Vilken sen uppdatering. Har inte haft tid till något förutom jobbet i dag, och sen skedde en liten olycka också, men jag mår under omständigheterna bra och mår så himla bra annars just nu. Debra dagarna är definitivt fler sen jag slutade med A.

Tack för all input, reflektioner och tips. Jag tar med allt på min resa till att få ett mer fulländat liv, vare sig det är med eller utan en kärleksrelation. Det är inte det viktigaste, det viktigaste är att ha vänner och veta att man är älskad. Och det tror jag att jag är, och uppskattad.

Kommer skriva mer om ensamheten framöver, då jag har så mycket tankar och reflektioner kring det men just nu ligger fokus på annat i huvudet. Eventuellt blir det ingen dans i helgen, men om några veckor så kommer det däremot bli det värsta som kan inträffa - Finlandsbåten med tjejgänget. OMG DET är om något en utmaning. Brukar inte åka på sånt, men jag ska göra saker som är kul. Och jag ska finna mod och berätta för de 2 tjejerna jag ska åka med och säga att jag inte kommer dricka, punkt. För jag tänker verkligen inte det nu. Det finns ingen chans att jag sabbar 57+ dagar för att gå tillbaka till dag 1 igen. Okej, jag vet att detta ed dagar inte spelar någon roll, men om det motiverar mig så in i helsike, så kan det väl vara en bra sak kanske.

I dag har jag inte druckit, istället har jag fikat en del, haft ganska kul och fått rejält ont i huvudet.

Vilken dag, är helt slutkörd, men nöjd. Planerade kring Finlandsresan med mina vänner på lunchen. De är mycket skötsamma men gillar att festa till det ibland rejält, men jag sa till dem att de kan räkna med att inte jag kommer dricka. Vågade inte säga varför så jag skyllde på att jag tar någon ny medicin. Som jag visserligen tar, men alkohol kan man dricka för det. Men det kändes som en vit lögn jag kan leva med så länge. Och jag kan även leva med det längre fram.

Nu ska jag bara chilla, jag ska göra så lite som möjligt - det är varmt

I dag har jag heller inte druckit, känner nu när 2 månader är nära att jag kanske inte behöver hänga här varje dag, men vi får se.

Istället för att dricka så har jag varit jädrigt duktig, haft underbara samtal och nu ska jag njuta av en kall pepsi max :)

Du känns superstark! Superbra att säga att du inte ska dricka redan innan resan.
Jag tycker också att dagarna motiverar, och så länge det funkar är det ju toppen. Jag är bara på dag 28 nu, men vill inte ha fler ”dag 1” i mitt liv nu. ?

Att jag varit nykter i 59 dagar är ju helt knäppt! Eller jag kan knappt förstå det, fast ändå förstår jag.

Känner mig superstark i detta. Det känns så självklart, men försöker att hejda mig lite så att jag inte faller för högt från hästen om jag skulle falla. Hotet finns ju alltid där ute och visst har huvudet tänkt några gånger på sistone att jag kan ju bara dricka när jag är ute med andra, det har ju aldrig varit mitt problem. MEN jag har läst här inne så mycket att jag VET att det inte funkar så. En droppe och det är kört, det är inte värt att testa. Jag kan vara en som inte dricker vare sig jag har problem eller inte.

Och Knaskatten, dag 28 är ju superbra. säg inte BARA.. äg det, det är så många som inte klarar det. Men du är en av dem som klarar det :)

Min största motivation är just nu mitt mående, jag mår så jädra bra, visst jag är ganska ensam, visst jag ifrågasätter saker, men jag är hoppfull och inte stupfull :)

Så i dag så väljer jag återigen att inte dricka, även om det är fredag. Istället så startar jag en tre veckors detox (rening från socker och onyttigheter), så att kropp kommer i form precis som knoppen är just nu.

Vad livet är harmoniskt och lätt nu när ingen tid går åt att dricka, vara bakis, införskaffa dricka, planera för att införskaffa dricka, tänka på att dricka, hitta undanflykter för att dricka, hitta på lögner så att man kan dricka. Ha ångest för att man dricker eller inte kan dricka osv.

