Hej.
Jag är ny här och hoppas att kunna ta tag i mitt drickande nu. Jag är bakfull och har ångest i dag efter en middag igår hemma hos vänner då jag mot slutet blev för full och minns inte resan hem. Måste haft minneslucka på nån timme. Jag dricker inte varje dag, ibland inte ens varje vecka. Men jag har vad man nog kallar för ett "riskbruk". Hoppas komma i kontakt med andra som har samma beteende. Några gånger om året blir jag så full att jag får rejäla minnesluckor, mår urdåligt dagen efter, lovar mig själv att det aldrig ska hända igen men åren går och jag lyckas inte ändra mig. Har haft det så här i nästan 15 år. Min mamma är nykter alkoholist. Jag vill lyckas med en varaktig förändring. Jag tror inte jag vill sluta dricka helt men tänk om det gick att hålla det på en ofarlig nivå? Om det ens finns någon sådan? Vad tror ni?

Jag har också mycket orostankar, (ibland förstår jag inte varför, jag har det ganska så bra just nu, egentligen..) Det är nog viktigt att kunna slappna av, leva i nuet och må bra själv, för att få styrka att kunna stötta och hjälpa andra. Du är på god väg. Hoppas det går bra med bedömningssamtalet. Kram

Det går fortsatt bra tycker jag. Jag har inte återgått till dåliga vanor, inte släppt taget, inte börjat dra ut på krogen igen. Vid de enstaka tillfällen jag druckit har det enbart blivit ett enda glas, som jag planerat innan. Var på en vernissage med nära vänner förra veckan. Drack ett gratis-glas och sedan ville en vän bjuda mig på mer men jag tackade nej och jag var inte sugen på mer. Jag hängde kvar, umgicks och drack vatten. Så har det känts på sistone. Jag och min man pratade ordentligt en kväll förra veckan, ett jobbigt men bra samtal och det kändes som att vi nu startar ett nytt kapitel i vår relation, som innebär att vi kommer att lägga mycket mindre fokus på alkohol båda två. Min man har inga problem men jag tror dels att han inser att det är allvar för mig, dels tycker han också det är skönt att dricka mindre. Vi ska snart resa bort och vi brukar normalt gilla att ta några glas på krogen men nu har vi pratat om att vi skippar det och ser istället fram emot att gå upp tidigt och hitta mysiga fik att äta frukost på. Den här vändningen är ju dels nödvändig för mig men det känns också fint att vi förändrar och säkert förbättar vår relation. Vi har aldrig druckit så lite vin och öl som den här sommaren och det känns skönt och häftigt att det går att förändras även som par. Det gör ju också att det blir svårare för mig att försöka locka med min man på krogen. Den dörren är liksom stängd nu.

Samtalet hos kommunen gick sådär. Man tyckte inte riktigt att jag tillhörde deras målgrupp. Deras klienter brukar normalt ha svårare problem än jag. Behandlaren ställde mycket svåra frågor och ifrågasatte flera ggr varför jag inte nämnt mina problem på vårdcentralen när jag fick kbt-behandling via vc. Det handlar ju om skam och att jag inte vill att det ska stå i min journal att jag har vissa problem med alkohol. En information som kommer att stå där för all framtid i ett journalsystem som är lite väl transparent som jag har lite svårt att lita på. Och sen har jag väl inte träffat så överdrivet många husläkare som jag känt förtroende för heller. Men visst, hen hade ju sina poänger förstås och jag fick en del att tänka på. Jag var rätt slut efteråt men jag ångrar inte att jag gick dit.
De skulle dra mitt ärende i team idag och sedan ska de återkomma.
Just nu känns det ju som att det går bra, och definitivt mycket bättre än tidigare gånger som jag försökt göra förändringar. Det är annorlunda nu. Jag vet inte just nu hur eller om jag ska gå vidare för att söka hjälp. Just nu mår jag bra och känner mig på rätt spår.

På 63 dagar har jag, om jag räknat rätt, druckit totalt nio glas. Vid samtliga tillfällen utom ett har jag druckit ett enda glas. Vid ett tillfälle blev det tre glas (2 glas vin + 1 öl).

