av Kaveldun

Kaveldun
fre, 2020-06-19 - 11:37

Hej!

Jag var faktiskt för ganska många år sedan på ett öppet möte ( öppet även för anhöriga) och då köpte jag boken. Redan då drack jag problematiskt men min pappa hade ju alkoholproblem ( han gick bort tidigt så det var ingenting som dominerade min barndom ändå).
Jag var bara tyst och lyssnade på det mötet - jag följde med en f d kollega som varit nykter alkoholist i 20 år och som jag pratat en del om min pappa med ( dock inte explicit om egna problem). Minns mötet som ljust och varmt och lite som en gudstjänst ( men verkligen inte sektlikt ...och min kollega är inte troende).
Jag tror att AA är en väg för mig...men det är också ett stort steg att gå dit. Jag läser med stor behållning i boken ( sedan är den skriven i en helt annan samtid).
Midsommarafton i dag. Jag städar och i eftermiddag kommer min särbo. Pratat i telefon med min dotter och sa då att jag inte dricker alkohol i sommar ( vi ska snart ha semester tillsammans). Det var helt odramatiskt ....hon vet inte hur mitt dolda drickande sett ut.
Någon dag tror jag att jag ska prata med båda barnen lite mer..
Får fundera över det.
Jag vet inte om det går att köpa boken på nätet men det man kan göra är ju att gå på ett öppet möte. Alla är välkomna och man behöver inte säga någonting om man inte vill. Det var en stark känsla ...minns jag - att det fanns en respekt och en kravlöshet.
För mig är detta med att gå till AA och ta hjälp av andra där i ngn mening det värsta jag kan tänka mig...
Men min nyktra hjärna säger gång på gång att jag i alla fall borde prova det. I min alkoholism är jag en i mängden av alla andra alkoholister ....att isolera mig och tro att jag ska klara svårigheterna på egen hand har inte alls varit framgångsrikt.
En fin midsommar önskar jag alla här - var rädda om er!

Se klart
lör, 2020-06-20 - 00:24

Jag tror jag är intresserad lite på samma vis som av kyrkan/Gud. Ganska nytt för mig.
Tack för input.
Hoppas dagen varit bra, som i nykter. Vet att du inte räknar så noga men känns som lång tid ni.
Jag har sagt tlll barnen/ andra, att jag kommer testa ett. Vitt år, sen får vi se. Ha en fin kväll, Kram Kompis ??

Jullan65
lör, 2020-06-20 - 06:22

Ja det är märkligt att motståndet finns där, lika för mig faktiskt. Ändå har jag varit på dessa möten flera gånger, och även alanon (för anhöriga). För min egen del rör det sig om fler saker. Skamkänslor ( för jag inte blivit nykter än) och egensinnet ( jag kan själv), o sen adjävulen förstås, som viskar att inte fasen behöver du gå dit, du passar väl inte där. Stora boken har jag och den är bra, väl beprövad kan man säga?. Tänker att jag ska prova ett online möte, som finns nu i dessa tider. Kanske nåt för dig oxå. Ha det bäst

Kaveldun
lör, 2020-06-20 - 09:34

Min midsommarafton var otroligt stillsam. Själva aktiviteten var en lång promenad och sedan åt jag sill och potatis och delade en alkoholfri Carlsberg med min särbo.
Och vi skrattade ....kunde jag inte unnat oss två alkoholfria Carlsberg? Så snål var jag inte när jag drack Pinot Noir på glas i ngn lounge och försökte se ut som att jag var där i ngt ärende ...alternativt hade härliga kosmopolitiska vanor.
Vilket jobb att vara alkis ....dyrt som f_n ( jag drack ju ofta ute fast nästan aldrig i barer utan på hotell ...där jag kunde sitta ensam med en bok eller på typ museer eller caféer med rättigheter - jag ville absolut inte ha ngt umgänge ...bara sitta i en respektabel miljö och bli full ?
Så fånigt! )

