Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

Jag har varit nykter med några av mina bästa festpolare och det gick bra. Kan jag klara det så lovar jag att du klarar av det också! Det är en liten omställning att vara nykter i sammanhang där man brukar vara full, men du vänjer dig! Du kommer klara det galant!

Jag kommer ihåg när jag var gravid och kom in i att det faktiskt var skönt att inte vara en av de fulla som pratade för högt och för mycket.
Det gäller bara att inte börja!
Hittade ett rosa bubbel som var alkoholfritt igår som faktiskt var helt okej. Jag satsar på det.
Kram!

Liten stor

Grattis till 11 dagar! jag har haft svårt för middagar utan vin men när jag väl lyckades märkte jag att jag hade lika trevligt utan och blev lite illa berörd av gästerna som blev berusade men även chockad över hur lite alla andra drack jämfört med vad jag själv drack och trodde alla andra drack.

Lycka till, du klarar dig utan! Heja!

Jag har ju över en och en halv vecka kvar att ladda inför den där middagen. Jag ska klara det!
Vilken lycka att aldrig mer vara bakis i livet egentligen! När jag tänker efter.

kan vara att redan nu säga till kompisarna som kommer att du inte kommer dricka. Så stänger du den dörren. Jag gjorde så när några av mina vänner som jag normalt dricker med skulle komma. Så hade jag sagt det, och slapp tänka mer på om jag skulle ta lite vin eller inte. Och dessutom så slipper man kommentarer som - kom igen, ett glas kan du ju ta osv, om man redan flaggat för att man inte kommer dricka. Det kommer gå super! ??

De är härliga människor, så de kommer att förstå. En som kommer dricker aldrig mycket för hon inte gillar att vara full och inte gillar vin (obegripligt för mitt gamla jag att förstå...). Jag säger bara som det är. Tror att väldigt, väldigt många har alkoholproblem utan att förstå det själva. Känner många som dricker för ofta och flr mycket för att det ska vara helt sunt.

Inno

Kämpat. Vi har en liknande historia många av oss verkar det som. Jag är så glad att jag hittade hit. Jag kan absolut inte prata med någon i min närhet om min kärlek till vin. Ingen märker något då jag sköter mitt fina jobb och mitt hem och familj exemplariskt. Min man vet naturligtvis men han tycker inte det är fel att dricka några glas vin per dag. Jag blir ju aldrig berusad.
Jag vill vara utan men jag hittar inget annat sätt att känna mig rofylld och glad med. Har inga intressen. Dag två utan några glas vin är över för mig. Känns helt värdelöst och tråkigt. Helt sjukt att A kan ta över livet och tankarna så här.
Kram

Åh, vad jag känner igen mig i det där!! Kan du se serier? Läsa böcker? Del gärna med dig om du kommer på något att ersätta A med...

Kram

Knaskatten- visst är det snart 12 vita dagar? Du gör det så bra!!! Tror absolut att du kommer att klarar den där middagen också!! Om jag var du skulle jag skylla på att jag åt en medicin som inte gick att kombinera med alkohol- då kan du inte ändra dig under kvällen:). Vi alla här kommer att följa och stötta dig! Och, som sagt, tänk vad skönt dagen efter!!!

Kram och fortsatt lycka till!

Ja, Jasmine! I dag är det dag 12. Snart två veckor. Känns jättebra!
Jag tycker faktiskt inte att det är så svårt att bara säga som det är: att jag avstår från alkohol ett tag för att det har blivit lite för mycket för att det ska kännas sunt. Det finns inte så mycket skam i att inte "klara av" att inte dricka för mig. Mer skam i att bli packad, inte ha kontroll, göra bort sig. Jag är stolt över att jag tar tag i det!
Jag tar SSRI mot oro/nedstämdhet, och det är inte heller något jag smyger med. Tvärtom berättar jag det för människor så att de också kan få hjälp om de behöver. För mig har det varit som ett mirakel.
Men tack för peppen!! Jag hoppas/tror att jag kommer att klara det.
Även om tanken flög förbi i mitt huvud i dag "om det var så enkelt att inte dricka på två veckor, då kan jag väl inte ha 'riktiga' alkoholproblem?". Jag antar att det är det som ofta händer, att man känner att man har kontroll och därför kan börja dricka lite igen. Men alkohol känns lömskt... har man väl haft problem är det väl i stort sett omöjligt att kunna dricka "normalt" igen? Eller?

Inno, välkommen! Även om du inte kan prata om vinkärleken med dina vänner, kan du göra det här. Jag förstår PRECIS. Tycker dock att det är fascinerande att du aldrig blir berusad. Lyckas du hålla intaget på samma nivå hela tiden och aldrig trappa upp? För mig var problemet att jag ville ha mer och mer. Och någon gång blev det en total snedfylla som slutade med pinsamhet, kräks, minnesluckor och ångest. Fy. Vill aldrig mer dit igen.

Vad duktig du är! Själv började jag om idag och har bestämt mig för tre vita månader. Skönt att du kan prata med dina vänner om att du tycker att du har druckit för mycket- det vågar inte jag...

