av Nordäng67

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Azalea
mån, 2020-06-22 - 15:18

Det var underbart att göra något som jag ville göra. Inte bara de där måstena som alltid hör till. Eller för att någon annan kräver ellergör att msn måste.
Det var en mycket bra erfarenhet.

Måste berätta att jag sov utomhus sen i min hängmatta som jag gett mig själv i födelsedagspresent.
Fuskade lite? haha. Satte upp den i trädgården så det skulle vara nära hem. Haha
Men det gick bra och var så skönt att lyssna till sjön och prassel i skogskanten innan jag somnade.
Må väl?Azalea

Nordäng67
mån, 2020-06-22 - 17:01

Ja helt ljuvligt att fira på ett sätt som passar en själv. Nytt även för mig! Åh va härligt att du också övernattar utomhus ?? Man sover så himla gott? Trädgården är perfekt om man ska sova ute själv. Jag vågar inte sova själv i skogen...än i alla fall ☺️ Kram

Blade Runner
sön, 2020-06-28 - 23:59

Du var den första jag började följa här och jag har följt din resa och ditt arbete med dig själv och det nya liv du skapar. Du har inspirerat mig och jag har härmat delar av det du skrivit, testat och utvärderat. Tack för att du finns. Nu är jag också fri ! Kan inte riktigt förstå eller ta in att det är sant men jag utforskar nyfiket det nya livet utan alkoholism och psykisk misshandel. Är ju en överlevare men inte så bra på att leva. Jag är iallafall oändligt stolt över den resa vi båda gjort och tänk vilka stordåd vi kan åstadkomma när vi klarat detta. Kram och vilken fin midsommar du och dina barn fick ! Blade Runner

Nordäng67
mån, 2020-06-29 - 06:19

Va härligt att höra ifrån dig, blev glad. Och härligt att du är fri! Forumet är guld värt och jag är glad att du har hittat inspiration i min tråd♥️ Ni är många som inspirerar och peppar mig! Visst är det skillnad på att överleva och att leva. Det har du så himla rätt i. Dörren är öppen och det gäller att gå ut igenom den och se vad som finns därute. Ta små steg i sitt nya liv, ibland stapplar man och ibland går man stadigare. Många kramar och tack för dina fina ord ♥️

Självomhändertagande
ons, 2020-07-01 - 11:07

Hej! Jag tänker en del på det där att vara en kvinna och vara ensam i en skog, oavsett tidpunkt på dygnet. Det är inte alltid så tryggt och då tror jag att det är bra att "fuska" och vara i trädgården. Det är en lyx med trädgård och jag skulle nog föredra en trädgård ensam om det inte var fler som gjorde mig sällskap. Det beror förstås på var en bor och vilka som rör sig i området. Jag befinner mig på en plats där en kvinna nyligen råkat illa ut och då blir jag påmind om att vara extra försiktig och varsam med mig själv. Det är väl ganska vanligt att vissa gärningsmän "triggas" under sommartid och jag har landat i att inte ta mer onödiga risker i livet. Tack för dina ord tidigare. De gjorde mig glad! Kram till dig

Azalea
ons, 2020-07-01 - 18:33

Att det finns otäcka människor som inte kan låta bli.
Bra att du är försiktig och tänker på dig själv och din säkerhet.
Jag bor helt ensam där inga andra människor finns runt omkring. Det känns tryggt tycker jag men visst tänker jag ibland att vara helt själv är inte säkert heller. Oavsett om det gäller sova i en hängmatta eller livet i övrigt.
Att ha nära vänner och människor man kan lita på nära är så viktigt.
Kram Azalea?

