Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

.. din tråd :)
Läste just. Mycket igenkänning.
Jag har lärt mig att för att få behålla sin fina nykterhet och sinnesro, så måste man ge bort den. Det är ju det du gör i din tråd när du delar med dig och sprider energi och kraft. Hoppas många läser den som sagt.
Stort lycka till nu med årsdagen :)
Kram

Lim

Hej äntligen fri och tack!! ❤❤❤

Visst är livet helt annat när det äntligen går att sluta dricka och när det dessutom blir det normala i livet så man inte behöver anstränga sig varje dag för att låta bli ?

Igår skulle jag köpa en alkoholfri öl men jag orkade inte gå till den hyllan i affären ? så jag drack julmust och apelsinjuice igår till maten som vanligt en fredagkväll.

Min man dricker ju ofta och det gör nog att jag tänker på alkohol mer än vad jag skulle göra annars... det är lite störande för vill ju inte tänka på det hela tiden. Men jag försöker vända till det något positivt; att det gör att jag hela tiden fortsätter reflektera och ta nya beslut kring min nykterhet. Hade jag slutat tänka på det kanske jag inte hade sett varningssignaler osv kring mig själv och då kanske jag redan hade tagit ett återfall vid det här laget. Min mans drickande frestar mig inte utan rör snarare upp jobbiga känslor av otrygghet. Så det är ju tur i oturen att jag aldrig nånsin blir sugen av det. Tvärtom gör det mig ännu säkrare i mina val. Jag kommer inte röra en droppe så länge jag får bestämma. Och jag får ju bestämma ??

Ha en fin lördag allesamman ❤☕

Lim

Goddag denna lördag som känns som en söndag. Har vabbat ett par dagar så dagarna har gått in i varandra och det känns som söndag redan. Men det är skönt varje gång jag kommer på att det bara är lördag!

Barnen är inte helt friska än så planerna för dagen är inställda men jag tänker att vi ska ut i snön och få lite luft i alla fall.

Jag är fortfarande i nån slags väntan.... Som är jag skrev sist. Väntar på sol och på "bättre tider" eller nåt. Vi har jättemkt vacker snö och det är underbart att gå ut i den med barnen. Men jag tycker att bristen på sol börjar bli tjatig. Men så tänker jag på hur det var förr. Då kunde jag gråta över molnen på himlen. Minns min desperata panik i bröstet. Så har jag aldrig nu när jag är A-fri. Så jag vet att jag klarar mig till våren kommer. Mer än klarar mig, det går bra. Men oj vad jag längtar efter sol och en kopp kaffe i solen på framsidan. När snön smälter och droppar från taken och fåglarna börjar kvittra. När folken vaknar till i sina hus och börjar leta sig ut i värmen här där jag bor. Längtar så mkt att det värker i bröstet!

Inatt låg jag och tittade på en serie till närmare halv tre på natten. Vid halv två klev jag upp och gjorde en macka. Det är sällan jag är uppe den tiden och grejar och det svepte en lättnad över mig. "Klockan är snart två och jag sover inte. Men jag dricker inte så det är ingen fara. När jag väl sover kommer jag att sova gott och imorgon kommer jag må lika bra som nu. Jag kan se ett till avsnitt av serien till och med och ändå må bra imorgon".

Ibland är det bra att råka hamna i lägen där man påminns om sitt drickande på det där sättet. För då blir det så konkret. Det är som att få se och känna på full vs nykter i realtid. Ofta tycker jag att det är luddigt och abstrakt ända tills jag nästan känner fyllan eller bakfyllan i kroppen i form av ett minne. Och jag kommer ihåg hur vidrigt det är att dricka. Sedan är det lätt att fortsätta vara nykter, för mig.

Ha en skön helg. ❤

Som jag skrivit till andra, jag älskar vardagsskildringar av det nyktra livet. Blir så inspirerad. Tack! ♡

Ha en fortsatt fin helg, både lördag och söndag! ?

Lim

Å tack Vinäger! ❤

Känner dock som att jag har en låg dag idag. Eller det kom på eftermiddagen. Har lust att gråta eller skrika eller bedöva mig. Jag tror det är för att det är lördag. Det är nåt konstigt med lördagar för mig. Känner en press att mysa och njuta och hitta på saker. Idag har jag inte lyckats med nåt av det.

