av Azalea

Skrållan
sön, 2020-06-28 - 11:36

Vad det känns igen Azalea. ”Attnuskavilösaalltförmannen”-syndromet. Det kickar in lite då och då. Svårt att släppa dom tankarna. Om han bara.......
Men du är bra på att ta hand om dig själv tycker jag. Att du verkligen tänker på vad du mår bra av.
Ja försök att njuta nu, innan mannen är hemma igen.
Hoppas du får en fin söndag?

Blade Runner
sön, 2020-06-28 - 23:28

Du klarar av detta. Du har din lägenhet och jag vet att era känslor och ditt ansvar för honom blandas ihop i en salig röra och att allt du gör är att försöka reda ut. Han blir inte frisk och han kan inte leva med dig. Du har varit stark och åkt till lägenheten flera dagar men när han faller igenom blir du förvirrad och är tillbaka i hans ekorrhjul. Kan du bara bryta helt, säg för en vecka ? Öva på att inte ha någon kontakt alls i en vecka? När du utvärderat det har du fått lite mer kraft tillbaka och jävlar anamma. Jag kunde inte och kan fortfarande inte alltid skilja på hans / exets behov och vad jag vill. Men jag har bestämt mig för att ignorera hans sms hela tiden och ju mer distans jag får desto mer tid får jag att fundera på vad jag vill och vad som gör mig lycklig. Han lyckas fortfarande övertala mig till saker ibland, har oerhört svårt att säga nej till honom men det går. Du kommer att ta dig ur detta och jag hejar på från långsidan !!!!!
Kram Blade Runner

Azalea
ons, 2020-07-01 - 23:23

Jag hör då glad för din skull att du fixat allt under denna tiden. Det var ju genom att följa din resa som gav mig kraften att till att börja med posta skilsmässoansökan. Helt sjukt hur stort steg det kändes som då. Men sen har det blivit lägenhet, LVM som har gett mig tid för mig själv att kunna tänka.
Jag kan inte se mig som gift med honom längre, inte den person han är nu. Han är ju inte den jag hade så mysigt och roligt ihop med tidigare. Tyvärr då har alkoholen med alla dåliga händelser tagit död på känslorna.

Jag har en lång väg kvar, betänketiden går ut denna veckan, samtidigt som han släpps ut från LVM och jag är sjukt orolig över hur allt ska gå med bodelning och rent praktiskt. Att jag ska orka och klara det.
Men ska försöka tänka en dag i taget och lösa problem efter hand så ska jag till sist vara i mål.

Är så glad och stolt över dig BladeRunner? och känslan lver att du äger din tid och ditt liv mpste vara skönt.

Största krämen till dig BladeRunner?Azalea

Blade Runner
ons, 2020-07-01 - 23:41

Klart allt känns oöverstigligt , tex bodelning. Du är ju helt ockuperad av att att tänka på hans LVM som han släpps ifrån och alla brandkårsutryckningar. Nu är du där jag var i augusti månad. Då gick 6 månaders väntetid ut. Jag vågade inte skicka in bekräftan just då men jag vågade beställa personbevis på oss båda som behövdes och de gällde i tre månader så jag köpte mig tre månader. När nästan tre månader gått skickade jag in eftersom jag inte ville blrjanom och beställa nya bevis. Jag fotade brevlådan där jag postade handlingarna som ett stort steg och en viktig milstolpe. Nästa steg var att börja skapa mer utrymme för mig själv och mina egna tankar. Under tiden skrev jag listor på allt som behövde göras men forcerade inte utan var snäll mot mig själv, ett steg i taget. Nu är bodelningen klar rent juridiskt men han har fortfarande sina ägodelar inklusive kläder kvar, det får bli nästa steg, ett steg i taget. Ju mer tid du får till dig själv ju mer kraft bygger du upp. Jag övar även på att göra ingenting för att processa känslor och inte gömma mig i arbete. Jag är som du , extremt effektiv på jobb och privat. Att göra ingenting är sådär men jag tror det behövs för att komma ikapp allt som hänt. Jag vet att du har ofantligt många fina minnen med honom, annars hade ni ju inte varit ihop. Nu är det annorlunda och du förtjänar fina stunder i livet även framgent, då måste du släppa taget . Minns de fina minnena och ta sedan ett steg i taget, en fot framför den andra. Om det gick för mig så går det för dig. Jag följer dig och peppar !!!!! Kram Blade Runner

nystart
tors, 2020-07-02 - 10:29

Hej, får jag fråga en fråga? Det är okej om du väljer att inte svara.

