av Rosa76

Rosa76
mån, 2020-03-02 - 14:17

Jag vet att jag måste sluta dricka men jag kan inte....Blir livrädd av bara tanken på att inte få påbörja min hemliga ritual när jag kommer hem. Jag tror eg att det är kört för mig, det finns ingen bot och jag skulle aldrig söka professionell hjälp. Känner mig uppsvälld i magen, jag har säkert redan fått cancer av mina år som alkoholmissbrukare. Det är bara jag som kan sätta stopp och jag vågar inte...Hur kommer man ur en sådan ond spiral?

Torn
mån, 2020-03-02 - 17:05

Hej Rosa76! Du kan sluta, om du vill. Du måste ha en egen stark vilja, det är tufft i början men det går. Läs mycket här på forumet så ser du att det går. Många faller lite ibland på vägen, men vi kämpar vidare ändå. Viljan försätter berg! På vilket sätt, med eller utan professionell hjälp är olika från person till person.

Jag kan bara tala för mig själv, men jag gjorde det utan "professionell" hjälp, utan mediciner också. Men utan hjälpen jag har fått från att läsa på det här forumet hade det aldrig gått.

Den onda spiralen går att bryta!

Kram

Pennyh
mån, 2020-03-02 - 19:16

....inte Rosa76?
Vi behöver stöd men inte nödvändigtvis från någon professionell. Själv fick jag ett ultimatum av min sambo och jag valde honom istället för vinet.
Jag läser mycket här i forumet, inser att jag inte är ensam med min oro.
18 dagar i nykterhet nu??
Ge inte upp!

pc33968
mån, 2020-03-02 - 20:46

Du är inte ensnam, 2 föräldrar som drack för mycket, en har gått bort, själv dricker man för mycket, men i morgon.... blir allt som vanligt. Du får gärna pm mig, en öl för mycket ikväll för att skriva, tog, nog ca 10 min att skriva detta, och jag skulle aldrig söka professionell hjälp..har ju inga problem...

pc33968
mån, 2020-03-02 - 21:38

Nu när jag läst mer på sidan (va lite nere sist), så lät pm som lite fel,
bara en som insett att man dricker för mycket. ;-(

Andrahalvlek
tis, 2020-03-03 - 06:31

Men det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig för att sluta dricka. Jag ville inte tidigare sluta dricka helt, men det spårade förstås ur förr eller senare. Funkade några gånger, men aldrig i längden.

Till slut bestämde jag mig för att sluta helt. Nykter dag 24 idag. Min tråd hittar du under ”Förändra mitt drickande”.

Du kan också!

Rosa76
tis, 2020-03-03 - 19:19

Jag har lagt en stund idag på ett läsa de trådar som kommenterat mitt första inlägg och det är så mycket som jag känner igen...jag är så full av beundran att ni tagit steget och ni är kämpar. Jag säger varje morgon att nu får det vara slut..vaknar vid 4 med alltid samma ångest...det är redan kört!..hur kunde jag hamna här?..hur kan jag göra så här mot min familj?...hur ska jag kunna se mina barn/min pappa.. i ögonen och berätta när följdsjukdomarna från mitt missbruk träder fram? Ja, jag har druckit även ikväll men jag är inte på något sätt full, det blir jag aldrig. Jag "hanterar" mitt missbruk på ett "snyggt" sätt (patetiskt). Jag kan dricka mycket men har också nått en hög toleransnivå och det märks inte i all familjekaos som det normalt sätt är på kvällarna med mat, läxläsning, tonårsbråk och tonårsråd, lägg sedan till maken som också vill få sin stund att hinna prata med sin fru. Jag tar två snabba groggar bara för att orka.. Känns hemskt att bara skriva detta, det finns så många som klarar detta varje dag utan att ens fundera på ett glas vin eller en GT MEN jag måste ta detta för att bara klara en vanlig kväll med familjen. Jag vet att jag har allvarliga problem men jag klarar inte att tänka att jag aldrig mer ska få dricka ett glas vin, öl, bubbel eller GT. Jag tänker att jag i första hand skulle kunna sätta ett mål, 1 juni åker vi utomlands med bästa vänner, hade jag bara kunnat få "vara med" den veckan så tror jag att jag hade klarat att hålla upp. Är det ett knäppt sätt att se på saken eller är det ok? Tack för era fina meddelanden det värmer/Rosa

Andrahalvlek
tis, 2020-03-03 - 20:27

Spontant känns det jättelänge till den 1 juni. Pallar din kropp och psyke det?

Vägen till beslut måste få ta den tid det tar helt enkelt, och det tar olika lång tid för olika individer.

Ett sätt att börja är att begränsa sitt drickande. I antal glas, bara dricka vissa dagar osv. Verkligen sätta gränser - och hålla dem.

