av Bestemor

Bestemor
fre, 2020-06-19 - 18:40

Jag har haft insikt och sökt stöd för mitt eget problemdrickande sedan ca 1,5 år. Nytt försök nu igen sedan ett par månader.
Flera har uppmanat mej att starta en tråd även här, som anhörig.
Jag kan direkt säga att jag inte är mogen för kommentarer som
" lämna"
" han är inte värd dej"
Men jag har 0 stöd från honom i att sluta dricka. Jag har ändå minskat från 7 dagar i veckan till 2.
Han har i sitt eget tycke, inga problem alls. Dricker ca 2 flaskor vin varje dag. Permitterad, inga rutiner.
Jag har tänkt länge att han nog har en depression. Nu när jag oftast är nykter eller dricker måttligt ser jag hur det eskalerat för honom.
Droppen är väl nu på midsommarafton. Han har pratat så innerligt om hur fint vi ska ha det idag.
Han började med vin 09.00
Jag blev orolig, sa det
Sen har han smygdruckit.
Somnade ute innan 17.
Gick in och somnade sittande vid 17. Kom ut, somnade igen.
Nu sover han inne på soffan.
Självklart är han alkoholist i total förnekelse.
Jag har smygfotat, för han skulle aldrig erkänna.
Men hur ska jag agera om han vaknar?
Säga, nej tack, det blir ingen grillning och middag.??
Hur ska jag agera imorgon?
Eller senare, jag vill inte låta det passera, men är tokrädd över hans attityd mot mej. Han kan nergöra mej totalt. Psykiskt.
Sjuk och ekonomiskt beroende av honom. Bor i paradiset, egentligen.
Hur beter man sej?

Exhale
fre, 2020-06-19 - 22:21

vem kan du spendera morgondagen med. Stick iväg en sväng, ensam eller till ngn. Ngn som är pigg och igång. Eller ligg i solen och njut av stillheten. Koppla bort och lyssna inåt. Gör det du behöver för en fin dag. Och så gör du så, igen och igen och igen. Tills allt du hör är din egna röst.

Sänder en kram

Bestemor
fre, 2020-06-19 - 22:43

Han vaknade efter 3,5 timme.
Varför lät du mej sova?
Det är inte mitt ansvar, och det gick inte att väcka dej, svarade jag.
Jag sa nej till grillning och middag efter 21. Då lagade han sin egen enkla mat till sej själv. Gick undan, påtagligt sur.
Jag har spelat oberörd.
Men känner en inre oro. Hur kan det vara JAG som förstört kvällen? Får han ingen insikt alls?
Hur bemöter man honom på "rätt sätt"
Jag har nyss anmält mej till den internetbaserade kursen för anhöriga.
Nån fler som gått den?

Imorgon kommer vuxna barn hem ?

Skrållan
lör, 2020-06-20 - 10:48

Slängs tillbaka en nyårsafton. Vi hade varit hos vänner, och han var rejält full.
Vi skulle hem och barn med respektive skulle komma senare på kvällen.
Han fortsatte att dricka. Hade dukat fint och lagat mat. Han slafsade och åt och det såg ut som ett litet barn hade ätit på hans plats. Barnen förstod äntligen att han hade ett beroende.
Han somnade tidigt på kvällen, barnen åkte hem. Jag satt själv på altanen kl 12, och drack champagne. Och grät.
Det är väl så att den som dricker inte kan erkänna att det är deras ansvar, måste skylla allt på någon annan, för att kunna fortsätta dricka.
Vi har levt skilda åt i över ett år. Och mitt ex har fortfarande inte insett att det är hans beteende som orsakat att vi inte kan leva ihop.
Bra att du går kursen. Den är bra.

Exhale
lör, 2020-06-20 - 16:30

hur kan du bemöta dig själv på rätt sätt i den stunden. Lägg funderingarna där ett tag. Se om du får fatt i ngt. Det är inte lätt på något sätt. Men det är En väg.

Bestemor
lör, 2020-06-20 - 21:55

Ja, jag har också ett antal nyårsaftnar som jag suttit ensam vid 12 slaget...
Även en julafton...
Så sorgligt, det blir verkligen en hopplös känsla av att se bakåt, se utvecklingen tills nu..
Det enda positiva är att jag har lätt att avstå egen berusning! Ingen längtan alls efter att befinna mej i det läget.
Tillsammans med vuxet barn m partner delade vi 1 flaska vin till middag. Ett glas var. Maken hade ett visst stöddrickande i smyg, men det gick inte överstyr.
Vi delade även 1 flaska alkoholfritt rosé.
Tacksam över kvällen.
Fundersam över fortsättningen på sommaren. Men 1 dag i taget måste gälla även i det här fallet.
Jag ser fram emot kursen för anhöriga. Skönt att höra att du också tycker att den är bra, Skrållan.
Ja, jag ska fundera på hur jag kan bemöta mej själv på bästa sätt när det krisar. Känns hoppfullt att jag inte blir sugen på vin då. Den tanken lockar inte alls. Jag behöver egen tid, drar mej undan, lyssnar på musik, ljudbok, naturen, djuren....eller kontaktar en nära vän. Att skriva här är också ett sätt att sätta ord på galenskapen. Följa utvecklingen över tid.
Ser också fram emot att utvecklas själv, som människa.
Jag vill våga tro på förändring ?

