Hej! Jag började dricka alkohol på riktigt runt 19-20 års åldern och har varit likadan sen dess om inte värre nu. Jag behöver inte alkohol för att vardagen ska gå ihop men det är på helgerna det smäller. Jag bor i en liten bruksort och här är festa det enda man kan göra på helgerna så har blivit x antal helger i rad (Har tappat räkningen). Ska jag vara helt ärlig har jag inte varit salongsberusad en enda gång som jag kommer ihåg, utan varje fest är det minst 1 liter sprit och x antal shots + cider/öl. Ungefär 3/4 fester brukar jag ha grova minnesluckor och mår skit hela dagen efter om inte två dagar. Enda tillfället jag får att träffa kompiskretsen är under festerna, därav så vill jag inte sluta gå dit för det är kalaskul och har testat en fest nykter (Jag jobbade den kvällen) men kommer aldrig göra om det. Har märkt av att mitt närminne har blivit helt katastrof de senaste åren, glömmer bort saker precis hela tiden. Gått upp i vikt har jag också. Ibland när det inte är någon fest för folk jobbar så brukar jag svepa i mig en halvliter sprit under minuten bara för att få den där sköna känslan, släppa alla känslor liksom.
Jag har alltid varit känd som den som dricker alla under bordet så man vill inte sluta heller, vet faktiskt inte vad jag ska göra. Har jag problem?
Kan även tillägga att min far var alkoholist de 5 senaste åren jag bodde hemma om det nu spelar någon roll. Det var en av anledningarna att jag började så "sent" med alkohol.
Vet hur det har påverkat min familj när pappa drack, han blev arg och aggressiv men jag är verkligen inte så utan är alltid glad och trevlig när jag är full.
Det här är absolut första gången jag skriver/pratar med någon om mina alkoholvanor för tidigare har inte tanken slagit mig att jag har problem. Räknas mina vanor som alkoholism? Jag dricker liksom inte varje dag för att få vardagen att gå ihop (Så som far gjorde).
Mvh