av Dr Jekyl Mr Hyde

Dr Jekyl Mr Hyde
mån, 2020-03-16 - 15:41

Hejsan
Så tacksam att jag hittade detta forum.
Vet inte ens var jag ska börja.
Jag är 55+
Min man är gravt alkoholiserad sedan länge vilket dessutom eskalerat under de senaste 10 åren.
I nyktert tillstånd är han en mycket fin man och omtyckt av de flesta – både på jobb och privat.
Han skämmer bort mig med presenter (lite väl mycket tycker jag nog eftersom vi har gemensam ekonomi) och han är romantisk.
DET var den mannen jag föll för – för 30år sedan.
Tyvärr har den mannen ersatts av en man som inte alls liknar den förste.
En man som dricker varje dag och det måste röra sig om stora mängder. Vet inte riktigt hur mycket (tippar en BIB per dag) eftersom han gömmer alkoholen.
Jag ser direkt vilket stadium av berusning han befinner sig i. Brukar tänka en 3-stegs raket. 1 = jättemysig mot mig och ska kramas och pussas. Det kan ju låta mysigt men det är det inte längre för jag vet vilken väg detta tar…. 2 = blir överaktiv i tanken och ska lösa alla åtgärder/renoveringar osv. direkt på stubinen här hemma. Vi bor på en gård. Steg 2 brukar rätt fort gå över i steg 3. Steg 3 =
VIDRIGT ☹
Nu kommer alla anklagelser mot mig. ALLT precis ALLT jag gör är fel. Ska tilläggas att det är jag som har hand om all städning, tvätt, matlagning / det mesta i ett hus inkl. en hel del renovering samt hundar & katt behov.
Paradoxen är, att ju mer jag gör desto mer skit får jag. Gud förbjude att jag dammsuger kl. 19:00 på kvällen!!!!
Jag är fet, ful och äcklig. Totalt värdelös och ingen tycker om mig. Detta vet han för att det har folk sagt (vilka framkommer dock ej….) En djävla fitta som bara gnäller och aldrig vill ha sex (tror f.n det). När jag då – gnällt, vilket brukar vara över hans berusning så är det också mitt fel. Citat: ” Jag måste dricka för att stå ut med dig” slut citat. Han vill hitta det värsta att säga som kan såra mig.
För det mesta så har jag hörlurar på mig när stadie 3 inträffar så jag slipper höra alla okvädningsord men ibland brinner det i skallen på mig och jag tappar tålamodet. Jag har ett rätt hett temperament och jag tål f.n inte hur mycket skit som helst. Vid ett tillfälle för ett par år sedan brann det till i skallen och jag klappade till honom. Han gav sig på mig och slet mina kläder i stycken. Jag ringde polisen. Blev riktigt rädd. Polisen tog det verkligen på allvar och tyckte nog att jag skulle lämnat hemmet där och då. Ett par veckor efteråt blev jag kallad till förhör hos polisen. Ett förhör som kändes som att jag var den skyldige parten i sammanhanget eftersom jag inte ville få honom fälld för misshandel och förmodligen mista sitt jobb.
Nu har han varit sjukskriven en längre tid för flera allvarliga åkommor. Inlagd på sjukhus i omgångar och nära att stryka med. Man kunde trott att detta skulle fått honom på andra tankar men ICKE…
Det har varit vidrigt att åka hem från jobbet och inte veta i vilket skick han befinner sig.
Jag hatar denna ovisshet. Vad möter mig idag? Hur han klarar/klarade sitt jobb är en gåta.
Det finns hur mycket som helst att delge ang. detta men det får komma en annan dag .

gros19
mån, 2020-03-16 - 16:04

Fullt tillräckligt för att lämna tycker jag och sedan tänker jag, pratar ni om det som händer när han är nykter om han är det? Så vill jag rekomendera dig att läsa Craig Nakken, Missbrukaren och jaget om du inte redan gjort det. Han beskriver väldigt bra det här med DrJekyl och Mr Hyde.

Har upplevt något liknande till viss del med min son och jag blev rädd. Vad händer om det ligger en kniv framme när jag känner det hatet jag känt när han varit påverkad. Då valde jag att gå ett anhörigprogram och det kan ofta kommunen erbjuda. Förändrade hela mitt sätt att se på situationen och att sätta gränser. Man lämnar inte sitt barn. Sedan går jag också på möten på Alanon vilket jag kan rekomendera. Det kan du leta efter lämplig grupp på nätet. Att bli kallad fet ful och äcklig ska ingen behöva göra.

