av Pianisten

Fredag
Vaknar. En viss glädje infinner sig av bara vetskapen att jag klarade det igår kväll. Ett visst framtidshopp känns. Morgonen är ok idag med. Kaffet i morgonrocken är en trevlig start. Även idag hinner jag få ett litet utbrott på barnen innan vi lämnar huset. Mitt humör är helt klart svajigt. Solen skiner, den bländar mig på väg till jobbet, värmer i ansiktet, något som aldrig kan vara annat är glädje. Jag känner lite energi. Idag är det fredag, ikväll, ikväll. Vad ska jag göra ikväll. Imorgon skall vi umgås med vänner. Jag förstår mig inte på mig själv. Jag känner mig ensam, ser på andra runt omkring som alltid umgås. Jag känner mig utanför. Imorgon är vi bjudna till vänner och det känns lite som en börda. Vi ska gå äventyrspromenad. När måste vi åka imorgon? Vad ska barnen ha på sig, blir det dåligt väder, har jag några bra skor och regnkläder? Lite oskrivet så behöver jag ju dricka, det gör alla andra där. Det är det som är roligt med det här gänget. Inte för att jag inte skulle kunna stå för att vara nykter, men är det ens roligt utan att dricka? Och ikväll, ikväll. Hur har man fredagskväll utan att dricka. Hur belönar man annars sig själv att ha klarat ännu en arbetsvecka. Jag vill inte dricka. Jag vill inte ha den här kampen mer. Flera gånger i veckan. Jag vill så gärna ha balans. Men jag har inte lyckats än, jo i några korta perioder. Men då är söndagen alltid en grå dag. När jag ska vända det. Hitta disciplinen inför en ny vecka. En kamp, jag klarar den kampen ibland, ibland går det åt skogen och jag är tillbaka på noll.
Solen ger mig energi, jag skulle vilja ut och jogga i eftermiddag, det kan få mig att klara kvällen. Men hur ska jag få ihop det. Familjen förväntar sig fredagsmys och jag är kocken. Vi har inget att laga hemma. Hemma vid femtiden. Byta om, ut och jogga, duscha, klä om, ställa sig i köket. Sen så kallat fredagsmys. Går det ihop. Blir det en skön eftermiddag? Jag blir stressad av bara tanken, som ett schema som måsta flyta perfekt, annars kraschar fredagsmyset..

John-Erik
mån, 2018-12-17 - 20:30

Bra Nick:-)
Det absolut starkaste inlägget som jag läst på att bra tag..
Pianisten.. känner jag för i sin kamp..Viktigt att Pianisten
fixar detta...

Pianisten
tis, 2018-12-18 - 10:32

Nu har jag fått en tid, i mellandagarna redan!
Just nu har läget stabiliserats lite, säkert pga lite hopp och motivation med detta steget. Gick lätt att vara nykter igår och tankar och ångest har sansat sig ganska mycket sedan helgen. Men nu väntar snart det svårast man kan utsätta sig för, en längre ledighet. Har inte klarat det utan att dricka nästan varje dag de senaste 5 åren minst. Har inte varit nykter på julafton på säkert 15 år heller så att klara av det i år känns verkligen inte lättare. Därför kändes det väldigt bra med en tid mitt i allt!

Jag är bara så nervös och rädd. Jag minns det som igår första gången jag fick en tid till terapeuten för säkert 5 år sedan. Jag hade sånt hopp, trodde att nu ska allt bli bra! Blev så golvad. Det förstod inte alls hur jag mådde och kämpade i mitt inre. Fick mer eller mindre be om att få en ny tid efter varje samtal. Men en dag sa de stopp. Jag fick klara mig själv.
Hur ska jag göra annorlunda denna gången för att bli tagen på allvar? Det känns som att jag skall gå och prestera något som jag måste öva på. Hur ska jag framföra min berättelse denna gången. Jag har ju blivit "kuggad" förr.

Ullabulla
tis, 2018-12-18 - 11:26

Som inte alls behöver stämma för dig.
Mitt ex sökte också psykiatrisk hjälp för sin depression,uppgivenhet utbrändhet osv.
Men alkoholen blev bara nämnd i förbifarten.
Som en sorts medicin för att hålla läget,ångetsen måendet osv stabilt.

