av Denhärgången

Hej!
Jag är ny här. Och jag är rädd.
Jag undrar om någon skulle vilja dela med sig av erfarenhet av orosanmälan pga alkohol när man har små barn? Hur går det till, hur lång tid efter att anmälan kommit in blir man kontaktad, vad kan man få för insatser, osv.
Stor kram till alla er modiga, starka som kämpar <3

Ellan
tis, 2018-08-28 - 19:15

Hej,
För tre år sedan fick min man och jag besöka soc då jag druckit mig så berusad att jag till slut fick spendera en natt på psykakuten. De är då skyldiga att upprätta en orosanmälan då vi har minderåriga barn. Jag kommer inte ihåg exakta tidsintervall men det kom ett brev där vi blev kallade till ett möte ca två veckor efter de fått in anmälan.
Det var ett bra möte där de ville höra hur barnen har det i hemmiljön. Finns det trygga (nyktra) vuxna runt barnen, hur fungerar barnen mm. Jag berättade om mitt drickande och erbjöds hjälp. Då tyckte jag att behandling inte behövdes utan hade kontakt med VC och fortsatte där. Påbörjade oxå samtal med en beroendeterapeut. Fokuset var på barnen och det återkom senare till oss och meddelade att de inte vidtog några ytterligare åtgärder. Tror det beror mycket på att barnen hade och har många trygga personer i sitt liv. Där och då, när konsekvensen av mitt beroende, så tydligt påverkade barnen började min väg mot nykterheten.
Så har du fått en orosanmälan och inser själv att drickandet är ett problem, ta emot hjälp. Ensam är inte stark i detta.
Kram
Ellan

Kaffetanten
ons, 2018-08-29 - 12:29

Var det en person som gjorde en anmälan till socialen gällande mig och mitt drickande. Separerad och hade mitt barn 50%.
Vid den punkten i livet hade jag inga större problem med alkohol, kunde ta en öl eller två vissa dagar men drack mig aldrig berusad när barnet var hos mig.
Fick en tid för möte hos socialen där vi diskuterade alkohol. Och mer än så var det inte :)

Denhärgången
fre, 2018-08-31 - 13:38

Tack för era svar.
Jag blir lugnad av att läsa om Soc som ett stöd. Jag har länge varit livrädd för att söka hjälp eftersom jag är så rädd för att ha dem inblandade. (Jag vågar knappt skriva det här här) Nu verkar omgivningen ha tagit det beslutet åt mig.

Det som har hänt är att jag blivit sedd ute berusad tillsammans med barn, polisen blev kontaktad. De sa att de bedömde att jag hade kontroll och lät mig gå hem, men med all rimlighet borde de väl ha anmält detta till socialen?

Så nu går jag i ångest och väntar på att de ska ringa. Jag går under av skam att behöva prata om det här, framför allt behöva erkänna för barnens pappa att jag druckit med barnen.
Samtidigt vänjer jag mig vid tanken på det här som en lättnad. Att jag kanske kan få hjälp, och inte behöver hantera allt ensam. Jag har lyckats på egen hand hålla mig nykter i långa perioder, jag förstår ju att jag både vill och måste sluta, men det här hände ändå, så uppenbarligen behöver jag hjälp.

Carina
fre, 2018-08-31 - 14:56

Välkommen hit "Denhärgången"!

Vad bra att du hittat hit och hittar stöd hos andra. Jag får några tankar när jag läser det du har skrivit. Jag tolkar det som att tanken på att du nu kanske kommer bli erbjuden behandling och få stöd kan kännas som en lättnad för dig. Att du under lång tid kanske har gått och tänkt tanken på att du vill göra en förändring, både för dig och barnens skull. Hittills har du dock inte vågat ta kontakten, men nu kanske polisen gör en orosanmälan så du får en kontakt.

Jag tänker; tänk om polisen INTE har gjort en orosanmälan, men att du väljer att söka hjälp ändå? Hur skulle det kännas? Att frivilligt och med egen vilja söker upp hjälpen själv? (Och om soc har fått en orosanmälan så får de då se att du själv redan sökt hjälp)

Tänkte bara kasta upp den tanken till dig och se hur du tänker kring den?

Hoppas du kommer trivas här på forumet!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Denhärgången
fre, 2018-08-31 - 20:49

Tack Carina.
Ja, jag har tänkt på det. Jag har bestämt mig för att på något sätt söka hjälp om det inte kommer någon anmälan. Men jag tror inte jag skulle våga vända mig till Soc på egen hand. Jag har försökt leta möjligheter att prata med någon som inte har anmälningsplikt till att börja med, kanske ta kontakt med en präst.

Kaffetanten
ons, 2018-10-31 - 09:44

Haft socialen inblandad nu i några veckor själv men det lades ner, tack och lov.
Sambon hade uttryckt oro för en kurator inom anhörigstöd som kuratorn tolkade till nutid och sen började kasta orosanmälningar kring sig.
Men hur har det gått för dig?

Kaffetanten
ons, 2018-10-31 - 09:45

Haft socialen inblandad nu i några veckor själv men det lades ner, tack och lov.
Sambon hade uttryckt oro för en kurator inom anhörigstöd som kuratorn tolkade till nutid och sen började kasta orosanmälningar kring sig.
Men hur har det gått för dig?

Denhärgången
ons, 2018-10-31 - 20:56

Det hände inget med det här, konstigt nog. Jag var så säker på att jag förstört mitt liv. Jag lovade mig själv att jag skulle söka hjälp om inget hände. Jag har gått till AA
Nu är det 60 dagar, med två återfall, idag är ett.
Jag fattar inte hur det är möjligt att vi kan göra oss själva såhär jävla ensamma. Varför har jag inte en enda människa bredvid mig som kan hjälpa till att säga stopp.
Hur går det för dig? Det låter som att du har koll på din problematik och mår bättre utan soc, så vad skönt att dom la ner <3

Carina
tors, 2018-11-01 - 15:59

Grattis "Denhärgången"! Det låter som att du tog den här incidenten och gjorde den till din möjlighet att leva på ett annat sätt som du mår bättre av.

Du skriver att du känner dig ensam och önskar att någon kunde stå bredvid dig och säga stopp. Desto bättre att du är här på forumet, då är du inte så ensam. :-)Det finns även andra grupper, som ex AA (Anonyma Alkoholister), där många söker just det sociala stödet. Eller börjar i någon annan förening för att stärka nätverket.
Hur tänker du kring det? Vad kan du göra för att påverka känslan av ensamhet?

Återigen, stort grattis till din förändring!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet