Tack för inspel! Gällande att ogilla ändrade planer så handlar ju det om kontrollbehov, något som jag har förstått är i princip obligatoriskt för en alkis. Jag är i grunden en både förändringsbenägen och flexibel person, har inga problem med en hastigt omplanerad arbetsdag eller ens en stor omorganisation.
Men när det gäller saker kopplat till min alkoholkonsumtion då blir det plötsligt fruktansvärt obehagligt. Där måste jag ju ha "full kontroll" annars kan jag ju riskera att bli avslöjad, eller ännu värre, inte få dricka som jag vill....
Och nu, så vill jag väl någonstans kontrollera reaktionen och utgången av samtalet och det är ju omöjligt. Lika omöjligt som att jag vill berätta för att kunna få stöd samtidigt som jag vill slippa erkänna för att slippa känna skammen.
Bara att släppa kontrollen helt "enkelt" så blir livet lättare.

Kram!

Tack för komplimanger och för att du tror på mig!
Vilken ynnest att ha vänner som ger mig en sådan start på dagen :-).

Jag erkänner mig skyldig till att jag synar mina hjärnspöken med förstoringsglas istället för att ta ut dem i solen så att de spricker och jag kan vädra bort dem.
Jag borde verkligen vädra bort dem, för de återkommer hela tiden i mina tankekedjor.

Reflektion efter att ha repeterat ytterligare avsnitt av Alkispodden.
"De visste inte att de var alkoholister medan de var aktiva och det var när de insåg att de var alkisar som de slutade dricka".
Hur är det möjligt? Jag har vetat i massor av år att jag är alkoholist, att jag har en problematiskt stor alkoholkonsumtion. Men inte har jag kunnat göra något åt det för det! Jag behöver ju min alkohol!
Fast inte längre, inte om jag jobbar med mig själv...

"En alkoholist skadar nära och kära".
Har jag gjort det? Jag har ju mest druckit i ensamhet, hemma, det skadar väl ingen? Fast, under hösten när jag slutade dricka så började jag försaka de få nära vänner jag har. Jag isolerade mig för jag hade så många tankar som jag inte kunde prata med någon om, förutom er på forumet då. Det sjuka är att mina vänner är mycket moderata i sin alkoholkonsumtion, sådana som jag brukade umgås med nyktra stunder. Jag har fortfarande inte träffat någon av dem sedan förra sommaren... Logik???

Nya funderingar på om jag borde gå på ett AA-möte.
1. för att de kan hjälpa mig i mitt jobb med mig själv
2. för att få prata av mig alla alkistankar
3. för att bryta min självvalda ensamhet

Kanske leder det till att jag orkar träffa mina vanliga vänner igen? (Jo, telefonkontakt har jag, de finns kvar, men kanske inte så länge till...)

Tål att tänka på.

Kram!

Med oss här på forumet kan du ventilera alla dina tankar om alkohol och nykterhet. Med dina vänner ska du prata om helt andra saker. Bestäm en promenadträff med någon av dem ❤️

Jag insåg också i många år att jag var en problemdrickare. Min pappa var alkis, och dog i sviterna av sitt missbruk.

När jag fullt ut förstod att jag följde i hans fotspår mot döden så fick jag nog. Men det tog tid att komma dit, säkert 10-15 år från första tanken till beslut.

Så länge man fokuserar på fördelarna med alkoholen kommer man nog aldrig till beslut. Man måste switcha mindset och istället fokusera på fördelarna med nykterheten.

På vägen till beslut, och nu som nynykter, har jag behövt plugga på hur alkoholen påverkar mig. Hur giftigt alkohol faktiskt är för kropp och knopp. Hur galet beroendeframkallande det är.

Men framför allt har jag behövt lära mig hur alkoholdjävulen på alla sätt kommer att försöka få mig att börja dricka igen. Så att jag med hundra procents bestämdhet kan tacka nej till det första glaset.

