Senast jag skrev här var längesen och jag har haft många ups and downs sen dess, men jag vill så otroligt gärna förändra mitt liv.

Idag är första söndagen på jag vet inte hur länge som jag fått nåt vettigt gjort. Brukar vara trött, bakis och fylld av självförakt. Jag borde vara stolt, ta ett bad och läsa en bok. Men så kommer kvällen, jag är fysiskt trött men jag inser att just en sån här kväll och min panik inför den, brukar vara det som får mig att dricka vin i det tysta. Jag är trött men rastlös. Ensam.
Det som skulle behövas idag är ju en stor bamsekram som när man var liten och hade gjort nåt riktigt bra. ”Titta du fixade en lördag, du tog tag i massa saker idag, nu är det dags att äta glass och titta på film”

Vad gör singlar utan alkoholproblem en söndag? Jag har uppenbarligen ingen aning.

DetGårBättre

Promenader är alltid bra - ifall man orkar. Och om det är i Malmö du bor så är det dessutom glassväder. Matlagning ifall det intresserar dig. Kanske testa något helt nytt som du aldrig gjort förr och som du antagligen inte tror du gillar? Teckna? Kör lite träning hemma? Köp en spikmatta och njut av! Viktigaste i min värld är att göra och inte bara tänka att man borde. Dock lever jag inte helt som jag lär men jag har tagit långa promenader nu i helgen. Börja spela schack? Hoppas kvällen blir okej oavsett vad du gör eller inte gör. Att koppla av och läsa på forum kan ju vara ett sätt att fördriva tiden även om det kan kännas meningslöst. Läs då om saker som inte intresserar dig så du åtminstone får lite nya perspektiv i livet!

Alltså TACK! Kändes som en bamsekram att du svarade. Jag läste lite i din tråd och känner igen mig i mycket av det du skriver. Och växterna.. mina är också väldigt ledsna för tillfället så jag ska ta en promenad och sen försöka rädda dem.

Och rastlösheten.
Du lyckades samla tre ord som verkligen sammanfattar hur det känns att sluta dricka.
Och coronan gör det inte enklare (åtminstone inte ensamheten)
Att sluta dricka är att ge sig själv den där bamsekramen varje dag. Ju mer jag tänker, läser och skriver inser jag att de flesta av oss har nåt glapp i den där omsorgen om oss själva. Några är svinduktiga, effektiva, fixar och grejar med andra. Men att säga till sig själv; vad bra du är, känns skavigt.
Jag övar mycket på det.
Och så grejar jag med blommor och växter för det känns fint att något gror och spirar!

Det har du verkligen rätt i. Det är supersvårt att värna om sig själv och att vara nöjd med den man är. Att det liksom räcker där.
Jag har läst många trådar här ikväll, många från dag 1 och en bit framåt och jag känner så väl igen mig i att de flesta startar nykterheten med att också vilja ändra på andra saker samtidigt. Träna, ny kost.... Jag ska försöka att vila i att det duger med att kämpa för EN förändring. Har inte tänkt så innan men det är ju sant att det är en bamsekram att inte dricka när man mår så dåligt av det.

Jag är också singel och jag måste säga att jag trivs så otroligt mycket bättre i mitt eget sällskap sen jag blev nykter.

Jag är lugnare, känner mer glädje i vardagen, sover otroligt bra, kvällstrött och morgonpigg. Helgerna blir så otroligt mycket längre.

Natur är mitt största intresse, cykla och att hänga här och på fejjan och insta. Tv:n står på som sällskap i bakgrunden.

Läsa har jag börjat göra igen. Ljudböcker har jag alltid på gång. Sticka och virka gör jag ibland när andan faller på. Föreningsliv och körsång är andra intressen.

Skriv och läs mycket här på forumet. Vi ska stötta dig på din nyktra resa!

Kram ?

De orden "Vi ska stötta dig på din nyktra resa" fick mig att börja gråta för att det är så fint.

Jag är inte alls redo att berätta för min familj hur jag mår, vi bor långt ifrån varandra och jag vill inte oroa dem. Detta har ju lett till att jag skapat ett enormt glapp mellan oss. Alla tror att jag har fullt upp, i själva verket dricker jag för att få tiden att gå. Senast jag träffade dem kände jag mig inte ens värd att vara med dem, för att jag ljuger.

Det punkterar ensamheten att skriva och få svar, tack för det!

Lilleman

Visst ska du ha stöd som alla andra, hjälp krävs nog för oss alla här i olika former?

Du kanske inte ska säga något för att oroa dom, men tänk inte att du inte är värd att vara med dom, det är du visst ? Du ljuger inte, du vill bara inte öppna upp dig! Det är skillnaden ?

Men det är faktiskt det som skulle hjälpa mycket, det gjorde det för mig iaf. Att öppna dig för vården eller om du har en jättenära vän ?

Sen att vara ensam är inte för oss alla, jag är social men drar mig undan för jag orkar inte hela tiden. Men inte för att dricka utan jag gör sånt jag tycker är roligt, laga mat, kolla film! Mindre roligt som städa, tvätta o om jag känner att jag inte har något att göra så går jag en promenad, oftast till några vänner o dricker en kopp kaffe,
Så visst klarar man sig bra som singel oxå ?

Den tar olika lång tid för alla. Jag är efter tre månader inte redo att säga att jag är alkis, men innerst inne vet jag det förstås.

Det tog mig två månader att berätta för min dotter, som sen fick berätta för sin pappa (min ex-sambo) och farmor (min ex-svärmor).

Ingen annan har jag berättat för. Här inne däremot berättar jag allt, högt och lågt. Bättre bollplank finns inte ?

Kram ?