Fast det i sig var just alkoholen, som gjorde att han mådde dåligt.
Dvs rundgången gjorde att han aldrig vågade vara ärlig.
Han var nog rädd att de skulle angripa medicinen/räddningen för honom.
Först när han åkte in på behandlingshem så kunde och tvingades han vara fullständigt ärlig.

Det var alkoholen som var grundproblematiken och som skapat så mycket bieffekter att han inte längre kunde se det.
Just för att det var det enda som också räddade honom.
De satte istället in medicin som trubbade av honom känslomässigt.
Som gjorde att han fungerade endast hjälpligt och han fortsatte (förstås) att smygsupa eller dra sig undan i ensamhet och dricka.
Så till sist hade han både ett medicinskt problem och ett alkoholproblem.

Men så behöver det ju inte vara/varit för dig.
Jag beskriver bara hur det var för honom.
Just den uppgivenhet och tristess du känner påminner mycket om hans.

Pianisten
tis, 2018-12-18 - 20:51

Det ligger jättemycket i det du beskriver och tro mig, jag är väldigt medveten om det.
Väldig glad för dig och din mans skull att han verkar blivit fri från alla psykiska besvär genom sin nykterhet.
Men, det går inte lika lätt för oss alla. Jag själv har iochförsig inte egen erfarenhet mer än att ha klarat av väldigt måttfullt dickande i ett par månader. Men det finns många exempel bland oss här på AH som berättar om kampen mot nedstämdhet och att finna meningar med sina liv fortfarande efter långa nykterheter. Väldigt vanliga orsaker till att många börjar dricka och problem som funnits hos oss långt innan alkoholen. Absolut, ingen verkar påstå något annat än att livet är bättre om inte annat betydligt enklare utan alkohol. Men långt ifrån alla lever lyckliga i alla sina dagar efter ett totalt nykterhetsbeslut.
Vi många av oss måste först acceptera att vi får lämna de enda stunder vi kanske känner lycka mot betalningen att de djupaste dalarna försvinner och att livet istället får fungera inom ramarna av normalt med mest nyanser av grått.
Du har verkligen många bra och tänkvärda kommentarer Ullabulla, men var lite försiktig. Tycker du är ute på ganska hal och orättvis is när jag läste en av dina senaste kommentarer: "alkohol är bara en väldigt bra katalysator för att slippa jobba med självet.
En utmärkt anledning att få spela offer och martyr och stirra sig blind på en dryck"
Jag förstår nog att det måste kännas så för en anhörig, men i slutändan handlar det ju bara om att alla vill känna lycka. Kram

Ullabulla
ons, 2018-12-19 - 08:12

Anhöriga.
Eller egentligen om mig personligen när jag skriver om hur vi anhöriga fokuserar på den beroende för att slippa jobba med självet.
Jag valde att tro att om mitt ex skulle bli nykter så skulle allt bli bra.
Jag stirrade mig blind på det och trodde att jag själv var utan psykiska problem.

När jag släppte taget om mitt ex så blev jag tvungen till just det.
Jobba med mig själv istället för att stirra mig blind på hans nykterhet som målet för oss båda.

Det skulle ha varit målet för honom,men det blev också mitt mål.
Fokus blev helt fel.

Det skrivna ordet kan missuppfattas och kanske har du tolkat mina ord som kritik och tar det personligt.
Det är inte min mening.

Jag hade lika stora problem som mitt ex och det blev helt klart när vi bröt och jag blev tvungen att jobba med mitt eget mående och självbild.

Den "sjukdom som jag envist kallar medberoende och som för mig personligen har genomsyrat min hela personlighet.
Som jag har fått bryta ned i mindre delar och bearbeta.
För att förstå att min idé om att kunna kontrollera och manipulera en annan människa nykter är en vettig väg att gå.
Det är det inte,men jag hade väldigt svårt att släppa taget om den föreställningen.
Och när jag till slut började släppa min inbillade kontroll på andra människor så uppstod den abstinens som jag försökte beskriva i ett annat inlägg.

Sannah
ons, 2018-12-19 - 15:21

En andra chans!! Ge inte upp! Vi passar olika bra ihop med olika terapeuter!

Att du tar dig själv på allvar är en stor styrka! Du är värd ett bra liv.

Stor kram!