Är det "bara" alkohol det handlar om? Eller har han några andra problem eller diagnos också?

Jag kommer ju från andra sidan men läser mycket här också och känner igen mig mycket i hur ni anhöriga beskriver "era" alkoholister. Min fru är inte alkoholist, men troligen narcissist, hon har väldigt mycket samma beteende som många av er beskriver era alkoholister. Jag följer dig då jag också försöker lämna någon som jag både älskar och hatar, jag älskar den hon är ibland och har hur hon beter sig (oftare och oftare).

Lycka till med allt!

Skrållan
tors, 2020-07-02 - 10:50

Det är inte till mig du skrivit frågan men jag har levt med en man som dricker, och jag måste säga att ju mer min man drack, desto mer liknade han en person som är narcissistisk. Kanske är det alkoholen som gör så mot dem.
Bara ett kort inlägg.

Backen123
tors, 2020-07-02 - 12:24

Att det blir skador i hjärnan ( pannloben där känslocentrat sitter) som blir skadat. Därav att blå den empatiska känslan bleknar. Läker med tiden när man slutat tillföra giftet, läste nån annans att det kan ta upp till 18månader. En tanke bara, men det har skänkt mig tröst ❤

Blade Runner
tors, 2020-07-02 - 14:28

Frågan är inte till mig men jag har en egen tråd och följer Azalea i hennes modiga kamp.
För min del har det handlat om psykisk misshandel från början men som många år att komma underfund med. Allt jag gjorde var fel och han kunde när som helst bli arg för saker han tyckte jag gjort fel eller andra gjort som han beskyllde mig för. I kombination med en eskalerande alkoholism förstärktes detta till en omöjlig situation. Om någon sa något i ett TV program kunde det t.o.m. vara mitt fel. Jag blev rädd för vad folk skulle säga på middagar tex eftersom jag visste att jag skulle få få skit för det sen. Jag blev mer isolerad eftersom alla jag tyckte om som min familj och vänner var galna och sjuka i huvet. Till slut orkade jag knappt träffa någon för att det liksom inte var värt det.
Blade Runner

Azalea
tors, 2020-07-02 - 19:07

Jag kör på det BladeRunner och det känns bättre. Annars radar jag bara upp alla möjliga scenarion och bekymmer som kan hända under vägen.
Jag ska beställa personbevus igen nu då, tack för tipset. Mpste nog gå in och läsa på lite om hur man ska göra vidare nu.
Kul är du tog kort när du postade brevet ?Det gjorde jag också när jag skickade in. Som en påminnelse på resans början och jag gjorde det även i en annan stad som för att bryta mönstret lite. Tramsigt kanske men det kändes rätt då

Jag har ju levt ensam nu i nästan 6 månader medan han har varit inlåst och det har fått mig att må då mycket bättre. Jag är lugnare, gladare, starkare och jag känner mig mer dom den jag var innan alkoholen tog över våra liv.

Det är 1 vecka kvar tills han kommer hem "färdigbehandlad "
Men jag tror inte det här gjort nån större förändring med tid en han har haft där. Han anser fortfarande att han ska kunna dricka alkohol för det har han ju kunnat innan. Han har inga krav från någonting när han kommer hem utan alla samtal, blpsapparater mm är frivilligt.
Jag vet.. Det kommer inte att hålla. Han har inte tagit sig förbi första steget i 12 stegs programmet. Att inse dig maktlös inför alkoholen.
Ibland slås jag över hur sorgligt det är. Att han inte tar sina chanser att bli friskare och ta tillvara sitt liv och sin framtid.
Men jag har insett min begränsning i att hjälpa och att han måste själv ta sin strid. Oerhört svårt att ta ett steg tillbaka men jag har lärt mig mycket nu av dessa månader.

