av Ångestmoln

Andrahalvlek
mån, 2020-07-06 - 11:02

Du måste kasta av dig offerkoftan. Fokusera på fördelarna med nykterheten, istället för att tänka på fördelarna med att dricka. Du när en glamouriserad dröm, tyvärr. Du minns bara de roliga, njutbara stunderna - inte bakfyllorna.

Du måste gå från ”det är synd om mig som inte får dricka” till ”det är inte synd om mig, jag vill inte dricka”. Då går den nyktra resan mycket lättare!

Här är tips på tre dokumentärer som kan hjälpa dig på vägen:

Älskade alkohol (svtplay)
Alcohol: Old before your time (youtube)
Drinkers like me (youtube)

Som en bonus kan du kasta ett öga på ”The wethouse” på youtube. Rena skräckfilmen i sammanhanget. En påminnelse om hur det kan bli i värsta fall om man inte sätter stopp. Alkoholism ÄR en progressiv sjukdom.

Kram ?

Ensam1984
mån, 2020-07-06 - 11:11

Om den där glorifierade "kan dricka med vänner" "kan dricka lite själv" "det blir annorlunda" hade funkat, hade det då detta forum funnits? Nej, såklart inte.

Alkohol kidnappar våra hjärnor och är ett gift som ger dig onaturlig lycka, den är inte äkta och allt det som du nu tänker som positivt tar så mycket mer negativitet i långa loppet att istället för att gå jämt ut, så blir livet mer negativt än positivt.

Tillfälliga kickar ger bara lycka för stunden. Att bli lycklig blir man aldrig som problemdrickare.

Drick inte på dina känslor, men var heller inte nykter för någon annan än dig själv - annars kommer det inte hålla. Man måste verkligen vilja det. Och som jag skrivit i en annan tråd redan i dag. Om du inte har några problem med alkohol så är det väl inga problem att inte dricka?

Ångestmoln
mån, 2020-07-06 - 13:09

Jag vet att jag glorifierar, försöker hitta andra glädjeämnen men det är svårt. Trots att jag saknar alkoholen till viss del upplevde jag ju att jag när jag drack liksom fastnade i ett slags hjul som jag inte tog mig ur, utvecklades inte eller kom framåt. Levde för stunden, nästa kick. Detta trots att jag skött arbete, relationer (nåja...) och vardagliga åtaganden på ett acceptabelt vis. Man har så mycket tid när man inte dricker, dagarna är längre och man hinner mer, det borde väl vara något positivt men jag känner mig samtidigt rastlös.

Försöker minnas allt negativt med alkoholen, bakfyllorna, paniken när man vaknar upp och inte riktigt vet vad man gjort eller sagt. Den svullna vinmagen som putar ut, håret som känns matt och stripigt, svullet och rödmosigt ansikte. Oförklarliga blåmärken på kroppen, illamåendet, huvudvärk och ångest. Känslan av att man liksom skadat sin kropp psykiskt och fysiskt. Och kanske det värsta- den förlamande tröttheten, oföretagsamheten och britsen på empati som jag tycker alkoholen bidrar till. Man orkar ingenting, man blir helt paralyserad av någon slags konstig trötthet och bryr sig bara om sig själv, man blir så självupptagen och nästan struntar i andra människor. Fyfan

Andrahalvlek
mån, 2020-07-06 - 13:11

Jag gjorde en topp 5-lista med fyllesynder i skallen att ha i beredskap när alkoholdjävulen visade sitt fula tryne. Bra att drämma i skallen på hen.

Kram ?

Ångestmoln
mån, 2020-07-06 - 13:37

Tack andra halvlek, en sådan lista borde jag också göra. Finns fruktansvärda saker som hänt haha, inte i närtid men för några år sedan hände en del saker som jag forfarnsde får ångest över att tänk på, saker som känns fullkomligt osannolikt att jag har gjort eller hamnat i. Har du en fysisk eller mental lista?

Andrahalvlek
mån, 2020-07-06 - 17:49

Jag har listan i skallen med mina topp 5-fyllesynder. Händelser som delvis sträcker sig långt tillbaka i tiden, men ändå i vuxen ålder.

Händelser som jag knappt vill tänka på, men som just därför är nyttiga att tänka på. Vi alkisar har en förmåga att sticka huvudet i sanden. Om man inte tänker på det, eller pratar om det, så har det knappt hänt. Jo, det har det!

