Hej på er alla fina där ute! Har startat en egen tråd här för att på så sätt kunna skriva av mig alla tankar jag har kring min problematik. Har läst här i många år och känner igen mycket i mig själv. Dock inte allt ( antar alla har sina olika mönster så att säga). Jag skulle kunna skriva en bok om alla mina tankar kring A. Men min berättelse får komma i etapper känner jag.
Jag var med om en mycket otäck sak för en vecka sen. Hade besök av en mycket nära vän jag inte träffat på väldigt länge. Jag går och bär på mycket oro och ångest inför en hel del i mitt liv.. och när jag träffade henne så var det som allt rann över. Till saken hör att jag hade " tröstat " mig själv ganska rejält timmarna innan hon kom... så till den milda grad att jag bröt ihop och grät hela kvällen när vännen var här. När vi sen vaknade på morgonen var min vän mycket orolig över mig. Men vännen hade helt klart inte förstått att jag varit onykter kvällen innan. Men rädslan som uppstod i mig när jag inser att jag inte minns en enda sak jag berättat för min vän under min gråt-eskapad.. var det som om hjärtat skulle hoppa ur halsgropen. Jag hade vält ur mig allt jag kände och alla mina problem.. och minns om sagt knappt inte en enda sak jag sagt..bara fragment.. men vi pratade och jag drog nån vals då jag inte var beredd att berätta att mitt utbrott helt enkelt hade med A att göra.. men jösses så rädd jag blev.. och jag insåg en gång för alla att min " ovana" till själatröst måste få ett abrupt slut. Resten av dagen spenderade vi med god mat och lugn och ro och jag var skärpt och nykter. Men min vän vet ingenting. Jag " lyckades" prata bort det. NU har det gått flera nyktra dagar.. och det går bra. Jag har en knepig relation till A. Det känns mer som en dålig vana ibland.. för det är endast vid speciella tiofällen som det tar över. Jag har inga problem att smutta på ett vinglas tillsammans med min man eller nån vän osv osv.. blir aldrig fullast.. känner inget tvång att supa mig full. Aldrig. Men A finns där och lurar när jag blir orolig över livet. Som sagt finns det mängder mer att berätta... men detta är vad jag orkar med just nu. Jag ser min tråd som en dagbok där jag kan skriva av mig mina tankar. Jag är inte beredd på att sätta en etikett på mitt problem ännu. Vill inte analysera vilken potentiell etikett jag ska sätta på mig, heller. Utan i lugn och ro ( gärna med er hjälp..) försöka komma fram till lösningen och etiketten i min egen takt. Är tacksam för att detta forum finns... det känns bra att ha vågat skriva... att ha vågat börja i alla fall.. min väg e lång nu.. men jag har börjat.. jag har för mycket fint i livet för att låta detta ta över. kram till er alla modiga själar där ute.

Blir endast tacksam och glad om någon känner sig manad att kommentera i min tråd. Ert stöd och input kommer ge mig kraft och mod att fortsätta berätta min historia för den som vill läsa. Kan jag stötta någon/några av er på er egen resa så vill jag inget hellre. Kanske kan vi hjälpa varandra? Resan har börjat.. vet inte hur den kommer se ut.. men jag är villig att ta tag i detta. Mer än någonsin. Är så URLESS på känslan av efterdyningar från A. Kram igen till er.

Ja, med egen tråd i alla fall. Ett viktigt steg. Låter otäckt det som hände. Den oro och ångest som du bär på och som inte har med alkohol att göra, har du någon hjälp för den? Det låter som om du behöver det. Att ha A som tröst och lindring är förstås inte bra, som du själv säger. Risken är att de problemen blir ännu större och så eskalerar allt till ohanterbarhet. Bra början att avstå alkohol så länge. Kanske vill du inte börja igen...