Kaveldun
lör, 2020-06-20 - 09:43

...känner igen motviljan mot att gå till AA ( men jag tänker gå dit - bra idé med möte online).
Jag har ju varit nykter några månader men skulle ju ändå vara nykomling i det sammanhanget.
Att vara ny och lite okunnig ( och samtidigt 58 år) känns knepigt.
Men i denna värld kan jag inte direkt kalla mig senior advisor....
Jag är inte senior advisor i nykterhet precis - möjligen i hur man som äldre kvinna dricker stora mängder utan att det direkt märks:-)
Jag tror att AA i ngn mening påminner om detta forum ...skillnaden är väl att man ses rent fysiskt och då tror jag att det är bra med ngn sorts form för samvaro. AA har ju en tydlig form som syftar till att alla får komma till tals osv.
Det finns förstås också ett program ( och just programmet tror jag är svårt att greppa...i teorin - tror att man behöver göra det för att förstå).

Kaveldun
lör, 2020-06-20 - 09:51

Jag har en otroligt vacker kyrka nära mitt arbete. Dit går jag nuförtiden på lunchen....kanske två dagar i veckan. Jag sitter där i 5-10 minuter, tänder ofta ett ljus..
Det doftar så gott i kyrkan - sandsten, stearin och ngt annat obestämt. Tänker att jag skulle vilja ha ett doftljus som luktar just så...
De stunderna är viktiga - jag känner mig omsluten där.
Jag får lite ro ....som när jag drack alkohol fast ändå helt annorlunda.
Jag vill utforska det vidare ...men det får ta den tid det tar.
I går ramlade Bangs dagböcker ut ur bokhyllan....det var intressant läsning. Hon drack ju väldigt hårt ibland och hade enorma krav/överkrav på sig själv.
Hon fann så småningom - på ålderns höst - frid i en tro.
Jag vet inte alls om det är min väg men det där kyrkorummet ger mig väldigt mkt just nu.

Se klart
lör, 2020-06-20 - 10:26

När jag hade varit nykter exakt en månad stämde jag möte med en präst som jag också känner sedan jag var liten. Vi hade mailats fram och tillbaka lite kring mina frågor och tankar- lite som kring nykterheten faktiskt. Jag haft funderat mkt kring olika frågeställningar (bibelns då)
När vi träffades så blev jag väldigt medveten om att jag, på ett sätt som inte kanske märks i det dagliga har någon sorts gudstro som jag nog vilar mig mot/i när livet känns tufft. Därför är detta att be om hjälp ”uppåt” inte så laddat, i den meningen känner jag mig precis som alla andra, inga högre krav som ofta i det vanliga livet.
Dessvärre är jag inte ofta ”där”, men absolut de gånger jag besöker kyrkor, dock inte med regelbundenhet.
Jag ber heller inte om hjälp att inte dricka, men hjälp att se alla de fördelar som finns i det nyktra livet, hjälp att hålla ut.
Och att det finns ännu ett nytt spår att utforska i livet efter 50 är något jag känner mig ödmjuk inför.
Men precis som du skriver får det och allt annat ta den tid det tar.
Bråttom har jag endast i meningen jag inte har tid att dricka bort fler dagar.
Nu tar vi en dag i taget som de kommer. Och tar hjälp av varandra eller högre makt när vi behöver. Ha en fin dag! Hoppas du inte sov med ett kaveldun under kudden ?

Varafrisk
lör, 2020-06-20 - 13:51

Vad intressant när ni skriver om kyrkan och gudstro??

