Hej,
Jag är en sockerberoende tjej som nu levt abstinent i ca 7 månader. Efter alla tidigare försök, förnekelse mm så känns det helt fantastiskt. Har även slutat med nikotin i samma veva. Alkohol har jag däremot fortsatt att dricka trots att jag vet att det inte är optimalt för någon med en beroendehjärna.
Har känt av vissa tendenser med alkoholen tidigare men det blev så mycket tydligare när jag slutade med socker och triggande mat. När jag väl börjar så har jag svårt att sluta, blir i stort sett aldrig helt redlös men dricker mer än jag tänkt och slutar senare. Problemet är att jag inte har några andra konsekvenser av mitt drickande, dricker tex. bara fredag, lördag nästan aldrig på vardagar. Dricker inte heller jätte mycket. Men jag känner igen suget och till viss del tankebesattheten. Gjorde ett Addis test för att veta hur det ligger till. Och jag har ett utvecklat beroende. Mina syntom ligger främst i just kriterier för beroende.
Vet nu att jag måste sluta för att inte sjunka in ytterligare i beroendet där jag kommer att tappa all kontroll. Men det är så svårt, vill ju kunna fortsätta dricka måttligt och ofta kan jag det. Efter som jag oftast inte får några konsekvenser så är det så svårt att hitta motivationen till att fortsätta vara nykter. Alkohol och främst vin är så stor del av mitt socialaumgänge, både privat och på jobbet. Svårt att se mig som en del av det livet om jag ska vara nykter, det ligger så långt bort.
Det tog många år av förnekelse för att jag skulle acceptera mitt socker och matberoende, nådde min botten många gånger om. Socker vill jag aldrig ha in i mitt liv igen. Förstår att många med andra beroenden kan bagatellisera det, men vi som levt i det vet vilket helvete det är.
Undrar bara hur jag ska hitta en motivation och drivkraft att sluta utan att få för stora konsekvenser eller behöva nå min botten även med alkoholen.
Hälsningar
E