Ellan
ons, 2018-12-19 - 19:21

Hej,
Vill skicka lite pepp inför stundande julhelg och till kommande möte. Klokt beslut du tagit och jag känner liksom Ullabulla att det är nu resan kan börja. Och visst är det så att bara för att vi plockar bort alkoholen så blir vi inte automatiskt lyckliga. Det krävs mer än så och det är inte helt ovanligt att det finns lite att jobba med, bakom själva beroendet. För mig har det varit själva resan och tillfrisknandet. Jag upplever även idag mörka dagar men långt ifrån så bläcksvarta som tidigare. Däremot kan en euforisk känsla av lycka infinna sig och den upplever jag så mycket bättre än den jag nådde med alkoholens hjälp. Det krävs jobb och det är ingen enkel resa men den är fullt möjlig. Jag har gjort en behandling, en efterbehandling, gått i terapi, möten och numera ägnar jag en hel del tid åt yoga och meditation. Lugnet finns där och jag finns där. Detta trodde jag inte var möjligt för snart tre år sedan. Då var jag deprimerad, utmattad, själsligt tömd och stressad upp till tänderna. Precis som du skriver så är det vi själva som bär ansvaret över vårt tillfrisknande och vi gör det för oss själva. Jag upplever att många villkorar sin nykterhet, så även jag, innan jag gav upp helt. Det skulle vara på mina villkor, jag ville styra och jag ville bedöma vad som var bäst för mig. Vad visste jag egentligen, jag var ju sjuk. Det blev inte alls enligt mina villkor och det var det bästa för mig.
Jag håller tummarna för att du får ett bra bemötande av människor som förstår sig på beroendeproblematiken. För då kan resan börja, din resa för dig själv.
Kram
Ellan

Nurture
ons, 2018-12-19 - 19:39

Psykologhjälp var för min egen del den verkliga vägen ut. Att hävda att alkisar är själviska är alldeles för simplistiskt. Vi är inte lata heller. Sjuka, visst, och då behöver vi själasörjare. Psykologer, psykiatriker. Vi är många som dör inombords av det vi gjort mot våra anhöriga så att då bli dunkade i huvudet av en okänd anhörig på nätet som plötsligt för alla anhörigas talan, är inte hjälpsamt.

Styrkekramar ? och ’fridens liljor’ som ❤️Sigge69 säger.

Ullabulla
ons, 2018-12-19 - 21:44

Du har rätt.
Jag ska låta tråden vara pianistens i fortsättningen och han ska inte känna oro för att jag ska gå in och tycka mer.
Allas trådar bör vara fria från intrång av tyckare som mig.
Jag ber verkligen om ursäkt pianisten om jag gick för långt och pressade på för hårt.

Pianisten
tors, 2018-12-20 - 15:34

Du är så välkommen att fortsätta skriva i min tråd. Vi är alla bara tänkare och tyckare och det är omöjligt att inte skriva något som på nått sätt aldrig kan stöta någon annan. Det får vi också klara av då och då. Jag tolkade det först som att du tyckte lite väl mycket om hur vi alkoholberoende är och fungerar för att vara en anhörig, ja, men det verkade ju som att vi missförstod dig lite där och att du mer pratade ur ditt anhörigperspektiv.
De flesta av oss vet redan för länge sedan vilka och problem vi ställer till med och ändå fortsätter vi, det är därför det är en sjukdom för vi kan inte av egen vilja styra beteendet.
Sen tycker jag helt klart du ska fortsätta sprida ditt viktiga budskap här, det är trots allt långt ifrån alla som är medvetna om hur mycket alkoholen ställer till med i själva psyket och vardagen även om man tycker att man bara dricker i mindre perioder...

Ja idag går jag på lite julledighet.. fick precis julklapp av chefen, ett presentkort och 2(!) flaskor champagne.. Redan nu snurrar tankarna, vad ska jag göra med dessa. Klart att jag måste få fira med ett glas champagne vid nyår åtminstone! ..eller.. ..nä.. ..eller.. Ja inte är det lätt att acceptera där man är nu och vilka beslut man ska ta.