Är inte aktivt troende men jag är en sökare. Har gått en Alpha-kurs inom Missionskyrkans regi om kristen tro. Tycker även om kyrkorummet...om den ro som finns där. Går då och då till en diakon fast nu var det länge sedan pga Coronan men då jag pratar om allt möjligt och vi avslutar ofta det hela m en bön dvs hon ber för mig. Eftersom jag känner mig då och då ensam och ger ganska mycket t andra så känns detta så omsorgsfullt❤️

Kaveldun
lör, 2020-06-20 - 20:24

Varafrisk - att du kan gå till en diakon och prata. Hoppas att det snart är möjligt igen - trots corona .
Och sökare - det blir man väl nästan på kuppen när man gör den här bli-nykter-resan?
Man måste ju ta hjälp utifrån och inte minst - söka inåt.
Jag känner igen mig i det du beskriver Se Klart - upplevelsen av att luta sig mot ngt..? när livet är riktigt svårt. Det har jag varit med om några gånger - nästan som att jag blev buren ( har såklart också upplevt motsatsen många gånger ...och ofta druckit alkohol för att få tröst)
Ibland tänker jag att tro kanske är en fördjupad relation med sig själv och att man behöver skala av väldigt mkt brus ( fåfänga, rädslor, prestationskrav ...allt som distraherar) för att verkligen komma nära.
Det låter kanske väldigt ego ....som att jag är gud:-) men i den där fördjupade kontakten finns en väldigt stark kärlek till andra människor. Och jaget/egot blir i ngn mening mindre viktigt. I alla fall alla yttre attribut.

Alkohol är en enormt stark distraktion. Men den är listig...för det känns initialt när man dricker som att man äntligen får lite empati och verklig kontakt med sitt inre...
Djävulsk polare den där alkoholen?
Nu börjar jag låta som en gammal ( flummig ) predikant men en sak till.
Jag tycker att det finns ngt som är snudd på gudomligt i detta att ge upp, kapitulera ....och att då få möjlighet att komma vidare. Att när jag känner att jag får vara liten och inte behöver klara allting själv - inte överpresterar och levererar och har kontroll på allt - då släpper det...
Först då kommer det ett lugn.
Jag upplever inte detta stup i kvarten och jag går inte omkring med djup och ren kontakt med mig själv - nu:-)
Jag har skitdagar även som nykter.
Men jag gläntar ändå på den där dörren ibland...och jag känner en större empati med mig själv. Att jag är rätt ok i all min ofullkomlighet
Amen ???

Torn
sön, 2020-06-21 - 09:42

Intressant med era erfarenheter och funderingar kring tro. Själv har jag grubblat en del under åren men kommer alltid fram till samma sak, jag tror inte på gud. Däremot har jag funnit vad som är ” min” mening med livet och är därför helt lugn och trygg med vad det innebär när jag dör. Detta var också en stor anledning till att jag slutade att dricka. Tufft ämne för vissa, så jag drar inte upp detta här, nu.

Jag skrev ett inlägg i min tråd om mina första veckor i går i fall du har missat det.?

Ha en bra dag!

Kram

Kaveldun
sön, 2020-06-21 - 10:36

....vad intressant!
Vad är din mening med livet ? ( om du nu vill formulera det...vissa saker vill/bör man kanske behålla för sig själv).
Om ngn skulle fråga mig om jag är troende så skulle jag verkligen inte kunna svara på det direkt.
Och meningen med mitt liv - det tror jag att jag skulle ha ännu svårare att svara på ( mer än att jag älskar mina barn mest av allt och vill att de ska vara lyckliga...typ).
Jag ska svara dig i din tråd angående din första nyktra tid.

Se klart
sön, 2020-06-21 - 23:48

... diskussionen kring meningen med livet. Liksom den om kapitulationen som intresserar mig mycket. Båda förutsätter på sitt sätt en tro på ett sammanhang. Att vi inte är var och en för sig utan i väv med andra människor, som i att vara just det. Samma lika.
Stora och små tankar får avsluta helgen. Kommer bebisens föräldrar få sova inatt? Hur var det på din, Kanelduns fest i stugan, regnar det hos Torn och Andra Halvleks grekiska-kurs hur går det med den... Imorgon jobb, hade helt glömt bort att jag hade ett, apropå meningen med livet. Högst oklart om det finns något samband där.
Godnatt! ?

