av Peka1234

Efter en bra period nykter inget skit hände bara bra , så dök jul o nyår upp jag trodde jag kunde fixa det men gick såklart inte. Går ännu fortare att blir full nu, blir verkligen för mycket varje gång och naturligtvis, det stannar aldrig i tid de värsta är att de händer när barnen hemma å deras vänner, nytt försök att lägga ner helt, ångesten är vidrig och ett steg närmare och närmare depression vet faktiskt inte vart det här kan sluta längre. Sökt hjälp, bokat psykolog , det känns som om jag blivit allergisk mot alkoholen? Vill såklart åt det där lätta med lite vin till middagen lite upphöjd fredagsmys , smaken av rödvin osv en väninna över eller två, bubbel o skrattt, men det blir alltså fel direkt nu! Varje gång! Kan man bara få slippa denna jävulen i mej. När jag inte dricker fungerar mitt liv så bra på alla vis ! ❤️ (Förutom att jag saknar alkoholen Dårå, lösning på de? Medicinering? Hobby?) jag tänker försöka igen förstås, blir ett steg närmare slutet för varje gång det händer känns det som mej också lika nära depression med livsfarliga konsekvenser varje gång jag misslyckas....

Mirabelle
ons, 2018-01-10 - 19:55

Välkommen hit :) Jag är nybörjare på det här med att leva alkoholfritt, men jag läste någonstans att risken är rätt stor att man lider av obehandlad depression om man har alkoholproblem, så medicinering kan mycket väl vara det som behövs. Det är ju superbra att du bokat tid hos psykolog! Det är strongt gjort! Det enda du behöver göra är att infinna dig. De hjälper dig att reda ut vad som är upp och ner i det hela.

Jag tänker att jag vill också ha det där lättsamma med alkoholen... Bubbel med väninnor, upphöjt mys... Fast mitt problem är att jag söker ruset, om jag ska vara helt ärlig mot mig själv. Därför dricker jag helst ensam. Är på helspänn om jag dricker socialt. Bland folk vill jag ju inte bli berusad. Tänk om jag säger eller gör något oöverlagt... Jag fattar inte vitsen med rusdrycker om jag inte blir (för) berusad. Så var det från början för mig. Ruset och jag, det var kärlek vid första ögonkastet, i 15-års-åldern. Nu har jag gjort slut med det aset ;)

Fortsätt skriva här, och håll ut tills du får ta emot hjälpen du så modigt sökt! Kram

Peka1234
ons, 2018-01-10 - 20:54

Har redan anat pågående depression men ska sanningen fram har jag alltid druckit tills kag fått minneslucka . Tidigt debut, hårda år, blandmissbruk och i dagens läge brukas inte mer ön hemma kväll för stt slå ut mej. Något stämmer inte. Försökt sluta förr men lockas av ”lite vin med en vän” eller så hi alltid gjort, familjen, vännerna, sociala... har aldrig växt upp fast två barn kommit til världen, börjar bli stora nu, 7 och 4 och hur blir det sen nör dom ser och förstår? Hur mycket förstår dom redan? Jag måste bli hel, varenda relation bara pallar. Tänker mej att dricka 3,5 när det blir för svårt, dricker inte varje dag men varje helg. Kanske försöka vara vy helt hemma men några små bättre än att falla tillbaka helt. Eller är AA rätt väg att gå? Meddelade behandlingscenter idag med , mailade om min situation.. orkar inte förlora mer gånger <3

Känner igen dina tankar om ruset. Hur länge har du varit nykter? en dag i taget :) vad gör vi istället på dagarna?

Mirabelle
tors, 2018-01-11 - 17:52

Jag startade min nyktra resa på nyårsdagen. Det hade jag planerat sedan slutet av november. Vi har haft det väldigt tufft under de senaste åren, med stora stressorer som tärt på oss. Och vin har varit stresshanteringen. Det har inte funnits tid och utrymme att hitta bättre strategier än den tillfälliga lindringen A kan ge, tyvärr. Nu är vi genom de värsta kriserna, så det är dags att ta itu med alkoholen. Även om livet fortfarande är ganska pressat, så finns det utrymme för mig att tex gå i terapi, om jag bedömer att det behövs. Jag visste hela tiden att A var en jädra riskabel stresshantering att ta till. När jag var yngre festade jag hårt, testade en hel del olika droger, men bara en gång. Jag gillade inte effekten av någon av dem. Men drack gjorde jag, tills jag var redlös och fick minnesluckor. Flera gånger i veckan. Sedan kom barnen, och andra former av socialt umgänge, så jag såg till att bli civilicerad. Men innerst inne har jag kvar samma dysfunktionella förhållande till alkoholen och ruset. Det är bara en tidsfråga innan jag tappar den civilicerade masken och går ner mig totalt om jag inte ändrar spår nu.

Under dagarna består mitt liv av jobb jobb jobb och ännu litet mer jobb... Och sedan oavlönat arbete som speciallärare, terapeut, fritidsledare, ledsagare, insats-samordnare (you name it) till mina ganska stora barn med NPF-problematik. Nu försöker jag få in motion för egen del i ekvationen... Det är kvällstid just innan läggdags som jag nu ska försöka fylla med något annat än att smutta vin i soffan för att varva ner. Man kan tycka att det borde vara enkelt att fylla en ynklig timme eller så med annat innehåll, eller bara genomlida den, eller varför inte lägga sig tidigare bara? Men nej... Det är så förbannat svårt att få tyst på alla tankar som bråkar om plats i huvudet. Det engelska uttrycket "Train of thought" är rätt talande. Jag har typ 50 tåg som rusar i 200 knyck, åt alla olika håll samtidigt, och så kraschar de ihop och flyger i tusen bitar...

Bettyboop70
fre, 2018-01-12 - 12:50

Tack för att delar med dig :) känner verkligen igen mig i det du skriver. Haft en relativ bra höst men nov och december har inte vart så värst bra. Har intalat mig att visst kan jag dricka lite på fredag eller lördag,,,men det har givetvis blivit alldeles för mycket och även jag har blivit fortare full :( känner att nu får det fanimej vara nog. Blir så trött på mig själv och denna ångesten som detta drickande skapar. Vi måste nog inse att det går inte intala sig att man kan ta typ 2 glas för det funkar inte i verkligheten, det triggar bara igång drickandet och djävulen i oss.
Kämpa på och låt inte vinet vinna över dig. Kram

Disa83
tis, 2018-02-27 - 10:04

Hej Petrahelenaa, hur har det gått för dig sen du kontaktade behandlingscenter?
Jag är i väldigt lik situation som dig, kvinna på 34 år med två barn, 7 och 4 år.. Dricker alldeles för mycket och har gjort länge. Orkar inte mer nu, har utvecklat depression pga detta och känner ett enormt självhat! Vågar dock inte söka hjälp pga rädsla för soc m.m...
Skriv gärna och berätta hur det gått om du vill och orkar! Kram