Bestemor
lör, 2020-06-27 - 08:41

Samma mönster varje kväll.
Drickandet börjar långt innan middag. I bästa fall möts jag av en överdrivet positiv man som jag
" bara" behöver bekräfta.
Förr eller senare växlar det om till att bli en självgod typ som jag gör allt för att hålla mej undan.
I går var han inte direkt otrevlig, men nedsölad av rödvin, gick han omkring och började måla utomhus! Hittade på en massa praktiska saker att göra med mer eller mindre bra resultat. Vissa helt galna. Så att jag måste stoppa.
Då kom hans dåliga humör och dåliga ord.
Tack och lov kunde jag dra mej undan, göra en tidig kväll.
Snart vaknar ännu en man, med snälla ögon och mild röst. Han minns ingenting och kommer inte att kommentera sin galenskap.
Hur sjuk blir man innan man erkänner?
Jag var långt ifrån hans stadie när jag insåg hur fel det hade blivit.

Bestemor
lör, 2020-06-27 - 10:40

Som en slags protest
Som en hämnd för gårdagen
Jag spolar ut ett par deciliter ur BIB, rätt ner i avloppet!
Några ögonblick med känsla av makt - mitt i en total maktlöshet!

Nordäng67
lör, 2020-06-27 - 14:05

små tysta protester i smyg som gör att man känner att man fått ge igen lite. Även om dom inte ens märker det. Gjorde likadant, hällde ut alkohol för att protestera. Väldigt starkt av dig att parallellt med att du får ta konsekvenser av din man supande klara av att jobba med ditt eget intag. "Felet" man gör är nog att man parerar och kurlar. Dom får aldrig riktigt ta konsekvenserna av saker dom ställer till med när dom är berusade. Minns en gång när mitt ex (vi var särbo) hade bjudit in flera par på grillkväll. Han hade ringt runt när han var lite salongsberusad och slagit på den stora trumman, "bara kom så fixar vi maten". När den dagen kom började han "värma upp" vid lunch. Var rejält berusad när han ringde mig och bad mig handla till grillkvällen, han hade "glömt handla". Gissa vem som fick slita som ett djur med att handla, laga mat, ta emot folk...ja ALLT. Han var så full att han gick och la sig före desserten. Hemsk kväll eftersom jag inte kände dessa människor så väl. Tänk om jag istället hade sagt ifrån redan när han ringde och bad mig handla och låtit bli att åka till honom. Då hade han fått ta emot alla gäster själv, ingen mat och packad. Det hade varit en lärorik och genant läxa för honom. Lägg tid på ditt eget mående, gör saker du tycker om. Kram

Bestemor
lör, 2020-06-27 - 18:46

Du har verkligen upplevt både ett och annat, sedan blivit efterklok.
Men det är aldrig för sent, så länge man lever, att lära sej av misstag, bli klokare...
ingen skam eller skuld för att man inte fattade bättre, så viktigt!
Nyss sa maken, att han struntade i att köpa mer vin idag. Funderade mest kring kostnaden. Men ändå, jag kommer nog att ta ett dopp med honom ikväll. Han kommer inte att bli tokfull.
Glad för det lilla ?

Bestemor
sön, 2020-06-28 - 17:34

Minns inte ens när det hände sist.
Jag har berömt honom för hans goda humör, nu på eftermiddagen.
Vet knappt hur jag törs prata...
Första eftermiddagen som jag inte har oro i magen.
Kan jag säga det?
Hur beter man sej med en nykter make som varit full varje kväll så länge jag kan minnas?
Jag vill inte heller lura mej själv och få orimliga förhoppningar.
?

Bestemor
ons, 2020-07-01 - 18:38

Dag 4 hoppades jag, men nu är han berusad, överdrivet glad än så länge. Plötsligt säger han
- Du behöver inte vara rädd för mej!
Då VET han ju om min rädsla för honom när han är onykter!
Jag börjar direkt gråta, det var som att trycka på en knapp. Han gick ut. Jag lugnade ner mej. Men fattar inte, eller fattar jag?
Han är värre människa än vad jag trodde. Att medvetet utsätta mej för sin onykterhet som han VET gör mej rädd!
Jag drar mej undan direkt! Kommer att nonchalera honom, hitta på annat, vara upptagen, om inte annat så har jag fått akut diarré nu och mår illa.
Så enkelt, bara låta min kropp styra. Det här med att lyssna på sin kropp, det är nåt av det klokaste som jag vet. Men även nåt av det svåraste. Ikväll lyssnar jag.

