av Sabina

Hej!

Min sambo är nykter sedan drygt 1,5 månad och jag skulle vilja höra med flera som är i eller har varit i samma situation. Jag jobbar själv aktivt med mitt medberoende. Min man hade ett återfall efter ca 3 v. Hur har det gått för era nyktra alkoholister? Många återfall? Hur går det/har gått med erat arbete med medberoende ni som har stannat kvar i relationen.

Mvh, Sabina

Nordäng67
sön, 2019-02-10 - 17:50

Rödd på ett diffust sätt, visste inte vad jag var rädd för. I efterhand har jag tänkt och bearbetat. Jag var rädd att han skulle sluta dricka när jag hade lämnat och att någon annan kvinna skulle få honom nykter. Helt galet att jag kunde känna så men det gjorde jag. Då skulle någon annan dra nytta av allt mitt slit typ. Grejen är ju att om en alkoholist slutar dricka gör han ju det för att han har kommit till insikt och vill sluta. Det har nog väldigt lite med andras insatser att göra. Jag har varit singel i över ett år nu och lever? så det ör inget att vara rädd för. Visst känner man sig ensam ibland men det är en sund ensamhetskänsla. Som går att göra något åt. Det var sju resor värre att känna sig ensam i förhållandet. Mitt ex hör fortfarande av sig ibland och påstår att han älskar mig och saknar mig. Det gör han säkert men flaskan ör fortfarande hans stora kärlek. Även om han skulle sluta dricka så skulle jag inte vilja gå tillbaka tror jag. Dels att leva med skräcken för återfall och dels att jag tycker han gjorde oförlåtliga saker gör att det känns hopplöst. Hoppas du hittar en väg som känns bra för dig❤️

P 67
mån, 2019-02-11 - 17:42

Min man dricker inte sedan lång tid tillbaka men han tar återfall ibland i form av hysteriska cykelturer, golf, han bara stänger in sig i en bubbla och blir elak, precis som när han drack. Exakt samma beteende som vid aktivt drickande. Jag tror att det han gör just nu med den andra kvinnan och lögnerna beror på att han ör nära att ta till flaskan igen och då behöver han alienera mig för att berättiga det. Kan det vara så?

Nordäng67
mån, 2019-02-11 - 19:39

kan det vara så! Tror inte det hjälper att ”bara” sluta dricka. De behöver komma till rätta med roten till det onda så att säga. Jobbigt för dig. Försök undvika ansvar som han skall ta och fokusera på vad du behöver för att må bra. Har märkt med mig själv att när jag inte har en man som super att engagera mig i så sugs jag som en magnet till annat som stör mig. Ligger i en medberoendes natur. Så även vi som är medberoende behöver ta tag i oss själva. Vi har också våran ”drog” som vi skall bli fri ifrån. Kram

Natali
fre, 2019-02-15 - 16:50

Nu har jag tröttnat rejält, skickat in skilsmässopappren. Men det är tufft för nu är han snäll. Kanske lite nykter. Jag måste hittat nytt boende, Jag vill inte stå bredvid och se hur han super ihjäl sig. Eftersom han dricker och gömmer flaskor, burkar och sedan sover. Men han satt häromnatten i sängen kl 0300 och drack, trots att han lagt sig vi 22. och jag hittade både tomma och fulla burkar i hans rum. Vi delar inte längre säng eller sovrum, han är impotent och jag har tappat lusten. Eftersom han skåpsuper och gömmer spåren ,som jag hittar, Men andra ser inte , vill inte se, så tror ingen på att det är så allvarligt han sköter ju sig socialt och har ett bra jobb. men hemma dricker han. Varje dag (tror jag) aldrig aspackad, bara trött och med humörsvängningar som är mycket trista. Jag anpassar mig - hela tiden. han tar upp hela min tid. Jag kan inte tänka. Jag kan inte sova. Nu skulle han köpa plankor (bör ta 2 timmar) varit borta i 4. Jag ska till alanon för första gången i kväll sa jag när han åkte " vad bra det kan du behöva" Vad är det för kommentar - jag åker dit för att HAN dricker och förstör mig, mina känslor, mina tankar, jag är helt slut - jag orkar inte se honom. Han ljuger nog jämt jag tror honom inte längre. Han låtsas som om skilsmässan inte hänt - kommer hända allt är som vanligt . Och jag är tyst. Jag har bestämt mig - jag orkar inte längre. Men det är så TRIST!!!! Jag vill inte gå men jag KAN inte stanna. Då går jag under.

