av Fibblan

Sommarflickan2018
sön, 2019-01-06 - 18:23

Men se där, en egen tråd.

Så målet är midsommar. Vad har du för strategier till dess och vad händer efter midsommar?

Kram

Fibblan
mån, 2019-01-07 - 10:49

Hej alla ni som sett mitt nick lite här och var i era trådar och till alla nya som undrar vem Fibblan är☺️!

Jag är en tvåbarns mamma i 40års åldern som lever med deras pappa, tillika min man. Fram till nyårsafton 2018 har vi också under 2 år, haft en inneboende hos oss. En vän som jag träffade när jag var i 14-års åldern..

Första gången jag träffade "henne" var så spännande. Jag fick inte ha kontakt med henne och det blev bara ett snabbt möte eftersom jag har en stor portion samvete och rättesnöre i mig. Föräldrarnas röst, starkt förmanande i mitt huvud?.
Somrarna och läsåren gick, och under gymnasiet var "hon" allt oftare med på festerna. Ibland hade vi så sjukt roligt ihop, och första gången vi verkligen umgicks, lärde känna varandra, kändes det tyvärr, fantastiskt!
Jag älskade känslan, blev fnittrig, fri, glad och galen, ännu mer hög på livet, tillsammans med "henne".

Visst hände det även då, att "hon" ställde till det för mig, det blev föör mkt vid ngt tillfälle, fick ringa mamma. Skämdes som en hund, när hon fick komma och hämta mig.. Jag förstod att så här mkt kan man inte umgås med "henne", inte på en och samma kväll åtminstone..

Skammen satt i ett tag och vi umgicks sporadiskt, träffades lagom efter det, under efterföljande år.
Som ung vuxen var jag på elitidrottnivå och vi hade ingen kontakt alls under åtminstone 4 år.

Vi tog upp kontakten, och hade en fungerande relation, genom studier och karriärbyte, familjeliv etc. Fram tills för 2 år sedan..

Då hände ngt avgörande. Hon kom då plötsligt förbi i ett läge när jag mådde dåligt..(!) Jag blev förvånad för tidigare hade hon bara varit med när det var något roligt på gång..
Läkaren diagnostiserade mig med utmattningsdepression. Jag kunde inte ta det till mig! Inte jag- Jag som är så stark, jag som fixar allt. Konstigt så här i efterhand förstås, men där och då (för 6 år sedan ca) kändes det som ett nederlag. Det blev ett "bevis" på att jag inte var så jävla duktig som jag hela livet försökt va.. kraftigt duktig-flicka-syndrom..!! Och så klassiskt! Jag hade misslyckats med att ta hand om mig längs med vägen och istället för o ge mig den omsorgen och träna upp förmågan på att lyssna in vad som är rimligt att klara av för mig, körde jag på ännu hårdare. Jag blev sjukskriven en period, åt antidepressiva i 2-3 år ca, bytte jobb, mådde bättre, tränade lagom, slutade medicinera och vi fick ett till barn. Livet flöt på och jag hade blivit lite, lite bättre på att ta hand om mig. Men så då, för 2 år sedan.. när alla varningslampor, som jag ju kände igen från första gången jag gick in i väggen började lysa.. Vad gör jag då?
Tar på mig solbrillor, och tar ett glas vin..! (?!?!)

Jag ville inte inte dit ner i den hålan igen, i det depressiva och ångestladdade mörkret. Jag var rädd för det och orkade inte?.
Bättre att sitta i solen med en kall öl då! vem skulle inte välja det framför den kalla mörka hålan.. Jag hade dessutom vidareutbildat mig, fått ett topp jobb och hade dessutom 2 barn att ta hand om. Jag hade inte tid att må dåligt, göra det jag egentligen borde.. sjukt ja, jag vet, men jag var just det: Sjuk, på väg in i en depression igen..

