Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Är här och skriver.Vill säga att jag blir hedrad när du skriver dina kloka och erfarna rader i min tråd?Det känns tryggt att du finns här med din stabila nykterhet.
Vill önska dig en fin dag med att skriva "fin mamma,fin son"???
Kram Pilla

Blir nästan generad av ditt beröm..Jo min nykterhet känns stabil..Men har läst och sett andra som trillat dit efter en massa år, så fram med verktyg och backup-planer om det behövs..För mig är det livsviktigt att vara nykter..Känner att jag värderar mig och mitt liv så högt att jag inte vill förstöra någonting..Finns så många som har druckit sig till sjukdom och död..Nä, jag vill leva frisk, stark och glad i många år, hoppas jag..Kram..???

Ännu en helg att ”fira”..Minns tillbaka på livet innan jag blev nykter..Fanns alltid något att fira..Fast den sista tiden, med alkohol handlade inte längre om att festa, utan att undvika att dricka..Gick inte bra, blev bara värre och värre..tills en dag, då jag bestämde mig..Tack för den kraften och stödet från alla på Forumet..?????..

Jag håller med i alla dina funderingar..Fruktansvärt egentligen att alkoholen får skörda så många människoliv och förstöra så mycket för oss människor..På något sätt har alkoholtillverkare och försäljare normaliserat en drog, med fina flaskor och flashig reklam..Hoppas det blir förändring i framtiden..Att fylla och ”fest” inte är det samma..Utan att vi människor blir sundare och därmed nyktrare..Framförallt för barnens skull..?..

Läser på Forumet..Såg att någon skrev om behandling och att behandlaren sagt att om ni tror att ni kan dricka måttligt när ni är beroende, så är ni inte behandlingsbara, utan lever i förnekelse..(fri tolkning av mig) Där håller jag med fullständigt..Dessa personer är även ” luriga” för mig..Har vi en gång blivit beroende av droger eller alkohol, alltså en substans, så kan vi inte bli oberoende..Jag tror att det kan fungera annorlunda med tex beteendeberoende..Tex mat och arbete..Det är ingen substans som tillförs hjärnan utan ett beteende som ska ändras..Fortfarande mina tankar, alltså ingen fakta..Med beteendeberoende ska man lära sig att känna av att det blir lagom..Sånt finns inte med alkohol och droger..Kram på er?

AmandaL

Miss lyckad jag tror som dig, iaf när det gäller mitt eget drickande, alltså jag kan inte dricka alls. Det har aldrig fungerat för mig, i två år har jag tänkt att jag ska dricka normalt. Jag ska dricka normalt på nästa fest, nästa bjudning, nästa middag, tillsammans med familjen, men det går inte för mig, det blir aldrig bra! Jag är inte nöjd och kan inte bromsa, det enda jag klarar av är att säga nej till FÖRSTA glaset, säger jag inte nej då finns det inget stopp, så slutar jag inte förrän jag somnar.. det enda som fungerar för mig är nykter varje dag! Men det har tagit mig två år att förstå det igen... ?

Var hemma hos ett av mina syskon..Vi har alltid stått varandra nära, han och jag.Nu var det längesedan vi träffades..Min bror har flera barn och en fru. .Familjen var glad att se mig, och jag dom..Min fina goa brorsa var så tärd..Han var avmagrad och berusad. .Han är en av dessa många människor, som lyckades vara nykter ett halvår med hjälp av antabus, men spelade istället..När han på eget bevåg avslutade antabusbehandlingen, var han lika beroende som tidigare, och började dricka igen..Han är en otroligt snäll och hjälpsam person..Men har nu isolerat sig mycket i hemmet..Tyvärr så har han sagt upp sig från jobbet när han fick ultimatum, antabus eller uppsägning..Barnen är snälla men saknar trygghet..Mamman dricker inget, men är starkt medberoende..Tror inte hon vet hur hon ska hantera situationen, utan stoppar huvudet i sanden..När jag åkte därifrån rann tårarna på mig..Jag förbannar den jävla alkoholen, som nästlar sig in i våra hjärnor och gör oss beroende..Jag blir också förbannad på den som säger att det går att börja dricka lite när man en gång blivit beroende..Jag tycker så synd om alla familjer där alkoholen har greppat en eller båda föräldrarna..Samtidigt känner jag en enorm tacksamhet att jag lyckades bli fri, och att jag och mina ungar har det bra idag..Deras pappa har det gått sämre för, men inget jag bryr mig om längre..Det är mina syskon jag tycker lite synd om, men det hjälper ingen..Vi alla har ett ansvar, framförallt mot oss själva att försöka göra något åt ett beroende..Det går om man vill och är beredd på att ta emot hjälp om man inte klarar det själv..Till alla barn med alkoholberoende föräldrar: Det finns hopp och hjälp att få..Prata om det med någon..Kram❤️??

Jag har inga syskon själv, men så oerhört plågsamt det måste vara för dig att se din bror i det tillståndet.