Kattis3

Jag är helt ny här och fastnade i din läsning så jag brände vid min helt nya kastrull...
Det är som att läsa om sej själv mer elr mindre. Ångest, depression, utmattning o högkänslig hör till vardagen. Medicinerar med antidepressiva men delade gärna en box med maken en vanlig tisdag typ
Jag har inte alkoholmissbruk med mej från barndomen mina föräldrar var helnykterister. Morbror var däremot alkoholiserad och bipolär.
Jag kraschlandade för 3v sen och är sen dess nykter, tror inte jag kan dricka måttligt och bara ibland helt enkelt. Med mej på resan har jag maken som också helt låtit bli alkohol lika länge som jag. Vi sabbade för varann tidigare men sporrar varann nu istället.
Vi har försökt dra ner på alkohol i så många år men det slutar alltid i fylla o på senare tid även bråk. Har 3 barn som bor hemma som hört mer än det borde ha behövt. Skäms oerhört över det men är samtidigt stolt över de vita veckorna.
❤️❤️❤️

Stolt sak du vara! Tre veckor utan alkohol är jättebra! Det är den allra första tiden som är absolut värst och dem har du ju redan passerat, så GRATTIS!
Och, vad bra att du är här, där du kan få massor av stöd och tips och chans att skriva av dig eller ställa frågor.

Varm kram!

Den kom direkt till regeringskansliet:
Ansökan om att få dricka en städ-öl.
Ni vet ju hur det är med sådana ansökningar, det tillsätts utredningar, hålls förhör, diskuteras och debatteras...

Det kom iaf ett relativt snabbt svar:
Ansökan avslås då sökanden inte med tillförlitlig säkerhet kan lova att hon inte inkommer med fler ansökningar under kvällen om den första beviljas.

Nu var det bråttom! Jag skulle ju till systemet för att köpa vin till min älskade gubbe och nu gällde det att handla snabbt så att beslutet inte hinner överklagas och jag måste köpa vin OCH öl...

Sagt och gjort, jag for iväg och handlade, öhm …. tre flaskor vin.
En röd och två alkofria bubbel :-)

Tittade på klockan och insåg att -Herregud, jag måste ha kört alldeles för fort hit *skäms* tur att det inte var fartkontroll..
men *skratt* kan ni se kvällstidningsrubriken:
Medelålders kvinna fast för fortkörning.
Kvinnans förklaring -Jag hade bråttom till Systemet för jag har bestämt mig för att inte dricka alkohol.

Det är tydligen inte slut på dumheter som man kan göra även om man inte dricker...

Kattis3

Tusen tack! ❤️
Trodde aldrig jag skulle klara så här länge men alla andra försök har nog varit ganska halvhjärtade för jag kan ju sluta närsomhelst eller hur det nu var...

Bra att ni har så snabb admin på ditt kansli. Kom en ofullständig ansökan här också, så dåligt sammansatt och formulerad att jag, mot regelverket, kastade den direkt i soptunnan, tömde sedan tunnan direkt, nu spårlöst borta.
Tar inte emot några fler ansökningar idag har vi bestämt, mitt team och jag.
Ha en fin kväll nu ?

Jag e också här igen...minns att vi följdes åt en del i höstas. Ville bara säga hej o vad imponerad jag är av dig som tagit tag i situationen igen. Nu ska jag också försöka göra det.

Tack alla för att ni finns här för mig <3 !

Jag hade en riktigt mysig kväll igår tillsammans med min gubbe :-).

