av Bestemor

Bestemor
fre, 2020-07-03 - 22:05

Nu har jag fått upp mina ögon för den eviga lögnen.
Att ljuga mitt inför mej.
Den han säger sej älska.
Finns det ens någon väg tillbaka?

Bestemor
lör, 2020-09-26 - 21:35

Så skriver jag till min alkoholist.
Frågar honom, mår du bra av dina lögner?
En liten småsak egentligen,
Han har druckit ur 2 nappflaskor med rosé som jag köpt. Hahaha gillar nappflaskor, men alltså pappflaskor.
Jag som försöker och nästan lyckas att sluta med vin, tänkte överraska med jordgubbar i rosé.
Oj, nästan tomt? Vet DU när den här öppnades? Näää
Sen, diskussion....skulle inte du sluta? Dricka ingenting? F kassa.
Tester , bla bla
Därefter lägger han sej 19.15
Så....jag misstänkte alkohol
Japp
Han har hällt i sej nästan 2 liter rosé
Och ljuger!!!! Det stör mej mest!!!
Är jag galen som knycklat ner pappflaskan i hans sko, med texten
HATAR LÖGNEN MER ÄN AVLOPPET
kanske drar jag igång en strid
Men jag hatar verkligen lögner!!!!!!
Tappar respekt
Tappar förtroende
Tappar hopp, kärlek, tro....på ALLT

Azalea
lör, 2020-07-04 - 00:04

Det som de gör när vi ställer krav och vill diskutera problemen, som i deras värld inte finns, är att direkt gå i försvarsställning. Vi attackerar ju det som de håller kärt och gud både om man står ivägen eller vill ha svar gällande det.
Min man har inga problem med alkohol direkt och ska kunna dricka som alla andra för det har han all tid kunnat göra.
Detta svarar han mig NU efter 6 månaders LVM.
Hur kan man ens säga når mer då. Mina ord är slut nu.

Var stolt över dig själv och gör din egen resa mot nykterhet. Ge dig själv en kram emellanåt och låt han göra sin egen resa för den kan du knappt påverka. De måste hitta sin egen vilja och styrka att göra sig fria från alkoholen. Nå sin personliga botten som de sägs.

Lägg all kärlek och fokus på dig själv och då ger du honom valet att följa efyer dig.
Kram ?Azalea

Nordäng67
lör, 2020-07-04 - 12:11

så får du bara en lögn om du ställer frågan. Jag försöker tänka till numera innan jag ställer frågor eller ställer någon till svars. Med betoning på försöker för jag ramlar dit i parti och minut. Frågar mig själv:
Är detta som jag tänker fråga om mitt problem eller ansvar? Försöker jag nu kontrollera någon annan människa? Svarar jag ja på dessa frågor låter jag (i bästa fall) bli att fråga. Förutom att man slipper bli serverad en frustrerande lögn så har jag märkt att personen ifråga faktiskt känner mer ansvar för sig själv. Hen blir lite utlämnad till till sina egna beslut när dom inte har mig som daddar och kontrollerar. Om man försöker göra det till en vana så märker jag också att jag inte bryr mig lika mycket. Eller man bryr sig lite mer distanserat, det kryper inte in i själen på samma sätt. Dom här sakerna har jag själv fått som råd/pepp härinne på forumet, testat dom i mitt liv. Otroligt värdefullt att har varandra här. Vi kan stötta och peppa varandra. Sen gäller det att våga prova nya sätt att agera, våga gå en annan väg. Att verkligen på djupet inse att den enda som kan förändra mitt liv är jag själv. Man är inte utlämnad till andra. Själv har jag gömt mig bakom "det är synd om mig". Det var jobbigt att se den sanningen i vitögat och göra något åt det Svårt är det men det går. Kram

Sisyfos
sön, 2020-07-05 - 08:10

Tänker på några olika saker när jag läser det ni skriver. Har också ljugit och gör det fortfarande ibland vid den där typen av frågor. Särskilt om de ställs när jag har druckit och är påverkad. Det är ju så jäkla pinsamt. Och det är så jäkla pinsamt att ljuga. Men ändå den första instinkten är att göra just det. Tycker Nordäng67 resonerar klokt. Varför ställer man frågan? Du visste ju att han hade tagit dem? Eller finns det någon som helst möjlighet att det var någon annan? Det är skitjobbigt att bli ställd mot väggen på det där sättet när det blir en konfrontation. Vad händer om han svarar ja? Skäller du? Tycker att alla ni som tror att någon har druckit ska konstatera just det helt enkelt. Typ ”nu ser jag att du har druckit”, skulle ni någon gång ha fel... då jäklar får ni en extremt utförlig argumentation. Så då vet ni att alla andra gånger har ni gissat rätt. Sen finns det många av era alkoholister som kanske helt saknar insikt ändå men jag tycker att det är en bättre taktik. Sen kommer säkert många att tycka att man borde erkänna direkt, men ja... jag kan bara konstatera att det gör för ont just då att göra det. Och är jag berusad så tror jag nånstans att det ska gå vägen... otroligt pinsamt även det. Men jag erkänner oftare och oftare. Jag vill sluta.