Nordäng67
ons, 2020-07-01 - 21:55

är det hemskt att man inte ska kunna känna sig trygg. När jag är ute och går och vandrar åker jag alltid ut i skogsmark på landet. Där känner jag mig trygg. Möjligtvis att man kan va rädd att råka på vildsvin ? Friluftsområden här i stan känns aldrig trygga oavsett tid på dygnet om man är ute ensam. Finns så mycket konstiga människor. I min trädgård känner jag mig trygg, bor i ett väldigt lugnt område där det sällan eller aldrig händer något. Fast den tryggheten kanske man inte borde känna för plötsligt händer det ? Ibland känner man sig väldigt begränsad särskilt den mörka årstiden. Man vill ut även om det är kväll men man vågar inte gå en långpromenad i stan på kvällen. Och inte ute i skogen heller när det är bäcksvart. Men nu är det sommar och ljust så då tar jag bilen ut på landet och njuter. Kram på er

Azalea
ons, 2020-07-01 - 23:03

Ja naturen är det underbaraste och mest läkande som finns.
Jag tog också bilen ut idag och bara högg in på en skogsväg. Hade ingen aning om vart det ledde men spenderade 2 timmar på stigar och små skogsvägar helt ensam med hunden. Fåglarna kvittrade och lite kantareller hittade jag också.
Det är så skönt att bara lufsa runt och låta tankarna flyta.
Azalea?

Självomhändertagande
tors, 2020-07-02 - 11:04

Det låter så underbart hur ni har det med skogen och strövandet där. Jag har verkligen njutit av skogsbad och mediterat långt in i skogen som jag inte besökt tidigare. Jag kommer att fortsätta med det, men kanske med öppna ögon och allra helst får jag med mig vännerna när de är tillbaka från semestern. Jag pratade med polisen kring incidenten som inträffat i kommunen och det får mig att tänka till några gånger till.
Kramar till er

Nordäng67
mån, 2020-07-13 - 18:02

Jag är ett riktigt vanedjur, promenerar på mina favoritställen, badar där jag vet att jag gillar att bada och mycket annat. Den senaste tiden har jag försökt att utmana mig själv lite. Mina gamla favoritställen och favoritaktiviterer finns kvar men dags att lägga till nytt och variera sig lite Lämnade därför in min gamla mountainbike på service, har inte använt den på säkert tio år. Var ute och körde både lördag och söndag och det var så himla härligt. Tittade ut mål på Google Maps och bara körde dit på skogsvägar, stigar och utmed sjöar. På något ställe fick jag släpa cykeln över ett kalhygge men fram till målet kom jag till slut. Tycker bestämt att gäddhänget är lite mindre efter denna helg?
Kul att testa nya och andra saker bara man kommer loss med att göra det. Idag gick jag en av mina gamla favoritpromenader. Det var nästan så att jag började suga på tummen av trygghetskänsla efter helgens äventyr.? Ska fortsätta mixa gammalt och nytt. Finns ju hur mycket roligt som helst att göra bara man vågar och använder fantasin.

Skrållan
mån, 2020-07-13 - 19:10

Ja man blir verkligen utmanad när man är själv. Kontaktade presis en gammal vän, som jag inte träffat på många år.
Hon blev glad, och vi ska träffas.
Och det att ut och cykla, kom jag också på att jag kan ge mig ut och upptäcka, när du skrev om det. Har ju många cykelvägar jag inte upptäckt än.
Ja det sätter igång nya vägar att umgås och att hitta aktiviteter.
Bra Nordäng67 att du testar nya saker, tror det ger mycket.

Nordäng67
tis, 2020-07-14 - 09:49

Tror också det är bra att testa nya saker. Dels skaffar man sig nya och egna minnen och också stärker man sig själv. Som du säger, man blir utmanad av att vara själv. Det i sin tur gör en starkare.

Azalea
tis, 2020-07-14 - 12:14

Det är ju som att lära känna sig själv igen efter att varit anpassad tidigare till hur "läget" är.
Det är inte det enklaste att börja umgås med sig själv direkt men ju mer man gör det desto lättare går det.
Jag skrattade Nordäng år att du släpat cykeln över kalhygget :) :) Liknar mig lite där, enveten och man ska ju inte vända och ge upp. Det är för kycklinar, HaHa

Jag ska också damma av min cykel nu och sticka iväg på lite svampturer i närområdet. Det ska bli mysigt. Jag får sällskap ibland av min mans syster som är helt underbar och nog också behöver ut och vädra sig.

Ha det så gott medsystrar <3 Azalea

gros19
ons, 2020-07-15 - 18:31

Testa nya saker, tror det är nödvändigt, krävs för att utvecklas som människa och det tycker jag är vad livet handlar om.

När jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på en sak jag gjorde för ett par år sedan. Hade en önskan om att jobba på en folkhögskola, en speciell skolform som tilltalar mig. En måndag förmiddag, minns det väldigt väl, ringde jag upp rektorn på den folkhögskola jag drömde om att få jobba på. Hade aldrig tidigare jobbat som kurator vilket var min önskan, men harformell kompetens och erfarenhet tycker jag. Jag frågade om man hade behov av kurator. Svaret jag fick var, om vi har behov av kurator, om du visste hur jag letat, det här är som en skänk från ovan.

Så fick jag mitt drömjobb och en ny värld öppnade sig. En fantastisk miljö både inne och ute, en mänsklig atmosfär, ingen stress, fantastiska kurser. Har själv gått på konst, meditation m.m. och dessutom förmånen att få träffa alla dessa fantastiska ungdomar som kämpar med sina liv.

Allt detta p.g.a att jag gjorde något nytt så pröva så mycket du kan och försök att inte låta rädslan styra ditt liv. Man har förmågor man inte tror och enda sättet att få veta det är att pröva något nytt.

Vill också säga Nordäng att jag är inte inne på forumet så ofta, men har läst en del du skriver och du förmedlar ett lugn och en visdom som är balsam för själen. Tack för det. ❤

InteMera
tors, 2020-07-16 - 06:00

Oj Nordäng67 vilket skratt du bjöd på, bilden av dig som envist släpar cykeln över kalhygget är väl ändå för roligt! På nåt vis är det också en talande metafor för hur vi alla här på anhörigsidan kämpar för att ta oss framåt, vidare. Cykla ja när det går lättare men när det tar emot så släpar vi hellre cykeln över stock och sten snarare än att ge upp och vända tillbaka, för framåt ska vi oavsett hur det ser ut för det finns bara en väg och den är framåt!

Jag tror också att det är bra för själen att prova nya saker, även om det kan kännas konstigt i början. Jag valde för ett drygt år sen att byta jobb, till en helt ny bransch som jag varit nyfiken på redan länge men av vana ändå jobbat på i det som var vant och tryggt. När jag fick chansen tackade jag ja på stående fot, och ja visst tänkte jag länge att vad tusan har jag ställt till med och tvivlet kom några månader in på nya jobbet krypande om jag någonsin ska bemästra allt det nya. Men ja det gick och idag är jag glad och tcksam jag fick chansen att utmana mig själv och ser hur mycket jag lärt mig om allt möjligt bara för att jag den där ena korta stunden av entusiasm vågade säga ja istället för nej. Så hoppa på de erbjudanden som kommer er väg och ta för er av livet, ingen som tackar en för att man sitter hemma och lever tråkigt.

Men du verkar ha funnit en bra balans Nordäng och känner dig själv, bara att fortsätta på den inslagna vägen. Vill passa på att önska dig, och alla andra härinne också, en riktigt skön fortsättning på sommaren som det än är mycket tid kvar att njuta av!

Nordäng67
tors, 2020-07-16 - 09:30

och inspirerande att höra om era berättelser på temat "att våga testa nya saker" Tack för att ni delar med er?? Tror det har många positiva effekter att våga bryta ny mark. Man skapar nya minnen och intryck som har koppling till den nya vägen man går på. Det är ju ganska mycket slit och släp, bra att fylla på med ren glädje och positivism också. Sen stärker man sig själv känns det som typ "yes I did it även om det var lite läskigt att börja/våga". Man får då en större trygghet i sig själv. Man visar sig själv på ett konkret sätt att man KAN genomföra något man VILL och som känns RÄTT. Kram till er alla

Självomhändertagande
sön, 2020-07-26 - 07:38

Hej,
Nu citerar jag gros19 "du förmedlar ett lugn och en visdom som är balsam för själen!" och jag håller med. Nordäng67, du och många andra har varit med mig under mina turer i skogen. I tankarna. Tacksamhet för alla dialoger.

Jag har på min lista att övernatta i skogen, men jag kom på att jag ska göra det tillsammans med andra och ta reda på vem som kan vilja göra det med mig.