Bedrövadsambo

Så otroligt fint att ni bokstavligt talat gör den här resan ihop. Kärlek ❤️ Du är lyckligt lottad! Skit i kommunens beroendehandläggare, du har ju värsta stödet i din man! Bra kämpat ?????

Tack Bedrövadsambo och Disa! Jag har inte hört något från kommunen än så jag väntar med att ta beslut om ev framtida kontakt, var det nu än blir, om det blir. Just nu känns det ganska stabilt men svårt att veta säkert att jag kommer klara att motstå frestelser. Jag gör det jag kan just nu.
Läste vad Morgondag skrivit i Sannahs tråd och det stämmer så väl in på hur det känns nu, efter att min man och jag verkligen pratat: "Det finns en enorm kraft i att avsluta och stänga situationer även om det kan vara utmanande".
Det känns utmanande, men också spännande, nästan lite pirrigt. Med en liten, liten gnutta sorg över ett troligen avslutat kapitel, dvs ta en 5-6 glas vin på krogen med min man och vänner. Samtidigt skönt/jobbigt när han säger att han inte vill att vi ska festa ihop mera, han har inget behov av det. Det är allvar och lite jobbigt men innebär också något bra. Det är många känslor. Det är en återvändo och något nytt och fräscht.

Att du har så fint stöd av din man. Och bra kämpat med de 63 dagarna! Nu börjat ett nytt kapitel, du kommer säkert att klara det lika bra ? "När en dörr stängs, öppnas nya dörrar".
Lycka till och Kram ?

Tack Manda!
Nu har jag fått besked från den kommunala enheten dit jag var på bedömningssamtal och efter teamdragning har man ändå beslutat att jag är välkommen dit. Jag har funderat och jag ska nog ta emot det som erbjuds (dvs samtalskontakt) även om jag åstadkommit en rätt stor förändring på egen hand hittills. Men det kan vara bra att prata med någon professionell också. Jag har varit helt alkoholfri senaste 10 dagarna. Var på landet och de andra drack folköl men jag var inte sugen. Snart dags för en resa och jag är glad och uppspelt. Normalt brukar jag ju se fram emot att kanske ta ett glas på flygplatsen, gå till mysiga barer etc och vara uppspelt för det men den längtan är väldigt liten nu, dock inte obefintlig. Men det känns annorlunda och bra.

Jag undrar bara hur det går för dej. Blev det bra med samtalskontakten? Hoppas att du även hade en fin resa och att du mår bra. Kram

Halloj! Nu var det ett tag sen som jag tittade in här! Tänker att nu är ett bra tillfälle eftersom jag snart ska ut och äta med några nära, kloka vänner som jag inte sett på länge. Ett risktilfälle så klart, men det känns rätt så bra. Jag ser så mycket fram emot att umgås. Känner ingen längtan efter att bli berusad, faktum är att det är ett tag sen jag kände det. Sugen på ett glas, jo det händer ibland, men vill inte alls bli onykter. Tanken på berusning gör mig nervös.
Senast jag skrev var innan jag och min man skulle på weekendresa. Resan gick bra och vi hade det väldigt mysigt och fint. Jag drack 1-2 glas till maten under tre kvällar och det gick bra att stoppa där. Jag har varit ute en gång med jobbet och då tog jag en 33 cl öl. Vi hade vänner hemma på middag och jag och min man hamnade i diskussion om hur mycket vin man bör ha till gästerna (2 pers). Jag ville inte att vinet skulle "flöda" utan tyckte det räckte med en flaska och sen ett gäng folköl utöver det. Min man tyckte att det var lite snålt. Men jag är inte bekväm med situationer som den här än på länge, det blev en flaska varav jag tog två klunkar till maten och efter maten 2 st 33 cl folköl. Måste man ha gott om vin hemma till gäster som man vet gillar det, och själva är generösa när de bjuder? Mannen i den relationen har nog haft liknande dryckesproblem som jag i perioder.
Summa summarum är att jag känner mig glad över den förändring jag gjort sedan den 2 juli. Jag är i och för sig inte helt nykter men så mycket har förändrats. Inga fyllor på 3 månader och så ska det fortsätta. Jag skriver snart igen, har kommande fest som jag är lite nervös för om en dryg månad.

