av Orolig_nu

Orolig_nu
ons, 2019-07-31 - 04:11

Jag och min man har levt ihop i mer än 10år, i början när vi var i 20årsåldern var kulturen vi levde i att dricka rätt mkt på helgerna. Jag hade inte möjlighet eller lust till samna leverne när jag började plugga men han tog gärna några öl och lite whisky på helgerna.
För några år sedan fick vi 2 barn som båda är under 5 och jag växte upp med att aldrig dricka mer än kanske ngt glas vin en särskild kväll framför barnen, medan han har växt upp med föräldrar som groggar varje helg (utan att bli direkt berusade, och ändå i alla år kunnat ta hand om hem, jobb, 5 barn, o.s.v.)
Skillnaden med min man är att han inte vet när han ska sluta, några helger i månaden går det fint att bara dricka lite, men så kommer vi till de där bingeandet där han dricker tills han somnar (efter arr han nattat barnen och då kanske druckit en öl eller 2.

Mitt största problem med det hela ör att han ljuger om det. Han tar ut pengar så jag jnte ska se på vårt gemensamt bankkonto att han köpt alkohol, han säger att han inte druckit men jag hittar gömda flaskor och burkar.
I början sa han att det var dumt, men att jag inte kunde förvänta mig annat när jag blev så arg, nu när jag "kommer på honom" bryr han sig inte alls. Han tycker jag är kontrollerade och att han inte har ett risk eller missbruk.

Jag har svårt att reda i der, ibland känner jag att han har rätt, vem är jag att vara alkoholpolis? Samtidigt vill jag att vi räddar vårt förhållande och är bra föräldrar och då måste jag ju kämpa. Jag älskar honom väldigt mycket och vill verkligen inte lämna honom.

Hur har ni tänkt? Tror ni att det bara kommer bli värre? Hur kan man gå vidare utan att skuldbelägga utan istället skapa motivation?

mulletant
ons, 2019-07-31 - 07:44

högljudda varningsklockor i mina öron när jag läser. Särskilt om lögnerna. Smyger, gömmer och ljuger - starka och illavarslande kännetecken på missbruk. Lita på din magkänsla, ta väl hand om dig och barnen, låt honom ta ansvar för sitt. Läs här i olika trådar. Allt gott / mt

Orolig_nu
tors, 2019-08-01 - 05:06

det är för mkt?
Han dricker nästan varje helg, men nu på sommaren blir det oftare, nästan varje dag. Oftast är han ju inte odrägligt full, utan går och lägger sig och vaknar i tid för att hjälpa med barnen på morgonen.

Han går ut på krogen kanske 1-3 ggr per år, senaste gången kom han hem med poliseskort då han somnat på bussen och inte gått att väcka. Polisen sa att han hade varit jättesnäll men oerhört svår att väcka. Det är samma hemma, även om han är nykter.

Jag pratade med honom igår igen om min oro, han sa förlåt för att han ljög, men det hjälper ju inte när jag vet att det strax kommer upprepas.

Jag har inte funderat så mycket på att lämna men ser att det är det tips som man får i nästan alla trådar här.
Jag undrar om han skulle fixa en separation, om han inte skulle djupdyka ner i depression och självmedicinering med mer alkohol, utan någon som satte gränser.
Hur ska man våga lämna barnen hos honom isåfall?

Och vi har fortfarande så roligt ihop! Vi är lekfulla och mår ibland väldigt bra med varandra. Men jag orkar inte ringa från jobbet på kvällen och inte få svar och inte veta om det är för att han druckit. Orkar inte få löftet att inte köpa alkohol och sen komma hem och hitta halv flaska whiskey bredvid hans säng där han sover bredvid barnen.

Vill verkligen verkligen verkligen inte lämna honom.

No more
fre, 2019-08-02 - 20:09

Hej
Din man verkar ha ett alkoholberoende och det är en sjukdom. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker göra för att hjälpa honom för det måste komma från honom. Du är medberoende och du behöver också hjälp. Det är hans ansvar vad han gör och han måste ta konsekvenserna av detta. Jag har nyligen själv gått igenom ett anhörigprogram då min man varit iväg på behandling. Jag som medberoende fick stor hjälp o insikt om hur det är att vara medberoende till en alkoholist.
Jag förstår att du våndas varje dag o jag vet att det tar tid att komma vidare i detta om han inte själv inser problematiken.
Jag önskar dig styrka och att du ska hitta en väg framåt.