Det är en våldtäktsman lös i krokarna och det fick mig att pröva hitta en lösning för att skapa trygghet istället för att klaga eller för den delen vara rädd.

Det kan ju vara min fördelaktiga drivkraft med den förmodade adhd. Läst allt jag kommit över och det verkar vara så. Psykologen som utredde mig hann inte ge mig besked innan semestern. För min del spelar det ingen roll. Jag har fått syn på så mycket som jag behövde få syn på.

Känner att jag blivit lite mildare den senare tiden. Är glad igen, som jag var som tonåring. På riktigt. Känner glädje och är inte rädd för att jag har varit sjuk. Däremot så när jag råkar på gamla skolkamrater, som jag gör denna sommar och de frågar mig om jag har man och barn, så säger jag "nej, jag har varit sjuk och har haft fullt upp med att bli frisk". När jag sedan berättar om min bipolaritet i korthet, typ "jag har haft svåra skov av hypomanier och depressioner under flera år" så ser en del frågande ut (de vet inte vad det är och det finns inte tid att berätta, behöver inte berätta) eller så lyfter de på ögonbrynet och det betyder olika. Någon är direkt lite "rädd" och någon är "oj, vågar du säga det" och jag förstår att det finns i familjen eller släkten vid den reaktionen. Vissa har barnen med sig. Då säger de inget. De som är ensamma, kan berätta att farmor hade det, "klarar du det utan medicin! - hur?" osv...

Intressant. Inte min uppgift att babbla - kanske min adhd som tar över. Nu har jag provat att även säga det och insett att jag ska prata om vädret, om den tiden vi umgicks osv. Alltså om ytliga ämnen och det är inte för att jag eller de är ytliga.

Det är för att det passar sig inte att prata om bipolaritet i ett centrum där det är alldeles för mycket folk i coronatider och hela familjen är med.

Bipolaritet och missbruk tillhör de kategorierna som det inte riktigt kan talas om öppet i en mataffär idag, men jag gör det (ifall mottagaren vill höra och då frågar jag) och jag tänker fortsätta göra det så länge jag vill. Även om jag får ett någon höjt ögonbryn, som känns väldigt utstuderade.

Och jag har kommit på vad det där utstuderade betyder "Men du ser ju FRISK ut!"

Just det, jag är frisk tillägger jag varje gång. Jag har lärt mig köra mig själv som om jag vore en bil. Och jag har slutat köra på autobahn i en snabb sportbil. Jag cyklar på grusvägar numera.

Ha en underbar dag alla ni!

Nordäng67
sön, 2020-07-26 - 23:02

Det är svårt det där med vad man skall lämna ut om sig själv, när det är rätt tillfälle och till vem. Man får nog hitta sitt eget "lagom och rätt" på något sätt. Sen är det ju en bra barometer på vänskapsrelationer. Lyssnar dom på riktigt eller har dom bara en tunnel mellan öronen där det går ut lika snabbt som det gick in. Tidigare var jag lite sån att jag kunde anförtro människor saker för att jag tyckte att jag borde kunna det. Men det ska kännas bra att lämna ut sig och det gör det ju bara om mottagaren tar emot det på ett bra sätt. Nu väljer jag mer noga vem som får ta del av mitt innersta. Bra att du utforskar vad som känns bra och rätt för just dig. Finns ju ingen mall för det. Även jag cyklar på grusvägar numera. Det var en väldigt bra liknelse du delade med dig av. Hoppas du har haft en skön helg! Kram

Banankaka
mån, 2020-07-27 - 07:02

Så härligt att höra hur ni kämpar. Att så många av er är ute i naturen. Det är så underbart.

Jag har bestämt mig för att berätta om mitt liv för en av mina nära vänner. Åtminstone delar av det. Kom in på en grej från när jag hamnade i fängelse i ett annat land, på sms igår kväll. Hon bara: ""vavavava HAR DU SUTTIT PÅ KÅKEN? DU ÄR SOM EN JULKLAPP!"

Ja, det måste kännas bra om man ska anförtro sig åt andra människor. Nordäng, du beskriver det bra. Att det blir en barometer på vänskapsrelationen.