Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Insikten har nog kommit många gånger, speciellt då man legat där och våndats med huvudvärk och torr mun, när bakfyllan gjort sitt bästa för att tala om för en det man sedan länge borde veta. Alkoholen är inte bra för dig, du ska inte dricka. Tyvärr verkar den där insikten försvinna i takt med att huvudvärkens släpper och efter ett par nyktra dagar tycker jag mig förtjäna ännu ett glas vin, det har ju varit så stressigt och det är ju det effektivaste sättet att slappna av på kvällen. Öl är ju så gott, jag förtjänar en öl nu när jag slutat äta godis.

Den där bakfyllan är sällsynt, nu för tiden. Jag försöker verkligen dricka med måtta. Sen att de blir varje helg, ett par glas på söndag (man kan ju inte låta en halvtom flaska stå…) några öl på tisdag efter en extra stressig dag, kanske ett glas vin till maten på onsdag och oj, där rök halva flaskan igen, bäst att dricka upp den på torsdag och se man på då var det fredag igen! Trots allt försöker jag dricka med måtta, försöker lägga mig innan jag blir för full så jag inte blir bakis dagen efter. För det är ju då, när man vaknar upp bakfull varje morgon, som man verkligen har alkoholproblem.
Det blir svårare och svårare att inte ta ett glas till när det första (eller andra eller tredje) väl är urdrucket. Kvällarna utan alkohol är så sällsynt få nu för tiden. Ångesten är ständigt närvarande. Rädslan.

Jag vill inte mer. Jag vill bara vara nykter.

Vaniljsmak

Kan vara kopplad till min PMS. jag har märkt av det mer och mer under de senate året, även under min nyktra period. Överväger att kontakt sjukvården i eftermiddag efter jobbet, pga PMS:en. Vet inte hur länge till jag orkar med denna berg- och dalbana. Orkar inte må dåligt utan anledning, känner att det börjar smyga sig på igen. Att kämpa mot alkoholen är nog så svårt när jag mår bra. Släng in denna oro/ångest/nedstämdhet/tomhet på de och ... Ja. Det blir som det blir tillslut. Nåväl, jag får se.

Det enda jag vet just nu är att jag ska vara nykter. Inte för att jag måste utan för att jag VÄLJER det. Jag vill vara nykter och därför kommer jag att vara det.

Vaniljsmak

Dag fem och jag känner mig lugn när det gäller alkoholen, så ja Vinäger, jag är på gång på allvar nu! Idag har jag ingen lust att dricka, ingen lust alls. De första två dagarna gick så otroligt långsamt, kanske berodde de på bakfyllan och ångesten. Kanske fanns där en lite rädsla för hur jag skulle hantera att de kom en ledig dag mitt i veckan. Hur som helst så tycker jag tiden börjar gå normalfort igen. Skönt, jag vill samla vita dagar!

Jag är uppmärksam på att det är fredag imorgon. En lite, liten svag men välbekant röst har börjat (försöka) viska; ”det är fredag imorgon”, ”du måste inte dricka men de är ett alternativ, du kan köpa hem en lite flaska men behöver inte öppna den och om du öppnar den behöver du inte dricka upp hela” och så vidare. Just nu har jag inga problem med att motstå rösten. Jag uppmärksammar att de finns där så den inte överraskar mig och säger ”Jo jag vet att alkohol är ett alternativ, det är de för alla vuxna människor men jag VÄLJER att inte dricka”. Istället tänkte jag unna mig en joggingtur. Kanske en NOCCO före för att känna mig sådär extra tränings-aktig. Jag ska ta min nyinköpa keps också, även fast solen inte skiner! Kanske något sött efteråt, så kroppen inte får för sig att göra sig av med allt för mkt av övervikten :p. En lång dusch på det och sedan lite spel, en bok eller en film.