Och min s.k vän, hon kunde minsann hjälpa mig!
Jag kände så starkt att det var fel och va med henne, på detta sätt. Jag hade aldrig tidigare druckit när jag inte mått bra. Och så visade det sig att hon tyckte sig kunna erbjuda svar och lösningar på det mesta..:

Är du sliten? Orkar du inte? För trött?
"Jag fixar lite mer energi!"
Är du stressad? Svårt att hinna med? Klarar du inte pressen?
"Jag löser det!"
Är du ledsen? Nedstämd? Känner att du inte räcker till?
"Ingen fara, jag kan trösta dig och hjälpa dig!"
Har du ångest?
"Jag har något som dämpar!"
Är du frustrerad/förbannad? (Kanske mest på dig själv för att du inte lyssnar på dig?)
"Jag kan gjuta lite olja på vågorna"!
Känner du dig nöjd, glad och stolt över dina prestationer
"Det måste vi fira!"

Det var fel, jag visste det, det skulle inte fungera i längden men på kort sikt gjorde det ju det! Alkohol blev universal-lösningen! Och jag hade också lagt märke till att det verkade fungera för andra. (Har också ngn slags medberoendeproblematik i botten, som jag kommit fram till på senare tid..)

I alla fall
Efter 1 års bruk på detta "nya" sätt, tog jag kontakt med vården, för att komma till rätta med det beroende jag hade utvecklat. Men eftersom jag inte förändrade några andra omständigheter i livet; lika hög press och stress, inuti och utanpå, bröt jag aldrig helt med alkoholen. De senaste året har jag kämpat på, på egen hand s.a.s.
Och det har varit så, så slitsamt. Det värsta mest turbulenta året i mitt liv, med situationer, konsekvenser, mående som jag säkert får anledning till att komma tillbaka till här. Kanske..(?!)

Just nu är det här ifrån och framåt som gäller!

Jag gav mig själv ett löfte på nyårsafton och mina absolut närmaste vet vad jag kämpat och kämpar med. Jag lovade mig själv att inte dricka någon alkohol förrän tidigast midsommar.

Min förhoppning är att jag då ska ha tillfrisknat i hjärnan och också fått in så mkt annan positiv förändring att jag inte heller då vill eller känner behov av mer alkohol i mitt liv överhuvudtaget?!

Tack ni som orkat läsa, och oavsett tack för detta forum❣️
Och tack till mig själv?- inne på 7 dagen av nykterhet.
En vecka idag?!
Kram/Fibblan

Fibblan
mån, 2019-01-07 - 11:46

Hahaha?!
ja, jag var så ivrig att läsa och skriva och desperat behov av kommunikation, när jag ska skaffade mitt inlog här, så jag missade liksom att det är så här man gör..??!
Eller, så här man gör.., man gör väl som man vill?, men för egen del är det så mkt som måste ut, så det är klart jag ska ha min egen tråd, där jag inte behöver oroa mig att jag tar för mkt plats i någon annans?!
Jag kommer göra allt jag kan för o avhålla mig fram till midsommar. Strategierna får utveckla sig längs med vägen men det jag redan gjort är att jag dammade av mina naltrexon, mot suget. Tar en om dagen. (Med viss tvekan..hatar tabletter). Hade 5 st oxsascand som jag tog de första dagarna mot abstinensen. Har inget mot när de värsta ångestpåslagen kommer nu, men jag vill ändå vara tablettfri, så får hitta andra sätt, och har en del som fungerar. Försöka få in mer vardagsmorgon är en strategi. 10.000 steg eller 1 Tim promenad om dagen försöker jag få in, för ökat välmående både fysiskt och psykiskt. Annars är det mest att ta det så lugnt som möjligt! Det är det jag har så svårt för. Jag behöver nog snarare jobba på acceptans, hitta lugn, vara i det i jobbiga med förtröstan att det går över..! Där i ligger min nyckel?️?.
Sluta kämpa och bara vara?. Har sysslat lite med yoga innan, så ska plocka upp det igen?!

