Hej!
Är ny här men har läst rätt mycket på olika trådar och känner att nu är det min tur att ändra beteende!
Har varit i en svår utmattningsdepression och har precis börjat jobba lite smått.
Mitt drickande har aldrig varit problematisk innan jag blev sjuk.2-3 glas på helgen.
Men i samband med stress och påfrestande hemsituation tog jag till vinet för att orka med.Började så smått på semestern förra året och ökades på i någon månad innan jag sökte hjälp och fick antidepressiva.Då höll jag uppe i en månad och det gick hur bra som helst.sedan några glas vin och cider i veckan tills jag brakade in i väggen innan jul.
Då blev det ett långt uppehåll från A men sen hände det saker med barnen och jag kunde inte hantera det så i april började jag dricka igen 3-4 ggr i veckan ibland en hel flaska och det har eskalerat till varje dag under semestern tills nu när jag för tre veckor sen fick en order från min läkare att han sjukskriver mig inte längre om jag dricker så här mycket.Hade ett peth värde på 0,38.Ska även samtala med en toxsköterska idag.
MEN tror ni att jag kunnat hålla mig?
Första dagarna gick bra men sen har de varit vin o cider drickande varannan dag.
Smyger med att jag dricker gömmer flaskor....
Min man följer med mig på besöket idag.
Är så glad att ha honom men funderar bara hur länge.

Berra58

Du kanske först måste få hjälp att klura ut vad som är vad...Dvs är du deppig av vissa anledningar? Eller är det möjligen så att alkoholen gör dig deppig. Depression är ju en vanlig effekt av alkohol. Kanske inte heller bra att gå sysslolös? Lägg alla korten på bordet hos en kunnig läkare.
All lycka!!!

Berra58

...ville bara lägga till:
0,38 är INTE särskilt högt. Är på gränsen för "högkonsumtion".

Var hos toxssk i fredags och det gick bra!
Ska dit på fredag igen...
Tror inte att depplgheten beror på A då jag haft det från och till hela livet detta är något annat..slutkörd..men vet oxå att de hjälper inte med A .Ska försöka ta tag i detta nu nykter sen i fredags...

Det går hyffsat om min man frågar men till er kan jag säga att jag nyss varit på systemet och köpt vin o dricker nu...
Börjar mer och mer gå upp för mig att jag fixar inte detta själv... men varför är de så lätt att ljuga om hur mycket man dricker? Kan de vara för att man är rädd att man blir utredd av soc eftersom man har barn eller att de på arbetet får veta att man har problem med A?! Är i vilket fall som helst less och vill bara komma ur detta ....

LottaJ

Åh..känner eg också för att dricka..för att dämpa min ångest. ? Den är vidrig. Jo, just det..lögnerna och smygandet. De måste ju märka. Min omgivning säger inget. Min man tycker att jag ska ta mig i kragen. Inte lätt..ja...hur ska man ta sig ur det? Jag behöver också hjälp. Funderar på om AA kan vara något. Jag skäms så fruktansvärt. Jag har gått med i det här forumet idag och hoppas på hjälp här. Kram på dig!

Hej
Det var ett tag sen jag skrev något här.
Efter ett antal försök att sluta med a var det ingen annan utväg en att börja med antabus.
Tog min första tablett den 24 januari och har fortsatt sen dess....
Jag går till beroendemottagningen för stöd och de sa att om inte jag tar antabusen nu och de ser att det fungerar kommer hon att göra en orosanmälan eftersom jag har småbarn.Kändes tufft att höra men jag visste ju att det skulle komma.
Min man ger mig tabletterna och jag ska ärligt säga att det tog några veckor för mig att acceptera antabusen.
Vet inte riktigt säkert vad det beror på men jag tror att det beror på att min hjärna så gärna ville ha alkoholen och den skrek till mig ta inte antabus!
Nu har jag landat i det och accepterat att de behövs.
Jag har fortfande tankar på vin.I början hela tiden nu är det mest när ja* blir stressad eller vid matlagningen på kvällen då jag brukade korka upp.
Vid helgen kan jag ta en helt alkoholfri öl och nöja mig med det.
Vet nu att suget kommer men det går över.
Är tacksam att jag tog chansen när jag fick den och känner mig stark att jag har fixat det så här långt❤️
Hur der då framtiden ut? Vet inte men jag tar en dag i taget!

Mirabelle

Jag tycker det är otroligt starkt att ta chansen till hjälp, så som du har gjort. Du har klarat av att lyfta blicken och se bortom skam, begär och hot om orosanmälan. Det är verkligen ingen väg för veklingar, men du vandrar den. Respekt!

Tack för era kommentarer det värmer❤️
Hade hoppats på att mitt psykiska välmående skulle bli bättre när jag slutat med a men är på väg in i en svacka?
Energin finns inte..
Men det är bara att kämpa på en dag i taget!!