Kaveldun
mån, 2020-06-22 - 18:36

går ju inte att ringa in. Men det jag ändå ser hos er som lyckas hålla er nyktra är ju en förmåga att gilla livet/gilla läget - fiska, plantera frön som lever eller dör ( och plantera nya), ha en fin dag med en dotter på balkongen, njuta av det som finns.

Torn
mån, 2020-06-22 - 20:12

Jag har som sagt landat i det här med "min" mening med livet, och det känns
väldigt skönt och tryggt. Men jag bör inte skriva om detta här då
det är ett öppet forum och någon/några här kan må dåligt av det, av olika anledningar. Jag vill göra det, men jag bör och ska inte göra det.
Så det här får bli min lilla hemlis.

Sitter på jobbet nu och har det lite småtråkigt, men det är helt ok. Har läst här att många har problem med det här att det tycks vara tråkigt att vara nykter.
Det känner vi igen hur det det kunde kännas i början av nykterheten. Det är ju något vi har ventilerat flitigt tidigare. Man måste ju kunna landa i att det är tråkigt ibland, men det var mycket tråkigare när man drack. Det gäller att ha tålamod och låta tiden jobba. Allt blir ju så otroligt mycket bättre med tiden.Tänk om man hade insett det i början.

Ha en fin kväll! Kram

Passeli
tis, 2020-06-23 - 09:11

Inte lätt att sluta. Definitivt inte. Jag blev akut inlagt med ambulans när jag försökte sluta. Fick några konstiga skakningar i varje kroppsdel. Kunde inte ens prata för munnen och tungan ville inte röra sig. Min man ringde ambulans. Jag ville inte erkänna till dem i ambulansen först att jag var alkoholist. Så de lade mig in till lungavdelningen. Men efter en nyckter vecka där kröp jag till korset och talade om till läkaren att jag var alkoholist. Så de flyttade mig till psyket. Det gick utmärkt att ligga där en vecka för mina abstinenssymtom slutade när jag fick lugnande och sömnmedicin. När jag kom hem var jag nyckter 3 månader. Jag saknade inte alls alkohol men nånstans kom den alkoholjä,,,,n fram igen. Nu måste jag börja igen på ruta ett?

Kaveldun
tis, 2020-06-23 - 20:48

- nej - det kräver mkt arbete, tid och närvaro.
Såg att du startat en egen tråd med ditt inlägg nu Passeli!
Ja alkoholdjävulen är listig falsk och stark och verkar hugga när man minst anar det. Sedan verkar den också ha ngt sorts serum som gör att man glömmer.....’ jag hade väl inte så stora problem ...nog kan jag ta ett glas, eller två glas på helgen, eller dricka med andra ...men aldrig ensam. Klipp till att man super sig full och hamnar i situationer där man förlorar kontrollen - och värdigheten. Värdighet är viktigt ... i meningen att leva i överensstämmelse med sina värderingar.

Och Torn. Du har din mening och den behöver du inte dela. Detta forum är inte en biktstol utan vi delar det vi vill och behöver dela.

Ha en fin kväll ??

Kaveldun
tors, 2020-06-25 - 19:45

Blir alltid lika glad när ni kallar på mig:-)
Nej - jag slutar inte på egen hand ..har bara varit dålig på att skriva i min tråd.
Att sluta på egen hand är en så dålig titel men liksom jag inte tycker att man ska ta bort böcker som har ’fel’ värderingar från biblioteken eller göra sig av med statyer för att personerna man avbildade hade taskiga åsikter så får titeln vara kvar. För då kan man lära av historien - jag minns hur dumt jag tänkte ...och kommer ihåg hur min alkoholhjärna resonerade.
Jag förgås i värmen och har mkt jobb att fixa ....semester först om ett tag.
Tack för tips om youtube filmer Andra halvlek ...det där att man bara har ett val när det handlar om första glaset har fastnat hos mig.
Det är ju ’självklarheter’ på ett sätt men jag behöver höra det om och om igen..
Inte minst i dessa rosétider.....
Ett glas rosé i solen hade kanske varit fint...men sex i soffan efteråt ensam och ett halvdrucket under sängen är bara ack så sorgligt.
Jag lämnar inte detta forum....
Kram ?

