av Soffi

Torn
sön, 2020-04-05 - 12:07

Hej Soffi! Tungt läge nu, ❤️ och jag tycker absolut att du ska prata med honom i kväll. Själv berättade jag för min fru att jag hade fått nog och tänkte lägga av en gång för alla. Efter otaliga försök att lägga av tidigare så hade jag
nått min botten, och bestämt mig på riktigt. Att slippa ljuga och gömma är en befrielse.

Styrkekram

Vinäger
sön, 2020-04-05 - 13:37

Med din ärlighet och ditt analyserande kommer du att klara av det du behöver göra.

Vi som har turen att ha en stöttande partner ska ta hjälp av det. Själv har jag ju gömt och smygsupit till och från. Mumlar lite om att det händer att jag dricker någon enstaka gång i veckan. Jojo... Skammen över lögnerna är nästan det värsta.

Berätta så fort du orkar. Gör det på det sätt som känns bäst. Sedan är det gjort.

Jag tror på dig och följer gärna med på din resa tillbaka till det nyktra livet.

Kram

Soffi
sön, 2020-04-05 - 20:07

Ni är så fina och har så rätt, jag ska prata med gubben men han var upptagen nu ikväll när jag ringde.
Har inte känt något som helst sug efter alkohol idag, vilar stället i ett djupt lugn nu på em /kvällen. Ett lugn som jag tror kommer av att jag kommit över den första chocken "Vad f-n hände?" och passerat stressen "Hur ska jag hantera det?" och landat i någon form av acceptans "Ok, jag ÄR illa däran - igen". Hoppas att mitt beslut, min vilja, att sluta dricka kan slå rot och växa sig starkt i den insikten och acceptansen. För jag vet att starka djupa rötter kommer att behövas.
Går och lägger mig nykter ikväll. Lugn, stark och innerligt trött.

Se klart
sön, 2020-04-05 - 21:32

Det kan vara jobbigt, och ibland känns det som att man knappt hunnit formulera sina egna tankar- så ska de ut och möta världen.
Men om det är svårt att hålla fast vid dina- som vi allas- sköra beslut, så är det ju himla viktigt. Att försöka bli av med onödiga hinder. Hoppas det går bra, och lugn, stark och trött- låter bra. En dag i taget. Kram.

Soffi
mån, 2020-04-06 - 08:08

2 är en mycket blygsam siffra, jag tittar ödmjukt på den. Men, på det här forumet så spelar det ju faktiskt ingen roll hur många ettor man staplar på varandra, de går inte att summera till en högre siffra rent matematiskt utan man måste jobba sig fram, en dag i taget. Så jag är glad för min tvåa :-). Första steget, första dagen, är det svåraste när man är obeslutsam, iaf för mig. Andra steget tar jag med en något större beslutsamhet. Hoppas jag.

Efter de senaste dagarnas förvirring och stress över vad ska jag göra och vart ska jag gå så har jag börjat vända på tankarna och funderar istället på HUR och planerar dagens och veckans viktigaste uppgifter efter det.
För även om det är en dag i taget som gäller nu så måste jag planera längre än så.
Jag måste plocka fram och damma av min verktygslåda igen och leta upp mina verktyg. För jag HAR ju faktiskt verktyg som kan ta mig hyfsat långt iaf.
Jag ska inte ens försöka mig på en alkislögn ala "Buhu, någon var här och stal mina verktyg, alltså tog jag ett återfall, stackars mig..." Tror inte ni går på den.
Jag kan inte heller skylla på att: "Jag snubblade och då for alla verktyg ur lådan och försvann!"
Nej, den krassa sanningen är att jag när jag gick in i oxveckorna med alldeles för mycket stress och en falsk trygghet i att jag var nykter och visste hur jag skulle hålla mig nykter (pyttsan!) så förlade jag verktyg efter verktyg, precis som man när man är stressad och lägger nycklarna på fel plats och glömmer var. Det värsta var bara att jag tom glömde att jag hade dem och när det blev på tok för mycket med ALLT så tog jag till det gamla hederliga(?) välkända verktyget alkohol igen...