För något inlägg sedan skrev jag om att jag tror att jag vill sluta dricka helt. Jag har nog varit inne på det tidigare också men då har beslutet känts så abstrakt, jag har inte kunnat föreställa mig ett helnyktert liv. Det har verkat så trist, osocialt och jag har tänkt att jag skulle sakna smaken av mina favorit(alkohol)drycker. Nu börjar jag se en annan bild. Kanske har det en del att göra med att jag börjat lära känna mig själv, börjat inse varför jag är som jag är, till viss del i alla fall. Nu vet jag till exempel att jag är introvert och att det är därför sociala sammanhang kan vara väldigt jobbiga för mig. Det är inte det att jag inte tycker om människor men sådana tillställningar tar så mycket kraft och det har alltid varit lättare med alkohol. Efter att ha läst en del om introverta människor inser jag att det här helt enkelt är en egenskap vissa människor har och att det är HELT OKEJ att vara så! Därtill börjar jag upptäcka alla alkoholfria alternativ. Ja ... ett liv utan alkohol behöver nog inte vara trist ändå!

Jag är hur som helst inte redo att fatta det stora beslutet ännu. Jag vill vänta ut den första tiden. Det är så lätt att ta ett beslut när man mår bra och jag vill att de här ska vara ett långsiktigt beslut, ett beslut som tas efter att jag ha all fakta; efter att jag gått på några tillställningar där andra dricker, efter att jag haft myskvällar hemma i soffan (både med och utan maken), efter att jag haft något att fira som firats utan bubbel. Jag vet inte hur länge det kommer ta, tillsvidare fortsätter bilden av ett nyktert liv växa fram inom mig.

Vaniljsmak

Inatt sov jag. Vaknade bara en gång. Drömde en intensiv dröm (inte alkoholrelaterad) och det har skönt att vakna upp från den. Blev så glad när jag sekunden efter att jag vaknat insåg att det är fredag. Sekunden efter de fick jag påminna mig själv om att jag inte glädja åt att kunna dricka bara för att jag är ledig imorgon utan för att jag kommer kunna sova ut, helt opåverkad av gifter i kroppen.

Helt plötsligt har jag en hel helg med bara mig själv. Ingen familj denna helg, tråkigt men så är det. Helgplanerna har varit så lätta när jag har druckit. Antingen har jag själv gått förbi bolaget eller så har jag skickat önskemål till maken, sedan har det bara varit att invänta kl 18 (eller kanske kl 17) och ja... Vin och öl i samband med matlagning, middag och tv-tittande. Så behövde man inte planera kvällen så mkt mer. Fy, vad tragiskt de låter!

Denna helg kan mycket väl gå i matlagning, middag och Netflix spåren, men i så fall är det för att jag vill; inte för att de är det alkoholen begränsar mig till!

AlkoDHyperD

Inte ”alkohol förgyller” utan ”alkohol begränsar”. Begränsar vad man orkar, får och kan göra. Begränsar synfältet. Begränsar känslorna. Begränsar och stänger in rent socialt. För det är just instängd i den egna bubblan man blir, även om man tror att det är att socialt smörjmedel. Skygglappar mot omvärlden och invärlden.
Föreställningen om att vara befriad handlar om hörselskydd mot den egna kritiska mobbaren. Befrielse från sina egna självdömanden. Bli vän med med din mobbare så slipper du dricka

Vaniljsmak

Jag tror aldrig jag kommer bli bästis med min ”mobbare” men jag har börjat få en helt annan relation till denne idag. Det är skönt, lugnande.

Vaniljsmak

Dagen som sådan har känts helt ok. Jag har känt mig trygg i mig själv och min nykterhet under hela förmiddagen. Hade lite planer på att jogga under eftermiddagen men när det väl var dags att gå hem visade det sig vara väldigt värmt och jag kände mig TRÖTT. Så jag bestämde mig för att köpa godis istället. Logiskt ... Till saken hör att jag inte ätit godis på väldigt, väldigt länge. Under det senaste halvåret har jag ätit godis/fikat max fem gånger vilket resulterade i att jag mådde väldigt illa efter godisätandet. Sockerbakis? Det är i vilket fall som helst en seger då jag inte lät autopiloten gå igång (vilket ofta hänt när jag handlat hungrig och trött) för då hade jag hamnat vid dryckeshyllan!