Sen kan jag bara konstatera att det känns lite dubbelt.. du försöker sluta dricka eller i alla fall dra ner på drickandet, du upplever din mans drickande som ett problem och så köper du två liter rosé? Det är svårförståeligt och kanske onödigt.

Kommer ihåg dig ”träningstanten”, och önskar dig välkommen tillbaka. Tror att du gör klokt i att fundera över situationen du har omkring dig också som du gör nu. Bra med lite perspektiv.

Självomhändertagande
sön, 2020-07-05 - 10:03

Läser denna tråd för första gången och jag klarar inte att läsa alla kommentarer nu. Det är en mycket bra tråd. Jag har just blivit utredd för adhd och har fått syn på så mycket om mig själv, från min barndom till mitt vuxna liv. Jag förstår att jag valde min alkoholist och jag förstår allt jag behövde lära mig för att bli fri.

Idag är jag fri från medberoende. Däremot så har mitt ex och jag tagit upp kontakten igen efter kanske 6 veckor som jag hade sagt upp kontakten. Corona kom och jag tog ett samtal från honom. Jag märkte då att allt jag förstått genom detta forum gjorde att jag kunde vara rakare och säga att nej, nu vill jag inte prata med dig mer och om vi ska ha kontakt så får du respektera när det är dags att avrunda osv. Han kan nämligen prata i timmar och han kan ringa när som helst på dygnet så därför har jag alltid stör ej på.

Jag kastades tillbaka till mitt liv med honom. Jag förstår inte ens att jag kunde ha det så. Och välja bort barn. För ett stort alkoholiserat barn.

Genom dig så kan jag få en större förståelse för hans föräldrar. Han flyttade nämligen från mitt "hotell" där jag försörjde honom i många år till sitt pojkrum och där har han bott i 2,5 år nu.

Jag gjorde ett försök att prata med hans far, men han sa inget till svar. Hans mamma sa inget heller. Nu förstår jag helheten. Beroendet dem emellan och de är försiktiga med alkohol. Jag menar, att nu förstår jag deras beroendesituationer till varandra.

De är tysta. Det gjorde mig vansinning. De pratar om den andra lyckade sonen som både är läkare och tandläkare. Fast han gjorde ju ingenting när jag var med och firade jul i hans hem med hans lyckliga familjen där frun också är läkare och barnen är jättefina.

Jag skulle inte velat ha någon av dem som läkare. Eftersom de agerar nämligen inte som läkare, när det gäller en familjemedlem och det finns en yrkesetisk kodex. Detsamma gäller föräldrarna. De har jobbat med personer som hamnat fel som deras son, men de sopar allt under mattan gällande sonen.

Det värsta av allt är, att de är inte ensamma om detta. Så här ser det ut i hela samhället. Det är inte deras fel. Jag dömer dem inte. Jag tycker inte heller synd om dem.

Jag tycker att de behöver lära sig. För det är vad livet handlar om. Vi ska lära oss och vi ska utvecklas.

Tanken på att det sitter människor på stolar och bestämmer i vårt samhälle, som agerar på det här sättet i det privata. Ja, det är det ju inte konstigt att vi har den vård vi har i Sverige!

Men om ingen berättar om hur en ska göra, vem ska då göra det?

Skam måste vara det farligaste som finns. För ett helt samhälle. Det är det ju också. Det drabbar den som redan är på botten.

Modig är den som vågar utvecklas.

Bestemor, du är modig. Du har börjat. Skriva här och prata med din man.

Fundera gärna på, för dig själv, "Hur vill jag ha det för mig själv just nu" .

Ta hand om dig. På alla sätt.