Bedrövadsambo

Låter som du hittat en bra och lagom nivå. Var uppmärksam bara så det inte blir oftare och mer över tid. Vad det gäller att bjuda så är det ju just det som det handlar om - bjuda! Det finns inga måsten. Era vänner bjuder på det de vill, ni på det ni vill. Tycker det låter sunt att inte bjuda in till ett ”fylleslag”.

Danishgirl

Hej, har läst hela din tråd här Alva, och känner igen mig själv och mitt drickande så oerhört mycket! Jag dricker mig drängfull med patetiskt beteende och minnesluckor ca tre-fyra ggr per år. Det händer aldrig när jag är "nere", då dricker jag knappt alls, utan när jag är som mest uppåt i humöret, full av energi och glädje. Då vill jag liksom släppa lös, inte vara så kontrollerad och "uptight". Två glas vin ihop med det humöret på en fest och det drar iväg rätt ner i diket. Senast det hände var för ca sex veckor sedan, som tur var på "hemmafest" med bara nära väninnor, men ändå, ångesten dagen efter över att det hänt igen. Jag har haft många olika strategier, vita månader, helvitt på vardagar och något glas på helgen, men iom att jag inte slutar dricka helt så återkommer såna här händelser. Jag dricker generellt mycket mindre än de flesta, har nästan ingen alkohol alls i mitt vardagsliv. Jag tränar och lever ett sunt och städat familjeliv, jobbar ganska mycket. Träningen är f.ö. det överlägset viktigaste jag har för att undvika alkohol i vardagen, jag håller fast stenhårt vid regelbunden träning, det håller ordning på mat, sömn, humör osv.
Men så är det de här tillfällena då det bara spårar ur och blir för full, jag flörtar med andra än min man, berättar för mkt om mig själv, avslöjar sånt jag borde hålla tyst om, andras hemligheter, skickar pinsamma sms, ringer folk på natten osv. Dagen efter kan jag knappt stå ut med att vara jag, vill bara krypa ur skinnet. Jag förstår precis vad du menar med den där pirriga känslan av sug, särskilt när det gått ett par veckor utan någon alkohol. Jag vet inte om jag kan ha kvar alkohol i mitt liv utan att såna här kvällar händer. Ibland tänker jag (när det inte hänt på länge) att "äh det är väl ingen fara att bli för full ibland, varför vara så hård mot sig själv, släpp loss lite, YOLO liksom". Och det är just dom tankarna/det humöret som är så jäkla lömskt, för jag lyssnar så gärna på den där upprymda rösten och sen kör jag i diket igen och mår så jäkla dåligt av det.
Ja, hur som helst, jag är glad över att läsa om din resa, hur du bara stiger upp, borstar av dig och förfinar dina strategier. Det är så starkt och inspirerande! Att din man är med dig i detta är också så fint, tror det är viktigt att hitta ett sätt att förhålla sig till a tillsammans när man lever ihop. Då kan det bli långsiktigt hållbart. Jag gick med här första ggn efter en rejäl drängfylla, har inte varit inne så ofta, försöker att fokusera bort från a. Men jag kommer att gå in här då och då och följa din resa så länge du skriver. Du är verkligen en inspiration! Lycka till på din fortsatta resa mot ett balanserat liv på alla plan!

Jag blir så glad att läsa att du mår bra och har god kontroll över alkohol-intaget. Men som även du tidigare skrivit; så gäller det ju 'att inte luta sej tillbaka'. Det kanske är bra att du är lite nervös inför nästa fest (brukar jag också vara). Det betyder nog att du är alert och vaken på eventuella risker. Ha en fin fortsatt söndag. ? Kram