Men god jul och gott nytt år i alla fall! :) Vi lär höras snart igen

Pianisten
fre, 2018-12-21 - 23:04

och första fredagen har varit vit - check. Inne i ett välmående, en vecka helt nykter. Haft en extra ledig dag idag med massor av to:dos för att vara på banan inför Julafton. Smart planering är otroligt viktigt. Började helgen igår och bestämma mig för att faktiskt ställa klockan idag och gå upp på en promenad. Finns inget som ger en bättre start på en dag man vet kan bli stressig och tuff.
Alkoholens största hot är dess bakslughet. Dagar som idag när det går bra, när man har humöret med sig, när man har haft tid att göra rätt och ta hand om sig, då går det inte att förstå att man andra dagar varit fullständigt kidnappad i suget. Herregud jag har ju koll på detta nu.
Nej, det går så in i helvete fort, spelar ingen roll hur man planerar och håller sig undan från riskzonerna, en dag, som alltid kommer så säger din planering HALT! Då när all rationalitet slås ut. Det är då man måste vara stark. Rädslan finns alltid inom för när den dagen ska komma nästa gång.
Men ikväll tack o lov, så är det lätt och jag mår för en gång skull bra och rofyllt inombords. Det är en sån här liten stund man faktiskt får känna hur bra livet kan bli utan alkohol. Ingen ångest så långt ögat kan nå <3 Tack, idag jag är tacksam.

Luddrigt
lör, 2018-12-22 - 08:45

Fint att läsa så positiva rader. Visst är det en härlig känsla att vara nykter! Jag känner igen mig i dina tankar om alkoholens bakslughet. Det är när allt känns fint med att vara nykter som tanken kan dyka upp, varför inte fira det med med ett glas vin? För mig slutar det inte med ett glas, snarare en flaska eller två. Men nu försöker jag stanna upp och tänka efter när de tankarna kommer och de försvinner ju rätt snabbt. Det har jag lyckats med nu i 72 dagar. Nu krigar vi vidare!

John-Erik
lör, 2018-12-22 - 17:26

Fasicken vad bra.. :-)
Promenaden tar jag till mig tidigt på morgonen..Ska också göra det.

God Jul!

John

Pianisten
tors, 2018-12-27 - 15:03

Hej vänner! Hoppas er jul varit bra! Tycker det fortfarande går ganska bra här. Hade min första vita julafton sedan jag var i tonåren och den var verkligen underbar. Själva hemma med familjen på kvällen, lekte med barnen, pigg, glad, ångestfri!
På juldagen skulle jag fira med mina syskon och då beslutade jag mig för att ta lite dricka. Jag var väldigt sparsam och blev absolut inte berusad så jag insåg snabbt hur himla onödigt det är egentligen. Det är som många av er säger det är mer för att man inte orkar dividera fram och tillbaka i huvudet än att det verkligen är helt fantastiskt det där glaset man bestämmer sig för att ta, för det är det inte! Nu närmar sig nyårsafton och nya beslut skall tas..

Nu skall jag på mitt samtal om 30 minuter! Önska mig lycka till! Hoppas det går bra, lite svårt att veta hur jag ska beskriva allt nu när man har läget lite under kontroll just för tillfället. Man glömmer så otäckt fort hur man mår när man trillat ner och inte kommer upp!! Men just nu är jag ju uppe.

Kram på er alla!

Sannah
fre, 2018-12-28 - 06:41

En vit jul dina nära och kära kommer att komma ihåg! En jul du kan vara stolt över! Alla framsteg räknas!!
Det är precis så detta fungerar när man är under förändring, flera steg fram något steg tillbaka. Sedan blir det fler steg fram och tillslut ett liv som du vill leva! Ett sätt som passar dig!
Kram?

Pianisten
tors, 2019-01-03 - 13:47

.. eller ja det går bra! Tack Sannah som frågar <3 Men det gäller att alltid vara på sin vakt. Det blev lite dricka på nyårsafton igen och det kändes faktiskt bra och kontrollerat.. Funderar ganska mycket på det ändå, hur man ska veta att man har kontroll. Det var ju bara ca en månad sedan mitt förra "projekt" -att dricka vid endast speciella tillfällen gick i stöpet. Varför skulle jag klara det denna gången..? Varför gick det bra nu? Vad gjorde jag nu på nyårsafton som gjorde att jag kunde dricka och att det t.o.m var ångestfritt och väldigt trevligt. Ingen ågren eller hjärnspöken dagen efter och jag mådde bra och motivation var kvar.
Som sagt, det gäller ändå att alltid vara på sin vakt. Tankarna brukar vara de som ger snabbast varningsklockor, är dom negativa, uppgivna, känns allt lite mer meningslöst? STOPP!