Lycka till! ♡

Det värmde och stärkte. Jag går och pratar med en person men tycker inte det hjälper jag tror inte den personen är rätt person att prata med så att säga. Men har fått hjälp innan och tyckte det gick bra. Så ska nog bara byta person helt enkelt. Ja det var fruktansvärt otäckt ( och det är inte första gången jag inte minns vad jag pratat med mina vänner om) .. men denna gången blev det riktigt otäckt. Har liksom oftast lycka " mörka" det här beteendet innan. Jag är en väldigt öppen, ganska utagerande och social person så jag tror faktiskt inte mina vänner märkt någon egentlig skillnad på mig.. vilket e konstigt. Jag antar man blir proffs på att dölja. Jag har en underbar man , är frisk i övrigt .. men känner mig så fruktansvärt vilsen och ledsen i livet. Det har hänt väldigt mycket jobbiga saker senaste 6 åren och min uppväxt var väldigt tuff med mycket sjuk och deprimerad förälder som till sist valde att avsluta sitt liv för 18 år sen. ( Jag hittade min förälder ). Jag har även varit sjukskriven för utmattningssyndrom efter att ha jobbat halvt ihjäl mig i 7 år. ( Karriär) Man ska kanske inte älta det förflutna men det ligger säkert till grund för min förkärlek för självmedicinering med A. Kommer från en " kontinental" familj där vin är en helt naturlig del till middagen osv osv osv.. och jag kan lustigt nog verkligen " dricka normalt" också.. blir som sagt inte fullast på festen mm mm... men mitt tröstdrickande.. ( eller för att lugna mina nerver och allt grubblande)... är nått jag är rädd för... ja nu öser jag bara ur mig mina tankar men jag tror det är rätt väg att gå.. är tacksam för att du skrev till mig Vinäger det stärkte mig.. fortsättning följer... jag VILL se förändring.. antar det är ett viktigt första steg.. och att ha vågat hitta hit också :) Kramar <3

Mirabelle

Hej! Så bra att du är här och skriver! Själatröst... vilket bra ord. Det är nog ungefär så jag har använt A också, fast jag har kallat det ”snuttefilt”. Något att ta till när man blir överväldigad av livet så som det ser ut. Det kanske funkar för den vars liv går som på räls för det mesta. Men inte för den som allt som oftast är överväldigad ? Jag har inte heller någon etikett på mitt alkoholbruk, bara insikten att jag inte mår bra av det längre. Snuttefilten är välnött och uttjänt. Det är dags att hitta hälsosammare sätt att få sinnesro...

Btt

Så konstigt att din vän inte såg att du var onykter. Tar du något lugnande medel eller sömntablett för den blandningen är ju farlig och hör oftast ihop med blackouts.
Har själv råkat ut för det att jag festat på kvällen och sedan tagit sömntablett. Vaknat upp efter någon timma och fortsatt dricka vin, laga mat med mera.
Inte haft den blekaste aning om det dagen efter, det skrämde livet ur mej också. Pratat en massa goja väckt min man och sagt att du får komma å äta nu.
Det är verkligen skrämande man inser att man kunnat tända eld på lägenheten.
Eller gått ut i bara mässingen under natten.
Förstår att du haft en tuff uppväxt och fortfarande inte är lugn och riktigt lycklig.
Livet är en utmaning i perioder
Mådde så dåligt efter att det hänt mej, sen gör jag samma sak en gång till.

Önskar dej lycka till . Det gick ju bra trots allt denna gång så försök tänk framåt nu. Hoppas du mår bättre snart❤. Förstår din panikkänsla och man ser ner på sej själv och skäms, mycket.
Det kunde varit värre faktiskt ❤

Har läst din tråd och inser att det finns mycket som liknar min konsumtion av alkohol. Ungefär som att få släppa taget för en stund och låta allt komma ut. Det tror jag har med kontrollbehov att göra. Så är det för mig men det behövet inte vara så för dig. Det kanske inte är så viktigt i början att etikera sig utan det kommer du underfund med allt eftersom du skriver här och vi ställer frågor till dig. Skäms inte utan var stolt över att du väljer att titta på din alkohol konsumtion. Sköt om dig!

