av Javelin

Se klart
ons, 2020-03-18 - 14:34

Och för ett jättefint och BRA inlägg som får mig att ta nya tag.
Ja allt blir bättre, vi behöver påminnas! Var rädd om dig, kram.

Andrahalvlek
ons, 2020-03-18 - 14:45

Allt överskuggas av coronakrisen, och jag pendlar själv mellan stadierna nedstämdhet/oro, acceptans och bearbetning.

Jag är inte på stadiet nyorientering än - det tar nog ett bra tag till. Små trevare gör jag, men inget varaktigt.

Däremot har jag passerat stadierna chock, handlingsförlamning, förnekande och ilska/flykt. Helt utan alkohol! Allt går bättre utan alkohol ?

Och jag är dessutom genomförkyld med feber så det är lugnt och skönt här hemma, och jag har gott om tid att läsa ALLT om corona.

Jobbar lite hemifrån också, läser ansökningar till våra sommarjobb, för det blir en sommar till slut ❤️

Javelin
ons, 2020-03-25 - 13:03

Denna prövningens tid... Om en dryg vecka har jag klarat av tre vita månader. Kan tycka att man borde bubbla av stolthet och glädje. Känner ingenting, mer vad spelar det för roll.. Jag liksom många med mig är sänkta av coronavirusets effekter, oro för ekonomi och framtid. Det blir så klart inte bättre av att jaga alkohol och dämpa ännu mer ångest, jag vet det. Men en stunds verklighetsflykt vore avlastande...

Planerar inga alkoholintag, reflekterar mer över den verklighet som råder. Tur att man inte visste det här för tre månader sedan, då hade korken aldrig skruvats på. Men nu är flaskan stängd, slängd och passé, och jag kämpar med att hantera allt med speedade nerver och en trött hjärna som vill vila.

Jag gör det jag kan för att underlätta med bra mat, motion, friskluft, sömn osv. Ändå känns det skit rent ut sagt. Som en depression men något annat. Jag sörjer inte alkoholen, har haft otaliga tillfällen att bryta nykterheten och tycker inte det är svårt att tacka nej. MEN jag tycker inte det känns överdrivet bra heller. Är inte tillfreds helt enkelt.

Vad ska jag då ta mig till? Förr hade jag utan tvekan bedövat mig för att få en stunds lättnad. Så var hittar man lättnad utan gifter? Brukar kolla på katastroffilmer när jag känner mig nere, till skillnad mot för många som flyr in i romantiska komedier mm. Mitt resonemang där är att min egen verklighet framstår som ännu sämre om jag tittar på filmer med rosenskimrande handling, bättre då att uppskatta sitt elände genom att ta del av ännu värre. Kontentan är väl då att jag måste utsätta mig för ännu mer skit för att uppskatta den som faktiskt pågår?!

Ska faktiskt prova detta idag. Tänker motionera mig gråtfärdig av trötthet och ta mig en tur till ett område där många utsätta bor, ett område jag själv bott i och är glad att slippa. Det kan vara värre och jag måste skaka av mig dysterheten nu.

Charlie70
ons, 2020-03-25 - 13:30

Vi har ju alla anledning att känna oss lite låga just nu. Men här inne verkar det vara någon slags tremånadersdepp. Vi är flera som känner samma. Jag fick några youtubetips i min tråd förra veckan som hjälpte mig att förstå vad det är som händer i våra nyktra hjärnor just nu och kanske månader framöver. För mig åtminstone framstod det som självklart att läget inte kan vara på topp just nu i denna fas av nykterheten. Testa tipsen om du är intresserad!

Kram!

Se klart
ons, 2020-03-25 - 15:25

Vi har väl samma dag, Javelin?
Känner igen vartenda ord du skriver. Med tillägget att idag kändes det äntligen bättre. Ropar inte nåt hej för jag kan vara under isen innan klockan slår fyra. Men idag fick jag ändå insikten om att detta slit har lönat sig.
Om du inte sett My Brilliant Friend på HBO vill jag tipsa om den. Livet, vackert och hårt på samma gång.
Kram!

