Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Therese77

Kom på nu att jag tror att jag saknar mod för att jag skäms...

Jag skäms för honom...
Men mest skäms jag för mig. För att jag hamnat i denna situationen. Jag borde vetat bättre. Varför tog jag inte signalerna och tecknen på mer allvar. Varför skaffade jag barn med en man som visade dessa tecken. Hur kunde jag vara så dum.
Jag är en klok tjej med bra barndom och utbildning. Jag måste varit desperat.
Jag skäms för min dumhet.

Nykteristen

Du ska inte skämmas, där d minsta du ska göra! D är han som ska skämmas över vad han gör mot sin familj.

Jag har undersöka dessa år varit starkt medberoende o därmed hoppats att för varje grej vi gör så ska han sluta pga att vi gör d...köper hus, d blir bra då har han nåt o göra dvs slipper tänka på alkoholen. Vi skaffar barn, d blir bra för då måste han ju skärpa sig....en pappa utsätter inte sina barn för alkoholmissbruk iallafall inte mina barns pappa osv osv osv.

Jag har också haft en bra barndom visserligen mkt fylla på helgerna för min pappa men inget som inte varit o är några problem....har en bra utbildning, utbildar mig nu o vet redan att jag är garanterad ett väldigt bra jobb efter. Men det har ju inget med saken att göra egentligen. Man kan hamna i det ändå...medberoende-träsket. Men man behöver hjälp för att förstå o komma ur det, det är iallafall lättare om inte annat!
Du är bra som du är, glöm inte det! ❤️

Nykteristen

Känslor! Jag älskar människan...på ett konstigt jvla vänster. MEN meeeen samtidigt så har jag sååååå svårt att säga det till honom för jag vill verkligen inte att han d ska bryta ner mig till att börja gå tillbaka och på nåt sätt börja acceptera allt igen, för d gör jag inte....inte en endaste liten gnutta!
Så när han säger Jag älskar dig! O då såklart förväntar sig att jag ska säga d tillbaka så känner jag mig så illa till mods, jag mår på riktigt dåligt av att han (som jag känner d) tvingar mig till att behöva säga orden bara för att jag vet att d är d han vill höra! Jag hatar mig själv och honom för just dt! Knäppt? Eller ett vanligt fenomen?

Nykteristen

Hittat ett litet torp (vet inte om jag skrivit d förut) men alltså väntar tålmodigt på att de ska svara...4 dgr sen jag skickade meddelandet! Nervositet på ett bra sätt men också en STOR klump i magen för tänk OM de svarar att den är min eller iallafall att jag kan få komma o kolla på den. Då är d nämligen dags att ta tag i det helvete som kommer att braka loss utan dess like....

Nykteristen

Hittat ett litet torp (vet inte om jag skrivit d förut) men alltså väntar tålmodigt på att de ska svara...4 dgr sen jag skickade meddelandet! Nervositet på ett bra sätt men också en STOR klump i magen för tänk OM de svarar att den är min eller iallafall att jag kan få komma o kolla på den. Då är d nämligen dags att ta tag i det helvete som kommer att braka loss utan dess like....

Therese77

Du beskrev precis så som det är hemma hos oss. Han säger ofta - jag älskar dig.

Jag vill egentligen inte säga det tillbaka, då jag inte gör det fullt ut. Visst jag älskar honom för vissa delar men inte på det sättet som det borde vara. Det känns inte helt ärligt att säga tillbaka.
Jag låtsas ibland att jag inte hör, pratat vidare så att jag inte uppfattat det eller säger det jättefort tillbaka så att orden knappt uppfattas.
Jag kan känna det som att han säger orden för att bli förlåten, som en bikt nästan. Det tycker jag är falsk från hans sida, men jag tror inte han tycker så, han menar nog det -att han älskar mig, hur konstigt det än låter i min öron.. inte f-n behandlar man någon som man älskar som han behandlar mig..

Nykteristen

Skönt o höra att man inte är
Helt knäpp utan att d finns fler som är så...

Nä jag börjar aldrig att säga orden själv och oftast svarar jag inte dvs låtsas inte höra! Framförallt inte puss o kram. Hur är d med er intimitet? Finns d nån kvar? Här är d borta för vinden....lilltjejen blev till under hans antabus-tid sen är den som bortblåst och ärligt tror jag d var där som även jag blev som bortblåst o avstängd!

