Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Det sitter ju lite i ryggmärgen att svara direkt. I mitt fall bli det ju liv i luckan annars.
Snyggt att du lät det vänta och andades och funderade först. Jag ska ta lärdom av dig.?

Man visste att veckan skulle innehålla en mindre eller större dos av drama och turbulens. Det var jag trygg med, trygg med att vara otrygg. Nu är jag ute och stapplar på ny mark, känner mig som Bambi på hal is. Jag tänker inte gå tillbaka till det där livet av falsk och osund trygghet även om jag sneglar längtansfullt däråt ibland. Händer att jag längtar efter den varma men sticksiga offerkoftan. Men jag skall fortsätta stappla på den nya marken tills mina steg blir stadigare och isen inte lika tunn och hal längre. Omkodning av hårddisken. Märker att det hänt saker. Känner mig ofta ensam men trots det blir jag mer och mer socialt kräsen och socialt våghalsig för varje dag som går. Väljer hellre att umgås med mig själv eller någon ny trevlig människa än att umgås med någon gammal bekväm "energitjuv". Är nog som att lära sig att cykla, vingligt och läskigt i början men när man väl kan så cyklar man från A till B och använder alla funktioner per automatik.

Du är så stark Nordäng67. Det är så stärkande att läsa om ditt liv mot ett friskt liv. Du har så många tankar som leder dig rätt. Det är lätt att längta tillbaka till det man känner igen. Men den vägen kan vi ju inte ta.
Jag känner att jag många gånger är otålig och vill att allt är över, att jag inte känner längtan till det tidigare livet. Men har ju förstått att det tar tid. Inget som är fort fixat.

Jag känner mig också otålig. Ibland när jag skall somna önskar jag att jag vaknar nästa morgon och är "fixad"! Det är ju bra att vända fokus till sig själv men det är också väldigt jobbigt att typ ifrågasätta och utvärdera sig själv. Hjärnan håller på att koka över ibland känns det som. Vissa dagar tar jag semester från mig själv och bara ÄR utan att tänka för mycket. Detta forum är en livlina! Kram till dig!

Det beskrivs jättebra i boken,kvinnor som älskar för mycket.
Den ekande tomheten som letar sig in i alla skrymslen.
Speciellt när man är mol allena och overksam.
Den ensamheten är inte att leka med och man täpper så gärna igen den håligheten med gammal skåpmat där man spelar en välkänd och trygg roll.

Ni är duktiga ?

Just när man är ensam eller känner sig ensam är risken för "återfall" som störst! Lätt att ta till en nödlösning. Men har lärt mig att jag ALLTID ångrar mig efteråt. Försöker (lyckas inte alltid) att helt enkelt vara kvar i känslan utan att göra något. Tack för värmande ord! Kram

Men det är inte jag längre. Igår började han skicka meddelande på morgonen. Fokus på mig själv! För ett år sedan hade jag börjat oroa mig för och tänka på om han redan hade börjat dricka fast kl bara var nio. Igår ägnade jag noll tankar åt det för det är inte mina bekymmer om han gör det. Inte för att jag struntar i honom utan för att det ligger utanför min kontroll och bortom mitt ansvar. Han skickade många sms under dagen och kvällen. Jag läste först idag för att sammanfatta lite och reflektera över mig själv. Det var allt från "svara för f-n, du är en elak och kall människa" till "jag kommer aldrig sluta älska dig". Berg och dalbana så att säga. Blev jag ledsen? Nej! Varför blev jag inte ledsen? För att jag inte förväntar mig något annat. Att vara ledsen bottnar ofta i besvikelse, förväntningar på något som inte blir. Det här förhållningssättet kan jag ha jämt och med alla. Släppa människor fria att vara sig själva och visa sitt rätta jag. För det gör dom ju ändå i sista änden. Även om det tar lite längre tid om jag kämpar, försöker styra upp, korrigera och förändra. Andra människor är liksom inte projekt, inte mina i alla fall. Om jag släpper andra fria blir jag själv fri, kan tänka egna tankar, göra egna planer. Helt enkelt engagera mig helhjärtat i mitt eget liv. Jag fortsätter min resa mot ett stabilare och rikare liv. Så skönt att jag inte gjorde något igår som jag hade ångrat idag. ☀️☀️☀️

Renée

☀️☀️☀️

Tack att du delar med dig av din resa
mot ett stabilare och rikare liv!