Dr Jekyl Mr Hyde
mån, 2020-03-16 - 16:29

Tack gros19.
Nu är det inte så enkelt det hela - att lämna. Om det hade varit det så hade jag gjort det för länge sedan.
Gården ägs av mig till ca: 70 %. Det handlar alltså om att HAN ska ut. Hur slänger du ut någon som vägrar lämna? Förmodligen måste han ha begått ett såpass grovt brott att han får besöksförbud. Tro mig - jag har försökt att få honom att bo någon annanstans ett tag. Han vägrar. ...

gros19
mån, 2020-03-16 - 16:55

Förstår det inte är så lätt att lämna det är bara så självklart när man ser det utifrån. Du får nog förlita dig på att det finns en lösning. Börja med att bygga upp dig själv med anhörigprogram, alanon eller vad du kan hitta är mitt råd.❤

Dr Jekyl Mr Hyde
mån, 2020-03-16 - 18:06

Tyvärr tror jag att det ända sättet är att antingen anmäla honom elr att få honom att inse situationen. Hoppas ibland att han åker för rattfylla eler åker fast på en drogkontroll på jobbet. Fruktansvärt att säga men att han själv skulle ta initiativet i dagens läge känns långt borta tyvärr :-(

MalmMia
ons, 2020-03-18 - 14:41

Dr Jekyl Mr Hide - det var dem orden jag använde på min man. Jag förstår så väl, känner igen varenda ord du skriver. Har också en man som i nyktert tillstånd är mycket fin, rolig och omtyckt. Han har också skämt bort mig med fina presenter (alldeles för dyra, som om han behöver kompensera...) Däremot hade vi ingen trestegsraket, men på slutet var det nog inte så många nyktra timmar så steg 2 och 3 hoppades över. Allt som jag sa och gjorde var fel. Jobbade i trädgården med att ta hand om kryddörter, han satt i soffan full och sov. Då kom hånfulla sms om att jag vill verka viktig och bara går fram och tillbaka! Jag gjorde också allt hemma, han orkade inte. Men det såg han inte, han bara klagade på det jag gjorde, jag gjorde fel saker vid fel tidpunkt. Som för dig - klaga på att dammsuga kl 19! Ja, jag kan också alla okvädningsord som finns, vanligast hemma hos oss var psykiskt sjuk! Absolut, dricka för att stå ut med mig.

Jaq vet inte hur ni lever och vilken situation ni befinner er så jag vill inte råda dig till något. Annat än att sök kunskap och ta hand om dig, gör saker du mår bra av. Men jag tänkte bara kort berätta min historia.
Vi har en 15-årig dotter som tog stryk av detta. När jag såg det då tänkte jag att jag måste göra något, så började söka på olika ställen vad och hur jag ska göra. Hittade massa bra sidor på internet som vände sig till mig som anhörig och ringde olika hjälplinjer samt började prata med en mycket god vän om eländet. Kom fram till att så här kan vi inte ha det och enda utvägen var ett ultimatum som jag kunde hålla. Mitt blev "Du måste söka hjälp annars skiljer vi oss" Han lovade att visa att han kunde vara utan, bara dricka en gång i veckan - så allt förhalades i 2 månader eftersom jag kände att jag ville ge honom en chans. Naturligtvis klarade han inte av något av det han lovade och konsekvensen blev skilsmässa. Då startade ännu värre kränkningar och hemskheter men jag stod pall. En av anledningarna var att jag hade min bästa vän som fanns där och lyssnade och framförallt bekräftade att det inte var mig det var fel på, man tror ju lätt det. En annan anledning var också att jag hade hittat en anhöriggrupp i min kommun med en beroendeterapeut och en grupp som lyssnade och förklarade. Det var ett enormt stöd som jag inte hade klarat mig utan. Det jag fick lära mig då "Du kan aldrig vinna diskussionen med en alkoholist som försvarar alkoholen" hur rationella förklaringar du än har. Jag har också som du säger massor med fruktansvärda exempel på hur det var. Men jag bestämde mig då att jag och dottern är det viktigaste, jag är inte säker på att detta hade hänt om inte hon fanns. I beslutet om skilsmässa bestämde han sig för att söka hjälp men vi fortsatte processen och flyttade till varsitt boende. Han var nykter och fantastisk i ett år och vi gick också i gemensam samtalsterapi. Allt var frid och fröjd och efter ca ett år köpte vi ett gemensamt hus. Men nu är jag tillbaka på ruta 1, han har nämligen kommit på att han kan dricka normalt. Jo tjena, elakheterna börjar så smått komma tillbaka. Så jag har bestämt mig för en ny resa. Vi ska fixa till huset och sen är det nyktert eller varsitt liv.
Styrkekram till dig