En konstig sak som plötsligt gör mig så jävla irriterad är att jag inte ens kan unna mig att låtsas bli sugen på vin! Jag vet för väl att jag inte vill ha. Förut kunde jag ju låtsas ha ett sug och liksom dyka in i det, övervinna suget och sedan må bra efteråt för att jag är nykter. Men nu tar det stopp direkt. Har analyserat alkohol för mkt för att bli sugen. Men jag vet ju att förr i tiden drack jag vin om jag kände såhär.... denna lördagspress. Nu vet jag inte ens vart jag ska lägga tankarna och jag blir ledsen och sur. Jag som nyligen skrev att jag inte brukar ha ångest har förstås fått det nu ikväll. Känner mig alldeles stirrig och obekväm och deppig.
Och rastlös, den värsta känslan jag vet.

Jag har bestämt att imorgon ska vi ut ur huset. Inte bara en stund ut i pulkabacken som idag. Måste fokusera på den planen nu så att jag inte får panik.

Förstår att det låter som ett lyxproblem att inte kunna bli sugen på alkohol. Och det är det ju. Men jag är på så dåligt humör att till och med det gör mig deppig. Imorgon förstår jag nog bättre och mår bra igen. Det är bara att rida ut känslorna antar jag. Men nu..... usch.

Gud vad längesen jag kände mig såhär... avskyr det.

Jag är ibland själv lättpåverkad av min sons nervösa känslor när vi träffar exet..Jag blir nervös, irriterad, vill bara iväg..Kan det vara din man som påverkar dig lim? Eller att barnen känner av något hemma? Jag kanske har fel, men det var en tanke som slog mig..Du har ju varit stabil och harmonisk i långa perioder tidigare..Du lim fick ju mig att se olika samband med mitt ex drickande..Det hjälpte mig oerhört mycket..Att se mönster och orsaker varför man kännersig ostabil...Hoppas du mår bättre snart..Det tror jag att du gör.Frisk luft sömn, och goda relationer är medicin för själen..Kram☺

anonym17136

Kom ihåg att det är helt ok att inte alltid vara på topp .. och inte så konstigt att rastlösheten kommer efter ett par dagar med vab o sjuka barn .. Viktigt också med egen tid .. att inte bara vara mamma o jobba .. utan också att du tänker på dig själv .. Här kommer kramar till dig Lim och även jag hoppas att du mår bättre imorgon ?

Lim

Tack snälla Miss lyckad och Lerigen.

Ja Lerigen det är kanske inte konstigt efter vab och sjuka barn, att jag var rastlös. Jag är extremt sällan ensam med egentid. Behöver det nog. Men det är svårt när barnen vill ha mig nära jämt. De betyder allt och jag har svårt att säga nej eller ge mig av utan dem. Men ibland så. När snön försvinner ska jag börja ta springturer igen, de gör mkt gott för mig.

Miss lyckad, du har som vanligt rätt. Och det är så sorgligt att det är så. Barnen märker inget förutom på att deras pappa sover så mkt... det är därför de inte vill att jag ger mig iväg nånstans. Han sover alltså mkt hemma även om han inte druckit. Men jag tror ju att drickandet påverkar honom varje dag oavsett. Återhämtningen blir ju lidande om all ledig tid fylls av mer eller mindre alkohol.
Men han lever i total förnekelse, kring mkt. Han har ju också sjukdomar han inte låtsas om.... Och inte heller där kan jag hjälpa honom till insikt och livsstilsförändringar.

Idag känner jag mig okej. Men det är ju för att lördagen är över och min fulla man redan ramlat in mitt i natten. Nu sover han och jag kan vara lugn igen.

Usch jag har många förbjudna tankar ska ni veta... Och ibland dyker jag in i dem och känner att jag har lite falsk känsla av makt över tillvaron.

Jag tror ju att de flesta kan sluta dricka om de verkligen vill. Men min man.... jag vet faktiskt inte. Jag tror att han är nån som alltid kommer återfalla i missbruket. Han har hållt upp 1,5 år förut men så fort han tog en öl igen så började allt om.

En sak som jag tror hjälper mig mkt i min nykterhet är att jag alltid känt att alkohol är fel. Alltid har jag känt en skam över att dricka och jag har aldrig kunnat säga högt att jag ska dricka vin. Aldrig skojat om alkohol eller förskönat det. Aldrig skojat om nåns fylla. Aldrig. Men min man har inte den skammen kring A. Han kan skicka en bild på sin öl till en kompis. Han kan prata i telefonen och stolt deklarera att han dricker öl. Så han skäms varken inför sig eller andra när han återfaller. Skam är ju aldrig kul men jag tror att den är bra när det kommer till missbruk. Den är iaf vad som ofta hindrat mig från att börja om.