Verktyg nummer ett är NI, alla här på forumet. Jag är så tacksam att jag kom på det någonstans i ruset för en vecka sedan. Ännu mera tacksam är jag för att ni ställer upp och stöttar mig. De senaste dagarnas mentala process har inte varit någon lek, den som leder fram till acceptans och insikten om att det bästa jag kan göra är att helt enkelt GE UPP! Alkoholen är en för stark motståndare, jag väljer att kliva ur ringen. Jag är där nu (raderar ett "hoppas jag", stänger dörren). Jag ska nu bara borsta av mig det värsta dammet så att jag känner mig tillräckligt presentabel för att kliva in i era trådar igen. Tillsammans är vi starkare!
Verktyg nummer två är alkispodden och liknande. Lyssnade ikapp tre avsnitt igår.
Verktyg nummer tre är att beväpna mig rent fysiskt. Jag ska åka och handla ett sort lager öl och vin redan idag tror jag. Påsken kommer snart och vem vill köa? Inte alls schysst att beväpna sig och slåss med flaskor kanske ni tycker, men så länge de innehåller alkoholfria alternativ så gör jag det ändå. Så en tur till ICA eller kanske Coop blir det nog.
Verktyg nummer fyra är att prata, att berätta. Det är relativt oanvänt av mig, men jag förstår att det är ett av de viktigaste för att få hjälp och för att stänga dörrar. Tack för att ni pushar mig lite här, jag behöver det.
Verktyg nummer fem är att sätta ord på suget när det kommer. Att veta vad som ger suget är centralt för att hitta ett bra alternativ, om det är vila, träning, mat friskluft eller whatever.
Har nog tom fler verktyg om jag tänker till. Men nu måste jag jobba...

En varm kram till er alla och åter igen TACK för att ni finns!

Andrahalvlek
mån, 2020-04-06 - 10:55

Så här ser mina verktyg ut:

1) Sätta ord på vad jag tycker, tänker och känner (här på forumet dagligen).

2) Ta del av andras vittnesmål (här på forumet, Alkispodden, Missbrukspodden, ljudböcker - just nu Persbrandts bok).

3) Lära mig mer om alkohol och hur den påverkar kropp och hjärna (youtube-klipp, böckerna ”Tänka klart” och ”Skål! Ta mig fan”). Och repetera kunskapen regelbundet för att hjärntvätta mig själv.

4) Motion (mest cykling).

5) Hitta andra och nyktra alternativ på mina gamla inrutade vanor (alkoholfri öl, promenad med vänner istället för ett glas vin osv).

6) Gemenskap med likasinnade (här på forumet dagligen ❤️)

Jag tror på dig! Och bäst av allt - du tror på dig själv!

Kram ❤️

Javelin
mån, 2020-04-06 - 13:08

Jättebra verktyg ni har, båda två! Det är så sant att vi alla bara kan ta en dag i taget. Dag 2 eller 102 är fortfarande 24 timmar men det blir tack och lov lättare att styra tankarna åt rätt håll efter en tids avhållsamhet. Du fixar det här Soffi, styrkan i att lyda sig själv är oslagbar. ?

Soffi
tis, 2020-04-07 - 06:32

Tack Andrahalvlek och Javelin! Ja, verktygen är A och O, samt att inte tappa bort dem...

Dag 3 idag och det går lätt!
Hade inget som helst sug på hela dagen igår :-). Jag som var förberedd på att nästan ligga i fosterställning i sängen de första två dagarna, allt för att inte ge mig ut och skaffa något att dricka. Och så är det så enkelt att bara låta bli!
Satt och lyssnade på pod igår em när tanken dök upp: "Jamen, om det är så här lätt att hålla upp, jag är ju inte ens sugen, då har jag ju ändå inte så stora problem, klart att jag kommer att kunna bli en normal lördagsdrickare".
När jag insåg vad jag satt och tänkte så blev jag full i skratt på riktigt! "-Nej, men lilla a-djävul, liiite mer sofistikerad kan du väl vara? Tror du jag går på den lätta? Listigt hörru!" Här är jag beväpnad och bepansrad för att skydda mig mot helvetessug och värsta matchen, och så kommer det här???
Jaaa, hmmm, vad är det de säger? "Det är det enkla som är det svåra" samt "övermod går före fall".
Här får jag tydligen se upp. En strategi mot korkade tankar och övermod, någon?