Bestemor
ons, 2020-07-01 - 22:10

Oj som han ansträngde sej för att vara övertrevlig. Jag drog mej undan om och om igen.
Naturligtvis började han pressa mej på hur läget var med mej? Osv.
Vad ska man svara?
Det är ok...
Upprepade frågor tills jag medgav, jo du hade rätt tidigare, jag ÄR rädd.
Har JAG VARIT OTREVLIG?
Näää...så ökar min rädsla..det är bara min känsla....
VISSTE väl de, de ä bara " hitte på"
Jag går undan, han fortsätter att prata ...jag varken lyssnar eller hör.
Så, nu slutar kvällen med ännu mer magont och ledsenhet.
Hur ska jag bete mej?

Azalea
ons, 2020-07-01 - 22:59

Och känner igen mig. Så många kvällar och nätter som magen har varit full av fjärilar och man inte vetat vart man ska ta vägen.
Största önskan var att han skulle somna så det blev lugnt några timmar.
Var rädd om dig och åk därifrån om du har möjlighet så du kan få lite ro.

Kram Azalea?

Blade Runner
ons, 2020-07-01 - 23:47

Jag tycker nästan det värsta är att man slängs mellan hopp och förtvivlan hela tiden och väger varje ord på guldvåg. För mig kändes det till slut bättre att han var full och otrevlig hela tiden för då kunde jag förhålla mig till det. Som vanligt räckte det med ett par dagars värme och normalt bemötande för att hoppet skulle börja spira och sedan krossas igen. Det är olidligt och inte värdigt. Klart som tusan mannar rädd för deras beteende, det är ju så icke rationellt.
Ta hand om dig !!!!
Blade Runner

Bestemor
lör, 2020-09-26 - 21:32

Att få höra att ni känner igen, både ledsamt ovh tröstande. Ja när man fått möta den nyktre så minns man ju varför kärleken fanns/finns. Som att bli nykär. Här ÄR han ju, mannen som jag älskar!
Jag har badat i svett i natt, fick byta sängkläder, vaknar uttorkad med huvudvärk som efter en fylla!!
Molande smärta i bröstet på vänster sida, ..allt kom tillbaka. Alla kroppens signaler. Ryggen värker.
Jag är tacksam att ni orkar läsa. Jag behöver stöd. Coronatider stoppar resande. Dessutom kommer sämre väder med regn!!
Nu lite kaffe. Jag återkommer...

Bestemor
tors, 2020-07-02 - 22:50

Försökte förklara nu för min man varför jag drar mej undan när han är onykter.
Min rädsla över hans förändring.
Min oro över hur det ska utvecklas.
Jag berättade även hur mycket jag uppskattade hans 3 nyktra dagar. Att den jag älskar kommer fram så tydligt.
Att jag förut själv har druckit nästan varje dag och då märker man inte förändring lika snabbt, för man blir ju likadan. Då märker man inget förrän man blir osams.
Nu börjar osäkerhet direkt han börjar dricka, vart ska det här ta vägen?

ALLT ska bara handla om DEJ! Svarar han, jag är människa jag med. Det handlar bara om dina känslor.
Mej ska du minimera och göra om. Sen går han.....

Så, nu är den här dagen förstörd redan från start!
Finns det ens nåt tillfälle när man KAN prata om hur alkoholisten påverkar sin fru?
Skulle inte tro det.
Jag är oerhört medveten om mina ord. Säger ALDRIG, du ÄR, du GÖR. Jag utgår ALLTID ifrån mej själv, mina känslor och reaktioner.

Jag önskar bara att nå hans hjärta, käre nån, det påminner om att vara olyckligt kär....
Är det det jag ska vara resten av mitt liv?
Definitivt ska jag vara nykter, även om det kostar mej mitt äktenskap.
Jag vägrar att dricka tillsammans med honom. Min hälsa har påverkats av min egen överkonsumtion så jag har behandling med Campral. Tyvärr har min terapeut semester.
Men varje stund är ändå bara min. Varje ögonblick måste jag agera efter mitt eget förstånd.
Jag har dessutom en egen inre kunskap att ösa ur. Frågan är bara, vilken strategi som fungerar bäst.

Att gråta sej igenom dagar och kvällar är ingen framkomlig väg. Fast jag gråter hela tiden nu....