Denna sista vecka försöker jag att inte tänka på framtiden. Jag lever dag för dag och njuter av semester och solsken mellan moln och skurar.

När semestern är slut då ska jag borra ner fötterna och stirra på horisonten och ta ett kliv efter det andra.
Det är mycket tack vare er här inne som jag blivit så stark som jag har blivit. Den jag var för ett år sedan hade aldrig kännt glädje eller förhoppning om ett annat bättre liv.

Så tack allihop?Ni är underbara
Azalea

Azalea
tors, 2020-07-02 - 20:15

Han har inga diagnoser och i hans fall är det nog mest alkoholen som har gjort honom till den han är nu.
Men....... Han har all tid varit perfektionist och väldigt noggrann och när han fick det för mycket på jobbet så kunde han inte vara det längre. Han tappade kollen och började självmedicinera både det och sin onda rygg.
Så här i efterhand önskar jag att jag sagt ifrån när det hälldes upp på vardagar men jag var för mesig och blundade nog för det också.

Men när jag tänker efter så här han all tid förmodligen haft en dålig självkänsla och alltid kännt att han behöver hävda sig och när allt började gå utför plus att jag började ställa krav och inte gå med på fylla och otrevligheter så projicerade han ilskan på mig.
Jag var ju väldigt jobbig i hans ögon och han fick inte dricka i lugn och ro längre. Det kom ju till punkten då jag inte stod ut med det längre. Alkt hemligmakeri och lögner för att " skydda" honom.
Det tog några år innan dess.

Jag fick lära mig på en kurs jag gick där han var för sitt beroende.
Det var att när man dricker så mycket så blir hjärnan mjuk och då slutar signalerna fungera som ska " hoppa"i hjärnan.
Och det första stället som signalerna inte fungerar i är området där empati/ känslor finns. Sen slutar signal efter sugnskområde att sluta fungera.
Tills dess att nästan bara reptilhjärnan finns kvar. Rätt otäckt.
Men slutar man att dricka så blur hjärnan fastare igen och signalerna kommer tillbaka. Det tar mellan 3-6 månader innsn den börjar att läka igen
Jag tror på detta och det verkar troligt att det är så.
Antagligen är det därför alkoholister kan vara så elak och inte ha någon ånger för det. Hjärnan är ju helt enkelt urkopplad.

Hoppas att detta var lite svar på hur Jag tror det är och hur min man har fungerat ( sen tror jag att han är lite narcicisst också)
Kram till er allihop ?Azalea

Blade Runner
fre, 2020-07-03 - 17:48

Ja det är sorgligt, oändligt sorgligt hur alkohol kan suga själen ur en människa men det är fortfarande inget vi kan lösa, hur sorgligt det än är. Jag blandar ofta ihop detta. Åhhh det är faktiskt synd om honom så jag måste hjälpa ännu mer, men det leder ingen vart förutom att man utplånar sig själv. Kram och trevlig helg !
Blade Runner

Azalea
lör, 2020-07-04 - 00:17

Att det kan förändra någon så totalt. Men de stämmer rätt väl Att alkoholen kidnappar hjärnan.
Jag har hjälpt och tyckt synd om i alla dessa åren och det har inte blivit ett dyft bättre. Det är ett kvitto på att det hjälper inte alls, jag kan inte göra någonting åt det.
Nä, jag har blivit starkare och ser klarare nu men vi är ju empati människor så det är klart att man bryr sig och tycker det är sorgligt nör allt går utför utan någon hejd.

Kram och ha en fin helg fina du?Azalea

Självomhändertagande
sön, 2020-07-05 - 05:39

God morgon Azalea. Det är en väldigt bra tråd det här. Jag älskar hjärnan och prövar förkovra mig på flera sätt, men har inte riktigt orkat ta reda på vad som sker i hjärnan under missbruk. Tacksam för mer insikt genom att läsa i den här tråden!