Önskar er alla en bra nykter dag!

Andrahalvlek
tis, 2020-04-07 - 07:15

Automatiska tankar kan man enklast bryta med medvetna tankar. ”Tror du jag går på den lätta?”

Jag har också en topp 3-lista över fyllesynder att ta till som vapen. ”Nej, jag kan inte dricka normalt. Minns du....” Då packar alkoholdjävulen ihop direkt.

Jag har inte på 59 dagar haft överjävligt sug någon gång faktiskt. Jag tror att det beror på att jag har bestämt mig med hela hjärnan. Jag vill verkligen inte dricka.

Soffi
ons, 2020-04-08 - 07:21

Varning. Det här inlägget kommer att innehålla ett sammelsurium av motstridiga tankar, idioti blandat med förnuft, svammel och säkert en hel del självömkan.
Jag måste bara skriva av mig.
Vaknade idag och mår jättedåligt och det stormar i huvudet av alla tankar.
Möttes av ett nästan helt igensvullet ansikte i badrumsspegeln tidigt i morse. Kände igen det men f-n, är det där jag? Igen? Mår så illa så att jag vill spy även om jag inte gör det. Huvudet värker, pulserar.
...det är inte värt det...
Nej, jag drack inte igår. Eller jo, te, massor av starkt te, starkt men inte alkoholhaltigt.
Och jag känner igen det från i höstas när jag var nynykter…
Det är både en för- och en nackdel att ha gått igenom det här en gång förut. Jag vet lite vad jag har att vänta.
I höstas nyktrade jag till efter att ha druckit i princip dagligen i typ 20 år.
Nu försöker jag ta mig ur en period på 6 veckor, där det "bara" var de sista två veckorna som jag drack varje dag och då inte alls lika stora mängder som i somras...
Måste jag igenom allt igen? Ok, det verkar ju som att processen snabbspolas jämfört med hösten; "rosa moln-period" i två dagar, började må dåligt med mycket tankar på alkohol igår (dock inget sug att dricka) och så mår jag pest idag, allt känns förtvivlat meningslöst och svart.
Tankarna igår handlade mycket om påsken. Jag tvivlar inte på att jag vill sluta dricka, men jag funderar på att dricka i påsk för att börja om nästa vecka... Idioti naturligtvis, vissa saker blir bara värre av att man skjuter upp dem, jag veeeet! Men jag har två bra(?) argument för att göra så.
1. Jag vill ha energi att göra saker i påsk! Umgås och ha trevligt samt framför allt så har jag planerat att jobba på mitt projekt. Som jag mår nu så orkar jag inte.
2. Jag har inte kommit åt att prata med gubben om att jag ska sluta dricka (det är övervägande bra att vi inte bor tillsammans, men det har sina sidor..) och nu är det för nära helgen. Han kommer att behöva några dagar att komma över berättigad ilska och besvikelse, även om jag vet att han kommer att stötta mig. (Kanske en omskrivning för att jag SKÄMS SÅ över att inte kunna hantera och dricka alkohol med måtta som han och att han drabbas genom att vi inte kan dela den där vinflaskan som han nu sagt att han tycker är så mysigt).
Gällande orken så kan jag inte ens jämföra med processen jag gick igenom i höstas och tro att den kommer, inte ens om jag hoppas på en fortsatt "snabbframspolning". Jag hittade inte den fulla energin och orken ens efter fem och en halv månads nykterhet. När jag ser tillbaka på vintern så orkade jag inte speciellt mycket utöver måsten som jobb och projekt. Jag orkade inte städa och tvätta, här såg ut som kriget. Maten blev enahanda för att det skulle vara snabblagat. Det var knappt jag orkade bry mig om hur jag såg ut när jag åkte till jobbet...
Under återfallet har jag städat, tvättat undan "berget", lagat bra och nyttig mat samtidigt som jag steppat upp takten på projektet och höjt tempot på jobbet.
Jag funkar ju helt sinnessjukt bakvänt, men om det nu är så, då börjar jag verkligen undra...
...är det värt det...
Allt detta jobb för att hålla sig nykter - bara för att må dåligt.
Någonstans tror jag att jag förstår vad det handlar om.
Jag har börjat lyssna på Alkispodden från avsnitt ett igen eftersom jag redan "lyssnat slut" på den. Satt igår kväll och lyssnade och blev påmind om det där att alkoholberoende består av tre delar: den fysiska allergin, den mentala besattheten och så den känslomässiga...
Allergin och besattheten vet jag ju nu att jag kan bemästra - det är "bara" att sluta dricka. Men det känslomässiga …. där har jag inte kommit ens en mikrometer framåt ….
"-Det går inte att sluta dricka och bara sitta i soffan och tro att man ska bli nykter" Ett högst ungefärligt citat ur Alkispodden.
Nej, kanske inte. Men vad f-n ska jag göra???