Jag vet inte om man kan återgå till normalt drickande.. Jag hoppas det! Tänker att jag största delen av mitt vuxna liv har hållit a under kontroll så jag borde ju kunna hitta tillbaka till det.. Men, tror du ska vänta lite längre än två veckor:):)

I dag har jag varit trött som tusan. Usch. Men beror nog mer på att jag har gått och lagt mig försent och sovit för lite än något annat.
Var inne i stan på kvällen och såg några utslagna typer som satt på gatan med varsin öl i handen och gapade och skrek åt varandra. Så deppigt. Nu vet jag inte om det bara var alkohol som var problemet för dem, men det var helt klart med i bilden. Så SJUKT egentligen att det är tillåtet i samhället?! Hur många liv som förstörs av alkohol, helt i onödan. Och runtomkring det finns det en massa romantik.
Annars pendlar jag mellan att tycka att min nya nykterhet är ett normaltillstånd - och att tänka att jag ändå borde kunna ta ett glas vin till middagen, vad är det värsta som kan hända? Så lätt att känna att man har kontroll över alkoholen när man inte rör den. Men det är en bedräglig känsla. Läbbigt vad ens hjärna kan ställa till det för sig själv.
Oroa dig inte, Jasmine. Jag ska ge det lite mer än två veckor. ?
Tre månader låter jättestarkt! Wow, alltså. Jag kommer att följa dig.

Sheana

Jag känner igen tankesättet från de få gånger jag haft vita perioder, i synnerhet den gången jag höll upp i 40 dagar (det är rekordet under 5 år) och då tänkte jag sådär att "Nu har jag ju hållit upp så länge att jag har koll på läget och kommer dricka normalt sen" tji fick jag -det var i princip full rulle från första klunken. Tänkte på det idag, det här med att aldrig... man får tänka att så här känns det just nu och jag tycker att Morgondag har gett många bra verktyg för hur man kan tänka. Jag gillar det här med att "spela upp hela filmen..." och är det verkligen så kul? Jag tror man verkligen måste komma till en punkt då man verkligen inser hur farligt det är. Innan den punkten så romantiserar man bara för det gjorde jag med och jag upptäckte att dessa tankar försökte komma krypande idag men då tänkte jag på hur farligt det är och frågade mig själv; vill jag verkligen göra det här mot mig själv? För innan jag vet ordet av så kanske jag är en utav dessa som sitter där helt utslagen. Vi får kämpa hårt för att ta varje steg framåt men det är lätt att glömma hur lätt allt det där kan raseras, det tar bara ett ögonblick.
Kram på dig Knaskatten!

Brittah

Är också inne i någon slags eoforisk bubbla att klara av samtidigt som jag GÖR det. Det pratas mycket om alkohol på jobbet... det måste ju vara någon mer som har problem på min arbetsplats av 11 i köket och fler personal inom vården där jag jobbar!?
Tänker inte ens att jag ska ta något till maten. Och det är ju bra. Men som idag åker jag hemifrån med barnen för maken ska ha firmagubbarna här. Det är en sådan kväll då jag alltid hänger med dem ut och festar och dansar hela natten med huvudvärk dagen efter. Men jag sover hos en vän. Hon stöttar! Vi brukar ju dricka bubbel på sådana kvällar som jag sover hos henne med barnen och jag brukar Alltid dricka fler glas än henne. Så det känns lite underligt. Men ändock bra. Brukar följa dina inlägg så önskar dig en sund och härlig helg❤️

Men hallå? Det var visst två veckors nykterhet igår, och det missade jag att gå in här och skriva om. Lever upp till namnet Knaskatten!
Jag har haft en rätt jobbig vecka på jobbet, och igår eftermiddag hade jag möte med några riktigt negativa typer och det blev en sådan sjukt tråkig avslutning på jobbveckan. Tyckte riktigt synd om mig själv. Och ännu tristare var det ruggiga, gråa och regniga vädret. Ville bara hem och ta en stor GT och bara få glömma allt och slappna av.
Men jag tog bara en Tonic.
Fredagkvällar är svårast, tycker jag.
Ändå var jag inte ens nära att fuska. Vi har en öppnad flaska vitt vin (en god jävel dessutom) som står i vår kyl, och jag har inga problem med det. Varje gång jag ser den tänker jag att det där inte är för mig, det är något jag inte tål. Jag äter inte kött, och det är lite samma sak "inte för mig".
Kändes tillslut bra att inte vara en full mamma som somnar i soffan.
Sov dock från 23 till 10 (tack mannen), så beter mig som en bakis mamma idag. Så trött!
Kram på er alla! Det här forumet hjälper så mycket.

Månsken

Grattis till två veckor! Längtar när jag är på två veckor, dag 1 idag.

Tack för hejaropen. Ska verkligen fortsätta på den fräscha vägen. Var på systemet i dag och köpte mer alkoholfritt vin. Någon hade tappat vin på golvet, och den där lukten av gammal alkohol kändes mest sorglig. Tyckte nästan synd om alla som köpte alkohol och funderade över hur många som kanske har problem utan att det syns/märks.
Och Månsken, toppen att du har börjat. Bara att kämpa på!

Alkohol gör att jag...
- åldras fortare
- mår illa
- får ångest
- pratar för mycket
- blir vulgär
- förstör min kropp
- blir låg och ledsen dagen efter
- får huvudvärk
- äventyrar relationen med min man
- skämmer ut mig
- blir tjockare
- blir fulare
- får minnesluckor
- kräks
- inte är en fullt närvarande mamma
- inte tycker om mig själv
- förstör levern
- förstör hjärnan
- förkortar livet
- tar dåliga beslut
- tar risker