Tack och lov har jag varit förskonad från svårt sug. Tankar fick jag ofta i början ”den här känslan brukar jag dricka vin på”. Men de tankarna har jag snabbt kunnat sopa undan genom att tänka ”okej, men nu dricker jag inte vin längre så då får jag hantera den här känslan på annat sätt”. Det har funkat bra. I snart 5 månader.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Ångestmoln
tis, 2020-07-07 - 10:01

Dag 19 idag. Fortfarande nedstämd och tom men känner mig tack och lov inte frestad att dricka. Funderar mest över en del sociala aktiviteter som äger rum kommande veckor som jag förväntas (?) dricka vid. Är genuint rädd för vad folk ska tro om jag inte dricker. Är hon gravid? Är hon alkoholist? Vad tråkig hon är! Så går mina tankar...

Ensam1984
tis, 2020-07-07 - 11:07

Ångestmoln, om du vet att du inte vill dricka men inte vill berätta varför. Gör en plan. Välj en orsak om du känner att "Nej jag dricker inte" inte räcker.

Bra osaker att inte dricka för gemene man:
Hälsoskäl - viktnedgång, dåliga värden efter besök hos VC
Ny medicin som inte ska/kan kombineras med A
Utmaning inom familjen/mellan kompisar
Omvärderat sitt liv - gillar inte smaken av A - så varför dricka?
Läste en studie.... av hälsoskäl
Vill testa hur det är att vara nykter för en gångs skull
Planer tidigt nästkommande dag
Ska köra bil

eller som jag sa till mina vänner.. jag har bara bestämt mig för att vara nykter nu framöver. Vad de tror eller tänker kan ju inte jag påverka. Det är inget som berör mig, inget som tynger mig. Jag litar på att de tror det bästa om mig såsom jag gör om dem. Annars skulle de inte få kallas mina vänner. Tidigare har jag sagt att det var pga. medicin, men jag gillar inte att ljuga. Att säga att man är nykter framöver är ju sanning. Frågar någon varför, då säger man bara - för jag vill det, för att jag vill ha roligt på riktigt och inte på fake.

Det finns massor, spelar inte så stor roll vad du säger. De flesta brukar sluta fråga när man sagt varför en gång - men VIKTIGT - förbered dig innan och ha en plan. Annars är det lätt att man faller dit.

Ångestmoln
tis, 2020-07-07 - 13:11

Tack för tipsen! Ja jag måste ha en plan känner jag också, bestämma innan vad jag ska skylla på så jag inte bara står där och svamlar liksom. Undviker helt situationer där man förväntas dricka mycket, men tycker faktiskt att situationerna när man förväntas dricka något glas eller två är svårare, särskilt med människor som man inte känner så väl. Så typiskt mig att snöa in på att det är jobbigt att förklara sig och göra det till en jättegrej och få ångest. Men jag ska bestämma innan vad jag ska säga och sen försöka att inte lägga så mycket energi på det.

Jag pendlar hela tiden mellan ett lätt sug efter att dricka och total avsmak, fram och tillbaka hela tiden flera gånger under dagen. Är det vanligt? Känner inte så pass att jag på allvar funderar på att dricka (inte just idag i alla fall) men är liksom ändå sugen, lite bubbel, en kanna sangria på balkongen, etc. Kan till och med bli lite triggad av självhjälpsböcker och poddar om alkoholmissbruk trots att det inte alls är budskapet med dem...

Andrahalvlek
tis, 2020-07-07 - 13:19

I sådana sociala sammanhang funkar ”nej tack” alldeles utmärkt. Möjligen i kombo med ”finns det något alkoholfritt alternativ?”

Du har ingen redovisningsplikt! Drick inte av artighet, eller för att du brukar göra det. Se det som en utmaning. Jag lovar dig att första gången är magisk. Jag klarade det!!!! Känslan är obeskrivlig ?

Kram ?

Ångestmoln
ons, 2020-07-08 - 10:35

Vill inte låta tjatig eller negativ men idag sörjer jag verkligen att jag inte kan dricka. Vill så gärna ha valet att kunna göra det. Jag vet ju att jag passerat den gränsen och troligen aldrig kommer kunna dricka normalt igen men de tankarna har börjat komma tillbaka. Så länge jag inte dricker ensam, 1 flaska vin aldrig mer, aldrig sprit bara vin, etc.