Lagom tuffa gränser så man faktiskt klarar av dem. Då stärks självkänslan ”Jag klarade det!”

Att hela tiden känna sig misslyckad är inte bra för självkänslan, även om man hamnar där väldigt lätt.

Och man kan analysera sina triggerpunkter. Själv drack jag ofta på känslorna glädje/fest, trött, ledsen, uttråkad.

Du verkar dricka för att orka vardagen. Finns det något annat du kan göra för att orka vardagen? Delegera visst ansvar till din man? Dina barn? (Beroende på hur gamla de är förstås.) Finns det saker i vardagen som du kan sluta helt med?

Fortsätt läs och skriv här, sätt ord på dina tankar ?

Det ska bli spännande att följa dig!

Se klart
tis, 2020-03-03 - 23:17

Från mig är följande.
Om du inte dricker så minskar stressen.
Att klara av vanliga (kaosiga) familjekvällarna- eller ett stressigt jobb- tar MINDRE kraft, om du inte dricker.
Alkohol triggar stress.
Så, jag kan trösta dig med att det inte är dig det är fel på.
Testa. En dag i sänder.
Och du, jag har också haft daglig ångest över att jag typ redan är döende i levercirros.
Stackars barn när det uppdagas.
Men det har konstigt nog också visat sig vara kopplat till dagligt intag av alkohol.
Ångesten är borta.
Några saker blir jobbiga utan alkohol. Men i första hand är det tankarna som är jobbiga, inte att vara nykter.
Och många, viktiga saker blir enklare. Andra saker blir lugnare.
Kram, ge dig själv en chans nu.

Sisyfos
ons, 2020-03-04 - 07:59

Jag känner så igen mig i det du beskriver -att ta vin/sprit för att orka prestera även när man kommer hem efter en lång tröttande arbetsdag. Usel strategi, men den fungerar för stunden. Eller... ja för mig funkade det kanske inte så bra tillsist när de upptäckte att jag inte bara var trött utan berusad.
Upptäckten gjorde dock att jag faktiskt slutade under åtminstone 9 månader... eller jag slutade inte helt, jag drack socialt vid enstaka tillfällen då också. Men det blev lätt att avstå hemma, eftersom jag inte hade något hemma och inte skulle dricka där. Vad jag sedan blev varse var att det också fanns en fysisk orsak till min trötthet och till varför jag drack. Korrigerade den då, men det kom tillbaka och då drack jag igen.
Nu vågar du kanske inte ta prover, men det går ju att köpa blodprov på nätet i värsta fall, så kan du se om det finns några värden som avviker.

Att vakna vid 4 känner också igen. Kroppen har ”städat klart”. Alkoholen gör ju också att sömnkvaliteten blir sämre och då blir man ännu tröttare, en eländigt ond spiral.
Mitt långa uppehåll var för några år sedan. Sen dess har jag druckit ibland, hållit uppe ofta, men har inte läget helt under kontroll och har nu tagit hjälp ändå.
Men då när jag faktiskt bara slutade, då kände jag som du, kommer aldrig att klara att sluta... sen var det inte så svårt när jag väl blev tvungen. Tankarna på a fanns dagligen i i början och lättnaden var stor när man istället kom på att ”klockan är tre en lördag”, jag har ingen à hemma, och jag behöver inte bry mig.
Vad jag egentligen försöker skriva är att du kan, åtminstone lika halvkasst som jag... Ett längre uppehåll gör underverk. Ta en dag utan. En i taget. Tillsist har du samlat många vita dagar. Och då får man positiva effekter. När man inte längre heller är konstant upptagen med att fundera över och administrera alkoholintaget så blir det lite lättare att få perspektiv. Det måste inte vara så att du slutar helt och samlar vita dagar även om det kanske är både enklast och bäst.., men det går att ta en annan väg om det andra steget inte känns överkomligt.

