av Lindis

Min man & jag har varit tillsammans i 17 år. Fram tills för ca 5 år sedan drack han enbart på helgerna & då blev det ca 2 öl & några whiskey eller groggar.
För 10 år sedan fick vi vår första dotter genom IVF(provrörsbefruktning) & allt var tipp topp. Sen började vi diskutera barn nr 2. Han var inte helt övertygad men efter lite funderande så blev det en pojke 3 år senare.(IVF)
Fortfarande var livet bra. Han drack endast på helger & kunde ta någon vit period ibland.
Sen kom vi till en dag i mars. Kände på mig att jag kanske kunde vara gravid. Maken slog det helt ifrån sig, vi hade ju två provrörsbarn. Läkaren hade sagt till oss att där fanns en chans att vi skulle lyckas på egen hand, den var liten men den fanns.
& jag sa till maken att jag gör ingen abort!
& mycket riktigt! Jag var gravid!!
Jag var lycklig!
Maken bad mig ta bort det, jag kan köpa en hund till dig. Jag vägrade.
Där började det!
Han började dricka flera dagar i veckan. Han rörde aldrig mig. Var aldrig med på något som rörde bebisen.
Fram tills 2 veckor innan hon kom visste jag inte om jag skulle föda ensam. Det var den ensammaste perioden i mitt liv & jag grät massa.
Men så kom min lilla flicka till världen!!
Idag är hon 4 år.
Men maken dricker i stort sätt varje dag! Minst 30 cl whiskey + några öl & ibland även någon grogg.Han blir aldrig (sällan)odrägligt full.
Men han är arg! Nästan alltid.
Han är otrevlig mot mig, skäller på barnen mm.
Han har sagt många otrevliga saker till mig; tex du har gett mig detta helvete, bara vänta ditt helvete kommer. Du har inte en aning,inte en jävla aning. En gång hade jag tänt ljus för mära väggen. Frågade om jag var korkad.Så säger jag nä, jag såg inte att dom stod så nära. Men då hade du ju fått försäkringspengar,det hade ju varit bra. Hade fått bättre om du oxå blivit innebränd svarar han.
Sagt till barnen,ska ni se något roligt? Tar fram en bild på mig & asgarvar & barnen följer såklart med.
Han är dock inte alltid så rå i sina uttalanden. Men arg.
Som det ser ut nu så dricker han dagligen.
Hur ska jag handtera detta ?? Skulle jag ha gått för länge sedan??

DetGårBättre
mån, 2017-07-31 - 23:27

Typ ja - det där låter inte sunt. Men det är du som vet om du mår dåligt i denna röra eller inte. Visst, du kanske mår dåligt ensam sen också men då finns det en bättringsväg. Nu finns inte den bättringsvägen - antagligen blir det enbart sämre. Som flera skrivit i andra trådar och som låter klokt - ställ ett ultimatum inför dig själv. Antingen skärper din man till sig eller så ser du till att du ska må bättre på ett annat ställe utan honom. Se till så barnen lider så lite som möjligt i hela kaoset dock!

Blåklocka
lör, 2017-08-05 - 21:45

Det finns en psykologisk strategi som går ut på att ju sämre en person känner sig desto värre/ elakare försöker denne att få sina närmaste att må genom att helt enkelt vara elak, sarkastisk och dum helt enkelt.
På något konstigt och skruvat vis så känner din alkosgubbe sig då lite bättre- konstigt men ganska vanligt tyvärr.
Ett tips, ändra focus från att bry dig om hur och vad han säger till dig, hur han behandlar dig. Vi är alla överens om att han mår sä st skälv och gör nu allt för att rikta focus från sig och sitt dåliga mående till att få dig att känna samma sak.
Skit i honom och ta ansvar för dig och ditt mående. Han får ta ansvar för sog och sitt.
Dina barn behöver en mamma som är stark ich som visar dem vad du har dina gränser kring dig själv.
Kram och lycka till!

Ikaros
mån, 2017-08-07 - 19:26

Hej
Ingen bör behöva stå ut med elakheter vare sig det kommer från en berusad eller nykter person. Du riskerar din egen självkänsla genom att stå ut med detta. Egentligen finns nog bara två vägar. Endera försöker din man att sluta med alkoholen eller så går du. Som gammal alkoholist vet jag att hans beteende inte kommer att bli bättre om han inte slutar dricka. Och tyvärr är det nog också så att det är lättare för honom att stå ut med sig själv genom att trampa på dig. Han projicerar nog egna negativa känslor om sig själv på dig. Ja, det är vad jag tror.
vänligen
Ikaros