Nu under eftermiddagen/kvällen känner jag mig mest tom, saknar familjen enormt! Jag vet inte vad jag ska sysselsätta mig med, eller om jag ens skulle orka om jag nu kom på någonting. I vanliga fall hade jag suttit här med en 3,5:a eller något starkare och inte riktigt brytt mig, varit något avtrubbad och känt att jag ändå gjorde något genom att dricka. Nu känns tomhetskänsla väldigt ... rent? Klart? Det finns ingenting som suddar ut kanterna. Men det är ok. Det är en känsla och jag känner den nykter. Det är okej.

Affären är fortfarande öppen och det stör mig inte de mista för jag är inte ens sugen, inte det minsta!

Håll i den känslan. Det finns inget mer underbart än när tillgängligheten finns och man tänker "...det stör mig inte det minsta gör jag är inte ens sugen, inte det minsta!".

Njut av helgen! ♡ Kram

Vaniljsmak

Vet du Vinäger att den sista meningen stämmer in även idag, den matchar mot bolaget också. De får har öppet bäst de vill, jag tänker inte gå in! Jag har tänkt tanken, jag ska in till stan idag och tänkte att om jag vill kan jag gå förbi idag, om jag vill kan jag gå in där, om jag vill kan jag handla hem någonting men jag vill inte! Inte för att jag inte är sugen men för att jag inte orkar åka med det tåget en gång till. Jag är färdig med det nu! Tack för att ni finns här, det betyder så oerhört mkt att få läsa er, att bli påmind om vart jag var på väg, igen.

Nu inleds dag sju och den inleds bra. Jag har fått sova i natt och känner mig utvilad. Så skönt! Jag har en hel dag utan måsten framför mig vilket känns underbart. Det kommer gå bra.

Igår när jag låg i sängen och försökte sova snurrade en massa tankar runt i huvudet. Insåg då att jag kunde tänka alla dessa tankar helt klart och utan problem. Idag vaknade jag och kände mig lite stel i kroppen men det beror på mig själv (kanske lite på sängen) och inte på att jag förgiftat kroppen! Det finns en stor glädje i tankar utan lull-kanter och fysiska besvär som inte beror på bakfylla, fastän både dessa saker är obehagliga. Jag förvånar mig själv över min glädje, hur ljust jag ser på tillvaron. Igår kväll/natt hade allt en grå ton över sig men det är som bortblåst nu. Jag tänker inte analysera sönder det, bara njuta av ljuset, glädjen och NYKTERHETEN! Tids nog kommer jag komma fram till att det är lördag och att det i sig kan ställa till en massa problem, speciellt när jag bevisat för mig att själv att jag ”utan problem kunde hålla upp en hel vecka”...

Vaniljsmak

När jag vaknar bakfull kan jag inte dricka kaffe. Det kan ta en hel dag innan jag kan dricka den underbara drycken igen. Denna morgon kan jag dricka kaffet i lugn och ro och mitt värsta problem för tillfället är om jag ska träna idag eller inte!
När jag vaknade i morse trodde jag för ett ögonblick att jag druckit igår. Hela kroppen skrek bakfylla. När jag sedan insåg att så inte var fallet släppte den jobbiga känslan ögonblickligen. Märkligt.