MalmMia
ons, 2020-03-18 - 14:55

Kan du ringa polisen och tala om att han kör onykter? Berätta vart han ska? Kan du göra någon anmälan till soc? Kan vara värt att kolla upp

Rosette
ons, 2020-03-18 - 15:35

Du har startat en tråd här och berättar om din situation, en situation som du fått nog av att vara i, samtidigt som det finns en lång historia med mycket innehåll och en relation som sträcker sig 30 år tillbaka i tiden. Du är inte ensam om att befinna dig i en sådan här situation. Många saker har hänt genom åren och han har succesivt ändrats, förvärrats i takt med att du kanske också flyttat dina gränser för vad som är okej.

Det kan vara förvirrande minst sagt att vara mitt i något, du vet ju också hur du kan hantera det för att "klara dig", som det du beskriver med hörlurar för att slippa höra när den psykiska misshandeln drar igång om att du är hemsk och många glåpord som haglar.

Det har förekommit våld, anmält, med förhör där det låter som du fick "skulden" eller kände det så i slutändan, kanske gjorde det också sitt till i att du backade sen. Även att han farit illa på olika vis som såklart är jättetragiskt och svårt.

Oavsett hur han mår, vad som hänt honom, hur han väljer att göra med alkoholen, vad vill du? Hur vill du ha det och hur får han dig som oftast att må?

Hur ser dina möjligheter ut till stöd nu och vet du vart du kan vända dig, om du vill, för mera stöd?

Fortsätt såklart gärna skriva och läsa här, hoppas du hittar mycket som blir hjälpsamt!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Peter1970
tors, 2020-03-19 - 11:18

Hej.
Jag heter Peter och är nykter alkolist och med min högre makt tänker jag fortsätta vara det.
Jag brukar svara på en del inlägg här och kände att jag ville svara på ditt.
Jag kan låta hård ibland, men ta det på rätt sätt.
När jag var aktiv lämnade min sambo mig oavsett om hon älskade mig eller inte. Hon ska ha ett stort tack för hon gjorde exakt som man ska göra gå bara gå..
När vi är aktiva är vi världens bästa lögnare och manipulatörer. Suveräna på att skuldbellägga våran omgivning, jag besatt alla dessa egenskaper utom våldsamhet men vad spelar det för roll jag skadade dem ändå med lögner och all annan skit.
Jag vet att det är svårt att lämna någon både praktiskt och känslomässigt.
Men snälla gå gå gå man kan inte leva ett normalt liv med en aktiv brukare som inte kapitulerar inför sitt missbruk och söker hjälp.
Ljust nu måste ditt fokus vara dig själv/jag jag jag och ingen annan. Du måste bli positiv egoist och prioritera ditt mående och din personliga sinnesfrid.
Han får lösa sin egoism och alkolism och kapitulera inför alkoholen och hitta hjälp som han så väl behöver.
Vänligen Peter

Självomhändertagande
tors, 2020-03-19 - 13:00

Hej, jag har läst den här tråden och jag tänker på min egna resa, även om den ser annorlunda ut.

Jag känner igen mig i dina ord "Jag hatar denna ovisshet. Vad möter mig idag?"

Jag vill säga till dig att det är bara du som bestämmer hur det ska bli idag, imorgon och i framtiden. För mig tog det 6 år att bli fri från mitt medberoende och jag lever äntligen ensam och har satt så mycket gränser, till allt.

Idag mår jag bra och lever det liv jag önskar. Att sätta sig själv i första rummet och ta små steg i taget är en bra början. Det är förstås svårt att veta var en ska börja. Jag rekommenderar dig att ta hjälp, av detta forum, av alanon, av en professionell inom vården eller prata med en präst eller liknande.