Så mycket klokhet i dina inlägg!
Jag läser & begrundar det du skriver bl a:

Fokus på mig själv!
...det är inte mina bekymmer...
...det ligger utanför min kontroll och bortom mitt ansvar.
Släppa människor fria att vara sig själva och visa sitt rätta jag.
Andra människor är liksom inte projekt, inte mina i alla fall.
Om jag släpper andra fria blir jag själv fri,
kan tänka egna tankar, göra egna planer.

Inspirerande att läsa om detta sunda förhållningssätt.
Ha det gott, Nordäng67, på din fortsatta resa!

☀️☀️☀️

för dina fina ord som peppar mig så mycket♥️ Så härligt att det jag skriver inspirerar. Jag får så mycket inspiration och bra tips och råd här, fint om man själv på något sätt ger tillbaka! Hoppas du har det bra och att du har en fin sommar. Stor kram till dig?

om odödlig kärlek mm. För att inte återigen tappa bort mig själv och mina behov:
Vad gör han?
Dricker fortfarande.
Vad behöver jag?
Seriöst agerande genom att han söker hjälp för sitt missbruk och visar i handling att han vill annorlunda.

Vad gör han?
Tycker synd om sig själv, skriver om sig själv och bryr sig bara om sig själv.
Vad behöver jag?
Att han visar att han bryr sig om mig. Ställer frågor om mig, mina barn och mitt liv.

Vad gör han?
Ordbajsar via sms om kärlek och längtan.
Vad behöver jag?
Uppvaktning som visar på kärlek och seriositet i handling typ skicka blommor, skriva brev eller liknande. Handlingar som kräver lite engagemang.

Vad gör han?
Uppför sig precis som vanligt faktiskt, inget är annorlunda.
Vad behöver jag?
Krävs mycket MER av honom nu än vad det skulle gjort i normala fall. Detta för att vända allt dåligt han har gjort till något bra. Men det skall komma från honom på eget initiativ. Inget jag skall behöva påpeka eller be om.

Vad skall jag komma ihåg?
Att släppa andra fria att va som dom vill och göra mina egna val utefter det. Slutsats:
Han yller inte mina behov på NÅGOT plan när jag löser det jag har skrivit. Han är inte för mig!
Jag är jag och jag har rätt till mina behov. Mina behov är ingen överdrift för dom är jag.
Jag överdriver inte utan tar helt enkelt hänsyn till mig själv. Jag behandlar mig själv med samma respekt som jag behandlar andra människor.
Klart slut!

Spinoza

Klokt och bra att du kan hålla i sär det på ett så bra sätt.
Frågan är om du påverkas av hans SMS alls? Om du gör det kanske det är dags att blocka honom?

Jag tycker att det du skriver om att släppa andra fria är så bra, något jag verkligen ska ta till mig!

Spinoza! I mitt huvud blockerar jag honom inte för att jag vill träna på att tänka och agera rätt. Men har också funderat på det du skriver. Hade blockerat hans gamla nummer men sen fick han sparken från sitt jobb och började skicka från ett annat nummer som jag inte har blockerat. Inte lagt till det som kontakt i alla fall. Har kommit på mig själv med tankar runt hur det ska gå för honom med jobb mm. Jag vill nog ha lite koll (kontroll) innerst inne. Så du har nog rätt, borde blockera honom. Tack för hjälp med tankar ♥️

Jag kunde inte heller släppa trots att relationen var över.
Men samtidigt var den ju inte det.
Ungefär som att nosa på flaskan men inte dricka.
Och att hoppas på det som (troligen) inte sker.
Men du har ju kommit 99%på vägen med att släppa.
Frågan är väl kanske.
Vad hindrar den där sista procenten?
Vad stoppar den upp på din väg?

Jag har blockat mitt ex för drygt en vecka sen. Kände redan efter ett par dar hur mycket lugnare och friare jag blev! Det krävdes dock att en vän föreslog det "på skarpen" för att jag jag verkligen klarade av det. Hoppas även du kommer att klara av det framöver ??

