Jag råkade se ditt inlägg och häpnade över hur du berättar om hur du har det. Det kunde lina gärna vara mitt liv du beskrev. Jag har en man som missbrukat i 7 år och fyllorna är hemska på ett sätt. Blir otrevlig och arg innan han till slut somnar vilket är en befrielse. Men de dagar han är nykter så är det så surt att det är också olidligt och ibland känns det nästan som det är enklare när han dricker och sover för då är det på något sätt lugn och ro. Du gör rätt i att ställa krav på honom, det är ju trots allt inte bara hans liv det handlar om. Vi blir ju bakbundna i vårt förhållande och ska bara finnas på plats och le när det passar dom. Var stark, du klarar det. Tänk på att du är den viktigaste personen i ditt liv. Kram

Nu har vi haft några bra dagar. Nyktert. Och då får jag samvetskval för att jag säger något. Men det är ju som en berg-och dalbana. Ibland går det lött. Vissa dagar är skit. Så svårt.

Vad lika det låter. Ditt och mitt förhållande. Ja ibland känner man ju befrielse när dom väl somnar efter en fylla. Usch så mycket dumt som hänt min man när han varit full. Och så många år det pågått. Trodde aldrig att jag skulle acceptera sånt här.

Allt dumt som har hänt genom åren är helt sjukt. När man npgon gång ibland tänker tillbaks genom åren och summerar allt som hänt då undrar man verkligen. Är det jag/Vi som accepterar detta? Hur man varje gång lägger det ena efter det andra bakom sig och försöker glömma det. Fast det blir svårare och svårare att "glömma" känner jag. Nä, min ryggsäck är så himla full med elände så det får inte plats med nu. Är så himla trött

Ja visst blir man trött Azalea? Jag har skrivit här på forumet tidigare. Då kunde jag inte alls tänka mig att lämna min man. Nu har ju det kommit närmare. Det är väldigt tröttande när man vissa perioder bara tänker på den som dricker. Man blir uttröttad. Både fysiskt och psykiskt.
Har genom åren skrivit brev till min man, om situationen. Han har aldrig läst dom. Breven har varit för min skull. Det är också skönt. Att skriva av sig, så man får ur sig all frustration.
Vet någon i din omgivning hur din situation ser ut?
Det är ju också till hjälp att man har någon att prata med.

Min man dricker igen. Sa att jag lämnar honom om han dricker mer. Så nu måste jag ta ett beslut. Han är dryg och dum i kväll. Fy för den här fyllan. Fick höra i kväll att jag inte är rolig längre. Att det är mitt fel att han dricker. Jo jag vet, något måste han ha att skylla på, hur ska han annars hantera ångesten över att han måste dricka . Men jobbigt ändå.
Kan ju inte fortsätta att kämpa mer. Ingen är ju lycklig längre. Varken han eller jag. Jobbig kväll.

InteMera

Låter som du närmar dig en punkt där du måste på riktigt börja överväga och undersöka dina alternativ. Riktigt jobbigt! Dom där elakfyllorna kunde man bra vara utan, min man hade också en sån i fredags så jag och barnen åkte till mig lägenhet för kvällen.

Finns det nånstans du kunde åka när han blir sådär, egen eller lånad stuga eller nån bekants tomma lägenhet eller vän/släkting? Tänker om det redan skulle vara en bra markering att du alltid åker bort hemifrån genast när han drar igång och stannar borta hela natten? Så du kunde undvika elakheterna, man ser ju rätt fort när det är på väg dit när dom börjar dricka och min räddning har nog varit att det finns ett ställe att åka till. Jag förklarar mig inte till honom men när han börjar dricka säger jag bara till barnen och så åker vi. Så får han sitta där själv med elakheterna och vi kan ha en trevlig kväll annanstans vi andra.

Det verkar ju inte som din man, liksom min, inte ser sambandet mellan sitt drickande och en sur fru. Tror jag det vi inte är så roliga mer när man bara väntar på nästa fylla och vad som ska komma med den. Att bli kränkt och förolämpad när dom är fulla kan man liksom inte bara bortse ifrån följande morgon och vara sprudlande glad och kärleksfull följande morgon. Det verkar dom tycka skulle vara rimligt! Helt galet!

Styrkekran till dig, verkar som du kommer ha en tuff tid framför dig om beslutet kommer närmare med att du måste börja agera när måttet är rågat. Men jag hejar på dig,du kommer må mycket bättre så fort du bestämt dig för att göra något konkret, även om det bara är ett litet steg framåt till ett annorlunda liv!