Pari

Hej. Jag behöver tips råd och pepp. Jag har under många år levt med alkoholen som en stor del i mitt liv.På helger ska det drickas vin. Det är typ det som jag mest sett fram emot. Jag går gärna ut ngn gång i veckan och tar en öl eller två. Mitt problem är att jag ofta har druckit för mycket och blivit berusad. Min partner satte ner foten för några månader sedan och sa att hen inte vill vara tillsammans med mig på grund av att jag ofta blir för full och dum i huvudet. Vi hade värsta krisen och jag kom fram till att jag måste göra något åt det här. Jag älskar hen och mig själv. Jag slutade tvärt att dricka och har nu inte druckit alkohol på 4 månader. men jag vill kunna dricka och jag vill hitta strategier för att konsumera " normalt". Dvs inte bli full, och inte låta alkoholen bli en central del i mitt liv som det tidigare varit. Min partner önskar att jag ska sluta dricka helt och hållet och hen har gjort klart för mig att hen inte kommer att dricka alkohol med mig under en lång tid framöver. Jag har planerat att vara utan A i en månad till. Under tiden jobba i min terapi med hur jag ska lägga upp strategier. Blir jag packad en gång till så lämnar min partner mig. Ni kanske tycker att det är helt sjukt att jag inte bara lägger ner och tro mig.... Jag hade önskat så att jag kunde känna den känslan.
Jag blir glad över att få ta del av era liv och hur ni kämpar. Jag hoppas att jag också kan vara så öppen som ni är.
Kramar

Tack Bedrövadsambo och Manda för input både när det gäller att bjuda på a och det här med att inte luta sig tillbaka. Än så länge känns det stabilt och bra, känner inte att jag börjat glida åt fel håll men jag måste vara vaksam. Det har varit, och är så välgörande mentalt för mig att ha påbörjat den här förändringen, som nu fortsätter. Jag har inte varit bakfull på tre månader, så enormt skönt.
I lördags träffade jag nära vänner på restaurang. De började med mousserande vin, jag startade med mineralvatten. Sedan drack jag ett glas vin till maten och en öl efteråt. Sedan inget mer, som jag hade bestämt innan. Ville inte ha mer. Jag tog mod till mig och berättade för vännerna att jag dragit ner kraftigt på alkoholintaget, haft en vit period, att jag varit i kontakt med kommunen och nu kommer att dricka sällan och sparsamt. Berättade kort om det här forumet. Det var nervöst men de stöttade mig och det blev en bra diskussion om alkohol. Jag såg mig omkring på stället och såg ett par som bara hade beställt in te - lördagkväll till trots, och det gladde mig.

Danishgirl, jag blir verkligen jätteglad över att läsa dina ord! Ja, det låter som vi har samma typ av relation till alkohol. Kan inte låta bli att le igenkännande åt "YOLO"... Strongt av dej att hålla fast vid träningen, det mår man så bra av! Själv är jag lite av en periodare på träning, inte så bra på att köra regelbundet en längre tid.
När det gäller att dra ner på alkohol så kan det vara bra att starta med en längre vit period, typ två månader. Man behöver verkligen tid att tänka och känna efter. Jag vill skriva mycket mer men det får bli en annan dag. Kram på er!

Jag har varit så trött och låg senaste veckan. Känner mig orkeslös och "vill inget" mer än att sova och se på tv. Vill inte laga mat, inte städa, inte träna, inte träffa vänner samtidigt som jag saknar dem. Har varit hemma några dagar från jobbet bara för att få en vilopaus. Vet inte exakt vad som utlöst det här. Kanske har den stora omställningen med nytt jobb i juni och knappt någon sommarsemester kommit ikapp mig rent känslomässigt nu? Och så min ständiga följeslagare - oron för hur min mamma mår, stundtals väldigt tärande oro och sorg.
Det har varit lite mycket på sistone, min man föll illa och bröt benet, blev inlagd på sjukhus och opererad för ett tag sedan. Inget livsfarligt alls men ändå lite omtumlande. Jag var hos honom på sjukhuset ganska mycket, och sen behöver han en del hjälp hemma, och den som sköter all städning och tvättning nu är ju jag. Men jag tänker att det bör man ju orka, vi har ju inga barn att ta ansvar för som tur är. Men det är ändå lite slitsamt! Nu vill jag komma ur den här orkeslösheten, börjar bli påfrestande. Jag ska gå till gymmet och köra nån dag och hoppas få lite skjuts av endorfiner. Någon alkohol har det inte blivit sedan jag skrev sist, dvs för två veckor sedan. Det känns bra men jag tänker ju på alkohol då och då förstås. Inte på något plågsamt sätt men tankarna kommer och jag uppmärksammar dem. Så glad över att jag dricker så lite, något att vara tacksam för även om allt känns lite segt.