Innan han kom såg jag till att öppna den första flaskan alkofritt och slå upp ett glas. För vad är mer pinsamt än att prata med honom om att jag behöver sluta dricka? Jo, det är att ha öppnat en flaska alkofritt och sedan ändå välja att dricka vin med honom, det visar ju på problem i kvadrat.
När han kom skålade vi in helgen som vi alltid gör, jag kände mig glad :-). Så såg han lite undrande ut …
-Men varför dricker du vitt vin?
-Det är alkoholfritt. Jag måste ta tag i mina sömnproblem och mina hormonrubbningar, de var ju bättre när jag inte drack så jag tror att de beror på alkoholen, det är ju värt ett försök iaf att hålla upp ett tag igen.
Jag såg besvikelsen dra förbi i hans ansikte "ska jag behöva dricka vin ensam igen" men han sa bara -Jaha...
No big deal.
Jag skulle kunna slå på mig själv för att jag inte berättade hela sanningen, på sikt hade det ju varit bättre...
Men jag väljer att vara snäll mot mig själv, även idag, jag behöver tid för att landa i full trygghet i mitt beslut att inte dricka och det jag sa var ju helt sant om än inte hela sanningen. Nu får jag tid och nästa helg behöver jag inte vara orolig över att det kan komma någon fråga om varför jag inte vill ha vin.

Efter det åt vi gott och tittade på en bra film, jag njöt av att sitta nära den jag älskar med huvudet på hans axel och det var så skönt att slippa dricka! Slippa dricka och samtidigt hålla igen för att inte dricka för mycket så att jag avslöjar mig....

Så om någon därute har samma vånda som jag hade över att "outa". Försök att inte förstora upp det som jag gjorde och skjut inte upp det för länge för då växer problemet till nästan oöverstigliga höjder.
Nu har jag iaf lyckats "portionera" upp det och tagit första dosen. Det är sådan LÄTTNAD!

Kram alla!

Oj vad blandade känslor det blev nu!
Du är också här igen... Så tråkigt.. Men så bra!

Blir glad om du slår följe med mig igen!
Kram!

Härligt Soffi! Jag visste att du skulle fixa det!?? Nu kommer du må ännu bättre när den stenen är spräckt. Antar att du sprang runt och nynnade på ”Macken” låten hela dagen i går?

Ha en underbar helg!

Kram

Läser igenom gårdagens inlägg igen, jag brukar göra så.

Då inser jag att jag är "skyldig dig" en kastrull :-O
Fast, vilken tur i oturen ändå att det var här på forumet som du läste när du brände vid kastrullen. Hänger du kvar här så kommer du snart att ha sparat in pengar till massor av nya kastruller genom att inte köpa vin för pengarna :-).

Och visst är det så att du "kan ju sluta närsomhelst …" och det kan ju vara en bra ursäkt för att skjuta upp. Då är det bra att tänka att närsomhelst faktiskt kan vara NU.
Ja, och nu har du ju redan slutat och det är bra. Jättebra!
Men var förberedd på att "jag kan ju börja om igen en annan gång..." kan komma att dyka upp. Försök att då komma ihåg att NU är bättre än "en annan gång".
Skriver det för att tankar som "närsomhelst" och "en annan gång" brukar hänga ihop.

Kram!

Vad glad jag blir att jag kunde bjuda på ett skratt när det behövs :-)!

Bubblet, Nosecco, var ok om än ingen jättehöjdare. Richard Juhlin är fortsatt den bästa alkoholfria bubbel jag provat.

Kram!

Jag lovar att inte skvallra om regelbrott som att kasta ansökningar eller att stänga inkorgen.

Jag tycker att det låter som jättebra strategier!
För en snabb och stressad admin kan ju också riskera att fatta fel beslut typ "men det är ju fredag em, jag vill gå hem och ta helg så släpp bara igenom den är ansökan..."

Kram!

Jag gjorde ju precis likadant när jag berättade för dottern. Sa att jag nu fullt ut förstått att mitt psykiska mående försämras av alkohol, och därför har jag slutat dricka. Och det är ju hundra procent sant!

För varje vecka som går blir jag mer och mer stabil i min nykterhet, och jag tror att jag gärna pratar om mitt alkoholmissbruk öppet så småningom.

När det känns rätt helt enkelt. Och jag känner ingen press att berätta bara för sakens skull. Gör jag det så gör jag det för att hjälpa någon annan - en olycklig medsyster eller medbroder.

Min dotter behöver aldrig få veta den nakna sanningen, och det behöver inte din gubbe heller.

Kram ❤️