Jag tog upp mina långa meditationer igen. Väljer att svara när mitt ex ringer ibland och han har verkligen gått tillbaka till den berusning som är allvarlig. Eller den har nog varit där hela tiden, det var bara det att jag bröt all kontakt med honom under en tid, tills jag svarade en dag då han ringde. Efter att han ser hur corona krävt många dödsfall i Sverige. Det gjorde att jag pratade med honom igen och igår så sa jag "nä nu vill jag inte prata med dig faktiskt. Jag tänkte berätta en sak för dig, men det går inte" och han frågar varför och jag svarar därför att du är för påverkad och han svamlar om så märkliga saker. Han skrattar åt knäppa saker.

Jag skrattar inte.

Han har berättat för mig om en vän till honom som är mycket sjuk i missbruk, psykiska diagnoser. Och som har begått en mycket avskyvärd handling mot en kvinnlig vän. Jag har fått höra hela storyn och hur utgången blev. Hur advokat och rättssystemet i det landet agerade när denna kvinna råkade illa ut.

Jag ville höra hela storyn då jag skriver om den, som en fiktiv story. För att lyfta vissa viktiga frågeställningar i en text jag arbetar med.

Nu känner jag att jag inte vill höra mer. Jag sa "din vän har begått en avskyvärd handling och du har bjudit hem honom till dina föräldrars hus, det förstår jag inte. Din vän har farliga vänner och du tar en stor risk när du umgås med honom".

Han tycker synd om sin vän. Fast det är inte därför som han låtit honom komma över.

Hans hjärna är fucked up. Han behöver ett socialt liv och genom att han väljer att dricka så väljer han också att umgås med vänner som är lika nere i skiten som han själv.

På något sätt så fick jag en påminnelse hur snett det går för människor som hamnar i fel umgänge, när alkoholen tar över och jag minns min egna tid då jag flydde från mig själv med att dricka. Jag sökte hjälp och förstod att jag behövde sluta träffa mina sk vänner, byta jobb och bli lite tokig själv för att sedan reda ut det under flera år.

Nu förstår jag mer och är redo att läsa mer om hjärnan, egentligen mycket samma böcker som jag redan läst, bara det att jag inte förstått allt eller orkat ta till mig just vad det är som sker i hjärnan.

"Hjärnan blir kidnappad" har jag hört ett uttryck som jag tycker är bra, fast det är i sammanhang då jag själv har varit hög i ett hypomaniskt skov. Jag har ju varit sjuk i en bipolär sjukdom och jag är inte sjuk längre, sedan flera år. Skriver om den resan och förstår mer och mer. Hur farligt det är med mediciner. På riktig. Förmodligen lika farligt som det är med alkohol och droger.

Jag skriver bara nu. Läste din rad "Jag har en eller två veckor kvar till LVM är över och jag tänker använda varje minut till mig själv för att orka sen."

Då vill jag skriva och gör det "Azalea, du har hela livet kvar. Skit i LVM och din gubbe. Du har eget boende, du har din yoga och vandringar, din dotter i Usa och sonen närmare. Du har så mycket i ditt liv som du kanske inte ser, inte orkat se eller ännu inte upptäckt. Upptäck det! Lev det liv som du vill och ställ inte upp för din snart exman."

Nu väljer du förstås själv, vad du vill göra, men jag skriver även till mig själv. Jag ska inte ställa upp att prata med mitt ex så mycket som jag gjort de senaste veckorna, för han är så förlorad och jag kan inte hjälpa honom.

Jag vill inte hjälpa honom. Jag vill hjälpa mig själv. Att hitta en balans i relationen till honom, till det liv jag lever idag.

Jag ville berätta för honom att jag har mött en man som jag vill lära känna. Och jag är så tacksam för coronatiden som kräver distans och tålamod. Tid. Tid att lära känna.

Men mitt ex var så full att han inte kunde lyssna ens.

Det får mig att tänka. Att han är så förlorad i sitt missbruk och jag accepterar att det är så för honom. Och att jag har den märkliga kontakt jag har med honom. Fast jag vill ändå ha kontakten. Just nu. Just nu har jag tid. Och jag lever vidare. Känner så stor nyfikenhet på en annan man. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Och så här har jag inte känt det sedan jag var tonåring. Fast det är en stor skillnad. Det är en sund man. Jag är frisk. Vi har båda arbetat med oss själva. Mycket. Och kan välja själva.

Allt är så naturligt. Dialogen. Hur vi möttes.