BTT, Mirabelle och Tombor..Betyder enormt mycket märker jag att jag kan gå in här och läsa era svar och få lite perspektiv utifrån kring min situation. Ja, det är ett under att min vän inte noterade att jag var påverkad. Kanske noterade hon det men kanske kan hon inte sätta fingret på att det var just A som var boven. Är ju som jag förstått rätt bra på att " dölja " det. jag tror dock att om jag hade berättat för henne att jag var påverkad så hade nog poletten trillat ner rätt fort i henne och hon hade fått en förklaring på mitt beteende. Enormt ledsen kan ju alla bli men hon sa att jag var så förtvivlad att det inte " gick att nå mig" .. tro sjutton det.. med tanke på att jag knappt kunde nå mig själv. Jag tänker på det som hände mycket men försöker gå vidare nu. Har pratat med min vän och hon verkar lugn kring mig så nu gäller det att inte hamna där igen. Det e nog ingen risk för jag fick en käftsmäll utan dess like av ångest. Aldrig mer.
Jag äter en snällare variant av sömntabletter men använde inte dessa den här hemska dagen så jag tror det enbart var A som spökade samt att jag inte är stabil i mitt inre. DÅLIG KOMBO! Är vilsen i så mycket i mitt liv och vet inte hur sjutton jag ska ta mig ur den negativa spiralen. När jag tittar på mitt liv så ser jag ju hur mycket fint det finns och hur välsignad jag är som fått den fina mannen jag lever med ( kärleken själv e han).. vi har snälla familjer ( oftast ;)) som bor utomlands så vi har möjlighet att resa.. vi bor bra ( trots att vi bytt stad precis vilket jag tyvärr ångrar ).. men jag har mycket fint och kan därför inte riktigt förstå varför jag känner mig så himla ledsen och orolig över livet. Förlorade mitt jobb för en tid sen ( pga arbetsbrist) och det gör att man har för mycket tid att tänka när man sitter hemma... samt att man inte orkar aktivera sig heller utan det blir en ond cirkel.. jag önskar så att jag kunde bara " snap out of it" . Sätta igång med min träning ( som jag mår underbart bra av) gå ner de kilon som deppigheten placerat runt min mage och höfter och ansikte.. ( vilket gör att jag inte känner för att göra saker ) ;).. känna glädje över att aktivera mig med vänner, ge mig sjutton på att skaffa ett myt jobb och försöka njuta av det jag har... men det låser sig.. jag tror att om jag bara kommer igång så kommer det skapas positiv energi som leder till fler bra saker.. som i sin tur leder till ännu fler saker.. men HUR tar jag mig ur bubblan??? Någon som har tips? Ibland kan jag bli förlamande avundsjuk på andra människor.. tittar på allt dom har och så tycker jag synd om mig själv.. PATETISKT! jag VET DET!.. men här på det här forumet kan jag nog vara helt ärlig utan att bli dömd.... samtidigt vet jag att det är upp till mig att ta mig själv i kragen... A har ju blivit ett bedövningsmedel för att tränga undan och lugna mig.. men det håller inte i längden... att ta tag i saker är enda lösningen.. jag har ibland en panisk skräck.. för att hamna där min mamma hamnade.. att mitt liv bara ska gå sönder.. trots att jag vet att jag egentligen är så mycket starkare än hon var... och jag har andra förutsättningar.. men det har skrämt mig större delen av mitt vuxna liv... tog hand om henne många år och blev på ett sätt ett offer då jag alltid var orolig för henne.. vet att det kanske e trams.. men det e så det känns... ibland undrar jag... om allt detta beror på att jag e deprimerad.. eller om det faktiskt är så att jag lever ett liv jag faktiskt inte vill leva.. kanske vill jag nått helt annat.. bryta upp från allt och bara dra.. börja om ensam... men så visualiserar jag ett liv utan min man och mina vänner och då blir jag gråtfärdig... suck.. ja ni hör ju... :)... ett salig röra av alla mina tankar... det är som om A bara är ett resultat av hur jag mår... att det har blivit kryckan jag lutar mig mot när det rinner över... jag vill inte ha det.. jag vill skratta träna känna glädje... ( jag har ätit anti depp innan men helt ärligt upplever jag inte att det hjälper) men jag ä öppen för alla möjliga lösningar.. den stora frågan inom mig är nog... vad sjutton ska det bli av mig... Tacksam för allt ert stöd. Om jag kan hjälpa ER på nått sätt så vill jag inget hellre.. ni kämpar allihop på era egna sätt vilket jag beundrar er för. KRAMAR

Promenerar gärna en bit på vägen tillsammans! Tack för ditt stöd. Jag finns här för dig med. På nått sätt ska vi komma till rätta med detta eller hur :)? Kramar

Mirabelle

Det är inte undra på att du blir handlingsförlamad och apatisk när det är så mycket på en gång som du tänker att du måste ta tag i nu på en gång, helst igår... Tankarna rusar åt alla håll samtidigt, men rumpan stannar i soffan. Det kan knappast bli på något annat sätt, för du kan ju faktiskt inte vara på olika ställen samtidigt och göra allt på en gång, eller hur? Du har blivit förbannad med förmågan att se helheten, den stora bilden, och hålla allt i huvudet samtidigt. En förbannelse är det inte riktigt, eftersom det är ett tecken på abstraktionsförmåga och intelligens, men mycket i livet skulle faktiskt vara enklare om man finge lov att vara litet korkad. Att bara ha tankeförmåga nog till att bearbeta det konkreta som finns framför näsan just i stunden... Men du, fake it till you make it! Lägg abstraktionsförmågan på hyllan nu när den inte gagnar dig. Träna på att vara idiot. Jag har utvecklat det här att "göra mig korkad" till något av en konstart under de senaste 4-5 åren, då mitt liv förvandlades till ett inferno. Fokusera på EN grej du behöver förändra, bara en. Låtsas att du är för blåst för att fatta att något annat behöver åtgärdas. Tänk inte ens "Först det här, sen det där och det tar jag sen". Nej, du vet inget om det. Det existerar inte. Du har en enda aspekt framför näsan. En enda issue. Välj den som är enklast att få ordning på. Resten får vara "ur syn ur sinn", som bortblåst, tills du råkar stöta näsan i det någon gång efter att du fått ordning på din fokus-issue. Låt det komma som en stor överraskning då, att det visst fanns något mer att lösa. Hoppsan. En issue till? Vem hade väl kunnat ana... Nåja, jag får väl ta tag i det här nu. Återigen, bara det här, den enda issue jag kan se framför näsan. Inget mer. Inget mindre. Bara detta.

