Nu börjar min resa, mot mitt nya liv - ett nyktert liv. Det är ett måste för att jag ska kunna leva vidare där jag är idag och oxå för att jag inte helt ska förstöra min man o hans tillit o kärlek till mig. Våra barn är stora o delvis utflugna ur boet, men även de påverkas när jag försvinner in i dimman. Den ångest jag känner, efter de gånger jag druckit mer än jag tänkt, då personlighetsförändringen skett, då jag stängt min hjärna o bara kört på - den är jättejobbig. Dubbelt så jobbig nu när jag insett att även min man, våra barn o andra i min omgivning faktiskt oxå mår skit. Nä, min resa mot förändring startar idag. Ett liv i nykterhet väntar, kampen har börjat o jag ser ingen annan utgång än att jag kommer klara av det.

Har du några planer för din ledighet?
Det är nog smart att lägga in lite aktiviteter som hindrar alkoholdjävulen att komma på besök...?

Kramar
???

Håller med FinaLisa, åtminstone i börja behöver vi fylla dem med aktiviteter. Gärna sådana som inkluderar bilkörning. Bra att du är medveten och på din vakt. De bästa förutsättningarna för att lyckas. ♡ Kram

Drutten04

Idag o imorgon ska jag handleda en väninna som övningskör. Det är skoj. Sedan funderar jag på att baka. Älskar att baka. Skulle vilja sätta mig vid staffliet oxå, men det är en lite krångligare process. Där har jag lite att jobba på när det kommer till mitt beteende. Jag vill ju alltid att det ska bli så perfekt på en gång - vilket det oftast inte blir. Jag är rädd för att misslyckas, att det inte blir bra. Därför tar det lång tid mellan gångerna som jag målar. Nu var det längesedan som jag målade o blev nöjd m resultatet. Att städa huset skulle kanske oxå vara skönt men en del av mig känner mig så trött o skulle helst bara vilja lägga mig i fosterställning i sängen. Lyssnande på en ljudbok o blunda. Vara med mig själv, i min känsla, ta hand om mitt sårade ego. Försöka bearbeta det faktum att jag är alkoholist. Men vi får se vad det blir.

Drutten04

och dagen har fyllts med övningskörning, matlagning, lite städning o promenader m hunden. Har även hjälpt maken med att sätta upp lite garderober o hyllor på ovanvåningen. Har inte haft tid att tänka på den här sidan, å inte heller alkohol. Inte sugen alls, om jag ska vara ärlig. Känns riktigt bra men jag sänker inte garden. Inte än!

När man glömmer av att tänka på alkohol, det är ett bra tecken!

Att hålla sig sysselsatt, se till att vara mätt, nöjd och glad är ett bra läge att befinna sig i.

Läste att du också målade lite ibland.
Jag är likadan, min kreativa sida pockar på ibland och tyvärr mest när jag är vinpåverkad..
Ska försöka sätta mig vid staffliet en dag och se vad som händer nu helt nykter.
Det måste ju inte alltid bli något..
Varför måste man alltid tänka att saker man skapar ska bli så perfekta?

Ha en skön dag?

Kramar
???

ett mycket gott tecken att glömma bort A med forum och allt. Att fylla dagarna med aktiviteter är en bra strategi. Bra ändå att du är medveten och inte sänker garden helt.

Ha det gott! ♡

Drutten04

Förr stannade jag hemma när gubben åkte på träning, känslan av ensamhet och utanförskap har då smugit sig över mig vilket har fått mig att ta ett glas rosé f att trösta mig. Detta beteende har jag haft till och från sedan vi träffades och flyttade ihop. Har liksom inte reflekterat över det, utan har bara gjort det t en vana, till en kompis.
Ikväll bröt jag mönstret och följde med när maken o vänner tränade ett triatlonlopp. Jag o hunden satt o kollade på, löste korsord och pratade med människor o vänner som var där. Kontentan av det hela blev att jag kände mig delaktig, inte så ensam och hade en riktigt mysig stund vid sjön. Jag är nöjd?

Drutten04

Drömde inatt att jag försökte intala mig och min syster att jag inte alls har A-problem. Enl almanackan, som jag i drömmen fyllde i, varje gång jag drack rosé elr var nykter, så slutade det på 3 kvällar i veckan. Det tyckte syster min var på tok för mycket medsns jag tyckte det var helt normalt. Att alkoholen till och med försöker påverka mig - i drömmarnas värld är ju en anings sjukt.
I verkliga livet håller jag mig borta från rosévinet, och Systembolaget och det känns riktigt bra - så här långt. På lördag blir det 14 dgr - och då kommer ytterligare en prövning då vi är på bröllop ihop med mycket folk vi inte känner. Men jag vet att det kommer att gå bra. Det har jag bestämt?