Dag sju, igår, gick över förväntan. Jag var ute och joggade. Sex kilometer! Det är flera år sedan jag lyckades jogga så långt i ett, utan uppehåll. Kanske ingen stor sak för vissa, men jag är stolt över mig själv. Bra jobbat Vaniljsmak! Det kom upp så många paralleller till alkoholen där när jag joggade, om kampen, om att vilja ge upp (börja gå, eller börja dricka) men fortsätta, det enda sättet att bli bättre var att bita ihop och kriga sig igenom den jobbiga biten för det blir alltid lättare sen. Därefter gjorde jag inte så mkt. Såg på Netflix, spelade datorspel och åt chips som värsta ungdomen. Nåväl, det var mitt val och jag mådde bra av det!

Det går så lätt. Det har gått över en hel vecka och jag har inte haft några egentliga sug. Alkoholrösten har varit fram och viskat, påmint mig om att den fortfarande existerat, men jag har inte haft några större problem med att tacka nej. Jag antar att den verkliga kampen börjar efter ett tag, efter att jag bevisat för mig själv att jag kan välja nykterheten, igen. Det var då jag föll sist, efter ett tag när jag tyckte mig ha allt under kontroll.

Jag antar att den första stora utmaningen blir nästa helg då jag åker hem. Karln fyller år, inte jämnt och det blir nog ingenting vi firar stort men ändå. När jag började planera vad han skulle få fanns alkoholhaltiga drycker med i bilden. Den punkten är struken på listan. Jag vet inte om jag är orättvis, han kan dricka måttligt, men jag orkar inte med det. Jag orkar inte gå på bolaget och köpa, jag orkar inte ha favoriterna så nära, jag orkar inte känna lukten. Han får en massa annat roligt istället!

Vaniljsmak

Jag skulle vilja skriva lite om hur det kommer sig att alkoholen är tillbaka i mitt liv igen, eller om en av de ursäkter jag använde.

Unde december fick jag ett jobb i en ny stad. Fyra dagar i veckan bor jag här och jobbar. Jag har ingen bil i den nya staden så istället började jag gå överallt. När jag märkte att det påverkade min hälsa positivt började jag sakta men säkert göra andra livsstilsförändringar. Slutade dricka läsk, slutade äta fika och godis, började jogga osv. Det var en process som pågick i flera månader, en förändring åt gången. Där någonstans längst vägen blev det lite knepigt med helgerna, vad gör man på helgen när man varken äter godis, glass eller chips? Jo men man tar ett glas vin till maten! Alkoholen hade legat kvar på min lista över "tillåtet att äta ibland" då jag drack det så sällan. Det var mitt "ok att unna sig". Nu vet jag ju att jag inte kan unna mig det, att det inte slutar vid ett glas vin, inte i längden. Det gick bra ett par månader men sedan, sakta men säkert, var jag påväg dit jag en gång var.

Idag är alkohol det enda som är på min lista över sådant jag inte vill stoppa i mig. Jag har unnat mig både glass, godis, chips och läsk under dessa nio nyktra dagar. I framtiden vet jag inte hur det blir. Det enda jag vet är att jag, just nu, känner mig väldigt färdig med alkoholen!

Det är det första ordet som kommer upp när jag läser ditt inlägg. Inga ursäkter. Intressant att få en bakgrundsbild, dessutom väl sammanfattad. Du verkar också ha en särskild styrka när det gäller, så jag tror stenhårt på dig. Och du, grattis till dag nio! ♡

Vaniljsmak

Tvåsiffrigt. Det känns bra. Samtidigt vet jag inte riktigt vad jag tycker om det här med att jag börjar räkna från dag ett. Jag har egentligen inte börjat om. Jag var aldrig nere på noll. Gick tillbaka och läste en del av mina gamla inlägg och kunde både se och känna desperationen som fanns då. Rädsla. Förtvivlan. Tanken på att ett nyktert liv inte var möjligt. Så är det inte idag. Jag tar med mig de erfarenheterna, känner att jag lärt mig mycket sedan dess. Likväl är det viktigt för mig att räkna dagar just nu, att se de växa.