Vardag. Corona. Sommar. Lust och hinder. Övningar. På tålamod. Att vänta. På närhet. Så jäkla fint. Att känna fjärilar igen. Trodde aldrig att det skulle hända. Trodde aldrig att jag skulle få känna mig så vacker och kvinnlig igen. Från en sund man.

Azalea, utan att ha sett dig så vet jag att du är vacker.

Gå ut och var vacker idag.

En låt som hjälpte mig under en tung tid var "Gå ut och var glad" med Ulf Lundell.

Lyssna på den!

Kram!

Bestemor
tis, 2020-07-07 - 19:41

Att få leva sitt eget liv utan påverkan av alkohol eller droger. Varken från eget missbruk eller nån annans.
Hur svårt kan det va?
En självklarhet och en rättighet!
Vad gör att det är så svårt att sluta låta sej påverkas? Vi kan väl inte vara HSP-personer
( högkänsliga) allihop?
Just nu är kvällen vacker, TROTS att gubben sitter inne och dricker, men skitsamma!
Kvällen är vacker - tid för att ta in det fina i själ och hjärta ?

nystart
ons, 2020-07-08 - 12:31

Tack till alla er som svarade på min fråga, det verkar vara skrämmande liknande beteende från "era" alkoholister som med "min" narcissist.

Azalea
ons, 2020-07-08 - 21:48

Tack för dina ord. De får mig att känna lite styrka igen nör jag vacklar.
Tänkte idag på att jag har två lediga, fria dagar och sen blir det väl ett halvår slitsam tid men sen kan jag vara helt ledig så länge jag vill.
Svindlande tanke och hoppas verkligen jag orkar igenom det.
Mina vandringar i skogen hjälper till att hålla kompassen i hjärnan på rätt håll men till hösten kommer det bli tuffare.

Jag är glad att min tråd kan ge några bra tankeställningar och för mig betyder det mycket att få input och stöd.

Stor kram till er alla ?Azalea

Skrållan
tors, 2020-07-09 - 10:35

Har följt dig länge här Azalea. Du är stark. Om jag kunde lämna, och överlevde, så kan du. Önskar dig verkligen ett liv där du kan sätta dig först, utan oro för en man som dricker för mycket.
En kram till dig?

Azalea
tors, 2020-07-09 - 13:48

Jag har dig och några andra, t.ex BladeRunner, som horisont när tankarna blir för tunga och mörka och gnistan slocknar lite.

Jag yogar , vandrar och försöker genom det hålla ett lugn i mig själv.
Jag vet att jag kommer att vackla lite emellanåt nu när han kommer hem och börjar ställa små krav i början som kan vara oskyldiga men aktar jag mig inte så trasslar jag in mig i nätet igen.

Jag misstänker eller snarare vet att han kommer att börja dricka igen. Bara en fråga om hur lång tid det dröjer, sist tog det 8 dagar?

Han har varit inlåst under 6 månader via LVM och jag tror inte det här hjälpt honom ett enda dyft. Han är inte mottaglig och anser sig inte ha några större problem med alkohol och ska kunna dricka som alla andra sen. Det är ett mantra han har och har upprepat såå många gånger. Plus meningen: för det har jag all tid kunnat innan. Ja Ja, vi får väl se...

Min dotter så en sak häromdagen när vi pratade om hur lite eller ingen insikt han har i detta.
Hon så då att detta har säkert inte hjälpt honom men det har hjälp resten av familjen. Så sant, vi har fått en vila från all oro i ett halvår och det är viktigt det också. Så även om han inte tagit till dig eller ens gått någon behandling så här vi fått vår vila och hans hjärna och kropp också fått vila.

Jag är glad jag har er här och att ännu lugnt kunna sitta i solen och läsa en bok innan verkligheten drar igång.

Bamsekram ftån Azalea?

Banankaka
tors, 2020-07-09 - 15:10

Vad fint du skriver Självomhändertagande. Jag imponeras av din klokhet. Så starkt och skönt att du lämnade och att du tänker på dig själv i första hand nu. Livet är för kort för att slösa tid på skit man inte behöver.
Och vilken glädje att känna något för en ny man! Oavsett vart det leder. Håller alla tummar!