Bara det att jag inte behöver hitta en undanflykt för att exempelvis sova över hos någon över helgen är så befriande. Eller resa bort med någon.. Förut hittade jag på allt möjligt lögnaktigt, bara för att kunna få vara själv och dricka när jag väl var ledig. Jag tror inte ens jag var medveten om att det var pga. A, jag tror min tanke var just - jag har ingen energi, ajg orkar inte, måste få ladda batterierna. kopplade inte att A var en stor bit av varför det var just så. Jag ville inte göra något annat. Jag följde ofta inte med vänner ut och gjorde saker, då jag hade min bästa vän hemma väntandes på mig. Det är sjukt!

Men jag var och är sjuk också, det skall icke förglömmas.

När jag läser hos andra så har de ofta en sån insyn och medvetenhet att det de gör är skadligt för dem. Kanske i flera år innan de slutar. För mig var det inte så, det kanske inte var normalt och jag är ju en person som tänker mycket men hade nog aldrig låtit mig själv tänka tanken kring A och missbruk. Eller missbruk i stort - har ju i ärlighetens namn varit matmissbrukare hela mitt liv. Men det var som en blixt från klar himmel som bara sa att du är det slut. För att må bra och få ett nytt liv när du flyttar så får du inte dricka i nya lägenheten. Du får inte associera den såsom du gör med den gamla.

Spännande tankar, har ju inte flyttat ännu, men längtar. En tanke där är dock att det är inte den gamla lägenheten jag associerade med att dricka, det var rutinerna i sig och mitt stängda sinne.

Jag var inte öppen, ögonen var inte öppna, jag var inte glad. Nu känner jag mig som en sol runt de flesta, förut ville jag bara gömma mig för att jag var rädd att om någon tittade på mig rejält så skulle de se igenom mig, mitt skal av ofullkomlighet och svaghet. Att jag gick runt och bara låtsades - vilket jag gjorde, och kanske till viss del fortfarande gör. Totalt ofullkomlig. Fast ofullkomlighet har jag ju lärt mig nu är fint, men en drickande ofullkomlig Ensam1984, det är inget fint.

Utan er här hade det aldrig gått, och utan just precis mig själv hade det heller inte gått. fasiken vad vi är grymma :)

Känner igen mig så otroligt mycket i det du skrev i ditt senaste inlägg.
Att planera, tänka på a...för mig kretsade nästan allt jag gjorde runt alkohol..
När jag kunde dricka, om jag hade tillräckligt hemma...vilken mat jag skulle laga som det passade bäst att dricka till.
Är faktiskt skönt nu när man inte behöver lägga all energi på det☺

Ja bara ångesten av att inte veta om det skulle räcka över helgen, och paniken om man inte orkade bära hem ännu mer, eller kände att man var tvungen att byta systembolag för att personalen kände igen än, eller tiggaren som satt utanför i princip visste ens namn. Att först gå till Apoteket och köpa treo för man visste att man skulle ha huvudvärk, sedan ta trippen till systemet och sedan avsluta med att gå och handla onyttiga snacks eller mat. Vilken tragisk jädra rutin. Hur kan man vara så elak mot sig själv och vilseleda sig själv att tro att man unnar sig själv, att man är värd det. Tyckte väl precis att jag var värd ingenting och ännu värre iof.

Jag vet att jag låter lite euforisk och säkerligen knäpp inför er som har det jobbigt nu, som inte har slutat osv. Men det är som att vara pånyttfödd. Just nu, i denna sekund så är det just precis det - för mig. Jag har inte hittat någon andlig makt - jag har hittat det bästa för mig, jag har nått nästa level i mitt livs-spel. :)

Blir så glad av att läsa vad ni skiver här Kristina78, Knaskatten och Mirabelle G-S. Att få så fin respons förgyller ens dag så mycket.

Ingen alkoholsug nu men gud vad har jag gett mig in på, dag 2 av min detox som ska pågå i sammanlagt 21 dagar. Med detox menar jag flytande föda, det har inget med A att göra. Klättrar på väggarna, har huvudvärk, spyfärdig, feberkänslor (utan feber). Vet att det värsta suget för mig är mat. Det är min största addiction, och jag kan ju inte direkt bara sluta med det. Men är så lättirriterad och ska bara låsa in mig i helgen för ingen bör träffa mig just nu, knappt jag själv. Det brukar ta 3 dagar av detox för mig innan jag börjar fungera ok, så hoppas det lägger sig tills jobbet på måndag.