Se klart
fre, 2020-06-26 - 00:25

Tycker också det är bra att behålla sånt som kanske ändras över tid, vi är ju väldigt mycket vår historia på gott och ont.
Har också ett superace inför semester som jag är osäker på hur den blir, förra sommaren kände jag mig så senior att jag typ slutat jobba på sommaren. Detta åt utökat ansvar och uppdrag och känner mig manglad av omfattningen av jobb.
Det enda som är bra är att det är mycket jobb istället för utmanande jobb just nu.
Just nu blir jag glad om det blir lite lediga dagar här och dät, haft en proppad vecka med socialt familjeliv vilket varit ljuvligt. Nästa vecka blir det jag och min man i regnet och ett ombyggnadsprojekt som inte leds utan endast inspekteras av mig.
Rose ja, det hade jag.nästan glömt att det finns! Mina unga vuxna barn dricker öl och där funkar den alkoholfria mycket bra. Så jag passerar enkelt här. I helgen har jag sociala aktiviteter, men först nu föresvävade det mig att alkohol säkert ingår och att strategi kanske behövs, men jag tror inte det.
Min man vill att vi ska resa bort nånstans som till havet och hotell. Då kommer jag behöva strategi. Men inte idag. Sov gott!

Kaveldun
tis, 2020-06-30 - 10:09

I dag går jag på semester. Det har varit mkt jobb in i det sista och ett visst öga behöver jag ha kvar även under ledigheten men på många plan - och rent fysiskt - kopplar jag ur nu. Det är otroligt skönt och jag tänker att denna semester i mångt och mkt kommer att handla om att fortsätta upptäcka nykterheten - en helt annan typ av resa alltså.
Min dotter bor hos mig några dagar och vi pratar och pratar..
Det är så intressant att höra hennes tankar om livet, familjen och tillvaron i stort. Hon är vuxen nu - 26 år och jag tycker att hon är så klok och på många plan påminner hon om min egen mamma ( dessutom rent fysiskt en kopia- mkt mer lik henne än mig).
Hon sa - kärleksfullt - när vi pratade om skillnader mellan mig och min mamma att : Mormor var ju mer likeable ...mjukare ...hade mer tålamod. Som jag. Du är mer rastlös mamma.
Vi skrattade åt den kommentaren men den är också sann. Jag tror att min rastlöshet piskat på drickandet ...och alkoholen har piskat på rastlösheten. Att alltid vilja ha lite mer....att inte stanna.
Jag tror/ hoppas att nykterheten kommer att dämpa denna sida.
Jag har inte oceaner av tid kvar...fyller 60 om några år. Att få större möjligheter att njuta/uppskatta ’här och nu’ och vara nöjd med tingens ordning ...tingens ibland rätt ofullkomliga ordning är något jag verkligen önskar mig. Och det är en förändring jag redan upplever ....inte minst genom att vakna utan baksmälla och kemisk ångest.
Att brygga kaffe och hälla upp det i min blåblommiga kopp och öppna fönstret på vid gavel och ta fram mina digitala prenumerationer på DN och SvD ( hade varit ännu härligare med papperstidningar..men den tiden är över:-) och gå tillbaka till sängen och avnjuta kaffe och tidningar där - det är stort.
Och jag minns andra morgnar ...alltför många ...fulla av skam och aska och den oändligt trötta insikten om att hela dagen kommer att färgas av gårdagens dyra, ensamma och i ngn mening helt meningslösa utsvävningar.
Alkoholen fick mig att välja ensamhet.....jag var på väg in i ngt mkt sjukt ..där jag valde bort människor och socialt liv för att få dricka ostört och så mycket jag ville.
Jag är inte frisk än och blir det kanske aldrig. Men kan hålla symptomen borta genom att inte ta första glaset.
??