Bestemor
mån, 2020-07-06 - 13:01

Svarar bara kort nu
Ställ inte frågan, du vet ju! Varför kontrollera? HELT RÄTT - jag ska ta till mej det rådet!
Varför ha 2 liter Rosé hemma? Inte ett vettigt svar kan jag ge, såg väl framför mej 1 glas rosé med jordgubbar i solnedgången. Men under de veckor de låg i kylen så ville jag inte ha dem. Borde ha hällt ut dem istället. Förr eller senare har ju nån av oss ramlat dit. Nu slapp jag och kan skylla på maken.
Bara förändra mej själv!
Inte tappa fokus, utan helt gå in för mitt eget läkande och inre styrka!
Känslor av vrede och besvikelse mot maken ger absolut ingenting. Bara ett konstaterande får räcka.
Hoppas bara på ett accepterande från hans sida att jag drar mej undan när han väljer att dricka. Jag tänker inte spela med i hans spel. Låtsas vara glad, se förändringen innan det tippar över, eller han somnar.
Ska försöka att prata med honom igen, rakt på sak, vad som gäller när han väljer att dricka sej full.
Tack för fin respons!

Bestemor
mån, 2020-07-06 - 14:51

Din signatur blir mitt svar,
Jag vill ta hand om mej själv! Bygga upp min inre styrka och trygghet.
Stå stark i situationer där det krävs styrka och uthållighet.
Vara sårbar när det finns någon som tar emot mej.
Inte blicka så långt framåt ( varför man nu gör det i min mogna ålder)
Rikta min energi dit den tas emot med glädje. Ibland helt enkelt till mej själv.
Inse att jag inte kan förändra eller påverka andra ( tex maken )
Välja glädjeämnen som finns i min närhet.
Uthållighet Tålamod Självmedkänsla

Bestemor
mån, 2020-07-06 - 21:38

Det är inte alls enkelt det här med att prata med en alkoholist typ
" dagen efter"
Ikväll undrar jag om han överhuvudtaget kommer att kommentera att han släppte ut vår sårskadade katt med tratt om halsen!!!
Själv gick han å la sej kl.20.00.
Jag har letat och hittar inte katten...
Hur mycket vett försvinner i fyllan? Minst 2 flaskor på 3 timmar. Total personlighetsförändring till Besserwissertypen ?

" Du har verkligen problem, Jaaag har inga problem "
Säger han innan han går till sängs.
Funderar på att sova på soffan....hålla koll på katten.....
Ganska less just nu

Självomhändertagande
tis, 2020-07-07 - 05:27

Jag hoppas så mycket att din katt har kommit hem nu. Lilla vännen. Gå därute med en tratt...

När katten kommer hem så hoppas jag att ni båda tar en dag på soffan och vilar och återhämtar er. Har du någon film, bok, serie eller vad som helst som du tycker om och slappar välförtjänt. Korsord, sticka, måla, baka? Kanske katten behöver extra mycket närhet idag. Bra för dig också. Närheten med en katt.

Gör något du tycker om idag och ta hand om dig!

Bestemor
tis, 2020-07-07 - 08:31

Kollade efter katten om och om igen....
Nyss kom den hem ?
Ingen ursäkt eller kommentar från "han som i fyllan släppte ut den"
Bara att han sovit dåligt eftersom en av våra andra katter stört honom och krafsat på dörren!
Jag känner mej ihålig av trötthet. Ska göra som du säger, inga krav idag. Hoppas bara att han åker till jobbet som han skulle och inte
" jobbar hemifrån"
Nu behöver jag egentid.
Ikväll kommer barnbarnen för att umgås utomhus. Det vill jag orka!

Makens sociala kompetens har sjunkit avsevärt. Han tycks bara orka korta stunder som nykter. Går ofta undan och vilar. Deltar inte i längre samtal. De brukar bli både djupa och analyserande med mina vuxna barn blandat med skratt och humor som han inte tycks förstå heller.

Jag har äntligen fattat att han har druckit mycket i många år, tidigare hade han jobb på annan ort. Ja under 20 års tid sågs vi mest på ledigheter och helger. Då Drack ju även jag.
Den förändring som skett är alltså inte så plötslig som jag har trott. En ny insikt, men än mer skrämmande eftersom HAN har 0 insikt.
Intressant att ta del av er andras erfarenhet, men det skrämmer också. Känns som att de flesta, om inte alla slutar med skilsmässa.....
Av 2 onda alternativ så är det väl iofs att betrakta som en självbevarelsedrift att beundra.
Men finns det tillfrisknade alkisar som lyckats behålla sin familj?