GrönKatt
fre, 2019-02-15 - 20:25

Hej Natali!
Det låter precis som min man beredde sig. Det eskalerade tyvärr. Jag tvingades till slut "se" hur illa det var.
Han hade också ett bra jobb, delägare t.o.m. Jag lämnade in skilsmässoansökan i augusti och bodde hos syskon i tre månader innan jag fick en lägenhet ?
Idag bor han kvar i huset, men utan inkomst så det blir svårare och svårare att betala räkningar. Han har nästan lyckats till idag. Är en elräkning som inte är betald... Försöker få huset sålt eftersom jag äger halva. Han lever i förnekelse.
Hoppas du lyckas få tag på en lägenhet eller om du kan bo hos någon anhörig/vän en kortare period. Det är skitjobbigt men ändå bättre än att bo kvar tillsammans ? Du är inne på rätt spår, att flytta, tycker jag. Hoppas du fullföljer för det känns som en väldigt liten chans att din man blir nykter ?
Starta gärna en egen tråd i forumet, så blir det lättare för andra att hitta dig ?
Kram GrönKatt ??

Dagsförförändring123
fre, 2019-02-15 - 21:02

Känner igen mig så väl i era berättelser

Gift med 2 barn, insåg nog för redan 10 år sedan att alkoholen inte har ett bra inflytande på min man, blev ful i munnen och kalla mig saker, slog mig 1 gång( dock endast den gången , vilket räcker gott iof) men de va ju alltid på någe vis mitt fel att han betedde sig så.... märkligt !!!! Man köpte väl de och tänkte ja jo, jag gjorde nog så, va inte tillräckligt glad osv osv ... nu har jag insett efter att han slåss med folk, gömmer flaskor, ljuger om mängd, ramlar ( har slagit ut tanden, slagit skallen och in på sjukhus) att jag är minst lika sjuk jag ... har ju " köpt " allt , låtit de gå så långt . Han bedyrar nu att han ska ta hjälp av beroende kliniken ... och han har fått en tid i närtid ( sett bevis på de ) så de vet jag är sant , men nu börjar han sakta men säkert att manipulera tillbaka mig med att säga saker som ja du har rätt jag har mycket o prata om, saker du sagt till mig genom åren som sårat ... va nära på att gå på den igen.... Men valde och skriva av mig här...vad gör man... vill ju ge han chansen att lyckas för att se om de kan bli vi igen, eller hur ska man tänka. Har varit på öppenvården för mitt medberoende , pratat i grupp vilket va fantastiskt ville aldrig att tiden skulle ta slut... längtar till nästa vecka då är de dags igen . Till saken hör att jag har ett intresse i hästar ( har en egen ) .. som är min fristad , mitt andrum... usch finns mer och säga ... Men börjar där ... ??

everything for love
ons, 2019-05-08 - 02:29

Hittade forumet på internet och kände att jag bara måste skriva ett inlägg, helst så långt så jag somnar av skrivandet så jag slipper vara själv med mina tankar. För varje dag, vecka, månad och år man delar med en annan person, ju intensivare blir bandet. Ju fler barn man har ju fler som lider av att älska. Älska en helt fantastisk person som lider av alkoholbereoende. Min man är relativt nykter numera. Sen september 2017 har han dryckit tre gånger. Men varje tillfälle var en katastrof. Han kan inte dricka måttligt och han blir extremt otrevlig och destruktiv varje gång han dricker. Därför vill varken jag eller barnen att han dricker. Han drack oftare innan september 2017. Han började dricka en onsdagkväll i början av september 2017. Försökte när ölen var slut att övertala mig att gå på krogen med honom. Jag vägrade naturligtvis av flera anledningar, 1- jag vill inte vara i samma bil som han när han dryckit, eftersom det inte är säkert att han låter mig köra. 2- vi har tre barn som vid tillfället var 10, 8 och 4 år och som jag inte ville lämna ensamma 3- han blir otrevlig när han dricker 4- han vägrar gå hem . Så han åkte själv. Kommer sen hem mitt i natten, väcker barnen och säger att åker till andra änden av landet och undrar om dom vill följa med. Annars kanske dom aldrig mer får träffa pappa. Jag lyckades få dom att förstå att dom skulle stanna i sina sängar, så han stack själv. Var borta i tre dar. Brände en massa pengar och blev arresterad. Kommer hem i katastrof tillstånd. Jag var väldigt tydlig med att jag inte kan acceptera detta längre. Tror faktiskt han förstod. Höll sig nykter till 1 maj 2018. Skulle bara ta en öl till frukost och kunde inte sluta. Sparkade sönder krukväxter innan dagens slut och en massa andra förolämpningar. Jag älskar mina plantor. Bad så hemsk mycket om utsäkt efter detta. Slutade dessutom på eget initiativ att röka en månad senare. Sommaren och hösten passerade relativt bra. Men allteftersom tiden går verkar suget bli starkare än förnuftet. 14 april i år var det dags igen. Naturligtvis med sönderslagning av gemensamma egodelar och förolämpningar. När han inte dricker verkar han ändå ägna mycket tid till att tänka på det. Oavsett vad jag säger, om vad som helst, säger han att han inte bryr sig. Våra barn är jätte duktiga i skolan och det tycker han är töntigt. Coola kids tjyvröker och skolkar. Undrar när han tänkt bli vuxen. Typ aldrig verkar det som. Är bara så trött på att vi inte ksn avancera i livet. Två steg framåt. Ett tillbaka.