Kristina78
ons, 2020-04-08 - 08:12

För mig har det hjälpt otroligt mycket att gå till botten till varför jag drack som jag gjorde.
Min alkoholterapeut har hjälpt mig att se många skäl till varför just jag blev alkolist....sen gillar jag tankesättet att vem som helst kan sluta dricka,men man måste jobba med sig själv för att bli nykter/Kristina

Soffi
ons, 2020-04-08 - 13:51

Ja, det är nog det jag måste göra, försöka förstå varför jag dricker.
Men det är så svårt att reda ut själv och jag har kroknat när det gäller att hitta terapeut eller psykolog som kan hjälpa mig...
Kämpar på genom att läsa om psykologi, reaktionsmönster, hormoner mm mm, samt naturligtvis om alkoholism.

Andrahalvlek
ons, 2020-04-08 - 14:34

Du nämnde hormoner. Jag har noll koll på din ålder men klimakteriet är ett jävla slukhål ?

Jag kom in i förklimakteriet vid 40-årsåldern redan och det var då mitt dåliga psykiska mående tog fart på allvar, och i kombo med alkohol var det dödens jobbigt.

Det är svängningarna upp och ner som påverkat mig värst. Nu har jag passerat 50 år och mensen verkar vara slut *ta i trä* och då stabiliseras nog hormonerna på en lägre nivå.

Det i kombo med nykterhet känns oerhört mycket stabilare. Jag är lugnare generellt, inte lika trött, men riktigt happyhappy känns ju inte livet förstås. Än.

Men det gör det ju bara stundtals för alla. Jag försöker tänka ”man ska ha tråkigt ibland för att verkligen uppskatta när det är roligt”.

Och sen anstränger jag mig för att planera in trevliga saker regelbundet. Fast nu i coronatider kom allt det av sig lite.

Men jag kommer igen med Coronaanpassade aktiviteter så fort jag landat i allt detta ?