Azalea
tis, 2020-07-07 - 09:49

Att din katt har kommit hem igen. Så orolig man blir över sina djur när något händer.
Håller med Självomhändertagande, ta han om dig idag och mys med katten.
Lägg din kraft på det istället och släpp mannen. Han har fullt upp med sig själv förmodligen och det tar nog mer energi från dig att diskutera med honom än det ger dig.
Mys med kisse och hoppas att du får en fin dag.
Kram Azalea?

Bestemor
tis, 2020-07-07 - 10:30

Han " jobbar hemifrån "
Skyller på dålig sömn.
Inte en kommentar eller reflektion kring händelsen som han orsakade. Ja, jag tror knappt alls att han har " fullt upp med sej själv". Finns ens någon självmedvetenhet hos en alkoholist?
För mej har han blivit en allt mer tydlig alkoholist i alla sina beteenden. Även som nykter.
Som det här med den sociala kompetensen.
Minnet är också klart påverkad.
En fundering, som känns lite ful..
Jag känner/ är bekant med hans företagsläkare. Är det fel att jag kontaktar henne för att be om uppföljning av tidigare hälsoundersökning? Risken är att han då förlorar jobbet är jag rädd. För arbetsgivaren får ju veta det då. Han är relativt ny på jobbet i ett företag som just nu säger upp folk.
Eller finns det en annan " bakväg" att gå?
Kontakta hans läkare? Vi har samma hälsocentral.
Att JAG skulle få honom till undersökning är omöjligt. Han struntade i uppföljning av ett PSAprov i 6 år!!trots väldigt mycket tjat. Nu har han dåliga värden, måste kolla varje halvår, ja lycka till....jag orkar inte tjata
Vem ska sticka hål på hans skal?

Nordäng67
tis, 2020-07-07 - 12:36

Tycker du ska lägga all fokus på dig själv. Du har vuxna barn och då kan du verkligen fokusera på dig själv. Tror det är lätt att byta från ett beroende till ett annat. Om jag förstått dig rätt så har du själv haft ett problematiskt drickande. Lätt gjort att byta vinet mot att knarka kontroll över din man. Själv är jag medberoende sedan barndomen. Sedan jag kom till insikt och började jobba aktivt med mitt knarkande av osunda relationer har jag haft perioder av annat. I höstas drack jag t.ex. för mycket vin. Börja resan i ditt eget inre istället och släpp makens problem till honom. Du har dragit ner på ditt vin drickande men gå till botten med vad som gjorde att du drack för mycket. Min erfarenhet är att det inte räcker att bara sluta med sin drog vad den än må vara. Man måste jobba med det som gör att man är en beroende person. Läste en intressant artikel om viktminskning för överviktiga (maten är en drog). Jag är själv inte just överviktig men tyckte upplägget var intressant. Dom som hade fått psykologhjälp i kombination med kost-och träningsrådgivning lyckades MYCKET bättre med att att minska vikten och också hålla den jämfört med dom som "bara" tränade och åt nyttigare. Kram

Bestemor
tis, 2020-07-07 - 13:32

Helt rätt det du säger!
Min terapeut har semester, jag är verkligen nyfiken på mitt inre. Vad som triggar mej. Jag har plötsligt börja äta glass....
Tack för din uppmärksamhet och varning. Medberoende är det sista jag vill vara. Inte bitter heller!
Nu släpper jag taget- mitt liv ska fyllas av insikter, kunskap, trygghet, ro, kreativitet och skapande

Bestemor
tis, 2020-07-14 - 17:43

Jag vill varken laga mat eller äta med honom.
Är så less ! !
Så totalt ointressant oavsett vilket humör han är på.
Han minns ju ändå ingenting...
Bara total förnekelse!
Allt blir så påtagligt och svårt att fly ifrån i dessa coronatider.
Redan orolig för JUL!
Ensam med ett fyllo!!
Vill till mina vuxna barn...som inte bor på orten.
Känner mej utelämnad nu.

Självomhändertagande
ons, 2020-07-15 - 06:06

Du är så klok! Verkligen klok.

Bestemor, jag känner igen. Du är så medberoende nu och ser bara den där elefanten i rummet.
Rikta blicken på dig själv. Vad ser du? Vad vill du.

Jag minns när jag såg mig själv i spegeln och verkligen såg på mig själv. När jag levde med mitt ex. Mina ögon var ledsen. Den charm som jag kunde höra att jag haft tidigare, var helt som bortblåst. Jag såg mig själv platt och nästan utan liv.

Därför att jag var så medberoende och riktade min blick åt fel håll och att försöka ändra mitt ex.

Jag började se på mig själv. Och tänka, att jag vill ha tillbaka min leende blick, jag vill skratta igen och jag vill vara glad.

