Inget klokt att dela med mig av, men jag kan tänka på dig idag och hålla tummarna för att du vågar! Och så är min övertygelse att de allra flesta är empatiska och välvilliga, så det kommer att gå bra.
Heja heja heja!

Är jätteglad att jag vågade! Min chef var mycket förstående och vill gärna hjälpa och stötta i mitt tillfrisknande. Varför har jag inte gjort detta tidigare, kan man undra. Framåt mot bättre tider är det som gäller nu.

Ellan

Hej och grattis till ett klokt beslut. Det krävs mod att ta det steget. Så starkt gjort. Jag vågade aldrig berätta men det kom fram till slut. Det var min vändning och det jag behövde för att bli fri från mörkret jag befann mig i. Min arbetsgivare har varit stöttande och nu har jag varit nykter i tre år. Visst har tanken slagit mig om att jag borde ha berättat och bett om hjälp tidigare. Men bättre sent än aldrig.
Lycka till nu och behåll ditt mod!
Kram
Ellan

Man känner sig ju inte så modig i den stunden men oj vilket ok som släppte... var första gången jag öppet kunnat erkänna att jag har problem med alkohol till någon som ej var vän eller familj. Men jag vill inte leva såhär längre, aldrig känna mig säker på mig själv eller fylld med självförakt och ångest. Jag har ön så länge inte utvecklat ett beroende till alkoholen men ge det några år till så sitter man där och kan inte gå upp ur sängen utan alkohol... jag är rädd men det måste finnas en bättre väg och en väg ut ur såväl ångest och självförakt som inte handlar om alkohol. Jag är en sån som kan låta bli att dricka under långa långa perioder men som när jag dricker har svårt att sluta. Som en konstig allergi eller nåt.
Tack för alla snälla svar!

Fibblan

Håller med föregående inlägg! Häftigt att du vågade kasta dig ut och säga som det är! Och det bästa av allt - känslan efteråt..! Ok;et som släppte..bara det, kan jag föreställa mig, hjälper till i ditt tillfrisknande, (eller vad du väljer att kalla det☺️!)
Lycka till även framöver ?!
Kram/
Fibblan ?

Bra gjort..Jag hade liknande tankar, men fegade tills min dotter mailade min chef..Mycket tack vare det är jag nykter sedan 3 år..Forumet har betytt otroligt mycket också..Nu finns bara en väg..Mot det friska.?✨✨styrkekram?

Ingen alkohol på 94 dagar, känns stort och har faktiskt inte varit speciellt svårt. Jag misstänker att det svåra är att inte ta det där första glaset, nu när det gått en tid... Jag ska fortsätta kämpa och tänka ännu mer på en dag i taget tror jag.

Ingen alkohol på 94 dagar, känns stort och har faktiskt inte varit speciellt svårt. Jag misstänker att det svåra är att inte ta det där första glaset, nu när det gått en tid... Jag ska fortsätta kämpa och tänka ännu mer på en dag i taget tror jag.

Grattis!! Förstår att vi får bära den där känslan för evigt. Iallafall emellanåt. Rädslan för första glaset. Vi får samla strategier för att inte någonsin ta det. Det är inte ens värt det. Aldrig någonsin. Håll fast i din nykterhet! ???

Tänker lite på det ibland.
När jag tog den här pausen så var det just en paus jag tänkte mig. Först i 21 dagar och när de gått bestämde jag en månad och när den gått bestämde jag två månader.
Tänker alltid att en gång ska jag kunna ta ett glas till maten eller dela en flaska med någon men frågan är om det funkar. Jag är sådan att när jag väl tagit ett glas så blir det flera men har inte så svårt att helt enkelt inte ta något alls.
Särbon tycker det är mysigt att ta ett glas till maten och han vill att vi dricker lite när det är fest. Jag är lite rädd för det för jag vill aldrig mer vakna bakis och med ångest som håller i sig flera dagar.
Jag är lite kluven här, kan jag hålla mig till ett glas borde jag inte bli bakis/få ångest men tänk om allt går åt skogen och det blir fler än ett. Har ju hört x flera att det lätt blir så för oss som fått in "den vanan".