De gånger det känns bra att vara nykter känns egentligen bara bra för att jag känner mig duktig och hälsosam, bättre än de som dricker. Det känns inte genuint bra eller ”neutralt” och normalt att inte dricka. Kan man komma dit?

Andrahalvlek
ons, 2020-07-08 - 11:24

Den känslan kommer med tiden. Men tålamod är inte alkisars bästa gren ? Men det är nyttigt att träna på sitt tålamod!

Alla sorgeprocesser är så där. Jag brukar likna det vid en grusväg med stora hål. I början ligger man i hålet och vältrar sig i gyttjan. Efter ett tag kravlar man sig upp, stapplar några steg och ramlar ner i ett nytt hål.

Med tiden blir man allt skickligare på att kravla upp snabbt ur hålen och stappla vidare. Efter ytterligare ett tag blir det glesare mellan hålen, och några hål lyckas man till och med runda.

Till slut blir det ytterst glest mellan hålen, och de är ofta mer gropar snarare. Utan gyttja.

Kram ?

Ångestmoln
ons, 2020-07-08 - 14:18

Har börjat träna lite smått, kortare löprundor (inte för långt till en början för då kommer jag troligen tröttna), promenader och lite yoga. Man har så mycket tid, inte för att jag drack dagligen men om man dricker kanske 2 ggr på veckan så blir det 2 bakfyllor och dagen efter bakfyllan är man ju fortfarande ganska energilös och seg. Har börjat äta lunch, något som jag sällan hade tid eller lust med innan om jag inte var på jobbet. Regelbundna vanor är nog viktigt. Läser böcker och pysslar hemma, försöker att inte snöa in för mycket på bra saker heller så jag sen tröttnar eller att det blir för mycket liksom. Jag är lite allt eller inget, behöver träna på mig att vara lagom, ha lite tråkigt och inte Antingen hata eller älska saker. Det finns ju ett mittemellan. Har tackat nej till planer med mina vin-väninnor, skulle inte kunna träffa dem utan att dricka, skulle nog ärligt talat vilja dricka då. Skulle inte behöva övertalas.

Samtidigt tänker jag nog omedvetet att jag någon gång kommer tillåta mig själv att dricka, om tillfälle ges liksom. Nu vågar jag inte, vare sig för min egen eller andras skull. Kanske bra att jag är öppen för mig själv med den känslan, att jag inte ljuger för mig själv och tänker ”jag kommer aaaaldrig att dricka och det kommer aldrig komma en dag när jag vill det...” tänker egentligen bara att jag inte ska dricka idag. Ser alla trådar i forumet och känner igen mig i mångas lite dramatiska formuleringar om att hålla sig nyktra. Jag har själv utttyckt mig så och misslyckats (säger inte att dom ska misslyckas). Den här gången försöker jag vara mer realistisk och förutseende, hoppas på det bästa...

Se klart
ons, 2020-07-08 - 14:35

Den är klurig och ibland så tråkig. Men att se verkligheten så som den är, sorg över att inte dricka mer (har nu gått över helt för mig) rädslan att inte klara det (får vi nog leva med) det tror jag är bra när nykterheten ska etableras. Vi drinkare har varit duktiga på svart, vitt, rött! Starka känslor och stora penseldrag. Nu är det lite mer tuschteckningar... inte så bombastiskt men fint när man går nära. Njut lite av dagen också!

Ångestmoln
tors, 2020-07-09 - 13:03

Igår tackade jag nej till alkohol, var jobbigt men helt okej ändå. Tror inte att någon i sällskapet brydde sig nämnvärt. Och alla andra drack inte heller, någon körde bil, någon annan drack inte av oklar anledning, eller jag vet inte varför i alla fall. Idag är jag tacksamt nog inte alls sugen på vin, känner mig mer ångerfull än på länge över mitt tidigare drickande. Tänker på vad jag utsatt min närmaste för, förstår inte hur han han vara kvar.