När tankarna kommer att bryta detoxen, ändra den eller whatever, så ska jag bara tänka på samma sätt som med A. Inte i dag, vi tar i morgon - i morgon. Jag kan överleva i dag, även om det kommer gå så sakta, jag kommer må dåligt. Jag behöver göra detta för att bevisa för mig själv att jag kan ta kontroll över maten i mitt liv. Jag vet hur jag ska äta för att vara hälsosam och vad som funkar för mig. Men för att komma igång blir det flytande föda/detox i 3 veckor. Har klarat 2 veckor förr och då har det följts av att jag efter ätit normalt ett tag och sedan vräkt i mig saker.

Precis som det skulle bli om jag drack, det är nog därför jag vet att jag inte kan dricka ute när jag är med vänner. Det var inte mitt problem innan men om jag skulle tillåta mig själv att dricka i sociala sammanhang så skulle jag säkert först leta sociala sammanhang hela tiden och börja ljuga för mig själv igen. Jag kan inte dricka, jag vill inte dricka.

Och jag vill få kontroll över min mat. Kan ju aldrig säga att jag haft ätstörningar av allvarlig art, men har haft perioder så jag svält mig själv, ätit efedrin, spytt. Det har jag slutat med sedan flera år tillbaka. Kommer ihåg för kanske år sedan så sa den dåvarande relationen som skadade mig mycket att om jag bara kunde gå ner 6-7kg. Jag hade ett bmi på 19 tror jag vilket är/nästan underviktig så skulle inte personen lämna mig för en annan. Usch.. klart man blir fucked up. Så åt efedrin som var så starka att jag knappt sov, hade hjärtklappning, motionerade som en idiot, åt inget på dagar och mådde så psykiskt dålig att jag gjorde ett par RIKTIGT dumma saker. Inget som påverkade någon annan eller var olagligt dock. Efedrin var inte olagligt då och fattade nog inte dess effekter och påverkan på kroppen. Blev dock aldrig beroende. Skulle aldrig testa något sånt igen, var ung och dum. Ville bara vara perfekt - brydde mig inte om hälsan.

Oj, varför har jag pratat om allt detta kan man ju undra.. det bara kom ut och när det behöver komma ut så är det bäst att det får ta plats.

I dag väljer jag att inte dricka, jag väljer också att fortsätta med min detox 2/21.

Förresten, har funderat på en sak ett tag. Min trådrubrik är ju "Är det min tid nu?", ändrar den till "Det är min tid nu". Det känns mer passande. För det är just så - det är min tid nu! :)

Ja, det är verkligen din tid nu ? Jag blir dock litet bekymrad av din detox... Är du säker på att du inte gör dig själv illa? Ett skevt förhållande till mat måste man vara försiktig med. Det är allt för lätt att fastna i osunda kontrollbehov och att börja misshandla sig själv. Jag skulle köra en tredagars fastekur för några år sedan. Men min man gick fullkomligt i taket av oro, pga min historia, så det rann liksom ut i sanden. Och när jag rannsakade mina verkliga motiv, så handlade det nog mer om att legitimera ätstörnings-kick-off än hälsokur. Fast det erkände jag aldrig. Nu verkar du väldigt klok och reflekterande, så du har kanske rätt i att du behöver detta, men av omtanke ber jag dig att vara rädd om dig själv. Kram

Mirabelle.. det du skriver är så sant, måste verkligen se upp. Bara framtiden kan säga hur detta blir såklart men till skillnad från förr så gör jag detta nu för mig själv, för att jag vill se om jag fixar det. Det är inte farligt eller skadligt för kroppen i sig, då det är beprövat. Och har som plan att när jag kickstartat mig själv få en boost av att jag klarat så många dagar att jag efter det kan göra det på lång sikt, alltså äta normalt. Och på samma sätt som jag funderat fram och tillbaka kring mitt missbruk med alkoholen analysera mitt förhållande till mat under dessa veckor.

Förutom att jag har huvudvärk (vilket kan bero på att jag varit inne hela dagen också) så mår jag bra. Inte hungrig, nöjd. Det är så skönt att inte behöva tänka på vad man får och inte får, borde eller absolut inte ska äta. Nu har jag en sak och massa vatten.