Javelin
ons, 2020-03-25 - 20:07

Charlie70: Tack för tipsen!!! Jag tittade på klippet om PAA och förvånades över att det kan komma så sent som ett år efter alkoholstopp! Känns faktiskt lättare att tänka att hjärnan behöver tid att återställa sig. Det blir en mer klinisk förklaring, det tar tid, stå ut... Blev nyfiken på vad man själv kan göra för att få dopaminduschar som han nämnde. Får söka efter det avsnittet.

Se Klart: Vad skönt att du kommit ur mörkret, det finns hopp alltså. Jag är för trött fysiskt och psykiskt för att ens utvärdera eventuella känsloskiften. Har tränat mig mör som jag sa, hoppas det hjälper ?. Ska definitivt titta på filmtipset!

Vilket underbart forum detta är med ovärderliga tips och igenkännanden, är så glad att jag hittade hit en gång i tiden. ❤

Javelin
tors, 2020-03-26 - 13:57

Det var en lärorik dag igår med nya insikter om alkoholens fortsätta effekter. Jag behöver läsa mer, lyssna mer och ta in mer för att släppa taget helt. Har sagt till sommaren som första mål och sedan förhoppningsvis tuffa på tills nykterheten är självklar. Jag vill ju leva ett hundra procent nyktert liv men "för alltid" är för stora ord ännu.

Blev så himla glad häromdagen när mitt äldsta barn frågade om en bild, det var en suddig ölflaska en bekant höll i på en semesterresa. Det är en ölflaska svarade jag. Jaha såna som pappa dricker då?

Att första reaktionen inte handlade om mig! Förra sommaren hade kommentaren säkert varit såna som ni/du dricker.. Min man har bara druckit högst 10 öl totalt framför barnen sen jag gick torr och det har varit i samband med mat eller bastning, om det nu gör någon skillnad. Där ser man också hur mitt drickande påverkat honom som också hällt i sig för mycket pga allt jag släpat hem. Usch vad jag skäms och får ångest när jag inser vilka konsekvenser det fått. Visst han måste ju ta ansvar för sig själv men det vore ju katastrof om han skulle dricka sig till ett beroende pga mitt sällskap. Men så är inte läget nu och det är bra att påminnas om de faktiska skillnaderna.

Humöret, måendet, livssynen överlag är lika trist som igår. Känner mig som en kaffemaskin som fått slut på bönor, den fungerar men fyller ingen egentlig funktion.

Dagens mål är att få mig ett rejält skratt så tårarna rinner, ska försöka hitta något riktigt roligt på Youtube och hoppas på ett befriande asgarv. Idiotmotionerandet igår gav ingen effekt så får hoppas på detta.

boink
tors, 2020-03-26 - 15:17

Hej Javelin, jag är bara på dag 13 men det är sjukt tungt detta. Har börjat inse mer och mer att mina fysiska problem med högt blodtryck, ångest och oro hänger ihop med att sluta dricka. Det bästa är ju att det vänder det gjorde det sist och du verkar ha kommit en bit vägen. Jag själv har inga egna barn - men har varit full runt andras barn och det känns ju inget vidare... dom märker mer än vad man tror. Bra idé att sätta några mål iallafall som att se nåt kul, det ska jag också göra!
Ha de gott,

Javelin
fre, 2020-03-27 - 23:04

God kväll Boink (och du som läser)! Jag tror definitivt att alkoholen ligger till stor del bakom ångest, oro mm. Det blir bättre med tiden men jag skulle råda dig att skaffa verktyg att hantera det med. Det är mycket som väcks till liv med nykterheten och det mesta är positivt men man måste också lära sig att handskas med negativa aspekter utan bedövning och det är emellanåt tufft.

Finns massor av tips här på forumet och personligen har jag störst nytta av promenader och frisk luft, helst varje dag. Märker direkt att oron ökar när jag inte sköter kosten och kroppen.

Sedan upplever jag mig som överkänslig emellanåt (rätt ofta), tar in alldeles för mycket intryck som startar stressreaktioner som jag tidigare medicinerat med alkohol. När det blir som jävligast har jag tagit till tipset jag fick här: att djupandas igenom det. Det funkar och i kombination med avsevärt mycket bättre sömn, som jag även tackar tyngdtäcket för, så går det åt rätt håll.

Om du inte redan tittat på klippet om post akut abstinens som flera tipsat om här, så rekommenderar jag verkligen det. Det förklarar väldigt väl varför man känner sig låg en längre tid efter man slutat dricka.