Men visst är d konstigt, säger dom de orden så kanske de är förlåtna och en själv accepterar det enligt dom? Kan det va så? Att enligt dom är allt bra igen? De har då fått tillåtelse att fortsätta?

Therese77

Hej
Sexlivet är dött. Och det har det varit sedan den minste föddes. Kanske händer 1-2 ggr per år.
Efter barn två har allt som var lite sämre innan blivit mkt värre. Mer alkohol och mer fetma.
Innan han började dricka mer och mer så åt han mer och mer. Han skaffar sig ett nytt beroende så fort det ena avtar.

Ja jag tänker så nu fick han en lite boost när jag tvingade svara på -jag älskar dig. Eller att de behöver ju också känna sig älskade och vill gärna på något sätt få en bekräftelse på det. Men det blir ju bara en fasad från bådas håll.

Barnen pratade om rädslor härom kvällen. De frågade även oss vuxna vad vi var rädda för. Sambon svarade att han var mest rädd att jag och barnen skulle lämna honom...

Nykteristen

Ja men varför i hvete är d så svårt att försöka göra nånting åt det då om d är d värsta som kan hända...vilket jag hört är d som gäller här också! När man skriker ut att man så gärna vill hjälpa o stötta då de är så medvetna om sin sjukdom!

Varför ska vi behöva leva ett sexlöst, känslokallt liv bara för att de vill leva med en såkallad familj?

Man kan verkligen bli gråhårig för mindre

Therese77

Han frågade om lov att ta två glas vin ikväll. Ny box inhandlad.
-ska du börja fråga om lov? Vad spelar det för roll? När helgen kommer dricker du ju en box ändå.
-men ett glas kan man väl få ta på vardagen.
- ja det kan man, men inte en box per vecka. Det är för mkt. Men där tycker vi olika uppenbarligen. Jag anser att två flaskor vin per vecka är tillräckligt.
-du har rätt. Jag ska ner dit nu, jag har bara börjat min resa.
-jag har hört det så många gånger förr att du ska dra ner, men du lovar och håller tunt. Jag skulle sluta vara olycklig om du gör som du säger. Då var vi en chans annars får vi gå isär.
-jag vet jag måste ändra på mig nu. Jag måste klara det annars förlorar jag allt och då har jag ingenting kvar. Då är jag i rännstenen.
-ja kanske är det dit du måste för att riktigt fatta. Men då har du förlorat allt, precis allt.

Sedan hade vi ett snack om hur han ska ta sig dit. varför han dricker och om att jag inte står ut längre. Mina farhågor inför julen och om min olycka.

Det blir ju ingen skillnad ändå. Men ibland kommer han fram en stund, han jag en gång blev kär i...

Nykteristen

Ibland är det skönt med ett sånt snack...trots att man vet att det nog tyvärr i slutändan hjälper föga för personen. Men på nåt sätt så får man själv rensa luften o just precis där o då får man ju ändå på nåt sätt säga en liten del av vad man faktiskt känner o menar!

Jag hoppas ändå att för er skull att han iallafall tar till sig nåt av det ni pratat om ikväll....tänker till en extra gång!

Här va det andra kvällen i rad utan dricka, konstigt nog! Så jag undrar verkligen hur hårt ut han kommer gå nästa gång! Har de senaste månaden nämligen druckits iallafall nånting varannan dag....

Nykteristen

Jag blev så sjukt nervös nu! Ringde en kompis o pratade med henne om torpet jag som jag ansökt om att hon vet en som känner den som hyr ut så hon ska prata med henne så jag kan få komma o kolla! Massa saker flyger genom huvudet nu kan jag säga...vågar jag? Är d rätt? Tänk om han ändrar sig?

Nykteristen

Där kom brakfyllan efter 2 dgr utan! Lämnade huset vid 18 o kom hem nu...skitfull, pratandes för sig om hur hemska jag är, hur klar han är med mig m.m m.m m.m
Vaknade av världens smäll o kände hur hela kroppen stelnade till, ligger o väntar på att han ska ta kliven upp för trappan!
Kanske är torpet ändå världens bästa idé, kanske är d där man får det lugnet som behövs. Dit han inte kan ta sig så trots att d ligger precis utanför vårt bostadsområde.

