Livetochallt

Dagarna går och jag har tillåtit mig själv att ha några stunder av lycka, vilket för mig är otroligt stort!
Men åt andra sidan har jag också haft stunder då jag tänker att det här klarar jag aldrig.
Och det är ju då jag fattar att det här verkligen bara går att göra på ett sätt., En dag/timme/sekund i taget.
Men idag tänker jag ändå klappa mig på axeln och vara stolt över dom 13 dagar som gått ?

Livetochallt

Familjen är hemma och jag försöker landa i någon slags vardag, men det känns som jag trippar på en väldigt svag is..
Fokus på nu är det enda som funkar..
Klappar fortfarande mig själv för dom här 20 dagarna ?
Och när man hör sin vackra dotters andetag efter nästan 2,5 vecka ifrån varandra är det inte så svårt att fortsätta kämpa.
Heja mig!! Och alla andra där ute!

We can do it ?

Livetochallt

Är väldigt stolt att jag inte druckit på 31 dagar ?
Mår så mycket bättre än jag gjort på länge, ångesten ( den jäveln) har halverats och är just nu kontrollerbar. Har gett ALLT dom här 31 dagarna och det har varit värt varje sekund.
Har bestämt mig för tillåta mig själv att må bra och känna nån typ av lycka även om det finns många saker som ska upp till ytan innan den här resan är klar.
Men just nu mår jag bra och har en full planerad rolig helg framför mig utan en droppe A.
Heja mig och alla ni där ute!

Att förlåta sig själv är ett steg i rätt riktning. Man kan inte förändra det som redan skett utan bara påverka framtiden och det med helt andra ögon och en nykter hjärna är ett bra redskap för det! Lycka till med din kämparglöd ??✨
Kram PimPim ?

Livetochallt

Tack för alla fina ord ❤️
Det går upp och ner här i livet och det gäller att hänga med.
Igår var en kämpig dag med familjerådgivning som utlöste ångest och nedstämdhet såklart vilket resulterade i att dagens aktivitet:
Dressyr tävling fick en törn med ofokuserad ryttare ?
Nu är jag helt slut körd och lite ledsen då sambon åkt iväg på middag som jag troligtvis inte var med bjuden på av uppenbara anledningar.
Ska gå och sova nu för att ta nya tag imorgon..

Livetochallt

64 dagar utan en droppe alkohol, klappar mig själv ofta på axeln eller tittar mig i spegeln och intalar mig själv att jag klarar det här bra.
Och det gör jag!

Känner mig starkare i själen och tänker att jag är värd att må bra precis som alla andra.

Sen hade jag nog förväntat (vet, det är dåligt att förvänta sig saker av andra) att min sambo skulle heja på mig mer.. ?
Efter så många duster angående mitt drickande hade jag nog trott att mitt beslut att inte dricka och faktiskt stå fast vid det skulle få en större reaktion.
Vi har den största krisen vi någonsin haft, allt är en känslomässig berg och dalbana här hemma.
Tidigare hade jag garanterat tagit några glas vin och tänkt att det ordnar sig, nu gör jag inte det för jag har bestämt mig. Men gudarna ska veta att det inte är så lätt mär det svajar som värst.

Lever i känslorna och försöker byta vinet mot något jag mår bra av..
just nu är det som fungerar bäst hästarna. Tyvärr kan dom inte vara inne i huset med mig, vilket annars hade varit en bra lösning.

Hoppas alla andra som kämpar där ute också kan hitta styrkan och viljan!
We can do this ?