Man ska såklart inte vältra sig i skam om man återfaller men jag tror ändå den kan göra att man inte gör det igen. Sedan kanske skammen ersätts av stolthet som blir viktigare. Där är jag nu tror jag... det är stoltheten som gör mig envis.

Sedan har jag också erkänt mitt problem för mig själv. Jag slutade dricka för att jag anser att jag hade ett beroende. Min man har aldrig sagt så om sig själv... att han dricker för mkt. Han verkar lägga det på en annan nivå... att han slutar för att han vill ta en paus. Aldrig nånsin för att han tycker han har problem med A. Då har vi till och med varit till socialen pga hans drickande. Och han har lobats så många ggr att han förlorat sitt körkort (ej kört onykter alltså utan lobats så många gånger under ett år). Men han är inte alkoholist! Nej nej.

Nä fy.

Förbjud alkohol snälla nån....

lim att du inte blundar och förminskar situationen..Jag har tänkt mycket på dig..Du har kämpat och jobbat med insikter precis som många av oss som vill ha en stabil nykterhet..Så trist att inte ens partner vill ha ett friskt liv..Allt har sin tid.. Varm vinterkram från mig❤

Lim

Tack igen fina miss lyckad. Ja allt har sin tid... Och jag vet ju vad min plan är så småningom om det fortsätter såhär, vilket det antagligen kommer att göra?

Idag skiner solen i det vackra vinterlandskapet. Jag vabbar än (vabruari kom med en skräll). Ska sätta på en kopp kaffe. Just idag känns det ganska mysigt att vara hemma såhär. När solen skiner in i köket känns det som att våren är här (om jag undviker att titta ut för där är metervis med snö ?).

Ha en fin måndag allihop. Och låt inte den djävulska alkoholen söndrar ert liv. Det är inte värt det.

Kram!

anonym17136

Finaste Lim .. tänker också på dig och vart så ledsen när jag läste dina rader om situationen med din man. Så hemskt vad alkoholen gör mot våra familjer o barn ... Skulle bara vilja vara hos dig o hjälpa dig, med barnen så att du får den egentid som du så väl behöver .. skämma bort dig med fika o matlagning .. pyssla o fixa saker som du gillar ? Men .. Du har dina skäl till att du stannar och känns bra att du har en framtida plan för dig o barnen .. Njut nu av solen o ljuset .. kramar Lerigen

Lim

Tack snälla gulliga Lerigen ❤❤ det var väldigt omtänksamt av dig ❤

Jag skrev ett långt inlägg nu på kvällen men när jag skulle posta hängde sig hela sidan och allt försvann.

Känner lite extra tacksamhet och glädje över nykterheten idag. Är sjuk och det är jobbigt men inte jobbigare än att inte kunna gå på ica utan nervöst dividera kring om jag ska att köpa folköl eller inte ?? Det är skönt att inte slösa pengar på A. Skönt att slippa dricka det. Så fantastiskt skönt att jag vill hoppa trots feber.

Godnatt alla!

Man kan aldrig tveka i dörren till nykterhet. Det är in eller ut. Du valde in.

Fina vän. Stort grattis till ditt år. Jag skriver det nu om jag inte kommer åt att skriva det på din dag.
Den dagen är din. Jag hoppas att solen kommer då och ger dig ljus. Jag ska önska det åt dig - skicka massa ljus till Lim för det är hennes dag.
Om du badar i solsken då så är det jag som skickat det :D

Du ska vara stolt.

Kramar

MM

Lim

God morgon denna speciella lördag. Idag har jag varit nykter i ett år! ????? ETT ÅR! 1 ÅR! 12 MÅNADER. 365 DAGAR. 365 NÄTTER. 52 VECKOR.

Vilken inre resa det har varit! Jag har lärt känna mig själv på nytt. Det har varit jobbigt och känslosamt och fantastiskt på samma gång. Livet fortsätter och problem som hör till finns med men det är så mycket lättare att hantera dem!

Jag har klarat av så mkt detta år som jag inte hade klarat om jag drack. Det är nästan skrämmande att tänka på den parallella verkligheten där jag fortsatt dricka. Vart hade jag varit nu om jag inte slutat?? Mina barn hade absolut fattat vad jag höll på med, de har vuxit så mycket det här året.