Han verkar inte ha någon vilja att förändra dessutom, eftersom han sagt upp sig efter ultimatum från sin arbetsgivare.

Jag såg ju min pappa göra just den resan, först på nära håll och sen på lite distans. Han dog 61 år gammal, för 19 år sedan.

Jag tror som du att har man väl druckit sig till ett beroende så kan man aldrig bli oberoende. Aldrig ta första glaset är det enda sättet att förbli nykter.

Även om vi mentalt vill bära våra medmänniskor igenom detta så går det ju inte. De måste själv vilja, verkligen bestämma sig, och sen kämpa med sitt beteende och tankar. Det är ingen quick-fix, men det är SÅ värt det.

Du kan bara föregå med gott exempel för din bror. Då och då erbjuda honom din hjälp (en dag tar han kanske emot den) och finnas till för familjen.

Både frun och barnen behöver kanske prata om det med någon som känner till ”hemligheten” och som vet vad det handlar om. Någon som inte förenklar medberoendets uttryck och handlingar.

Kram ?

Som du säger andrahalvlek att prata om det..Har ju fler syskon med a-beroende..Flera av dom jobbar, 3 har förtidspension..Ingen av dom skulle någonsin sitta på en parkbänk och dricka..Men det går fint i en bar eller i ett fint vardagsrum..(Där man inte syns, mer än för familjen och andra liksinnade) Mina första nyktra 2 år pratade jag väldigt mycket med syskonen om beroende..Gjorde det även när jag själv drack..Har lessnat lite..Den som inte vill förändra något, kan jag inte hjälpa..Det enda jag kommer att göra är att ta hem deras barn, så dom blir sedda och förstår att det går att bryta mönster..Barnen får en fristad hos mig..Här är det ordning och reda..Lite myskvällar med godis och film. Barnen har jag pratat med om alkohol..Talar om att dom absolut inte kan göra något åt förälderns drickande..Och att det är ett tvång som blir när man har det i släkten och att det kommer smygande..Jag pratar så att dom förstår att det inte är föräldern det är fel på utan beroendet..?

AmandaL

Vilken tur att dina fina syskonbarn har dig som verkligen tagit dem under dina beskyddande vingar! Och wow, har du varit nykter i två hela år? Riktigt bra jobbat. Då har du verkligen lyckats förändra ditt liv och kan känna dig trygg och stolt i dina nyktra beslut. Riktigt imponerad miss lyckad och tack för att du fortsätter att skriva här till oss andra ?

Det är bättre än så..Firar 5-års nykterhet på min födelsedag i November..Jag har haft ett otroligt stöd här på Forumet..Framförallt när jag köpte mitt hus och separerade från barnens pappa, som inte ville sluta dricka..??..Tänkte dagar, veckor, månader i början av nykterheten..Nu ser jag mest fram emot min födelsedag varje år..❤️?

AmandaL

Wow ännu bättre! Så underbart! Vad glad jag är för din skull, du har verkligen lyckats ❣️ Och igen, tack för att du fortsätter att finnas här efter din egna så långa tid nykter. Det är verkligen motiverande att ha någon som dig här! Och grattis till dig som är ditt bästa hälsosammaste jag ?

Jag gillar Forumet. Är intresserad av att människor ska må bra, och då såklart sluta förstöra sina liv..Att själv ha supit är en bra erfarenhet för att kunna hjälpa andra..Läser trådar och följer vissa..Har en förhoppning om att jobba på ett bra behandlingshem framöver..Med människor som är motiverade till förändring..Och ett ställe som inte är vinstdrivet..Vi får se..Har ett gäng år kvar att jobba innan pension..Kan se framför mig hur stället ser ut...Då brukar kravet vara 5 års nykterhet..Hade varit jättekul och intressant..Kram??

Du kanske också kan jobba där Amanda..Det behövs folk med hjärta❤️och hjärna, när vi pratar om beroende-behandling..Kram..?

AmandaL

Miss lyckad. Jag hade inte velat något annat än att hjälpa andra människor att inse nykterhetens finaste och viktigaste grund, du är ditt bästa jag! Jag ska bara vänta i 4 år och 354 dagar till då innan jag kvalificerar mig till arbetet ??

Min äldsta dotter pratade till mig för lite mer än 5 år sen om att jag kunde sluta dricka och räkna nyktra dagar..Sen sa hon att, tänk när du kan räkna nyktra veckor och månader..Ja, tjena..Tänkte jag för mig själv men sa inget..Alltså såg inte mig själv klara det just där och då..Ville nog inte heller..(eller inte min beroende hjärna i alla fall..) På något sätt började jag ändå lägga dag till dag..Ibland räknade jag timmar..Sen blev det lättare, och lättare..Jag hade ju haft samtal med chefen..Som jag skrivit om i början av min tråd..Ville ju klara detta själv om det gick..Forumet är toppen som hjälp och stöd. .Och att prata med andra som lyckats sluta med alkohol, och inte börjat med annat beroende..Kram??