Rosa76
tors, 2020-03-05 - 18:15

Jo, då..igår åkte jag dit så det visslade om det...Stressade hem för att hinna svepa några snabba innan resten av familjen kom hem. Fick gömt undan den nyinköpta vodkan och påbörjat middagen när maken kom hem. Då frågade han varför jag har en alkomätare....ehhh...ehhh..Då har jag glömt den på bänken i hallen. Det var inte svårt för honom att lägga ihop 1 och 1, han har kommit på mig för 2 år sedan också men då hittade han flaskor i stället. Jag försökte tappert ljuga ihop nåt som var så dåligt så det finns inte. Besviket sa han: då kan du ju börja med att blåsa i den! Det vägrade jag och sa bara att det behövdes inte för jag hade tagit en öl. Vi pratade inte så mycket mer om det i gårkväll utan vi bestämde att vi tar det idag när det inte är några barn hemma. Har haft ångest från ...hela natten. Han la sig i ett av barnens rum..Vidrig morgon och rädd för hur mycket han kommer försöka tvinga ur mig, kommer han säga ut ur huset, kommer han berätta för "hela världen". Till råga på allt så hade lyckats plocka fram en funktion i alkomätaren där man kan gå tillbaka till alla blås som är gjorda, tidpunkt och dag (shit!!!) Efter en hel del höga diskussioner så sa han -Det är lika bra att ingen av oss dricker, jag har inga problem med att avstå a och så säger vi att vi har bestämt oss för att tänka på hälsa och vikt. Jag har nu anmält mig till programmet på denna sida så vi börja där helt enkelt. Jag sa till honom att jag kan inte klara detta om det måste bestämmas redan nu att det är ALDRIG mer. Mina mål måste vara realistiska SEN kanske det innebär aldrig mer men jag kan inte greppa det just nu. Programmet rekommenderar total avhållsamhet i 90 dagar och det känns realistiskt. Jag är mentalt helt slut och ska bara överleva kvällen och natten...

VaknaVacker
tors, 2020-03-05 - 19:00

Tror de flesta här tänker en dag i taget. Typ idag är jag nykter.. Blir lättare så.
Jag tillhör inte dem. Slog spiken i alkoholkistan för jag var helt utmattad och kände att det handlade om liv eller död. Det har gått bra för mig. Så glad nu.

Du klarar det på det sätt du väljer. För dig själv och din familj?

Andrahalvlek
tors, 2020-03-05 - 19:06

Boken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg är SÅ bra! Finns som ljudbok på Storytel. Har precis lyssnat på kapitlet om alkoholdjävulen som har fyra superstyrkor: list, tålamod, kraft, och en till som jag glömt ? Min hjärna är lite si och så just nu, den håller på och reparerar sig. Hoppas jag ?

Go girl! Du har ju värsta stödet i din man dessutom. Det är kärlek ❤️

Se klart
tors, 2020-03-05 - 21:46

Det blir inte värre, det blir bättre.
Det kan var bra att tänka på.
Att det blir bättre, hela tiden.
En dag i taget, håll fast vid det.
Läs Addes, eller Berras tråd- så mkt klokt och viktigt.
Kram. Grattis till att din man är involverad- och stöttande.

Rosa76
fre, 2020-03-06 - 12:21

Ja, den överlevdes och gick rätt bra. Helt plötsligt hängde man ju med i tv-programmet...Jag tror att det är precis så som Se Klart skriver..det blir inte värre, det ska jag ha som ett mantra.. Maken har ingen aning om vidden av mitt drickande men det känns skönt att han kommer inte öppna en cider eller öl ikväll till maten. Man är ju knäpp på något vis eller en kidnappad hjärna, jag sitter redan och tänker på att ikväll blir det annorlunda. Jag behöver sluta fokusera så mycket på att jag inte "får" dricka, jag VILL INTE ha det som det varit heller. Nu till nästa beroende...rökning...Mitt a-intag har harmoniserat väldigt bra tillsammans med cigaretter på kvällen. Jag röker aldrig på jobbet, ingen som ens vet att jag röker. Ett helt meningslöst beroende som inte för något positivt med sig. Jag höll upp i många år men så för några år sedan på en tjej-träff så tänkte jag: äh, en cigg....det är ju inga problem men det funkar inte så med mig, jag vet eg det. Jag går all in, när jag ska göra något. Börjar jag träna så ska jag göra det varje dag, joggar jag - då måste jag ut en runda varje kväll. Jag har läst mycket i trådarna här och vi är många som har de här beteendena gemensamt i kombination med rastlöshet och svårt att sova...
Jag vet sedan tidigare att samtidigt avsluta rökning är det bästa. Rökningen triggar önskemålet med att dricka också..någon med erfarenhet?
Jag har alltid haft svårt att sova, redan som liten kunde jag få ångest när kvällen kom och var livrädd för att föräldrarna skulle släcka ner och gå och lägga sig innan jag hunnit somna.

Se klart
fre, 2020-03-06 - 17:10

Hej
Många sover mycket bättre efter bara några dagar/veckor utan alkohol.
Men jag vill också säga att om man inte får ordning på sömnen så tycker jag man ska söka hjälp.
Det är nämligen också något vi verkar ha gemensamt/ att inte be om hjälp. Vi ska klara allt, särskilt eftersom vi dricker. Ett lämpligt straff, att inte behöva andra...
Sömntabletter är inget att glädjas över, men sömn är urviktig- för att vi ska orka vad detta stora beslut kräver av oss.
Och vet du, jag tänker att just nu behöver man inte tänka så mycket på vad man vill eller inte ska.
Bara enkelt: idag dricker jag inte.
Kram!