av Skrållan

Skrållan
ons, 2019-03-13 - 18:20

Ja inte är det lätt när kärleken till mannen finns där trots han drickande. Alla dagar är inte svarta. Men han har ju inte kommit så långt så att han vill förändra. Så hur detta slutar, vet jag inte. Just nu orkar jag inte ta något beslut alls. Försöker göra sådant jag tycker om och som ger mig energi.
Men att söka hjälp, ör ingen dum idé . Har tidigare gått och pratat. Får se hur allt blir.

Skrållan
fre, 2019-03-15 - 19:45

Vet inte om detta är bra eller dåligt. Vet inte heller om detta är medberoende, men har tänkt att jag i möjligaste mån ska störa mannen i hans drickande. Att hitta på grejer att göra när han oftast dricker. Så att han hela tiden störs, att han inte kan dricka eller bara dricka lite. Att locka honom att göra annat. Att andra saker blir roligare. Låter detta konstigt?

Ullabulla
fre, 2019-03-15 - 19:49

Det är typiskt medberoendebeteende.
Att försöka skapa distraktioner.
Få till sex,muta ställa till gräl osv.
Låt bara hans drickande vara hans och låta det mjukt falla till marken.
Du lever med en beroendeperson och hans främsta mål är antagligen att få i sig alkohol i den mängd han avser.
Dina distraktioner är bara trevliga eller otrevliga avbtott.

Skrållan
fre, 2019-03-15 - 21:23

Ja kanske är det medberoende. Tänkte bara att jag kan locka med honom i sådant jag tycker är kul och som ger mig energi, istället för att sitta och vänta på att han ska bli nykter.
Men det kanske är fel tänkt.

Ullabulla
lör, 2019-03-16 - 09:26

När man kokar ned det om jag gör.
Jag har ju varit där också och först efteråt får man mer vidvinkel på hur det var och vad man gjorde för att förhindra den man älskar att dricka.
Och i mitt fall framför allt,när han valde mig så fick jag liksom de där bevisen för att jag var viktigare än alkoholen.
Vilket i slutet inte var sant.
Alkoholen var viktigare än mig och det är så svårt att ta.

Att försöka hitta en neutral inställining till att den man lever med drogar sig,är nästintill omöjligt.
Att där och då välja att fokusera på sig själv är också nästan omöjligt.
men man kan komma en liten bit på väg.
Ha en agenda i handväskan typ:
Nästa gång han väljer att dricka så kommer jag att gå ut med grannens hund.
Gå på bio.
Fara och åka skidor osv.

Då har man liksom en flyktplan eller beredskap där som man kan använda sig av utan bitterhet eller självömkan.

De är så vana vid att man springer runt och krusar eller är arg,för att förhindra drickadet.
Men om man istället låter bli att bry sig så hårt så vinner man sin egen självrespekt,typ du gör ett dåligt val.
Men jag väljer att då göra såhär.
Du får stå för ditt val och jag står för mitt val som passar mig bättre.

Då blir han också mer ensam i sin berusning och i sitt val.
Du håller honom inte i handen under tiden.

InteMera
lör, 2019-03-16 - 16:36

Sen är frågan givetvis vad man vill åstadkomma.
Jag har blivit ganska bra på att vara likgiltig när han dricker och har planer klara vad jag kan göra borta hemifrån istället de gångerna. Att han lärt sig att jag åker bort när han dricker tycker jag snarare uppmuntrat honom att dricka oftare, han vet ju jag inte är hemma och surar och därmed inte stör hans roliga. När man har barn blir ju detta en ond cirkel, där ja vi kan göra annat när han dricker men allt oftare blir vi tvungna att göra saker när han vet han blir av med oss vid första antydan till småfylla då jag genast packar ut resten av oss i bilen. Så ja vi lider inte just då av att han dricker men det ena ger liksom det andra. För barnens skull är det ju då nästan mer avskräckande för honom att dricka när vi är hemma, då han vet vi andra stör oss och surar så han drar lite grann ens ut på tillfällena till mer sällan.

Så åtminstone hos oss har detta snarare gjort han dricker oftare, och mer de gånger han dricker, så han vet att han får göra det ostört. Och ja vi kan flytta helt men barnen tvingas ju ändå spendera tid med honom och mönstret som håller på att skapas av att jag kapar reaktionen ch istället åker bort får snarare honom mer full än mindre som man ju hoppas på, att de ska förstå det är galet att familjen var och varannan helg åker bort. Men för alkoholisten är det istället ett grönt ljus, ingen stopskylt.

