Min man & jag har varit tillsammans i 17 år. Fram tills för ca 5 år sedan drack han enbart på helgerna & då blev det ca 2 öl & några whiskey eller groggar.
För 10 år sedan fick vi vår första dotter genom IVF(provrörsbefruktning) & allt var tipp topp. Sen började vi diskutera barn nr 2. Han var inte helt övertygad men efter lite funderande så blev det en pojke 3 år senare.
Fortfarande var livet bra. Han drack endast på helger & kunde ta någon vit period ibland.
Sen kom vi till en dag i mars. Kände på mig att jag kanske kunde vara gravid. Maken slog det helt ifrån sig, vi hade ju två provrörsbarn. Läkaren hade sagt till oss att där fanns en chans att vi skulle lyckas på egen hand, den var liten men den fanns.
& jag sa till maken att jag gör ingen abort!
& mycket riktigt! Jag var gravid!!
Jag var lycklig!
Maken bad mig ta bort det, jag kan köpa en hund till dig. Jag vägrade.
Där började det!
Han började dricka flera dagar i veckan. Han rörde aldrig mig. Var aldrig med på något som rörde bebisen.
Fram tills 2 veckor innan hon kom visste jag inte om jag skulle föda ensam. Det var den ensammaste perioden i mitt liv & jag grät massa.
Men så kom min lilla flicka till världen!!
Idag är hon 4 år.
Men maken dricker i stort sätt varje dag! Minst 4 stora whiskey + några öl. Han blir aldrig odrägligt full.
Men han är arg! Nästan alltid.
Han är otrevlig mot mig, skäller på barnen mm.
Han har sagt många otrevliga saker till mig; tex du har gett mig detta helvete, bara vänta ditt helvete kommer. Du har inte en aning,inte en jävla aning. En gång hade jag tänt ljus för mära väggen. Frågade om jag var korkad.Så säger jag nä, jag såg inte att dom stod så nära. Men då hade du ju fått försäkringspengar,det hade ju varit bra. Hade fått bättre om du oxå blivit innebränd svarar han.
Han är dock inte alltid så rå i sina uttalanden
Som det ser ut nu så dricker han dagligen i stort sätt.