InteMera

Låter som du närmar dig en punkt där du måste på riktigt börja överväga och undersöka dina alternativ. Riktigt jobbigt! Dom där elakfyllorna kunde man bra vara utan, min man hade också en sån i fredags så jag och barnen åkte till mig lägenhet för kvällen.

Finns det nånstans du kunde åka när han blir sådär, egen eller lånad stuga eller nån bekants tomma lägenhet eller vän/släkting? Tänker om det redan skulle vara en bra markering att du alltid åker bort hemifrån genast när han drar igång och stannar borta hela natten? Så du kunde undvika elakheterna, man ser ju rätt fort när det är på väg dit när dom börjar dricka och min räddning har nog varit att det finns ett ställe att åka till. Jag förklarar mig inte till honom men när han börjar dricka säger jag bara till barnen och så åker vi. Så får han sitta där själv med elakheterna och vi kan ha en trevlig kväll annanstans vi andra.

Det verkar ju inte som din man, liksom min, inte ser sambandet mellan sitt drickande och en sur fru. Tror jag det vi inte är så roliga mer när man bara väntar på nästa fylla och vad som ska komma med den. Att bli kränkt och förolämpad när dom är fulla kan man liksom inte bara bortse ifrån följande morgon och vara sprudlande glad och kärleksfull följande morgon. Det verkar dom tycka skulle vara rimligt! Helt galet!

Styrkekram till dig, verkar som du kommer ha en tuff tid framför dig om beslutet kommer närmare med att du måste börja agera när måttet är rågat. Men jag hejar på dig,du kommer må mycket bättre så fort du bestämt dig för att göra något konkret, även om det bara är ett litet steg framåt till ett annorlunda liv!

Tack för dina stöttande ord. Skönt att inte känna sig ensam. Ja något beslut måste tas. Detta går inte längre. Funderat och funderat.
Bra att du kan markera och ta barnen och åka, när din man blir dryg. Starkt av dig. Och skönt för dina barn. Styrkekramar till dig.

Nu har han lämnat mig. Vi bestämde att vi skulle bo isär ett tag och se hur vi ville ha det. Mer min ide än hans. Han var arg och ledsen när han åkte. Fy vad jobbigt detta är. Känns som hjärtat ska slitas ur kroppen på mig. Vill bara ringa honom och be att han kommer hem igen. Men jag vet ju att han måste sluta dricka, för min skull och även för sin egen skull.
När vi pratade igenom allt så tyckte han att jag överdrev med hans drickande. Att jag tänker för mycket. Alltså jag blir tokig, det är som man börjar fundera om man överdrivit. Men sedan när jag läser saker från tidigare, så kommer jag ju ihåg. Han dricker ju för mycket. Och han valde ju hellre att dricka, för att det är gott, än att stanna hos mig nykter. Fy vilket gift alkohol är. Det som är jobbigt också är att han inte kan förstå hur han har gjort mig illa, genom att dricka, och vara dryg och dum. Han medger ingenting. Det är inte han som vill flytta.
I kväll känner jag mig inte speciellt bestämd med vad jag vill.

Svewild

Skrållan
Du gör HELT rätt, sätt ner foten och visa dig stark... ta ingen skit!
Här är det jag som har a problem och min man gjorde klart att han inte vill leva så här.
Alltså, problemet ligger hos mig och jag måste VILJA göra skillnad, jag måste be om ursäkt och förstå vilken jäkla skitstövel jag blir mot honom med a i kroppen.
Håll ut, jag hoppas han vaknar och inser hur mycket han är påväg att mista.
Styrke kramar till dig o de dina ?

Svewild

Skrållan
Vi är inte mer än människor, vi måste få vara svaga o små ibland, jag tror att det är det som får oss att växa o bli starkare?
Lyssna inte på din man, han vill lägga över allt på dig så han kan fortsätta som han gör. Han är liten o rädd i sitt, rädd att mista a. Alltså är han inte riktigt redo än eller / och han har inte insett hur långt det gått!
När min man kom på mitt smygande förra veckan ( han har hittat o sett förr men denna gång tog det ordentlig skruv) så blev han skit arg( självklart!!). Och jag blev som tokig, han hällde ut helt oöppnade rödviner på både 5 liter o 2 tre liters ( vi har nyss haft en stor fest och det hade blivit kvar). Han ställer ner dem i diskhon och massakerar dem med en kniv, hål överallt.... MITT vin bara rinner ner i avloppet.... Jag blev helt galen vråla o skrek... den natten sov vi inte mycket.
Nästa dag skulle vi jobba båda två...
När jag parkerat så bara vänder allt i mitt huvud.... Va faaan håller ja på med??? Han häller ju ut för min skull, han vill ju att jag/ vi ska må bra...
Jag skriver ett långt mess till honom o tar på mig ALLT, att jag måste inse att problemet ligger hos mig!
Det din man gör ( och som jag o många med oss gör) är att lägga över på er, våra närmaste... vi tycker ni tjatar om bagateller och att det är ingen stor grej. ( Vill ju inte bli av med a)
DET ÄR en jätte grej och så länge vi förminskar och förstör oss själva med a, desto mer förstör vi för Er som älskar och bryr sig om oss ?
Jag hoppas du står ut Skrållan och att din man inser hur jäkla bra han kan ha det, all den kärlek du ger honom!
Men snälla, för din egen skull, han måste söka hjälp/ inse att problemet ligger hos honom!!
Tänker på dig, Varma kramar till dig?