Jag känner att jag låter hemskt svamlig nu... men jag har överlevt en extremt traumatisk tid, utan några större men, just genom att med berått mod begränsa min egen tankeförmåga. Hoppas att det kan vara till någon nytta. Kram

Om du visste... vad du hjälpte mig nu... tror inte du förstår hur mycket... men att läsa detta du skrev... gav mig en enorm styrka och insikt. TACK! ... Hoppas vi kan prata vidare här på forumet. Du är klok och väldigt snäll. Somnar med ett leende mitt i allt jobbigt. Kram

Ny dag idag.. e trött... långt möte imorse och hade en vän på middag igår.. och ja.. det blev lite vin.. ångrade mig.. men blev inte onykter. Kände mig ledsen morse men fick ett roligt besked att jag ska på intervju imorgon till ett jobb jag sååååå gärna vill ha.. bara det fick mig att bestämma mig för en vit dag med mycket citron vatten och mycket sömn. upp tidigt imorgon och träna och sen göra mig fin. En vän kommer över idag också och hälsar på oss... hon frågade mig vilken färg på vinet jag ville ha som hon tänkte ta med sig men jag sa att jag dricker inget idag. Så vi bestämde att dricka the och äta scones istället... jag har inget sug idag.. alls.. inget märkvärdigt kanske att vara vit en dag.. men idag är en bra dag .. en dag där jag känner hopp... jag vet att jag har problem... men jag håller på att upprätta en plan för att ta mig ur det.. ber till han där uppe att intervjun går bra .. ett jobb... struktur... gemenskap och utmaningar är så viktigt för mig.. hur som... en massa text.. kanske kan det muntra upp någon som har en sämre dag idag.. :( .. det finns hopp... det finns en väg ut.. idag känner jag det.. ska minnas det nästa gång jag faller.. KRAM till er.

Mirabelle

Roligt att du hade nytta av mina skriverier :) Ibland är det svårt att veta ifall ens tankar är vettiga, eller ett bevis på att man nog tappat fakulteterna alldeles... Det brukar visa sig först när det som far genom huvudet hoppar ut genom munnen ;) Grattis till intervjun! Jag ska hålla tummar och tår för dig!

Dina tankar är väldigt vettiga.. :) ser fram emot att läsa vidare kring dessa :) tack för allt ditt stöd.. nu i säng nykter och ska sova LÄNGE. imorgon ska jag ge allt jag har på den här intervjun. Är lugn som en filbunke dock. intervjuer e nått jag vågar påstå att jag e bra på.. däremot ska jag försöka att inte ta ut nått i förskott.. ska andas och göra mitt bästa. tack igen Mirabelle! Hoppas du har en fin dag och kväll du med.

va snäll du e. idag är jag NERVÖS. antagligen för att jag så gärna vill ha jobbet då det skulle lösa så mycket knutar inom mig.. men jag känner mig rastlös och liten.. intervjun e senare i eftermiddag så gott om tid att pussla ihop en snygg presentation av mig själv :).. även om jag känner mig väldigt sliten och inte så snygg hahaha.. inte det minsta sugen på A just nu. snarare att få bort oron.. men jag kommer absolut inte dricka idag såklart.. jag e dock glad att suget inte finns... i dessa situationer vill man ju ofta döva sin oro.. men jag ska vara klar i bollen. Skärpt och fokuserad. Tack för att ni håller tummarna för mig betyder så mycket. Hoppas daggen blir fin för er. En dag i taget :) KRAM

anonym17136

Här kommer även från mig ... Pepp och Stort Lycka till i eftermiddag .. Det kommer att gå bra ??

Tack snälla för pepp! Oj vad det behövs nu ! :) tacksam! KRAM ( oavsett hur det går ska jag fira att jag gjorde det.. med ett stort glas citronvatten ikväll! En dag i taget. :)

anonym17136

Ja , det går att fira på Såå många andra sätt än med a .. Lycka till igen ❄️❄️❄️

Mirabelle

Nu är jag nyfiken... Kände du att du hade läget under kontroll? Fick du några vibbar från de som intervjuade? Kram