everything for love
ons, 2019-05-08 - 02:55

Vill avsluta mitt inlägg. Har nu gått 3 och en halv vecka. Han har redan börjat diskutera alkohol. Jag förlät väl honom för snabbt sist. Blev lite förvånad, men han verkade liksom inbilla sig att det är ok att han dricker ibland. Dessutom försöker han bygga upp en hel tillvaro där jag är hundra procent beroende av honom. Jag har förklarat att det inte funkar på det sättet. Även om allt skulle bli extremt komplicerat till att börja med är det ändå inte möjligt att vi är tillsammans om han börjar dricka igen. Har sagt att det varken är mitt eller barnens fel om han dricker och att vi inte ska behöva stå ut med all stress som ett eventuellt drickande medför. Ikväll föreslog han att vi skulle på stadsfest i grannstaden på lördag. Först tyckte barnen det lät jättekul tills dom insåg varför han ville göra det. Han tyckte ju att jag var en hemsk person som vägrar att följa med på nåt kul och en öl eller två. Vi har varit tillsammans i tretton år och han har aldrig lyckats hålla sig till en öl eller två. So när jag försökte förklara att alla hans fyllor slutar i misär och att han faktiskt har ett problem som inte kan ignoneras blev han skitsur. Sa att vi nog borde separera och stack. Fast jag antar han dyker upp igen. Är så trött på att ständigt höra att jag är en tråkigt person som gillar glada, vackra saker i livet. Alkoholistens specialitet: Att ge bort sina dåliga sidor till andra.

Cer64
tors, 2019-06-20 - 13:58

Jag har en ung vuxen son som är beroendesjuk. Han började dricka under gymnasietiden och det ledde till att han började testa droger. Vi har varit på alla tänkbara ställen för att han ska tillfriskna. Det höll i bästa fall en månad och sen var det dags igen. Jag har vänt ut och in på mig själv för att kunna finnas när han mår dåligt. Jag har satt gränser, kastat ut honom för att sen åter igen försöka hjälpa honom.
Jag har också tyvärr erfarenhet av hans far som är alkoholist. Vi levde tillsammans i 15 år så jag känner igen mig i det jag tagit del av i andra trådar gällande män som super.
Nu har min son varit nykter i nästan två år pga att han varit frihetsberövad.
Men nu när han är ute är det dags igen, efter knappt en månad ute har han tagit 3 återfall. Alkohol
Det som är så svårt är att jag blir hårt tillbaka kastad till mitt medberoende.
Jag mår så dåligt och vet varken ut eller in. Allt jag lärt mig och behandlingar jag gått om medberoende hjälper inte ett skit känns det som. Gränserna suddas som vanligt ut och kontrollbehovet är på topp.
Jag vet att jag ska släppa kontrollen för då vinner jag friheten. Men det är mitt barn som mår så fruktansvärt dåligt !!!

Anonymanhöriga…
fre, 2019-08-30 - 13:56

Första gången jag skriver här,
Är hemma med små ångest, ingen dag är sig lik... Nu är det alltså 50 dagar nykter.. Suget är ju inte alls de samma som i början. Men humöret går upp o ner, kan inte sära på vad som är vad.
Håller jag på bli små sjuk är det därför jag är så slö o nere el är det pga att man inser mer o mer att alkoholen aldrig mer kommer finnas i våra o mitt liv!? Bara ett par dagar sedan mådde jag så bra, spänd över nyktra livet.. Och idag helt nere... Jag känner en otrolig press för jag är inte den som någon skulle peka ut som alkis, varken på jobb, vännskaran el mina barns skolor. Jag är tjejen med kontroll och skarp som en kniv, klok, rolig alltid glad och positiv... Men här ligger jag på soffan o försöker komma på hur jag ska kunna tacka nej till en inbjudan... Och jag vet att många kommer bli besvikna om jag inte dyker upp.. Men är det rimligt att sitta på en fest/tillställning för alla andras skull o titta på när alla dricker ( rätt mkt för den delen) när jag då kämpat i snart 2 månader? Är det egoistiskt att tacka nej för att inte riskera att suget blir för stort o jag faller dit igen