Nu har jag inga fler eventuella A-tillfällen planerade än så länge och det känns väldigt skönt. Givetvis handlar det såklart om hur ofta det blir tillfällen och det var ju en av de givna orsakerna sist det kraschade. Man behöver ju inte vrida ut och in på huvudet för att fatta att det inte fungerar när det blir 3 gånger på en vecka, bara för att jag bedömt dem som giltiga tillfällen..

Har ju varit på mitt samtal också.. kanske skall nämna något om det. Var väl inte så motiverande som jag hoppats på trots att jag försökte komma utan förväntningar. Känner att jag hade kunnat komma ganska långt genom att bara hitta någon bra att prata med. De erbjöd också visserligen en typ av behandling som är KBT baserad terapi, men det som kändes obehagligt var deras krav på att lämna prover 3 ggr i veckan och dessutom gå på antabuss. Känner mig inte där nu.. nä det kändes bara inte bra.. Har en ny tid i nästa vecka då tanken är att vi skall börja med att utreda min nivå av alkoholberoende innan vi tar några andra beslut. Känner just nu att jag vill avboka och bara jobba med mig själv. Jag vet vad ni tänker, att jag är dum.. Kanske är jag det, jag vet inte..

Jaja. Nog med innåt! Nu mera utåt och frammåt! :) Har börjat träna igen och det känns underbart. Jag har börjat med en ny spännande app som heter Freeletics. Vill verkligen rekommendera den, du blir coachad genom alla övningar och jobbar bara med kroppsvikten. Är så lätt för man kan bara ta på sig gympaskorna och köra, i princip var som helst, inne, ute. Lovar att den kan passa alla, blir precis så tufft som du väljer.
Vi är ju många här som förstått vilka under träning och motion kan göra, gäller bara att fortsätta testa, kämpa och hitta sin grej!

2019 känns som ett år med hopp, hopp för framtiden! Nu kör vi

Pianisten
mån, 2019-01-07 - 11:01

Helgen swishade förbi. Blev en helg med avhållsamhet av både dryck och mat. Konstigt det där. Jag säger att jag måste ta det lugnt och skynda långsamt, men samtidigt, man måste ju göra något. Man måste ju ha någonting som gör livet värt att leva. Har en stark dröm som inte lämnat mig trots år av misslyckanden. En god fysik, snygg kropp, stark och pigg. Genom vanor av bra mat och träning som inte är möjlig för mig med alkohol. Men så fort jag mår bra så drar viljan åt det hållet. Det säger mycket om vad som händer med oss när vi tar oss ur drogernas våld. Då är allt plötsligt möjligt igen!
Igång med träning igen. Äter nyttigt och sparsamt för att tappa vikt. Känner mig lättare efter bara en vecka. Känner mig stolt och glad.
Det här med vanor är kraftigt. Men det tar ju faktiskt inte så lång tid att bryta en vana säger dom som vet. I fredags satt jag fram för På spåret utan vare sig dryck eller snacks och försökte bara njuta av programmet. Ovant och lite rastlöst. Men inte omöjligt. Om ett par veckor kan det vara en ny naturlig vana. Om man klarar att hålla ut.
Har alltid varit en väldigt rastlös själ. Alkohol har enkelt gett mig ett lugn jag behövt för att slappna av. Vill jag ha det lugnet nu så kan jag träna. Lite jobbigt på ett sätt för ibland känns det också som det blir en slags drog. Träning gör mig lugn så att jag kan njuta av att sätta mig. Men också väldigt klar, -trött i kroppen men klar i knoppen.. Har svårt att somna på kvällarna och det är jobbigt för man behöver sömnen för att återhämta sig. Inte så konstig kanske, jag vet att många har problem med sömnen när de slutar dricka. Beror väl kanske på att kroppen måste lära sig på nytt att somna på egen hand utan en dos av alkohol. Får ha tålamod och känna av kroppen. Men helt klart är jag på väg framåt nu. Hoppas, hoppas, hoppas att denna gången kommer det fungera.