illa nån fysiskt , men är rädd att det ska hända. Blir otrevlig dryg och går inte att ha att göra med. slutar oftast med att jag däckar. nu sista gången bestämde jag att de fick vara nog. Eftersom min sambo säger att hon blir rädd för mig och jag känner att det är inte värt att jag ska dricka och bli sådär..

Nu har du tagit ett steg på vägen genom att skriva här. Skriv gärna mer framöver vad du tror triggar dig att dricka för mycket, t ex. Jättebra att du ska kontakta vc, jag tror att du kan få hjälp där.

Muxmax

Sits, dricker inte så ofta men när: så får man nåt form av storhetsvansinne och dricker å dricker utan att man ens fattar hur man är! Så jävla hemskt att vakna dagen efter och inte riktigt veta vad man sagt eller vem man sagt grejer till! Man gör hela tiden massa val i livet. Ser fram emot att göra nyktra medvetna val där jag kan ge av mig själv med glädje och kärlek.

Mittjag

Jag har alltid tänkt på en alkoholist som någon som dricker sprit varje dag. Men vi som alltid dricker alldeles för jävla mycket...det är också en form av alkoholism ?
Igår svek jag en av mina bästa vänner. På hennes 30 årsfest. Jag bara drog för jag fick för mig att alla mådde bättre om jag inte var där. Det enda hon sagt i dag är - du tänker bara på dig själv. Jag vill inte ha nått mer med dig att göra. Detta blev mitt wakeup call. En dag av ständig ångest. Jag är inte alls bekant med abstinens. Kan man känna av det ( fysiskt) även om man inte dricker ofta?

Mammy Blue

Jodå, vi som inte klarat att dricka bara på helgerna finns också. Att hitta andra att prata med om sina problem är absolut det bästa. Nu vet jag inte hur du har det, men när jag gick ut på fejan när jag brutit ihop fullständigt, så tog det inte ens fem minuter innan min räddare ringde.Att någon brydde sej var det viktigaste för mej, det var det som tog tag i mej. Nu har jag varit borta härifrån under flera år, jag har mycket att ta igen, att läsa ifatt, men om du inte startat en egen tråd är det faktiskt det första du ska göra.Det faktum att man är anonym gör att man vågar vara öppen om sina problem på ett annat sätt, så starta dej en egen "dagbok" där vi kan följa och kommentera, heja på och glädjas.

Mammy Blue

Du, det där att inte kunna bromsa är du inte ensam om. Läs i alla trådarna, så kommer du att förstå. Tja, "alla" trådar är nog för mycket begärt, men det finns ganska många års samlade erfarenhet här. Läs, vi har gått igenom det mesta här. Och - som du kommer att märka - du är inte ensam.
/MB