För övrigt behövde jag inte ens Youtube igår för att skratta, det kom av sig själv och det lättade upp en hel del av det tunga. Idag har varit bättre, har förhoppningar om morgondagen. Är så kräkless på att bekymra mig för sånt jag inte kan påverka, viruset t ex, framtiden kommer tids nog, vi kan bara göra vårt bästa för att förhindra värre konsekvenser. "Vårt bästa"... Här kommer min självkritiska del att övertyga mig att jag kan göra mer, kan alltid bli bättre...

Landar någonstans i att det redan varnas för eskalerande alkoholproblem pga covid-19. Jag MÅSTE ta mig igenom detta nykter och inte bli en del av den statistiken. Vilken misär jag skulle skapa på kort tid när jag ändå jobbar hemifrån. Försvinna in i dimman, trötthet, jakt efter mer, självförakt, värdelös sömn, familjen... Nä jag fortsätter med mina andningsövningar, kost och motion, det har ju funkat hittills.

Andrahalvlek
fre, 2020-03-27 - 23:57

Tänker lite likadant. Just nu är det så mycket vi inte kan påverka eller ens sia om, så det är inte lönt att oroa sig.

Vi kan bara påverka vårt eget beteende, och där har vi alla ett stort ansvar att tex inte resa iväg under påsken hur tråkigt det än är att avstå.

Vi har också ett ansvar för vårt eget mående, och det blir absolut inte bättre av alkohol. Men det är en utmaning i sig att bli nykter, och nu är det en ännu större utmaning.

För varje dag som går känns nykterheten mer och mer naturlig för mig. Att slippa känna mig decimerad av bakiskänslan är SÅ befriande! Så många timmar i mitt liv som bara försvunnit i ett töcken och eländesplågor pga bakfylla.

Soffi
ons, 2020-04-01 - 06:22

Tack Javelin! Såg att du varit inne i min gamla tråd medan jag varit borta och undrat hur det går för mig. Det värmde skönt!
Läser att du kämpar på och det gläder mig. Själv försöker jag ta mig upp på banan igen med en ny tråd.

Javelin
lör, 2020-04-04 - 13:31

Tre månader ? !!! Idag är det exakt tre månader sedan min första nyktra dag. Det är nu som de stora belöningarna i form av energi och välmående ska komma på allvar har jag läst, samtidigt som risken för att återfalla i misären är lika överhängande...

Har inget alkoholsug alls, enda gången jag känner att jag skulle vilja dricka så är det pga stress, ångest, stark oro mm. Ren medicinering mao. Har inte längtat efter en enda festfylla, aw-öl, eller liknande. Alkohol för mig handlar därmed enbart om verklighetsflykt, aldrig för smakens skull eller som stämningshöjare som jag emellanåt trott. Jag är festglad ändå och det är en stor befrielse att inse det.

Beträffande påsken så känner jag ingen oro. Blir fokus på god mat och friluftsliv. Har gått ner runt 15 kg dessa månader och det känns så taggande att ta tag i hälsan på allvar nu. Vill gå ner lika mycket till och har ju faktiskt orken att lägga i en ytterligare växel.

Däremot känner jag ingen eufori eller spirande lycka. Kanske beror det på vetskapen om att det endast krävs en enda drink för att krackelera hela tillvaron. Då bryts styrkan i dessa obesudlade månader och jag kan lika gärna börja om en annan dag... Allt eller inget. Det är jäkligt obehagligt att ha alkoholen flåsandes i nacken, hängande som en stor mörk skugga över mig, som bara väntar på det där tillfället då fokuslampan slocknar... Det får mig att känna mig svag. Kommer jag alltid känna mig så här bräcklig? Kommer det komma en tid när jag litar på nykterheten så pass mycket att jag får sinnesro?

Tänker mig den här resan i etapper, "för alltid" är abstrakt och omotiverande. Så idag börjar etapp 2 som innebär tre månader till. Den 4 juli firar jag förhoppningsvis ett halvår!

Trevlig nykter helg!