Fibblan
mån, 2019-01-07 - 11:57

För besöket i min tråd! Kändes så bra att du uppmärksammade att jag startat en tråd och att du ville titta inom här?!
Hur mår du idag? Visst började vi vår resa samtidigt, denna omgång. Hur går det för dig?
Kramar❣️/Fibblan

Fibblan
mån, 2019-01-07 - 15:33

Så jävla trött på mig själv. Ett sånt jävla hästjobb jag har framför mig..! Försöker påminna mig om en dag i taget och att vara här och nu. Går sådär..?. Precis kommit hem från ett par 1000 steg av mina 10.000 som är ännu en målsättning eller snarare strategi för o må bättre både fysiskt och psykiskt och hålla mig ifrån alkoholen, såklart. Gick iväg med ångest och kom hem förbannad, inte det jag hade hoppats på..
Nu är jag besatt av att vara här inne, ett utmärkt flyktbeteende det med..
Imorgon börjar jag jobba, och då räcker det inte att vara nykter. Då ska jag hantera prestationsprinessan i mig samtidigt som jag ska avstå alkoholen. En stor prövning som väntar mig imorgon. Ska ta mig förbi 3 st systembolag på hemvägen.. men som sagt nu är nu. Dag för dag. Timme för timme..

Fibblan
mån, 2019-01-07 - 15:38

att för egen del, får jag gå in här och skriva av mig om jag behöver. Men sätter stopp tills imorgon med att läsa och svara. Snacka om beroende personlighet.. och flyktbeteende de'luxe..! Jag är sjuk.
Jag ska bli frisk!

IronWill
mån, 2019-01-07 - 20:18

Funderat på om det är ett beroende att hänga här men det är fan så mycket bättre än det andra beroendet. Och för egen del så avskyr jag facebook och instagram och all ”fasadmedia”, så jag unnar mig att vara lite ”beroende” av det här forumet. Skulle kanske inte klassa det som flykt, utan som att man känner en stark gemenskap. Vem är inte beroende av det? Jag känner tyvärr inte mycket gemenskap i denna stund med matfoton, vinglas i solnedgången eller familjemys i Toscana så det får bli här i stället. Tror man kan känna samma inför AA. Dragningen fanns där i början i alla fall. Intressant historia ovan och tack för att du delade. Även om det tog mig ett antal rader att lista ut varför du hade en barndomspolare boende hos er, som ni inte kastat ut :) För att vara ganska smart kan jag vara ganska korkad ibland. Fortsätt kämpa.

Fibblan
tis, 2019-01-08 - 16:49

Hahaha, ?! Nja, lite sug kände jag allt..?! Och tack för din omtanke PimPim❣️ Men håller förstås med dig IronWill. Bättre beroende av detta än det andra jävla skitet..! Och tack för pepp❣️. Hur länge har du varit nykter?
Nu har jag givit mig själv tillåtelse att surfa runt här obehindrat ikväll?, så jag ska besöka era trådar och följa upp hur ni har det, när barnen somnat tänkte jag?!

Kände mig så frustrerad igår och lite oro och ängslan inför denna dagen..

Nu när alkoholen är ute och inte lägger den där dimman på allt, måste jag face;a de känslor jag tryckt undan.. Obehagligt.
Har iaf lyckats ta mig hem från jobbet nu, utan att stanna på ngt system. Får va nöjd med det, men känner mig ledsen och nedstämd..
Vi har lite alkohol hemma, som blev över från nyår och det har inte känts som ngt problem, trots jag varit hemma mest. Nu ska mannen inte vara hemma ikväll och jag gör bäst i att säga åt honom att ta det som finns med sig..
Litar inte på mig själv just nu.. Men jag ska klara det och istället för att titta ner i flaskan tittar jag inom till er istället?!
Kram och tack❣️/Fibblan

Fibblan
tis, 2019-01-08 - 21:36

Shit, vilken jobbig e.m/kväll jag haft.. Klurade ett tag på om jag skulle skicka med alkoholen vi hade hemma eller inte med mannen..

Så jävla stolt över mig själv att jag hindrade alkoholdjävulen från att sätta sina klor i mig?! Att jag var ärlig med mig själv och mot honom och medgav att jag inte litar på att jag skulle klara av att motstå när jag mår som jag gör. Vet inte vad nedstämdheten och oron kom ifrån..men ändå lite mer nöjd med att jag sett till att inget, absolut inget finns i huset nu. Och så får det förbli. 2-0 till mig ? mot ?!