Skrållan
tors, 2020-07-02 - 10:43

Så kämpigt för dig, och jag har varit där. Såg fram emot att mannen skulle somna, då kunde min kväll börja.
Det är så svårt att nå fram till den mannen man älskar, han försvarar ju alkoholen med näbbar och klor. Om han skulle förstå hur du känner och har det, så blir ju konsekvensen att han måste sluta dricka. Och det är ju det sista han vill.
Jag försökte nå min man, numera ex, i många år. Jag pratade och pratade, jag grät, jag var arg, jag kontrollerade allt han drack(vad nu det skulle hjälpa). Inget hjälpte. Till slut mådde jag så dåligt både psykiskt och fysiskt att jag var tvungen att ge honom ett ultimatum, mig eller alkoholen. Han valde att fortsätta dricka. Ja eller om det nu är ett val. Det är ju en sjukdom.
Nu har vi varit isär i över ett år. Han tar kontakt med mig ibland. Jag ser honom aldrig full, och när vi ibland har träffas så är han såå trevlig och snäll.
Men jag vet vad jag vill, och jag vill inte tillbaka till det jag hade. Aldrig.
Det är svårt att veta vad man ska råda dig till. Men ta hand om dig och försök göra sånt du mår bra av. Det är det enda man kan göra innan man själv tagit beslut för sitt liv. För det är ju ditt liv det handlar om. Vad du vill.

Backen123
tors, 2020-07-02 - 11:18

Har du nån i din närhet som du kan prata, vila ut hos, där du slipper försvara dig själv. Jag och min man är så nya tillsammans, har inte levt så många år tillsammans. Men jag har läst och skrivit i ett år, era berättelser har hjälpt mig till att förstå att vi inte är sjuka, visst kan vi många gånger uppvisa ett medberoende men vi är ju älskande människor som vill så väl. Jag har berättat hejvilt till våra vänner, ännu mer till nära vänner, inte allt men det som ryms inom ramarna och det som vi kan bära i ett tillfrisknande. Det som måste vara det absolut svåraste är att inte få erkännandet ifrån din man, har han aldrig sagt att ja jag har problem, varit mot botten och sökt hjälp? Det står säkert i din tråd... Har du nån gång fått upprättelse. Jag läser, känner känslan av förtvivlan som jag (bara) haft i 2 år, och tänker hur har ni stått ut, ni ( skriver ni, för ni är flera trådvänner som jag läser) ni måste vara de absolut starkaste, snällaste människor jag vet av och ni gör ett fantastiskt jobb ❤ önsksr så att lite sinnesro infinner sig, jag upplever det som att får jag bara nåt dygn med mina barn själv, så brukar kompassen räta upp sig lite, och även min syster rätar upp den, inget dömande men ett bekräftande av att nej, det där är inte ok, jag förstår. Och så kämpar du med din egen nykterhet.

Bestemor
tors, 2020-07-02 - 18:20

Tack,
Ja en styrka att vara öppen inför nära vänner. Jag har även nyckel till en vän om tillvaron plötsligt skulle spåra ur här hemma.
Jag får en känsla av att min nykterhet triggar honom.
Och det är nog sant Skrållan, att han verkligen inte VILL förstå hur hans fyllor påverkar mej, som han säger att han älskar. " du är det bästa som har hänt mej"
Jag har aldrig ifrågasatt hans drickande tidigare. Alltid fokuserat på mitt eget beroende och då är han snabb att säga att HAN inte har problem och vill inte drabbas av alkoholstopp för att JAG måste sluta.
Bara den meningen ger svaret = alkoholist
Jag kommer inte att kräva nånting annat än att han låter mej få dra mej undan när han väljer att supa.

Upprättelse eller ånger förväntar jag mej inte av honom. Han är inte den som ser sin egen del när det blir osämja.
Vi har levt tillsammans drygt 2 decennier och alkoholberoende har smugit sej på hos oss båda. Jag har slutat eller minskat i flera omgångar. Men nog aldrig varit så insiktsfull kring vår relation tidigare.
Allt har sin tid, och jag är i första hand fokuserad på att bli starkare och tryggare i mej själv. Utan en riktig inre kraft är det svårt att göra stora förändringar eller ställa krav i relationen. Jag måste ju orka ta emot att valet blir alkoholen istället för mej. Det tänker jag inte utsätta mej för.
Valet ska hela tiden vara mitt eget.
Det ska jag inte lämna över.
Just nu väljer jag att finnas kvar.
Ibland obegripligt även för mej själv. Men jag har gjort det valet idag.
Precis som att jag väljer att vara nykter idag
Varje dag är en ny dag
En möjlighet till nytt beslut.
Det är viktigt att vara aktiv i sitt beslut, även om det innebär att stanna kvar, hos sin alkoholist.
Så tänker jag nu...