Svewild, det är härligt att läsa dina ord. Du har fått ett uppvaknande och är klok så du väljer att använda det på rätt sätt. Håller alla tummar för dig och är stolt över dig.
Min man har tyvärr aldrig förstått. Jag har hällt ut och gömt alkohol. Sen har jag bönat, gråtit och bett, får erkänna att det är flera år sedan, de sista åren har jag mest varit förbannad och skrikit och till slut när allt är skit kört hemifrån. Bodde borta i 2 månader förra sommaren sen var jag tyvärr tvungen att flytta hem igen. Det har inte hjälpt ett enda dugg. Han förstår fortfarande inte att spriten tagit över hans hjärna.
Jag gläds med dig och skickar dig kramar

Så bra att något händer. Det är klart att han inte vill flytta. Det blir ju mycket jobbigare för honom när ingen finns omkring honom.
Försök att vara stark nu , ta inte på dig det han säger. Det är ju inte någon riktig sanning i det. De behöver bara npgon att skylla sitt eget dåliga samvete och angetts på och vi som är nära är ju den självklara att slänga allt på.
Håll ditt huvud högt och håll dig borta från honom. Förstår att det känns hårt när du inte vill något hellre än att ringa honom. Men det är en strid han måste ta själv nu.
Passa på och använd tiden nu för att läka dig själv. Du är den viktigaste i ditt liv?
Skickar dig ett helt fång med kramar.

InteMera

Oj Skrållan jag lider med dig. När man får det man begärt är det inte alltid på det sätt man önskat. Kom ihåg och dra upp alla minnesstänk där han varit full, elak, pinsam, jobbig, stridslysten..påminn dig själv om varför det är en bra sak att ni inte är under samma tak! Du överdriver inte och du har rätt till dina känslor och dina reaktioner på hans drickande! Om han druckit mycket eller lite, ofta eller sällan spelar egentligen mindre roll - det som spelar roll är att du mått dåligt av det! Och han har struntat i dig och dina känslor. Väljer drickat flre dig utan att blinka och flyttar hellre än gör nåt åt problemet. Säger mer om honom än dig.

Kämpa på vännen, nåt gott kommer ur detta!

Anonym 21523

Förstår hur tankar o känslor är för dig...
Man vill bara att allt ska va bra o man vill ringa o be dem komma tillbaka. Hoppas du kunnat stå ut i känslan och att inte ringt efter han. Döm dig inte för hårt om du ringt han ändå, det här är processer och de är fram och tillbaks då
Kram

Nej det gick inte. Han är hemma igen. Jag trodde mitt hjärta skulle slitas ur kroppen på mig. Istället för att tänka på allt dumt som hänt så kom dom fina minnena upp. Han och jag som har kämpat så. Kämpat genom svåra sjukdomar, då jag legat vid hans sida när han var som sjukast. Då jag trodde han skulle dö ifrån mig. Jag kunde inte. Vi har gått igenom så mycket tillsammans.
Ja jag är lika svag som han, jag i mitt medberoende och han i sin alkoholism. Vet inte vad som kommer hända nu. Vet ingen plan.
Tack för alla stöttande ord.

InteMera

Kanske ändå bra för er båda att ni kom till en punkt där nåt måste hända? Kanske ni nu kan börja prata mer öppet med varandra, tänker att elefanten i vardagsrummet nu blivit synlig för er båda? Kanske ni finner en väg framåt tillsammans eller kanske hittar ni ett varaktigt sätt och ett aktivt val att bo isär på riktigt längre fram?

Jag tror nåt gott kommer ur det i alla fall, ni har ruskat om allt nu och det ska förhoppningsvis inte åka tillbaka under mattan igen!