IronWill
tis, 2019-01-08 - 23:46

Kollade appen, 237 dagar har det blivit. Jag hade inte så mycket fysiskt beroende. Men mycket vana. Drack mot slutet ca 4 dagar i veckan normalt, och alla dagar när jag var ledig. Men kunde heller inte sluta när jag börjat. Alltid sist att gå hem och ofta fullast. Kunde inte ha saker att dricka hemma, det tog alltid slut direkt och frun gömde undan alkohol. Inte ens det tolkade jag som att något var fel. Så jag slapp ju den delen att behöva erkänna, det var uppenbart för henne. Skönt ändå att du kunnat ta modet till dig och berätta att du inte kam ha det hemma. Nu tror jag att jag skulle klara det men i början är det väldigt svårt. Krävs så lite svikande vilja för att man ska ha eländet i kroppen. Mer chanser att avbryta om man måste ut och skaffa. Men 8 dagar är bra jobbat, det är tuffast i början och fortsätt räkna dagarna. De kommer och går och det blir enklare och enklare och vips 365 dagar. Sen hoppas jag vi kan gå över till att räkna år i stället :) Men vaksamheten försöker jag behålla i alla lägen. Hoppas du får bra stöd och fortsätt den goda kampen.

Fibblan
ons, 2019-01-09 - 00:05

Passande nick: 237 dagar!! Här snackar vi järnvilja och beslutsamhet!
Waoh???✨! Heja dig och grattis till dina 237 dagar! Inte så långt tills du kan börja räkna år istället ?, och så klokt att behålla vaksamheten, även efter så lång tid! Vad häftigt?!
Vill höra mer om din resa och hur du lyckats klara av så långt som du gjort!
Riktigt imponerande!

Tack för pepp❣️
Kram/Fibblan?

IronWill
ons, 2019-01-09 - 18:52

Tog jag mer för att påminna mig själv om att jag behöver ha en järnvilja, inte för att jag har/hade det.
Jag klantade till en fylla i maj rejält. Var på destruktivt humör och vårdeprimerad. Jag och vänner drack rejält och jag allra mest. Gick in för att bli full som en 18-åring. (Trots att jag var 41). Sen hände obra saker. Ett antal dagar senare var jag helt säker på att jag inte skulle orka en sån vända med ångest, än djupare depression och självförakt till. Jag är ”vuxen” på alla sätt utom min attityd till alkohol. Så trött på mitt svajjiga psyke och fyllor att det var sluta eller att ta en än mer destruktiv väg. Vet inte riktigt om det var en botten, kanske mer av en kulminering av flera bottnar. Märkte också mot slutet att jag var lite rädd för att dricka ute. Fattade att destruktivitet och alkohol inte är en bra kombination men konstigt nog föll det mig inte in att sluta. Men nu mår jag över lag väldigt mycket bättre och har en mycket tryggare vardag.

Fibblan
ons, 2019-01-09 - 20:35

Den kombinationen kan man vrida och vända på..och ändå alltid få samma negativa värde..

Så glad för din skull IronWill- att du valde rätt väg, vid ditt vägskäl och att du mår mkt bättre och har en tryggare vardag idag?!
Psyket kan vara nog så svajjigt utan alkohol, men det tar sin tid innan man förstår att alkoholen bara gör måendet sämre och än mer svajjigt. Till en början känns det ju bättre.. Det är åtminstone min upplevelse..
Har min beskärda del av obra saker jag gjort och som jag inte skulle gjort om jag inte haft alkohol i kroppen..

Dag 9 - och fortsatt övertygad om att detta är den rätta vägen för mig?!

(Men det är jävligt frustrerande att jag är sugen och längtar efter ett glas vin, eller två eller tre.. trots att jag vet det leder mig i fel riktning.)

Begäret är i alla fall mer stillsamt idag, om man jämför med igår. Alltid något?!

Du som varit nykter i 237 dagar. Känner du dig fri? Fri från begär till alkohol. Jag hoppas så innerligt att det kommer dagar och en tid när det inte upptar mina tankar eller känslor, ingen längtan eller saknad. Jag vet att jag inte vill, att jag har bestämt mig och jag håller det och bockar av ännu en dag.

Men som jag längtar efter att känna mig fri..! Säg att den dagen kommer?!