Inte så konstigt att du känner dej så, det har ju varit jättemycket som hänt i ditt liv, senaste tiden! Jag känner mej också trött och lite låg men tvingar mej att ge mej ut att jogga (varannan dag ungefär). Men jag är väldigt ”lat” med städning och annat. Jag prioriterar det som känns viktigast i längden, för mej just nu. Städning,matlagning och vänner mm, ”springer ju inte iväg” ; ) Energin till det kommer förhoppningsvis med tiden. Jag klarade även denna helgen utan alkohol och är också så tacksam för det. Sköt om dej och fortsätt ta de lugnt. ? Kram ?

Nu är jag ur svackan, tillbaka på jobbet, tar nya tag. Igårkväll väldigt trött och tuff huvudvärk men mycket piggare idag.
Gud vad imponerad jag bli Manda, att du springer varannan dag! Så bra! Glad att det går bra för dig utan alko.
Jag ska till gymmet imorrn. Jag har inte druckit på 17 dagar och det är ingen kamp utan det rullar bara på. Inga tillfällen att dricka har funnits och jag har inte skapat några heller. Vad duktiga vi är ?.

Skulle just släcka nu, då låtraden "Det kommer aldrig va över för mig" dök upp i skallen. Så är det ju. Jag kommer alltid ha en riskabel relation till alkohol. Resten av livet. Även om jag är återhållsam eller helt nykter resten av livet så kommer risken ALLTID att finnas där. Men jag har all makt att påverka hur jag hanterar detta faktum. Mitt arv att bära och jag ska klara det. Och om jag inte klarar det så ser jag till att få hjälp utifrån.
I somras var jag inte så hoppfull, jag har skrivit att "om nån månad har jag glömt" men så har det inte blivit. Nu måste jag verkligen släcka!

Så var det fredag och helg. Jag ska jobba i helgen men det känns bra. Min man är bortrest över helgen. Det är alltid tomt när han är borta men vi har umgåtts mycket på sistone så det är lite skönt med egentid. Katterna är fint sällskap. Jag ligger på soffan och ser på tv, trött. Det har varit en bra och energifylld dag idag. Det blir ingen alkohol den här helgen heller, skönt. För tre veckor sedan drack jag två glas under en middag. Sedan rullar det på utan något större sug. Träffade en kompis häromkvällen över en kopp te och jag pratade igen om hur skönt det är att ha slutat festa. Jag tänker att om jag pratar om det med vänner så etablerar jag den nya versionen av mig själv, jag gör den verklig för mig själv och för andra nära vänner.
Ha en fin helg alla på forumet! Gör inget överilat. Ta hand om livet.

Danishgirl

Hej igen, så fint att få följa din resa. Särskilt en ledsam och ångestfylld dag som idag - dagen efter en drängfylla med en kompis. Inget hände, inga sms eller tfn- samtal eller så. Men ändå. Jag drack mer än en flaska helt själv, fast vi bara skulle ta ett glas till maten. En måndagkväll! Så jävla pinsamt, jag sluddrade när jag kom hem och idag är jag så bakis att jag knappt kunde ta mig till jobbet.
Jag inser att jag inte kan ha alkohol i mitt liv, då fortsätter såna här saker att hända. Jag får dricka te och bubbelvatten och alkofria drinkar. Den stora svårigheten är inte att avstå a utan att berätta för mina vänner, särskilt två av dem dricker jag nästan alltid för mycket med. Jag vet att de skulle respektera det men det känns jävligt jobbigt ändå.
Nu är jag så låg och ledsen på mig själv. Och jag som skröt sist om hur jag håller benhårt fast i träningen har tappat det helt sista månaden. Bara jobb och godis i mängder och så nu detta.
Well the only way is up, men idag ligger jag utslagen och tycker synd om mig själv..
Vi hörs en annan dag!