Peters ord "Men snälla gå gå gå man kan inte leva ett normalt liv med en aktiv brukare som inte kapitulerar inför sitt missbruk och söker hjälp."

Jag önskar att jag hade hört dessa ord tidigare, men jag kan också förstå att jag behövde göra den resan jag gjorde.

Vi lever och lär. Det bästa vi kan göra är att se hur våra erfarenheter kan hjälpa oss i våra val framöver.

Ta hand om dig!

Peter1970
tors, 2020-03-19 - 14:15

Det du beskriver nu ger mig personligen vinster i min nykterhet.
Att du lyckades bli fri även om du aldrig glömmer det som varit.
Du anar inte hur mycket det glädjer mig att läsa att du klarade av din personliga resa mot välmående, det värmer.
Den krassa verkligheten är och det går inte att betona detta nog- Det är snudd på omöjligt att gå skadefri om man lever med en missbrukare.
Nu skräder jag inte med orden och det gör lite ont att skriva men jag tor medberoende behöver höra sådant här.
Jag personligen skadade så många personer runt omkring mig i mitt missbruk.
Jag skadade mina barn, mina syskon, mina tidigare sambos, mina föräldrar, vänner och folk runt om mig.
I slutet av mitt missbruk bröt jag förtroenden mot, vården, psykologer, socialtjänst och andra instanser. Jag kan nog utan att dra till säga att jag påverkade nog minst 50 personer med mitt missbruk.
Nu till en jobbig och utelämnande sak men jag vill att folk ska få en aning om hur komplext och hur djupt missbruk går. När jag i mitt samliv skulle vara intim med min sambo: Jag tänkte på alkhol, jag tänkte fan efter detta har jag gjort mig förtjänt av en grogg.
Jag tänkte definitivt inte på hennes känslor, jag sket fullständigt i den intima samvaron så länge jag kunde belöna mig med alkohol efteråt.
Jag älskar mina barn då som nu.. Men när jag var aktiv sa jag till mina barn att jag älskar dom , men det var kemiska ord jag fanns inte där mentalt för dom.
Ärligt talat så förtjänade jag varken min sambo eller mina barn då. Jag ljög, manipulerade, bröt löften.
Hon lämnade mig för gott och det förstår jag.
Jag försöker bygga upp ärlighet och förtroende med mina barn i dag, men jag har onekligen skadat dom för livet.
Jag har varit nykter några år nu med 2 korta återfall. I dag känner jag nästan aldrig sug efter alkohol, det blir lättare och lättare men jag är alltid uppmärksam och går på möten.
Det är därför jag nästan alltid betonar att det går inte att leva med en aktiv missbrukare och jag vet vad jag själv gjorde när jag var aktiv.
Så tack för din feedback det värmde.
Mv. Peter

Självomhändertagande
fre, 2020-03-20 - 13:44

Det är så vackert när människor delar sina erfarenheter på detta sätt!

Jag berörs av att du berörs och jag ser de goda effekterna av när vi blir en del av ett sammanhang.

Jag tänker att vi alla människor lider i våra ensamma situationer, oavsett om vi är de som är medberoende eller de som missbrukar.

Alla gör vi en resa och en sak har vi alla gemensamt. Vi har eget ansvar och om det finns en vilja där någonstans så har vi alla en förutsättning att lyckas ta oss vidare. Oavsett hur svårt det kan vara och kännas, så kan vi människor mycket mycket mer än vi tror.

Grattis till din nykterhet. Jag vet hur det är att kapitulera och se sitt beroende, som min del av ett medberoende. Jag behöver kapitulera för det, om inte varje dag, ganska ofta och jag tycker att det är väldigt intressant när jag står inför val och jag alltid väljer mig själv, först av allt. Jag är en människa som alltid hjälpt andra och jag har förstått att jag behöver hjälpa mig själv först och främst. Det är intressant att se vad som händer när jag väljer att säga nej till att hjälpa andra, för att jag vet vad som händer om jag inte gör det.

I dessa tider när coronaviruset påverkar oss alla på något sätt, så väljer jag att hjälpa just de människor som alltid funnits där för mig och det är mina föräldrar.

Vi som kämpar på olika sätt, får lära oss att sortera och prioritera, men vägen dit kan vara ganska lång. Då vi behöver lära oss att koppla av först. Så många faser som vi ska igenom.

Ta hand om dig! (Riktat till alla som läser detta)