Vad det är som hindrar den sista procenten. HAN vet däremot tror jag. HAN förstår mig precis och vet hur han skall göra för att jag skall vara kvar där och läsa, känna, tänka. Läser det han har skrivit. Dramatiska och definitiva formuleringar gör mig osäker och rädd märker jag. Typ "jag inser att du inte vill ha kvar mig i ditt liv, jag skall respektera ditt val och försvinna helt ur ditt liv". En sån formulering lägger ju samtidigt över valet och beslutet/skulden på mig. Vilket skapar frustration för valet var ju hans, han valde spriten. Om jag tänker mer att valet ju faktiskt VAR mitt och självmant "tar på mig skulden" så kanske det inte blir lika skrämmande och frustrerande. Ja jag erkänner jag valde bort det livet och honom!
Sen är det skrämmande (får jag lov att erkänna) att han skall "försvinna helt ur mitt liv." Fast jag vet att det är det bästa. Begriper mig inte på mig själv. Varför har jag svårt att släppa någon som inte visar mig ens grundläggande respekt, behandlar mig oseriöst och har burit sig åt som ett svin rent ut sagt?? Så himla konstigt är det! Har ju gått över två år sedan lämnaprocessen började på allvar och fortfarande är jag där och kletar mig fast, mindre och mindre men ändå inte helt fri. Väntar på upprättelse? Väntar på förlåt på riktigt? Eller vad är det som håller mig tillbaka den där sista procenten? Önskar man kunde göra en "programmuppdatering" och sen vara klar och fri! Tack för eran feedback, så värdefullt ♥️

Så var det mycket skuld och en hel del kärlek och omsorg.
Om jag inte visar ibland att navelsträngen sitter där så dör han(eller jag..)

Dvs hans överlevnad hängde på mig inbillade jag mig.
Och någonstans var det ju vi som lämnade en människa i nöd.
Som var sjuk och behövde vårt stöd.

Men det stödet blir ju på slutet krampaktigt och ilsket och förmodligen inte alls så värst stöttande.

Dvs man påbörjar livet tillsammans i kärlek och slutar när vanmakten blir för stor och den som dricker för sjuk om man ska se det från ett håll.

Men varje dag som den beroende sätter flaskan till munnen så gör ju också de ett val.

Så skulden är ju delad och svår att bära för både den som dricker och den som står bredvid.
Om man istället väljer att hälla den gemensamma skulden i en bägare och kalla det för alkoholen så tror jag att det kan vara lättare att bära.

för mig... faktiskt mycket kärlek. Han var ju långtifrån bara en alkoholist med dåligt spritsinne. Han och vi var mycket mer än så. Eller snarare så fanns det andra stunder än dom dåliga. Stämmer så bra det du skriver att det börjar med kärlek och slutar med vanmakt. Jag var långt ifrån stöttande den sista tiden, gjorde alla fel man kan göra både mot honom och mig själv. Jag skuldbelade honom och gjorde våld på mig själv. Man kan tänka på skulden hur mycket som helst och på olika sätt men handlar väl i sista änden att ta ansvar för sitt eget liv och mående. Tack kloka Ullabulla ♥️

Tror det är svårt att förstå varför man inte kan släppa helt. Förhållandet har ju inte bara varit svart. Det är ju många nyanser däremellan.
Och just det där att man innerst inne gärna vill ha ett förlåt. Eller i alla fall någon slags förståelse .
Det är så svårt att förstå att alkoholen går före allt

ja helt obegripligt att alkohol kan gå före allt annat. Sen har man, eller får ihop med en alkoholist, låga krav för egen del. Man blir van att komma i andra, tredje och fjärde hand. Därför kan man hålla intresset vid liv..trots frustration, ilska, sorg mm. Tänker ofta på att ingen av mina närmaste kompisar hade varit ett spån intresserade av mitt ex. Kanske gått på dejt men sedan ganska snart gjort en helhetsbedömning att han inte är för dom. Dom hade aldrig nöjt sig med ord som inte följs av handling
Jag fick egentligen tidiga tecken inte bara på alkoholvanor utan även på egoism, självcentrerad, impulsiv och mycket annat. Men på den tiden trodde jag att jag kunde styra upp allt och alla. Du är stark Skrållan som tagit stora och målmedvetna steg. Kram