Jag vet inte om jag är insiktsfull Vinäger men jag känner mig trygg, eller tryggar nu. Både i mig själv och beslutet om att inte dricka. Idag är jag nykter.

AlkoDHyperD

Jag som följde dig förra gången kan ana en skillnad. Mer tilltro till dig själv, mer .. tillfreds?
Vad är skillnaden tror du?

Vaniljsmak

Jag tror en del ligger i att jag lärt känna mig själv lite bättre. Jag har förstått att det finns ett ord för sådana som mig; introvert och att det är helt ok att vara så som jag är. Nu kan jag njuta av ensamheten och se att jag mår bra av den istället för att känna mig konstig och tänka att jag borde vara mer social jämt och ständigt. Det har gett mig mycket att läsa om det, att se andra sätta ord på det jag känner. Det är inte det att jag ogillar människor, det handlar inte om att jag inte tycker om mina vänner. Det handlar om att jag behöver tid i ensamhet för att återhämta mig. Det handlar om att mycket folk tar väldigt mycket energi. Och så vidare.

Det är nog också så att jag insett att en del i hur jag mår hänger ihop med min kvinnliga cykel. Pms, eller pmds. Jag tror stora delar av mina återkommande mörka perioder är rent hormonellt och jag har sökt hjälp för det nu. Ska träffa en läkare nästa vecka och diskutera det. Förut har jag inte kunnat förstå hur jag kunnat vara så glad ena veckan för att veckan efter ligga i sängen och gråta. Jag har känt mig "överkänslig" då jag velat koppla ihop de negativa känslorna med något som hänt, en verklig händelse, vilket i princip gjort att jag trott att jag gråtit för att maken lämnat smutsiga strumpor på hallgolvet...

Framförallt börjar jag se nyktert på alkoholen. Den ger inte lika mkt någon mer. Allteftersom jag accepterar mig själv för sen jag är desto mindre finns det att "glömma i ruset", att "fly in i dimman ifrån".

Vaniljsmak

Gårdagen, dag tio, gick utan problem. Gjorde två och en halv timmars övertid på jobbet, gick förbi affären och sedan var det Netflix tills sängen kallade. En väldigt skön och lugn dag. Inne på affären gick jag förbi 3,5:orna och kände mig inte ens sugen då jag var på jakt efter Loka. Även om värmen gett med sig något i denna del av landet är det fortfarande inte svalt och jag börjar inse att min kropp inte är gjord att fungera när det är så varmt. Jag blir seg. Kanske är det en fördel nu, det hjälper mig att ta det lugnt.

Idag ska jag försöka komma ifrån jobbet lite tidigare till förmån för tvättstuga och en joggingrunda. Jag är glad åt känslan av att inte vilja ha alkohol, jag känner mig nästan likgiltig inför den men är på min vakt och vet att suget eller autopiloten kan slå till när som helst.

Dag elva har börjat och idag är jag nykter!

Netflix är en mycket bättre ”drog” som jag också brukar för att slappna av till och från. Känner igen mig i den där likgiltigheten (även om jag tittar bort när jag ser 3,5:orna) men där under ytan så lurar faran. Lite ”sommarlukt” i naturen, diskussion om en aw, tankar på semester så hugger det till. Pang så får jag en klar bild av mig själv med en öl i handen. Men hittils har jag dock kunnat kämpa emot, men det är skönt när det släpper. Jogga på! Det gör jag med och kan dessutom göra det en helgkväll eller morgon numer!

Vaniljsmak

Ska jag börja med känslorna eller lite logiskt tänkande kring helgen? Egentligen hör det väl ihop så jag börjar med känslorna.