Se klart
lör, 2020-04-04 - 13:42

Har ett par dagar kvar, men känner så igen din beskrivning av oros-molnet... glada dagar men ändå den där skuggan. Tänk om det inte får fortsätta.
Men då tänker jag på mega-skuggorna i vin-livet, och då är ju detta ett annat liv. Vi kanske inte kommer undan skuggorna, men också en påminnelse, som slaven på triumfvagnen, kom ihåg att du är dödlig.
En beska i det söta. Och skapar kanske en större varsamhet om det liv vi lyckats bygga upp.
Jag tror jag kommer att gå på din linje med ytterligare tre månader.
Ska fundera i helgen.
Allt om ”jag kan inte dricka lagom” har för mig nu blivit; Jag vill inte dricka lagom.
Att avstå känns högst frivilligt.
Idag.
Kram, heja dig!

Andrahalvlek
lör, 2020-04-04 - 14:15

Vinn-vinn-vinn istället för vin är ditt tremånadersinlägg genomsyrat av ? Så glad för din skull!

Det där med återfall verkar hänga som ett spöke över många efter några månader. Om inte suget tvingar dig att dricka - vad skulle då tvinga dig att dricka?

Om du är hundra procent bestämd med att inte ”prova ett enda glas” så tror jag inte att du behöver oroa dig. Men ta aldrig första glaset! Det är typ så alla återfall sker.

Tuta och kör ytterligare tre månader till att börja med! Det är en hanterbar mängd som jag nog ska ta efter. Två månader för mig på skärtorsdag ???

VaknaVacker
lör, 2020-04-04 - 15:04

Grattis till tre månader? Så skönt!
Vi får ersätta orostankar med glädje och beslutsamhetstankar ju. Tycker alltid det känns lättare när jag gör något aktivt när jag känner återfallsoro! Lyssnar på något bra på youtube, alkispodden... summerar varför det inte funkar för mig att dricka.
Nu kör vi på! Kram?

Torn
lör, 2020-04-04 - 17:10

Starkt kämpat, grattis till 3 månader!? på måndag är det min tur.
Bara att gasa vidare, ? så kör vi ifrån återfallstankarna.

FinaLisa
lör, 2020-04-04 - 21:57

Tre månader är kanonbra??
Tänkte på den där mörka skuggan...?
Visst skulle man istället kunna tänka sig den som en slags skyddsängel som bara vill en väl..??‍♂️?
Åtminstone känns det mer positivt att tänka så?
Lycka till med din fortsatta resa ??
Kram ?

Vinäger
sön, 2020-04-05 - 14:04

Grattis till tre månader. Och till viktminskningen. Bra jobbat.

Vilket fint alternativ FinaLisa ger det mörka. En vänligt sinnad kraft.

Hoppas att du hittar lite mera glädje.

Kram

Javelin
mån, 2020-04-06 - 12:35

❤❤❤

Jag är alldeles överväldigad av alla gratulationer! TACK! Utan er och möjligheten att skriva här hade jag säkerligen tappat fokus för länge sedan. Nykterhet är verkligen något man ständigt får jobba på.

Jag är också så tacksam för att ni nu fått mig att se på alkoholskuggan med nya ögon. Ja den finns där och det behöver den göra, som en påminnelse om att aldrig vända tillbaka till misären. Men också att den är ingenting motför det bottenlösa mörker drickandet ändå medför. Ni är kloka som få, jag känner sån ödmjukhet att ens få chansen att få mina negativa tankar omprövade här. Jag diskuterar inte det här med någon irl. På sin höjd lite löst snack kring drickande överlag men inget djupgående och inga större erkännanden. De närmast mig vet ju till viss del hur det varit men skulle nog chockas över hur illa det egentligen var. Är fortfarande så rädd att få den där stämpeln...

Det är inte lätt att hantera nederlag och svårigheter utan alkohol som pysventil. Just nu är jag rätt bombarderad av prövningar från alla håll, det hade jag varit även om jag drack men att inte få kliva ifrån allt för en stund är så kvävande. Försöker tänka att hjärnan jobbar på att bygga nya banor allteftersom hindren övervinns. I framtiden kommer hanteringen av liknande ske per automatik, kanske t o m utan tankar på snabb flykt. En dag kommer första tanken vara en kopp thé och vila när det kör ihop sig, inte den störda bilden av att halsa ur en flaska gift. Det här är vardagen och den måste fungera utan alkohol.

Tack igen och grattis till era egna bedrifter! ? Bara att skriva här är ju hälften vunnet, det påvisar ju att man vill ha en förändring i livet. Stor kram till er alla!!! ?❤