Azalea
sön, 2019-03-17 - 10:01

Jag har varit med under flera flera års drickande och det finns verkligen inget jag kan göra när flaskan pockar på. Man kan gråta, skrika, tigga och be men det funkar inte här ivf.
Så då har jag också testat att bara åka hemifrån för att på nåt sätt visa vad han mister. Funkar typ inte alls. Han tycker nog bara att det är skönt att få vara ifred.
I somras flyttade jag ut till en släkting hus i 2 månader. Han söp nonstop. Tog bara utflykter till bolaget.
Men....... känner ändå att det man vinner är lite lugn och ro och man slipper se det och gå och tassa på tå. Besparar en massa ilska för min del eftersom jag blir så förbannad direkt när jag märker av fyllan.

Azalea
sön, 2019-03-17 - 10:01

Jag har varit med under flera flera års drickande och det finns verkligen inget jag kan göra när flaskan pockar på. Man kan gråta, skrika, tigga och be men det funkar inte här ivf.
Så då har jag också testat att bara åka hemifrån för att på nåt sätt visa vad han mister. Funkar typ inte alls. Han tycker nog bara att det är skönt att få vara ifred.
I somras flyttade jag ut till en släkting hus i 2 månader. Han söp nonstop. Tog bara utflykter till bolaget.
Men....... känner ändå att det man vinner är lite lugn och ro och man slipper se det och gå och tassa på tå. Besparar en massa ilska för min del eftersom jag blir så förbannad direkt när jag märker av fyllan.

Skrållan
mån, 2019-03-18 - 07:53

Det känns så sjukt att jag ska behöva tänka ut hur man ska göra för att få min man att dricka mindre. Jag ser ju hur dumt det låter. Jag förstår att jag är maktlös.
I helgen var jag på mitt, och mannen fokuserade på sitt, alkoholen. Jag slapp att se en full man i alla fall. Som ni skriver, man får lite ro i alla fall. Alltid något. Tack för alla synpunkter. Så lärorikt att läsa.

Skrållan
tors, 2019-03-28 - 18:40

Tycker det är så jobbigt nu. En man som inte druckit så mycket, men andra problem som blivit under jobbiga perioder, kommer upp. Min man tror att allt blir bra, bara han dricker mindre. Och det klart att det är bättre, men allt löser sig ju inte av sig själv, i ett vingslag. Saker ska pratas om, redas ut, diskuteras. Inget han är villig att göra.
Så konstigt, vissa dagar är så bra. Andra dagar är det som han blir en annan. Han blir sur, retar sig på allt jag säger. Inget blir rätt i hans ögon. Känner mig inte älskad. Känns som jag vänder ut och in på mig själv, men inget blir bra. Vet att jag måste ta ansvar för mitt liv. Och det försöker jag göra. Men ibland är det så svårt.

InteMera
tors, 2019-03-28 - 19:42

Detdär kunde det varit jag som skrivit Skrållan! Enda skillnaden att min man just nu dricker oftare igen än på länge. Kämpa på, en dag i taget och ja det lär ta tid dethär att lära sig sitt eget värde igen!

Skrållan
fre, 2019-03-29 - 21:31

I kväll dricks det. Inte så mycket, men det dricks ju ändå. Sjukt vad gränserna ändras. När det dricks lite så tycker jag att det går ganska bra. Men har en man som känns väldigt irriterad. Känns som jag går på glas. Försiktigt och inte irritera. Jag kan säga ifrån, men jag orkar inte hur många gånger som helst på dagen. Då försöker man vara tyst, istället för att säga sanningens ord. Jag fortsätter kämpa.

InteMera
mån, 2019-04-01 - 05:55

Hoppas du fick en någorlunda helg trots allt Skrållan! Att inte kunna säga ifrån är så jobbigt, man går på glas för att inte irritera dem men samtidigt håller man på och spricker inombords. Så ohyggligt jobbigt!

Skrållan
mån, 2019-04-01 - 07:47

Tack för ditt svar InteMera. Helgen var rätt bra faktisk. Var borta på lördagen och det gick lugnt till. Alkoholen fanns ju med, men lugnt.
Kämpar vidare. Försöker sätta upp tydliga gränser vad som är ok för mig. En dag i taget......