Jag älskar att vara glad, då jag var en glädjespridare förr och det behöver jag inte vara nu. Jag behöver bara känna hur det kännas att vara glad. Det är en skön känsla. Jag fick tillbaka min glädje och den fick jag kämpa för att återfå. Det är en färskvara. Jag kan inte räkna med att den alltid finns där. Jag behöver leva så att jag känner mig glad. Leva som jag vill.

Vad mår du bra av att göra? Gör det. Läs Hjärnstark av Anders Hansen. Om du inte redan vardagsmotionerar, gör det. Hjärnan mår bra av rörelse och det är också bra för mycket annat. 30 min fysisk aktivitet om dagen är bra.

Jag minns inte om du skrivit att du tränar. Dansa hemma till musik du gillar. Cykla. Träna till Sofia som har morgongymnastik varje vardag, om du har TV. Det är enkel och bra träning.

Det är bra att bryta ett mönster. Och att bryta ett beteende.

Laga den maten som du tycker om. Ät den själv om han är full. Jag åt ensam i flera år. Även när han var hemma. Jag började också att öva på mindful eating. Sitta med en tallrik mat som jag tycker om. Se på maten. Dofta den när jag lagar den och när jag ska äta den. Ät den i tystnad. Lyssna på tuggorna. Lyssna på hur ett salladsblad låter. Hur smakar en färsk potatis med lite smör och salt. Hur känns det att tugga en bit av maten. Sådär höll jag på att upptäcka min mat när min alkoholist var full och hade slutat äta.

Jag tog hand om mig och åt det jag ville och lagade det jag ville och jag planerade bara för mig, eftersom han hade slutat äta.

Ps. Jag är så glad för att katten kom hem!

Bestemor
tors, 2020-07-16 - 21:55

Jag har inte tänk att JAG är medberoende! Men oj så fel jag har haft! Nu sitter jag och gör en lista på egenskaper som jag tror stämmer in.....inte egenskaper som jag är stolt över...
Kontrollerande
Dominant
Hjälplös
Konflikträdd
Rädd att bli lämnad
Ser andras problem och stöttar
Svårt att hjälpa mej själv
Känner mej ensam
Söker bekräftelse
Vill vara duktig
Uppfattas som klok och stark
Känner mej ofta ledsen
Uppfattas som glädjespridare
Har lätt till skratt
Kan vara ironisk
Sarkastisk
Egocentrisk
Kan känna mej som ett offer
.....en del av sånt som dyker upp nu i stunden.
Vad tänker du att en medberoende är?
Till mitt lilla försvar vill jag berätta:
Jag dricker inte tillsammans med min man ( nyss slutat, men minskat under lång tid)
Jag har berättat för mina vuxna barn om mitt eget beroende som jag sökt och får hjälp med.
Jag har berättat för 3 nära vänner om både mina problem och makens dagliga drickande.
Jag går anhörigkurs på 1177 CRAFT där jag får träna på kommunikation, förhållningssätt, smarta mål osv.
Jag har egna intressen, vänner, bekanta.
Jag tränar ( hemma under sommaren)
Jag har flera olika saker att hitta på här hemma när maken är full på kvällarna.

Men, jag tycker ändå att allt för mycket av mina tankar och känslor fokuserar på maken!!
Jag saknar energi till att hitta på mer. Skyller mycket på Corona då jag tillhör riskgrupp.

Så, jag har verkligen en del att jobba med hos mej själv. Hittade nyss medberoendepodden! Ska lyssna lite på den nu!
Så tacksam över respons!?️‍♀️

Backen123
tors, 2020-07-16 - 22:51

Jag ser det flesta som bra egenskaper i det du listat, blir så osäker på vad medberoende är❤. Att du har berättat för nära vänner, inte dricker med din man är väl ett steg närmare att inte vara medberoende. Jag känner ibland att det kan blandas ihop med att vara medmänniska och vilja stötta, hjälpa någon som är sjuk som står en väldigt nära. Det är det där med känslorna och tankarna som man har hela tiden uppkopplad mot mannen som gör mig helt slut, känna in, vara olycklig, drömmar som man önskar slår in, man ska peppa, göra high five för varje framsteg, men är det medberoende, känns mer som jag håller på att tömmas av mitt jag. Och vi är oskyldiga offer därför vi lever med någon som är sjuk, och som behandlar oss väldigt illa ibland. Jag kan tycka att det är skönt att läsa litteratur om sjukdomen och hur den fungerar, ger mig lite tröst ibland och förståelse.