Kramar och grattis till alla som lägger ännu en dag av nykterhet bakom sig!/Fibblan ?

IronWill
tors, 2019-01-10 - 08:45

Tänkte skapa en längre analys på årsdagen men jag tjuvstartar.
Fri är svårt att säga. Jag har inget direkt sug på vardagar längre. Kanske kombinationen av att psyket är något stadigare och jag hanterar stress bättre efter längre nykterhet. Fredagar var generellt min ”värsta” dag då jag i princip alltid var redlös, hemma som borta. Och då kan jag känna en längtan. Inte direkt sug, men en längtan efter ett bryt mellan arbetsvecka och helg. Festliga tillfällen är det mer en sorts avundsjuka och ibland kommer det impulser att ”fuska”. Nu när jag tänker efter så kan det hända i veckan ibland under vissa stunder. Bråk i familjen, riktigt trött, deppig. Men då är det inte så svårt att stå emot. Jag fokuserar på något och det försvinner.
Det är knepigt att föklara, det är inte längre så ”svårt” men det är fortfarande ”tomt”. Lite urholkat. Men samtidigt så är de positiva effekterna så positiva för mig att jag ändå känner att jag vunnit på det. Det är ju en vana som suttit i ca 22-år, att dricka mycket. Började min bana i senare tonåren med dubbla sexpack med folköl vid varje tillfälle. Så klart att det är en vital förändring av livet. Men vanan att inte dricka börjar faktiskt ta form. Alla jag brukar dricka med, vet, min fru och familj (även förlängd) vet. Så jag har inte mycket kvar i form av risk. Ingen bjuder eller trugar. På sammankomster med alkohol kan jag ibland känna att de flesta andra har en gemensam sak som jag inte kan vara med på, de har berusningen. Oftast lindra det av att jag vet att de kommer ha något mer gemensamt dagen efter som jag slipper :) Men kvar är tyvärr orsakerna till att dricka, en viss tomhet. Brist på äventyr. Lång väntan på att livet ska börja. Men det går upp och ner. Det stadigare psyket gör att det är lite lättare att hantera. Men jag behöver nog en ny psykolog eller förändring. Synd bara att jag inte riktigt vet vad. Jag har allt som jag trodde skulle innebära lycka, men så är det inte. Men alkohol är inte lösningen på det. Det är ju bara en kort illusion av lindring/bättring/lycka som sen rycks bort med hög ränta. Så jag känner mig ändå fri att testa riktiga förändringar. Och slutligen, ja det är utan tvekan värt att lägga en dag till en annan för att bli av med alkoholen och det blir lättare på riktigt. Det är en boja som hindrar en från att göra förbättringar på riktigt.

Fibblan
tors, 2019-01-10 - 21:53

För att du tog dig tid och tjuvstartade dina analys, av hur leva nyktert är för dig?! Tack för att du delar med dig av Dina reflektioner kring att vara fri! Och hur det är för dig med tomhetskänsla respektive väntan/längtan. Och lyckan..Det är så sant som du säger; det är inte vad vi har, som definierar lycka. Den är inte något som man objektivt kan betrakta utifrån. Den kommer inifrån. Den är varken något man har eller får. Den är något man skapar!
Den lycka/känsla av välbehag som alkoholen kan erbjuda är som du säger illusorisk. Och priset vi betalar är högt, åtminstone när man utvecklat ett beroende..
Just nu tänker jag som du att alkoholen snarare för mig längre ifrån mina möjligheter att skapa lycka. Jag vill verkligen ge mig själv den chansen att göra hållbara förändringar och förbättringar. Och förutsättning nr 1 för det, är att vara och hålla sig ren i både kropp och själ.

Kram/Fibblan?

IronWill
tors, 2019-01-10 - 22:44

Kanske lät drygt med att ”jag har allt som jag trodde skulle innebära lycka”. Jag menar INTE sportbil och sommarhus på bahamas. Jag menar familj som bryr sig, mat på bordet, vänner och ett fungerande boende. Grundverktygen. Hade inte det när jag växte upp och jag lider av periodiska depressioner. Men det har blivit bättre utan alkohol. Det kanske är en attityd till livet som man blir lycklig av?