Försöker röra på mig varje jag och äta sunt och regelbundet. Har börjat titta på ”the wethouse” som någon tipsade om, så oerhört tragiskt och skrämmande. Det är långt ifrån hur mitt liv ser ut men jag känner mig ärligt talat ändå ödmjuk inför att vem som helst kan hamna där. Såg även domumentären ”drinkers like me” men den var en smula triggande, de dricker ju så operatör mycket mer än jag gjort och verkar ändå ha okej fungerande liv, han ser visserligen lite fet och sliten ut men i övrigt stabil och välfungerande. Tycker Rebecka Åhlunds bok är väldigt bra också, känner igen mig i typ allt, hur hon tänkte och resonerade med sig själv etc men även hon drack betydligt mer än mig. Hon drack 2 flaskor vin per dag varje dag u stort sätt. Om jag skulle dricka så mycket under en dag skulle jag ligga halvdäckad i sängen (det har hänt några gånger) och det vore omöjligt att hämta barn i skolan, sköta ett jobb ens någorlunda eller ge sig ut bland vänner och bekanta utan att de skulle se att jag var dyngrak. MEN jag har ändå problem får jag komma ihåg. Jag ska inte tro att jag inte har det bara för att andra eventuellt är värre.

Andrahalvlek
tors, 2020-07-09 - 17:07

The Wethouse är plågsam att se. Deras berättelser ? Så mycket tragik ? I min tråd finns en massa youtube-tips!

Hanna Hellquist hos Skavlan är bra också, liksom Rebecka Åhlund hos Malou. Och Micke Persbrandts bok ”Så som jag minns det” kan jag rekommendera också.
Bra jobbat med att tacka nej igår!

Kram ?

Ångestmoln
fre, 2020-07-10 - 14:18

Fortfarande nykter, men det beror nog mest på att jag inte haft någon bra möjlighet till att dricka. Var på en liten aw igår och drack alkoholfritt. Sällskapet sa ingenting, vet inte om alla märke. Någon tittade lite men sa inget. Saknade inte vinet men det beror nog delvis på att jag omedvetet liksom tänker att ”jag kan vänta, nån dag ska jag dricka”. ??? mitt humör liksom sug/avskakande av sug går upp och ner hela tiden, någon timme Är jag glad och tillfreds. Sedan nedstämd, energilös och irriterad.

AmandaL
fre, 2020-07-10 - 14:47

Ångestmoln, det där med att du inte haft något tillfälle att dricka stämmer ju inte! Du var ju på aw igår, ett ypperligt tillfälle. Meningen med aws brukar ju vara att just dricka! Men du valde att vara nykter! Ett mega stort steg, du valde nykterheten vid ett tillfälle som mer eller mindre skriker alkohol. Så du ska ju vara mer än stolt och inse hur stark du är, du hade världens tillfälle till att dricka med valde att vara nykter! Nu sträcker du på dig och inser vad du har gjort för dig själv, det valet var starkt och modigt och du gjorde det helt själv i en farlig miljö ???? Grattis ???

Ångestmoln
fre, 2020-07-10 - 15:55

Tack för dina peppiga ord! Lite stolt borde jag kanske vara. Dock hade jag nog druckit om jag inte visste att min man hade blixt galen om jag kom hem och luktade vin. Om jag kunnat dricka utan att någon skulle få veta hade jag nog sorgligt nog gjort det. Vågade inte ta ett glas för jag visste att det då lätt skulle bli många fler, och det hade min man märkt och inte blivit glad.

Man känner sig så fiffig och smart när man smygdricker och kommer undan med det, lite som en hemlig agent liksom ? Om man inte blir upptäckt känner man att man typ har ”gjort det enda rätta”. Så tragiskt. Om man blir upptäckt däremot känner man extrem skam och nästintill panik, ångrar sig och förstår inte hur sn kunde vara så dum och sjuklig att man ens tänker tanken att göra något sådant.

Torn
fre, 2020-07-10 - 16:30

Hej Ångestmoln! Det låter som du inte vill sluta att dricka för din egen skull. Det kommer bli
näst intill omöjligt att inte falla tillbaka om du inte vill sluta själv. Det är också därför du inte kan
njuta riktigt av att du har lyckats hålla dig nykter. Hoppas du kan försöka ändra på din
inställning så får du verkligen uppleva fördelarna med att inte dricka.

Bra kämpat i alla fall, och var stolt för att du inte drack, du kan ju om du vill! ?

Kram