Drutten04

Jag har klarat ännu en fredag o lördag från att nyttja alkohol och det känns såååå himla bra inombords. Jag är stolt över mig själv. Nu lägger jag mig för att sova och imorgon vaknar jag upp till en ny dag, stärkt av min vinst att avstå alkohol trots fredagkväll på restaurang och bröllop på lördag???

Drutten04

Idag har varit en sån där dag då tanken på alkohol kommit över mig. Visst kan väl jag köpa en flaska? Jo, det kan jag ju. Tvivlet om att jag faktiskt har problem har börjat sätta griller i huvudet på mig. Jag skulle ju så gärna vilja vara som alla andra som klarar av att dricka 1-2 glas o sedan vara nöjd. Inget mer om inte vatten intages under kvällen.
Jag käkade burgare på parkeringen inte långt från systemet. Tanken om att gå in o handla kom men jag övervann lusten, åt upp maten o for hemåt. Stärkt av att ha klarat av ännu en prövning. Jag ska INTE dricka rosevin än. Jag är INTE redo. Det får allt gå x antal månader innan jag ens överväger det.
Jag är stolt över mig idag!

Drutten04

Inte helt utan inre kaos och irritation då jag fortfarande har längtan kvar efter rosevin. Fredagen bjöd jag familjen på restaurang och jag provade ett alkoholfritt vitt vin men ärligt, det smakade som avslagen saft så det blir nog ingen hit för mig. Känns som att jag hellre tar cola Zero som jag ändå gillar elr ngn annan läsk.
Lördagen bjöd på kaos inombords av känslor jag antagligen förträngt o tryggt undan med mitt drickande. Så det blev ett gräl m maken på eftermiddagen. Det behövdes antagligen fast det är så jobbigt, men på ngt sätt kändes det ändå skönt att våga ta upp frågor o känslor som jag behövde bearbeta. Maken blev dock överraskad och kände sig påhoppad men jag bad honomfundera och tänka igenom hur han mår, har mått och vill må. Det är dags att vi tar tag i det om det ska finnas möjlighet till att rädda vår relation. Själv har jag börjat skriva dagbok och ett brev t maken . Det kommer ta sin tid men jag hoppas det kommer vara värt det.
Kvällen tillbringade vi med goda vänner ätandes kräftor o paj. Jag körde. Ännu en afton utan vin. Jag överlevde den här helgen oxå, svagare men oxå starkare på samma gång.

Drutten04

Tror det är 5-6 v sedan jag sist drack rosevin och blev så full att jag skrämde min familj. Efter den händelsen blev jag själv riktigt rädd oxå vilket fick mig att ta beslut om ett uppehåll. Jag säger inte att jag slutat, det blir för definitivt. Jag säger att jag har uppehåll och gör aktiva val - varje helg. Tankarna på rosevin har blivit färre, men poppar upp ibland. Hittills har jag avstått - och det känns befriande på ngt sätt. Att veta att allt jag säger och gör - är 100% jag. Och så vaknar jag pigg och alert utan ångest och alkoholsmak i munnen. Jag kämpar på. Maken och jag jobbar på att sakta men säkert hitta tillbaka till oss, till vår kärlek och till att tro på varandra igen. Att känna tillit igen. Det är dock många händelser, många sårande ord och handlingar som nu ska överbryggas med fina kärleksbetygelser, vardagsbestyr och så - det görs inte över en natt. Men vi tar fighten och hoppas det ska ge resultat. Att välja familjen o livet är det enda rätta alternativet f mig. ❤️

Drutten04

men ingen förändring kan ju ske om vi inte vågar möta det som gör ont. Ta upp till diskussion det som skaver istället f att ta några glas. Räck ut en hjälpande hand utan att för den delen döma. Ingen lätt väg att gå, jag vet - varje andetag gör ont, matlusten försvinner f en tid, men självrespekten kommer sakta åter och om tid får gå - så upptäcker man att alkoholen bara varit ett dåligt alternativ när man använder den som ångestdämpande, som en flykt. Nej, räck ut ett lillfinger och våga prata, skrika och rensa. Då först kan vi läka, tillsammans.