Soffi
ons, 2020-04-08 - 15:16

Tack för att du frågar Andrahalvlek!
För ...jaaa… 45...
Men jag har inte märkt av att jag närmar mig klimakteriet. Tror jag. Vad är förklimakterie? (Jösses vad pinsamt: kvinna 45 år och kan inget om vad som väntar mer än typ "mensen upphör och man får värmevallningar och humörsvängningar"). Det finns kanske nåt där som påverkar.
Men alla mina psykiska problem kan jag nog ändå inte skylla på klimakteriet. Jag har haft låg självkänsla hela livet, prestationsprinsessa, ätstörningar av och till, druckit långt över riskbruk sedan tjugoårsåldern. Försökt få hjälp av många olika terapeuter genom åren för att jag mått dåligt, men utan att hitta rätt. Den senaste psykologen sa uttryckligen: -Det är ingen idé att vi bokar någon mer tid, jag kan inte hjälpa dig".
Jag kan inte göra mig förstådd och jag förstår inte det där psykologsnacket...
Inte förrän en person här frågade om jag är högkänslig och jag började läsa om det. Nästan full pott i självtester... Man ska inte diagnostisera sig själv, men varför har ingen av alla jag gått till frågat eller tipsat??? Nu tror jag att jag har hittat svar på ganska mycket...
Har också gått igenom en utmattning och började då läsa på om stress- och må-bra-hormoner och samspelet mellan dem (och alkohol). Många svar att finna där också. Mycket lättare för mig att förstå psykologi om man plockar ner det till kemiska processer i kroppen och hjärnan.
Men *skratt* finns det någon här som vet om en psykolog som vill snacka kemi med mig? Tips emottages tacksamt!

Trots all detta så vet jag att jag utifrån sett är en mycket välfungerande människa. Någon som känner igen sig? ;-)

Soffi
ons, 2020-04-08 - 17:07

Ja, jag har resonerat med mig själv idag. Bakfyllan efter att ha varit nykter i tre dagar är överjävlig. Jag vill vara på benen i påsk och jobba på mitt projekt samt umgås med min gubbe utan besvikelser och konflikter. Så jag har varit och handlat två flaskor vin och en halvflaska whiskey. Det finns en plan för hur de ska drickas och allt kommer jag inte att dricka allt själv, gubben kommer hit på påskmiddag. Är jag alkis eller är jag alkis som planerar så?
Och nej, det är inga stora mängder. Typ "normala" för en "normaldrickare" över påsk?? Men det sabbar min ursprungsplan att vara helvit. Skjuter upp mina planer, skjuter upp "den svarta perioden i nynykterheten".
Nystart på söndag och då med två dagar stängt på systemet.
Må högre makter hjälpa mig igenom nästa vecka. Nu vet jag iaf att jag inte ska planera in något extra jobb nästa vecka, inga sociala aktiviteter, ingenting helt enkelt. Jag kommer att må dåligt. För helvetet blir inte svalare bara för att man endast varit på kort besök...

Andrahalvlek
ons, 2020-04-08 - 18:28

Ännu ett poddtips: Klimakteriepodden.

Generellt kan man säga att om man hade det tufft med det psykiska måendet i puberteten så får man liknande problem i klimakteriet också.

Det är att hormonerna pendlar upp och ner som är värst. Samma sak sker när man är gravid.

Kombon klimakteriet, högkänslig och alkohol är överjävlig. Inte konstigt att du mår riktigt dåligt ? Alkohol påverkar ju också hjärnkemin.

Se klart
ons, 2020-04-08 - 20:55

Jag känner igen mig i att vara en välfungerande människa, och att dricka för mycket. De sakerna går rätt bra ihop. Får också många rätt på hsp- tester, har gått igenom klimakteriet med östrogenplåster efter övervägande. Men jag vill påstå att alla de här sakerna, lägg till en måttlig depression, stress-yrsel också förresten, har haft sitt ursprung i alkoholbruket.
Eller missbruket snarare.
Jag vet inget om dina hormonnivåer, (kolla med din mamma, det brukar gå i arv).
Men eftersom du är här, och berättar och vill ha en förändring. Så börja här. Med alkoholen.
Att dricka för mycket alkohol gjorde mig ofokuserad, rörig, jag letade tusen skäl till lika många problem.
Att sluta med alkohol skapar ordning, på många plan. Det gör det enklare att ta en sak i taget, eftersom man blir så bra på en dag i taget.
Att bli nykter ger hopp. Vi behöver inte må dåligt, iaf inte på grund av att vi laborerat med signalsubstanser och serotonin mm. Vi får chans att sortera. Lugn i vilken hjärna vi än må ha.
Jag förstår massor kring att skjuta upp beslut, att känna oro över att prata med sin partner, att lida sig igenom ångest och må dåligt.
Men jag kan lova dig att inget av det- är jobbigare än att fortsätta dricka. Att sluta dricka är att få förlåtelse på så många plan.
Också från sig själv.
Kram till dig.