Men har funderat i dag på mitt förhållande till mat och A, och de är så sinnessjukt lika, och går hand i hand, precis som cigaretter och alkohol gjorde innan jag slutade med det.

När jag skriver mat - menar jag inte vanlig mat, utan snacks såsom chips, godis, snabbmat m.m. Vanlig mat äter jag också i vanliga fall, det har aldrig varit problemet, allt annat. Men precis som alkohol så har jag aldrig ätit speciellt mycket inför andra (drack ofta inte mycket inför andra). Det är rätt så sjukt faktiskt. Men att jag drack A i smyg kunde jag smyga med, och är väldigt säker att ingen ens misstänkte något då ingen är särskilt nära mig. Men att man äter Mat/snacks onyttigheter - det syns ju tyvärr på än.

Jag har aldrig varit stor, och är väl inte tjock-tjock nu heller, men väger mer än vad man ska och det skedde just i samband med att jag isolerade mig själv mer, en jobbig grej hände som jag aldrig berättat om (och troligtvis aldrig kommer). I samma veva började jag också dricka mycket mer - MYCKET mer, hade inget fast jobb och pluggade på distans. Kommer i ärlighetens namn inte ens ihåg hur illa det var :(

Det gör mig jätteledsen.

Sen är det en annan sak, som bubblar under ytan, som just nu bara ha poppat upp, jag kan inte prata om det än. Men det är något som jag inte visste om mig själv. Jag vet inte om jag har förnekat det, inte vetat, aldrig funderat på - jag har ingen aning. Men huvudet snurrar och jag börjar omvärdera hela min existens. Det är inget dåligt, men det känns minst sagt omvälvande och det känns som jag ser världen med nya ögon, klara ögon nu när alko-ögonen inte sitter på längre.

Nu blir det lite pepsi max ur vinglas, för det unnar jag mig. Sen en bra serie, sen sängen.

Vilket behov jag har av att skriva i kväll.

Men kom just på en sak, satt här och läste alla inlägg som jag brukar göra på andras trådar, kommenterar ganska sällan då jag ofta känner som att jag inte har något att komma med. Vad kan jag liksom? Och när jag gör det så känns det så "här kommer jag nykter i 60 dagar och vet allt" fast jag inte vet ett skit typ.

Men (långrandig som jag är) sa komma till saken. Nu när jag satt och läste så gick det upp för mig att jag har inte fantiserat om att dricka på länge, alltså en vecka kanske.. eller mer? Mitt minne spelar alltid spratt med mig och har ingen tidsuppfattning så har svårt att säga när. Men satte mig in i känslan av att inte ha känt en längtan efter flaskan, efter att sitta hemma och dricka. Jag kände 0% sugenhet, ingenting. Men försökte nu ändå känna det, för vad kan skadan bli - systemet är stängt, det finns inget hemma.. jag försökte fantisera några minuter om att dricka, hur det hade varit om jag gick ut i kväll och drack, eller om jag satt i soffan med det där vinglaset (som är mer som en skål om vi ska vara ärliga - de där skämt-vinglasen är ju underbara, ett glas vin är ju en hel flaska - minst). Men känner ingenting, känner inte glädje, inte sorg, inte hat, inte självömkan.. känner ingenting. Just nu.

Tror det är en bra sak, men är vaksam ändå. Det känns som jag haft en uppåt-period nu och mått så bra och om jag känner mig själv rätt så börjar det nog svaja snart, eller så var det alltid A som var katalysatorn till svajande, vi får se.

Sitter uppe och bara gråter

Vet inte var jag ska ta vägen. Gråter jag av sorg eller glädje? Jag vet ingenting just nu. Känns som att jag lagt pusselbitar på plats. Känner jag mig hel eller känner jag mig i tusen bitar?

Har jag levt i en lögn i 35 år? Kan inte förklara innan jag vet. Måste prata med någon, men vet inte var jag ska börja... vad det spelar för roll.

A kommer dock inte hjälpa för att dämpa, det har den säkert undermedvetet gjort förr. A har ingen plats i detta. Mitt huvud bara dukar - panikångest delux. Försöker sortera tankarna men HUR kan jag inte ha insett detta tidigare?

Ska försöka sova och vakna till en dag med mycket självreflektion. Ska inte göra något dumt.