Anonym 21523
mån, 2019-04-01 - 10:00

Bra att du hittar gränser! Vet hur svårt det är men försök håll fast vid dem.
Som du säger en dag i taget... en dag i taget

Skrållan
sön, 2019-04-07 - 20:32

I kväll är jag så less på allt. Känns som om jag ger allt i detta förhållande, och får inget tillbaka. Känns som att bara jag vill att allt ska fungera och bli bra. Känns som att jag hela tiden funderar på hur vi ska lösa saker och få glädjen igen. Och mannen?
Han dricker och flirtar med andra. Fy vad allt är jobbigt.

Skrållan
ons, 2019-04-10 - 09:50

Problemen med alkoholberoende är verkligen jämförbart med en sekt. Man känner att man är fast i sitt medberoende. Kan inte tänka på något annat än hur man ska få allt att fungera. Detta är min dagliga tankar. Hur ska jag få vårt förhållande att fungera. Hur han ska kunna sluta dricka och ta tag i sina problem.
Försöker att tänka på mig själv, som råden lyder. Men det inte lätt när det hela tiden dyker upp nya problem. Mannen dricker, flirtar med andra, jag säger jag blir ledsen, han bryr sig inte. Ser en tjej som flirtar med honom. Blir svartsjuk och vet inte var jag ska ta vägen med mina känslor. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Kärleken är i vägen. Känns som jag försvinner mer och mer.
Nu är det tungt. Förnuftet säger att jag behöver lämna för att överleva, hjärtat säger stanna. Kunde aldrig tänka mig att jag skulle hamna i ett sådant här förhållande. Jag som var så stark. Jag som visste presis vad jag ville. Hur kunde det bli så här?

Airam
ons, 2019-04-10 - 22:17

Jag känner igen mig i det du skriver. Det är nu ett år sedan mitt förhållande tog slut. Jag tänker fortfarande mycket på karln. När han ringer eller vi ses ser jag på ögonen eller hör på rösten hur mycket som har druckits. Men det jag gjorde för min egen skull var att gå till en psykolog via vårdcentralen. Det är en början. Att få prata med någon som inte värderar utan lyssnar. Någon som kan ställa frågor som jag inte ställt mig. Vilket gjorde att mina tankar som snurrade ibland kom in på ett nytt spår. För mig är det en process. Dels sorgen att den jag älskade och fortfarande tycker om (när han är sig själv) ör sjuk. Sorg för att förhållandet, imitt fall tog slut. Samtidigt som det också varit en lättnad när det tog slut. Men oavsett, så har det hjälpt mig att få prata. Och vården var bra på att hjälpa mig att komma till ”rätt” psykolog. Berätta hur det är, lika öppenhjärtligt som du gjort i tråden så tror och hoppas jag att du får prata med någon som känns bra för dig. För mig är det en process, jag är inte färdig. Men jag börjar känna igen mig själv. Jag börjar se fram emot saker igen och göra planer. Nyckeln för mig var att få prata med någon utifrån, som inte var vän eller familj som har sin bild. Jag hoppas att allt löser sig till det bästa för dig!

Skrållan
tors, 2019-04-11 - 13:48

Tack för svar Airam. Har faktiskt tänkt på det. Att gå och prata med någon. Har gjort det förut och då har det känns bättre. Dock har jag ju inte lämnat. Sökte du via vårdcentral så du fick någon som kunde det här med medberoende? Där jag bor kunde man förut söka direkt till någon att prata med som var utbildad om just medberoende. Men nu måste man söka genom socialen. Känns som en stor apparat och lite läskigt.
Ett bra råd i alla fall.

Azalea
tors, 2019-04-11 - 22:25

Det är ett jättebra råd att gå och prata med en psykolog.
Jag fick möjligheten att hitta en med erfarenhet via facket på mitt jobb och företaget ställde upp och betalade 5 gånger. Det räcker såklart inte men det var en bra börjar att få öite rätsida på mina tankar. Det var även nyttigt att en som inte är "nära" kan se utifrån hur vårt förhållande och hand drickande påverkar mig. Väldigt bra tyckte jag det var, det stärkte mig och fick mig att tänka på ett annat vis. Ansvaret ligger inte på MIG!