Vad hade jag ställt till med ihop med min man som fortfarande dricker? Hur hade ekonomin sett ut? Hur hade min självkänsla varit? Jag ser en parallell verklighet av ren och skär katastrof.

Hade jag fortsatt dricka hade jag ju knappast druckit mindre än innan utan mer! Min tolerans hade ju ökat och konsekvenserna blivit ännu värre.

Det känns som att jag stoppade i rättan tid. Det var väl det jag kände när jag slutade.... att det var på allvar något jag var tvungen att göra direkt. Det går inte att sluta dricka och börja dricka och sluta dricka och börja dricka igen år efter år efter år. Nångång måste man sluta på riktigt om man vill förändra sitt liv på allvar. Livet är mkt svårare när man håller på som jag gjorde förr.... med långa nyktra perioder som slutar i att man dricker igen. Den bergodalbanan tär på hela ens jag.

Resan fortsätter och jag vet att jag behöver göra aktiva val varje dag för resten av mitt liv för att fortsätta såhär. Att skriva i det här forumet har hjälpt mig massor med att befästa mina egna val och tankar. Det blir som att jag uttalar det när jag skriver det och det blir lättare att hålla fast vid. Jag vet inte om jag hade klarat det så bra utan detta forum och ni som svarat mig här ❤ Jag tror inte det.

Tack snälla MM för din gratulation ❤❤ Den betyder mycket ❤ Ja, jag är stolt. Precis som du ska vara också över dig ?

Önskar alla som önskar ett nyktert liv får komma till den punkt då det känns lätt och rätt. Ge inte upp. ❤

Ha en underbar lördag allihop. Kramar!

i frihet utan alkohol Lim!

Precis som du skriver så är det viktigt att sluta på riktigt med alkoholen. Inte hålla på med några halvhjärtade försök, eller bara göra uppehåll. Enda sättet att besegra alkoholen på om man utvecklat ett beroende, det är att sluta på riktigt, helt och hållet. Och därmed ta tillbaka makten över sig själv och sitt liv.

Tack också för alla dina läsvärda texter som du delat med dig av.

Lim

Tack pi31415, miss lyckad och Mary ❤❤??

Jag köpte en liten flaska alkoholfritt bubbel. Pytteliten flaska. Det kändes festligt. Drack knappt halva under kvällen ? men det var ändå trevligt när jag öppnade den och kände bubblorna. Halva står i kylen nu och det sista i glaset hällde jag ut. Nu vet jag att jag inte behöver köpa en stor flaska nångång i alla fall ? Jag kan tycka att det är synd a-fritt är så dyrt.... jag tycker att det rimliga vore om det var billigast och att priset på alkohol kunde höjas istället.

Nåväl, det finns ju läsk också och det har nog blivit så att jag föredrar ett glas cola före en A-fri öl eller vin.

Då och då får jag en bild framför ögonen. Det är sommar och sol och jag sitter bredvid barnen som badar i poolen. Jag dricker iskaffe eller en läsk. Och solen värmer. Det är nämligen så att förut romantiserade jag en öl vid dessa stunder. Men nu verkligen känner jag suget... efter en läsk! ? Alltså en iskall cola ? såååå gott.

Igår när jag hällde upp mitt bubbel kände jag för en nanosekund att det var lite sorgligt att jag inte kunde ha en halvflaska vanligt vin. Men så lutade jag mig tillbaka i soffan mellan mina barn och så landade den sista pusselbiten. Det är ALDRIG synd att jag inte kan dricka vanligt vin. Det är ett val jag gör som är det enda acceptabla om jag ska förtjäna mina barn. De är alltid här och varje litet val jag gör påverkar dem. Det är min skyldighet att vara nykter. Varelse det känns kul eller inte. Jag har ingen rätt att göra nåt som kan skada dem eller göra dem otrygga.

Igår åkte vi buss till stan. Vi passerade en lekpark som vi lekte vid i somras när jag hade min veckas extrema a-sug (som sedan gick över och jag kände mig så stark som klarat mig genom den hemska veckan). Då började jag fundera på varför jag drack förut? Och jag tro att det var för att jag ville ha en stund då jag inte bryr mig. Jag bryr mig om allt, tänker på allt. Jag kan vara två år framåt i tiden i min hjärna och bekymra mig över saker som inte hänt än och kanske aldrig kommer hända. Jag har som en hel värld i huvudet, i dåtid, nutid och framtid. Med alkohol kunde jag stanna i en tidszon ett tag och släppa allt annat. Ja, till en gräns alltså. Depressionen jag fick av a gjorde ju att jag inte ville leva nästan så det nuet blev ju en mardröm tillslut. Men jag antar att många som dricker gör samma sak.... försöker smalna av hjärnan lite så att det går att känna sig lugn.