Det låter som om du behöver prata med någon och verkligen reda ut tankarna och känslorna. Blir lite orolig för dig när jag läser!
Vet ju inte vad det rör sig om, men se till att få hjälp av någon om du behöver.
Om inte annat, ring till Kry och prata med en psykolog. Kram! ?

Fibblan

Det är ju helt fantastiskt!
Jag har mindre, och ändå kan jag inte låta bli att tro mig veta en hel del skit, om en massa skit..?!
som kring det här med behov..
60 dagar..?! Det är så jävla bra gjort?! Jag gjorde det en gång i våras.. sedan tappade jag fästet,. motivationen, eller vad det nu är som går förlorat under just den perioden..(?)
Du väljer att gå igång med en detox! Absolut, Good for you?! Jag valde att gå tillbaka till "lite vin" i samma period..
Men när jag läste ditt inlägg då du skrev det, så tänkte jag; klart som fan jag ska hänga på där, redan nu..(!) Snart 21 dagar, magiska talet för att bryta en vana..?
Vem vet om detox är bra eller bara ett substitut för en känsla av kontroll..OCH med det sagt, fasta kan vara nyttigt osv. Osv. Etc kroppsligt, mentalt, emotionellt..! Jag är med! För jag ville med! Ville direkt anamma din nästa satsning..(!)
Men jag får stilla mig..
Önskar dig alla lycka till i den nya satsningen?, och hoppas liksom Mirabelle, att det är på "rätt grunder" med rätt intention..?
Stor kram
/ Fibblan ?

Fibblan

.. alltså, jag vet inte om jag skrivit till dig förut ens, men det var ngt både i- och mellan raderna som fick mig att plita ner några rader, trots min egen misär.. OCH under tiden jag skriver mitt inlägg som är både lite igenkännande och uttryck för oro, så kommer dessa andra inlägg..ett från dig själv och ett från kloka katten..??!

Känner så med dig Ensam1984?!
Styrkekramar i massor??!
Kram
/Fibblan ?

Vilken jävla (brukar inte svära men detta tillfälle kräver det) dag jag hade i går.

Jag har hamnat i någon sorts identitetskris, mer vill jag inte berätta. Och det kom som en blixt från klar himmel. Jag tror jag mår bra annars. När jag vaknade kände jag som mig själv igen men orkar bara inte tänka på det där andra, för jag vet inte var jag ska börja. Jag har några vänner jag kan tala med om detta faktiskt, då de varit i samma sits. Och de är nog mina bästa vänner. Men vi bor inte nära varandra och detta vill man ta öga mot öga.

Ni behöver inte oroa er för mig ang. detta. Det är inget som är fel, det är inget traumatiskt som hänt mig förr el. dylikt. Mer bara en uppenbarelse och att pusselbitar och händelser har lagt samman för att visa ett mönster. Ett mönster som är större och häftigare än min ensamhet till och med, eller vem vet.. kanske en underliggande förklaring, på något omedvetet sätt.

Har fått för mig att allt detta startade med att jag fick ett rejält slag i huvudet i onsdags, fick ett tungt fallande objekt i huvudet, efter det så har jag bara fixat saker, sett saker.. inte syner eller så. Men det känns som att hjärnan gick i fel takt och efter smällen hoppade den "tillbaka" till rätt takt. När jag läser detta så ser jag hur sjukt det ser ut, jag VET att det inte är möjligt och att detta bara är min hjärna som vill få till en förändring på något plan och använder detta tillfälle som en ursäkt.

Just nu känns A som mitt minsta problem, och vet att jag inte borde skriva av mig här pga. det men förlåt mig, jag bara måste få göra det. Behöver just nu inte att någon läser utan det är mer som en dagbok. Men så får det vara tills någon säger till mig.

Väljer att inte dricka i dag heller. Istället ska jag ta mig en långpromenad, förbereda för nästa vecka och försöka att bara slappna av

...här har du en som läser alla dina fina inlägg även om jag inte svarar alltid. Du beskriver dina känslor så himla bra och fint. Tror det är en bra terapi att hänga här inne. Jag tappar fokus när jag inte hinner gå in och läsa och skriva. Skör, fin, stark, klok, bestämd, känslig - jag är verkligen imponerad av dig! You go girl!