Andrahalvlek
ons, 2020-04-08 - 21:42

Kan du påverka hormonerna? Nja, även medicinering med östrogen och gestagen ger vissa biverkningar, och passar inte alla. (Själv har jag försökt få rätt hjälp i fyra år - och gynvården i mitt hörn av världen är urusel. Nu har jag gett upp, och nu mår jag bättre än på flera år.)

Kan du påverka din HSP? Nja, det är ju en del av din personlighet. Du kan bara förhålla dig till det - anpassa dig och omgivande faktorer möjligen.

Kan du påverka alkoholen? Jaaa ?

Soffi
tors, 2020-04-09 - 08:06

Tack Se Klart! Det är klart att jag måste börja med alkoholen, den förvärrar ju bara allt.
Din slutkläm " Att sluta dricka är att få förlåtelse på så många plan. Också från sig själv." fick mig att börja gråta. Går det att få förlåtelse från sig själv? Tack! Det behövde jag få höra.
Tack Andrahalvlek! Ja, vad kan jag påverka? Det blir så tydligt, jag försöker kontrollera allt.
Jag bestämmer mig för att fortsätta dricka över påsk för att må bättre, vänder bort blicken från den mycket allvarliga larmsignalen att jag mår bättre efter att ha druckit, Skjuter upp, försöker styra... För att jag inte var förberedd...
Jag väntar på "rätt tillfälle" att prata med min gubbe. Fastän jag inser att jag kan vänta i ett helt liv. Rätt tillfälle finns inte om jag menar ett tillfälle när jag kommer att känna mig bekväm.
Jag försöker kontrollera mitt drickande med planering - även om jag inser att jag kan inte kontrollera alkohol. Men här kan jag iaf påverka genom att inte dricka alls. Och ändå gör jag inte det!
Jag säger att jag har förstått att jag aldrig mer bör dricka, att jag ger upp, att jag kliver ur ringen.
Men jag ser ju att jag ligger där och sprattlar som en fisk på torra land - dödsdömd men ger inte upp...
Jag må vara en idiot, men jag är inte dum. Den här matchen kommer jag inte ifrån bara genom att säga "jag ger upp", jag måste lägga mig platt, kapitulera totalt, släppa kontrollen.
"Gud ge mig sinnesro" är det så de säger?
Idag finns ju verkligen inga hinder att prova på ett möte, jag kan inte skylla på att det är för långt bort, möten finns bara en knapptryckning bort på samma dator som jag skriver på nu....

Idag vädjar jag till mig själv - BARA GE UPP! - PÅ RIKTIGT!
Jag är så trött...

Andrahalvlek
tors, 2020-04-09 - 10:29

Sparka inte på dig själv ❤️

Processen fram till beslutet måste få ta tid. Och under den tiden pågår just detta velande som du känner just nu.

Jag må vara tjatig om detta, men du måste bestämma dig med HELA hjärnan. Ena halvan kan inte tänka ”nu slutar jag” medan den andra känner begär efter alkohol.

Då uppstår en inre kamp som är oerhört stressande mentalt. Och det är där du befinner dig just nu ?

I boken ”Tänka klart” tjatar författaren om det medvetna och det omedvetna. Det är det omedvetna man måste hjärntvätta om och om igen.

Och det gör man bäst genom att läsa på om hur alkohol påverkar kropp och hjärna negativt. Man måste bli varse vilket gift det faktiskt är.

Till slut kommer man till insikt. Jag vill inte dricka alkohol. Lika lite som jag vill dricka bensin.

Då blir nykterheten MYCKET lättare att hantera. Då är det vanor och ovanor man får lägga mest krut på.

Kram ❤️