Detta är något jag ska jobba på nu år 2 som nykter. Jag måste lära mig att vara i nuet och slappna av. Om livet blir en transportsträcka till framtiden som jag oroar mig för så kastar jag ju bort all chans till lycka. Och vem vet, jag kanske börjar dricka igen nångång om jag inte lär mig att samla tankarna och vara mer i nuet.

Känner mig hoppfull och glad idag.

Massa kramar!

Lim

God kväll allesammans.

Vill kika in och skriva lite. Läste nån fånig grej om hur man mår under en festkväll.... Och hur man mår dagen efter. Så löjligt alltihop. Som att det är nåt att sträva efter. Att må apa. Att upptäcka att bankkontot är tomt dagen efter. Att sitta på sängkanten som en uppstoppad risig skruttig räv (det var en sån bild med). Hoppas ungdomar inte tror att det är sådär det ska vara!

Jag är så glad att jag aldrig är bakis. Det är nog den grej jag oftast är lättad över att slippa. Det finns ju två typiska sägningar som är så sanna; Att dricka alkohol är som att låna lycka från morgondagen. Och; när alkohol åker in åker vettet ut (eller nåt liknande). Jag gillar dem. Gillar att nån smart person formulerat dem. Att det finns vett i världen.

Jag är glad över att jag snart ska sova och att jag kommer att ha söndagens lycka bevarad att njuta av imorgon.

Jag har så svårt att föreställa mig ett liv med alkohol. Kan knappt tro på att jag nånsin druckit? Det känns helt overkligt. Jag kan inte föreställa mig det. Jag liksom? Tänk om jag skulle sitta här nu berusad? Helt galet att ens tänka att det varit så. Eftersom jag känner såhär så blir det så tydligt att det är ett gift det handlar om. Ett gift som personlighetsförändrar sitt offer. För det är inte JAG att dricka. Det har aldrig nånsin varit jag. Men ändå gjorde jag det. Det är fruktansvärt egentligen. Hur normalt det blev. Fast samtidigt inte normalt för jag kände ju alltid hur fel det var för mig.

Om jag drack nu skulle jag känna mig som om jag gjorde nåt lika vansinnigt som att hoppa nerför ett berg. Just nu känns det ungefär lika smart att dricka som det vore att just hoppa. Och lika avlägset och osannolikt. Hoppas jag alltid kommer känna såhär. Samtidigt känns det märkligt att ha ändrat hela min inre dialog det här året. Alkohol tar ju upp så oerhört mkt tid och fokus när man dricker. Nu fylls ju den tiden och mina tankar av annat. Alltså måste ju min person ändrats också. Ganska mycket till och med. Det är ju rätt häftigt också. Och konstigt. Jag är ju som en ny person på många sätt. Och jag känner det också. Undrar hur jag hade mått om jag fortsatt dricka det här året som gått sedan jag slutade. Jag blir nästan ledsen när jag tänker på det för jag förstår ju hur dåligt jag hade mått. Jag lider liksom med det jag som hade mått dåligt om jag hade fortsatt.

Och så lider jag med alla som kämpar mot det här vidriga giftet. Alla som skulle kunna må bra men som är fångad av A. Det är sånt slöseri.... Så känner jag med tiden jag lade på A. Det är bortkastat liv. Minnesluckor och berusning.

Nu blev det långt... jag som knappt tänkte skriva mer än ett par rader. Men när jag väl börjar skriva så kommer tankarna. Det är när jag skriver här som de kommer. Inte annars egentligen. Men jag tror att det är nyttigt att låta dem komma.

Hoppas ni haft en fin lördagkväll.

Godnatt!

Kram!

Muskot

Jag ser också fram emot att vakna i morgon utan att vara bakis. Att man utsätter sig för det är verkligen helt obegripligt. Alkoholen tar så mycket tid, tid till att dricka, tid till att vara trött, tid till att planera hur man ska få dricka, tid att vänta på att man får dricka. Helt självklart när man är mitt uppe i det och helt obegripligt när man ser det från sidan.

Härligt att du kommit så långt! Trevlig pigg fortsättning på helgen!