Idag har jag haft ett lätt tryck över bröstet. Jag har fått andats medvetet och något ansträngt emellanåt. Tårarna har bränt i ögonen och hotat med att börja rinna mitt på ljusa dagen. När jag väl satt mig ner har det varit tungt att resa sig upp igen. Hade svårt att äta lunch idag igen pga illamående och hoppade över eftermiddagsmellisen. Dålig uppladdning inför min joggingtur som gick tungt. Ville avbryta ungefär varannan minut. Helst av allt har jag bara velat sitta ner och inte göra ett skit. Den gråa dagen matchar hur jag känner mig. Allt är grått och trist. Jag är rädd för att det svarta ska komma. Jag orkar inte med det nu. Varför, varför känner jag såhär? Därför. Det har inte hänt något, det bara blir såhär ett par veckor varje månad. Månad efter månad, år efter år. Ska träffa en läkare nästa vecka och se om det går att ordna.

Jag är rätt skör just nu.
Jag mår inte så bra.

Nå, så till det logiska då. Jag ska hem imorgon. Hem, till en plats fyll av så mycket kärlek, trygghet och ... rutiner. Nu har jag klarat min försa nyktra helg på länge och känner mig stolt över det. Jag har fortfarande inget sug efter alkohol, jag känner mig fast vid beslutet att fortsätta samla vita dagar, men jag så väldigt medveten om att alko-rösten börjat viska om att ”det här gick ju lätt, en öl för att fira/varva ner/du förtjänar det/det är helg går ju bra, bara en enda”. Visst skulle det bli en enda, just den helgen. Sen, nästa helg och helgen efter det, skulle det bli en till och lite vin och lite mer och ännu mer och så är jag tillbaka där jag började. Nej tack. Jag väljer att lyfta fram den rösten här, skrika ut dess budskap och skratt åt hur löjlig den är som tror att den kan komma här och lura mig. HAHAHA tror du jag går på det? Rent logiskt förstår jag vad som händer, att det händer och varför det händer. Jag har varit med om det tidigare. Både den viskande rösten och mitt sköra mående. Jag ser alla delar och förstår att de går att koppla samman men jag kan inte riktigt ...

Jag tänker att det är lugnt för jag ser det här, jag gör kopplingen. Ändå är jag livrädd för vad som kommer hända. Jag planerar, är tacksam för att jag har ett viktigt möte fredag förmiddag vilket förhindrar drickande på torsdag kväll (en öl för att slappna av och kunna sova bättre...) och så är det dop på lördag eftermiddag (två öl blir ingen bakis av, du hinner bli ok innan dess...) och så slänger jag in ett långpass på lördag förmiddag också (men lördag kväll går fortfarande bra ...).

Hur jag än lägger om det här pusslet så är rösten där och viskar, kommer med förslag och försöker omkullkasta mina planer. Jag känner mig stark. Jag vill inte. Jag vill och kommer därför välja nykterheten!

Jag blir livrädd. Tänk om jag ger efter? Tänk om jag inte står emot? Tänk om allt lugn, all självsäkerhet och all beslutsamhet bara försvinner. Tänkt om ... tänk om jag skulle sluta tänka så mycket. Tänk om alla de här jobbiga känslorna bara kunde försvinna så jag fick vara trygg i min nykterhet igen!

Dag elva går mot sitt slut och jag är fortfarande nykter.

Vaniljsmak

Om du fortsätter kämpa så gör jag det med. Låt oss krossa bilden av det där förbannade glaset till förmån för tidiga morgonpass och sena Netflixkvällar där vi faktiskt minns vad serien/filmen handlade om nästa morgon!

Anxiete

Så grymt imponerande ❤️
Det där svarta stora hålet känner jag igen men det tog mej säkert 20 år att koppla ihop det med PMS , fy satan vad jobbigt det var ! Det märkliga var att varje månad blev jag lika förvånad och överrumplad , varför känner jag så här ?!?
Nu är den tiden över men jag känner verkligen med dej . Vad skönt att du ska till läkaren, jag hoppas du får den hjälp du behöver!
Fram tills dess , apoteket har en tablett som heter Sedix, naturpreparat mot oro. Hjälper faktiskt min man att koppla av när det blir riktigt tungt