Sofia

Vilket bra steg att prata med din kompis, som kände den som hyr ut torpet, så att du ska få komma och titta på det! Det lät först som att du var lite osäker på om det är rätt väg, men samtidigt så märkte du när du kom hem igår att han var väldigt full och redan igång med att säga en massa elakheter om dig. Otrevligt att behöva vakna sådär plötsligt av en smäll och ligga på helspänn... Det är ju sånt som du kanske ser fram emot att slippa om du bor själv. Det är ju inte konstigt om tankarna flyger åt alla möjliga håll. Jag tänker bara att det ju inte måste vara så definitivt om du hyr torpet och flyttar ut, om han skulle ändra sig så småningom kanske ni kan "börja om"? Lycka till med dina planer framåt!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nykteristen

Tack! Nä min tankegång har väl blivit så att om inte annat är det ett sätt för oss båda att känna efter hur d känns. Huset löser lite sig själv nu när d ska komma o bo en kompis till oss där på obestämd tid så han behöver inte ha hela summan själv att betala o jag behöver inte hjälpa till....så kan på nåt sätt då koncentrera mig på mig, barnen o vårt torp! Hoppas bara d blir att vi iallafall får komma o titta på det...hoppet finns ❤️

Therese77

Hej
Hoppas att du snart får komma och titta på torpet. Skönt att ha en fristad ❤️

Här har det gått mkt bättre än vanligt. På fem dagar har det bara gått två glas vin och några öl. Min vånda och ångest har fått vila några dagar, så skönt att få lite åter hämtning. Men tanken finns där, när kommer pangfyllan igen...

Therese77

Hej
Hoppas att du snart får komma och titta på torpet. Skönt att ha en fristad ❤️

Här har det gått mkt bättre än vanligt. På fem dagar har det bara gått två glas vin och några öl. Min vånda och ångest har fått vila några dagar, så skönt att få lite åter hämtning. Men tanken finns där, när kommer pangfyllan igen...

Nykteristen

Hur har helgen varit?

Här har han varit sjuk, 2 dgr o idag mår han bättre vilket också betydde småsupa heeeeela dagen! När ändå höll på i trädgården, vilket är ett av de små sakerna som gör att d tydligen är helt ok att då ha garagedörren öppen så man kan gå in o ta sig en klunk då o då utan att d märks.....

Har hållit låg profil denna vecka...jobbat i d tysta så att säga! Sjukt egentligen

InteMera

Exakt sådär Nykteristen har min man också brukat göra och står garageporten öppen så vet man redan på långt håll när man kommer hem vad som är på gång! Vartefter dagen gått brukar det bli allt mindre trädgårdsarbete och mer varande i garaget tills han oftast somnar i nån stol på gården eller liknande.

Hoppas du snart får titta på torpet och bestämmer dig för att ta det! Det är otroligt skönt att ha en dörr att stänga om sig, en plats där inget drama bor!

Ekonomiskt har det varit lite kärvt sen jag för ett år sen valde att skaffa egen bostad trots att jag ännu betalar för huset och vi inte är skilda men kan bara säga att det varit värt varenda öre! Alla dom timmarna jag haft en plats för mig och barnen där vi kunnat andas fritt för en stund när vi behövt det har varit mer värt än alla pengar i världen!

Hoppas du får en lugnare dag idag, och känn ingen skam för att du planerar i det tysta - det är inte som att han skulle jubla och hjälpa dig om han visste vad som var i görningen så fortsätt göra din grej i kulisserna så hoppas jag du snart får lite lugn i tillvaron! Det är du så väl värd!

Nykteristen

Åååhh InteMera, har varit inne o läst dina inlägg o sett hur du kämpat fram o tillbaka med lägenheten. Men d verkar bli mer o mer permanent för er? Det glädjer mig samtidigt som d är tråkigt att din man inte inser....

Ja, jag håller verkligen tummarna för torpet. Nu va det en som skulle komma o kolla före, men ville inte den personen ha det så va d fritt fram för min del. Så håll tummarna så kanske d blir vårt ändå...d vore lite drömmen. Ett litet hus med trädgård, nära där vi bor nu men ändå lite på landet ?