Sofia
fre, 2019-08-30 - 14:57

Starkt jobbat med dina 50 nyktra dagar! Du märker att suget efter alkohol har sjunkit undan gradvis, men att humöret går upp och ner. Kanske börjar en sorg dyka upp, över att alkoholen inte kommer att finnas i ditt liv framöver. För några dagar såg du bara det härliga med nykterheten. Utåt så märker ingen av vad du går igenom inombords, hur du kämpar emot alkoholen. Nu gruvar du dig inför en fest, där du överväger att tacka nej för att slippa se på när andra dricker. Jag tycker inte att du verkar egoistisk som överväger hur du ska göra med festinbjudan, du tar ansvar för dig själv och vad som blir bra för dig. Du känner vad du egentligen mår bäst av just nu. Det kommer säkert flera inbjudningar framöver, när du kanske är mer säker på din förmåga att välja din egen väg?
Starta gärna en egen tråd i forumet, kanske under forumdelen "Förändra sitt drickande" eller "Det vidare livet", när det gäller ditt eget drickande, så finns det större chanser att få svar, pepp och tips från andra användare!
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kristoffer
tors, 2020-05-14 - 07:11

Välkommen hit till forumet!

Det låter som att du upplever att någon i din närhet fått beteendeförändringar efter att ha slutat dricka, som inte bara är till det positiva. Det är du inte ensam om. Starta gärna en egen tråd och berätta mer, här på forumet finns mycket erfarenheter och stöttning att ta del av.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Min bästa vän …
sön, 2020-09-27 - 13:35

Hej, jag har levt ihop med min numera fd man i 25 år och vi har 4 vuxna barn och 2 barnbarn.
De senaste 3 åren arbetar jag över hela Sverige med många resor då jag har nästan 240 anställda att ansvara för. Jag har under de senaste 5 åren oroat mig över min mans dåliga hälsa med högt blodtryck, ryggont,, han har fått åka akut till sjukhus då han ramlat och flera andra symtom. Vi har haft i mina ögon ett bra liv, fina barn, bra vänner, bra ekonomi, massor av trevliga resor med både husbil och utlandsresor. Nu isommar så for vi tillsammans med vår yngsta dotter (22 år) på en två veckor lång och mycket trevlig husbilssemester med många skratt och fina upplevelser. Vi intog som vanligt måttligt med alkohol och det i sånt fall med god mat. När vi kom hem så upptäckte dottern att det stod alkohol i garaget något hon tyckte var mycket märkligt och även frågade sin pappa om som sa att det var från husbilen. Hon trodde i te på det då dessa kassar inte varit med i bilen. Hon gjorde en markering på en gin flaska och dagen efter så saknades det2 dl. Hon kom då till mig och sa att hon tror att pappa dricker. Vi konfronterade honom och han erkände att han gjorde det. Vi var chockade, han har aldrig gjort bort sig, alltid skött sitt jobb, aldrig varit den som propsat på att vi ska ta något att dricka. Jag sa att om vi ska kunna fortsätta att leva ihop så får han söka hjälp vilket han omgående gjorde på vårdcentralen och fick träffa läkare och går sedan 9 veckor tillbaka dit 3 ggr per vecka och får antabus. Jag kände mig efter hans första besök trygg i att nu skulle han inte dricka och sedan att han skulle få tid på missbruksmottagningen. Jag gjorde också klart för honom att det är slut på att ljuga och om han gör det igen så skiljer jag mig. Men han hade redan från början som jag tyckte/trodde biverkningar av antabusen? Det gick 5 veckor och han sa att trots problem med huvudvärk så mådde han bra och hade inget sug efter alkohol. Nåväl livet normaliserades något och vi planerade som vi brukar framtid tills jag en kväll hittar ett korkomslag till Absolut i hans bil! Han hade som ni förstår inte en aning om hur det hamnat i hans bil!
Efter att dottern gjort en räd i garaget stod det uppenbart, han hade fortsatt att dricka samtidigt som han tog antabus och då förstod jag varför han hade så besvärliga biverkningar. Jag begärde samma kväll skilsmässa online! Vi bor fortfarande ihop i mitt hus och han går nu både på missbruksmottagningen, vårdcentralen och på AA möten. Tyvärr så fortsätter lögnerna och det tar mig hårt. Jag har förlorat min bästa vän...